Blåbär och annat snadder.

fredag 28 juli 2017

Magnor Glassverk.

Det var en gång två damer som hette
Synnöve och....

Synnøve.

De bestämde sig en dag för att

åka och titta på glas.
Ja inga vanliga fönsterglas alltså.
Så de åkte hit.
Till Magnor Glassverk.
Nu ska ni inte tro att de gjorde glass,
nä då, men i landet Norge så stavas glas glass...
Glass på svenska är is på norska....
Invecklat? Det löser sig snart.

De vandrade in genom den stora dörren och kom

till glasriket. Ja eller Glassverket.
Här är en del av allt det vackra glas de såg.

Det vackra stora glasfatet med den

otroligt vackra glasblomsten framför fångade

Synnøve i kameran.

Glas i alla former och färger skimrade i

ljuset där det stod i sina montrar.

Den här fina glasgubben stod i en hylla och

glodde på oss. Vackert blå, med en liten färglad mössa på skallen. Fanns en del av samma sort i en annan hylla. Men den här fastnade vi för.
Glasgubben på Glassverket.

Bägge damerna blev ganska fascinerade av det här.
Är det ett fat? Är det ett tefat?
Ingen som vet, men det är vackert.
Tänk att glas som är både skört och hårt och kan bli väldigt vasst och farligt, kan vara så vackert, runt och mjukt på en och samma gång.

Glaskulor har väl de allra flesta av oss lekt med när

vi växte upp. Dessa är också glaskulor.
Men betydligt större och säkert inte till att

spela kula med.
Den ena Synnøve, (gissa vem) Föll

för dessa vackra glaskulor på Glassverket.
Speciellt den blå.
Den påminde mig, hmm den ena Synnøve

om vår vackra blå planet.

En av de som heter något på S, samlar på änglar.
Hon har många vackra änglar från Glassverket.
Som är i glas och är blå, röda, vita och ett par

som är svarta. I olika storlekar.
Den här modellen har ännu inte funnit vägen

hem till änglaskaran. I glas, från Glassverket.

Bägge damerna S hade njutit bublor i ett glas, men inte från Glassverket, varken glaset eller bubblorna.
Bubblorna var från Systembolaget och glasen från Nille.
Men dessa vaser i glas som heter Boblen finns i

många färger och storlekar.
En blomsterguru som heter Finn Schjöll har designat dem. Även en del av dessa har funnit vägen hem till

den ena av damerna som börjar på S.

Dessa var bara en del av dem, men i så

många läckra färger.

Jag är helt galen i blått glas.
Den här är bara så vacker. Men den finner nog inte

vägen hem hit. Plånboken skrek åt mig när jag tittade på den, så den står kvar på sin plats.

Flera änglar, så det fanns åtminstone 6 stycken

i butiken den där dagen. Två på S och så dessa fyra.

Vackra, smäckra och milda färger står

de på hyllan och väntar på att få flytta hem till....
Ja säg det...
Glasänglar från Glassverket.

Dessa här brukar jag se ute på åkern.
Men de är större, brunare och väsnas mera.
Inte är det gjorda av glas heller. Det här är glas,
i dem, men då måste man vända upp och ner på

dem kan man ha, ja eller man SKA ha en snaps.
En iskall till sillen. Eller älgköttet.
En glasklar i ett elgglass från Glassverket.

Då det även finns vita älgar här i våra trakter så

får man dessa glas i vitt med.
En snaps till julmaten mitt i vita vintern kanske.
De är så otroligt fina.

Var in i deras kafè en vända med.
Här fanns det massor av snadder att få med sig.
Det var inte gjort av glas, men det var i glasflaskor och burkar. Även thè och kaffe fanns det. Så de har inte bara glas på Glassverket.

Titta bara på dem här!

Den andra damen Synnöve hittade festliga servetter.
Denna bunt hamnade i påsen av plast för att så tas med hem till gamla Svedala. Där väntade en intet ont anande väninna på att få dessa.

Ja varför inte sa vi....
Det ska vi göra.
(läs på skylten)

Men först gick vi lite till...
Hon Synnøve som älskar blått...

Ja ni förstår... men det blev inget med hem den här gången. Får ta det nästa gång.

En kopp kaffe serverad ur en röd och vacker

kaffepanna måste ju bara smaka gott.

Ja det går säkert hur fint som helst att ha thè i

den här röda fina kannan med.

Några mjölkkannor i rött hängde på några spikar.
Hade jag hittat en i blått så vete sjutton....

Hela butiken på Glassverket, ja den med fiket alltså,

ser ut så här. Här finns allt mellan himmel och jord.
Väl värd ett besök. Det kan jag garantera.

Så blev det då äntligen dags...
FIKA.
Gott kaffe i fina muggar i porslin, assietter i samma serie, även dessa designade av blomstergurun
Finn Schjøll. Han har inspirerats från blommorna

i sin trädgård. Vackert porslin är det i alla fall.
Muggarna var så goa att dricka kaffe ur.
Porslinsmuggar från Glassverket... eller vänta nu, det

lät inte helt bra det, men de är inte i glas så får bli så.
Våfflorna var nygräddade med god sylt på.
Frasiga och varma smakade de underbart till det goda kaffet, så det blev en påtår med.
Blev till och med serverade den vid bordet. Skulle betala 20 kr för påtåren, gav tjejen 30 utan jag tänkte

på det. Men hon den ärliga tjejen i fiket kom tillbaka med en tiokrona och sa hon fått för mycket.
Väldigt god service, trevliga tjejer att prata med en

söndagseftermiddag. På Magnor Glassverk.
Så vi ska nog ha flera turer. Någon som vill följa med?

Så packade vi in oss i bilen då,

damerna som börjar på S.
Såg en liten del av Magnor innan vi svängde

vänster över järnvägen.
Nöjda och belåtna med att ha sett så mycket vackert glas, i mängder av färger, former, storlekar och modeller. Hit återkommer vi.

Så kan man fördriva en söndagseftermiddag i juli.
Två damer som heter samma sak.
En som bor här och en som bor där.
Två damer som faktiskt känt varandra i snart 10 år.
Hur det började?
Räcker det om jag säger bloggen.

Ha en skön fredagskväll nu, den sista i juli månad år 2017. Ett år tills nästa gång.
Men vi njuter sommaren ett bra tag till.
Själv ska jag snart hoppa i säng.
Trött som en strumpa, storlek 38 och vit, eller röd, eller blå... spelar ingen roll så länge de värmer.
Kram alla....

tisdag 18 juli 2017

Vitt vin, hästar och rött hår...

Ja det blir lite blandat igen.
Första delen av julimånad har gått.
Har hänt en del och man har mått så gott.
Vi bestämde oss för att prova en prosecco. Det har vi inte gjort förut. Den här kan jag rekomendera.
Lagom bubbel, lättsam att njuta och inte så torr.

5 korkar av 5. Inte var den dyr heller. 89 kr

på Systembolaget. Finns inte i Norge tror jag.
Jodå, jag HAR rätt glas nu...

Haft många trevliga besökare under våren/sommaren.
Av goa Johanna och gubben hennes Micke fick jag en ljuslykta som texten till Ted Gärdestads låt

Sol, vind och vatten, på. Majas lyktor. Så vacker när man har ett värmeljus/telys i.
Så rosorna som syns uppe till höger. De fick vi av

bästa Maria och Roger när de var här för några veckor sen. Stod så länge och förgyllde vårt kök. Pionen

"stal" jag hos grannen, men jag fick det.
Så kom goa Kari på besök. Men massor av läckra kläder som jag frossar i, och dessa två vackra jordgubbar som ska innehålla salt och peppar.
Ett helt bort fullt av värdefulla gåvor.
Är så glad för mina vänner.

Genom äppleträdet ser jag Nuguren.
Hör lommen hoa på kvällarna, hur korna på

andra sidan sjön råmar till varandra för att kolla vart

resten av flocken är. Ser en och annan båt på vattnet.
Följer hur nedbörden gör att Nuguren stiger och sjunker. Allt det ser jag genom mitt äppleträd.

I min röda blodgivningsskål ser jag vaniljglass, hallon, en sked nugatti och lite lakrispulver.
Smakar gott en sommardag på verandan.

Vi har två äldre damer gående på bete på andra sidan sjön. Den äldsta är 24 år, hon älskar mat. Har gått ut genom tråden och in på ett bete dem skulle flyttas till om ett tag. Nu går dem där bägge två.

Dam 24 år mitt i klorofyllen.

Dam 18 år som väntade på nått gott när vi kom.

Så skönt att få andas in lite hästdoft.
Känna en solvarm hästhals mot handen. Känna en

mjuk mule som söker efter gott i handen.
Stryka en hand över den solvarma pälsen och

bara må gott. Vet inte vem som mår bäst när jag är

där, de två eller jag.

Ett öga som sett en del under 18 år.
Vackra älskade hästar.

Sten och Flisa heter ett par seriefigurer.

Sten vet jag inte vart han är, men här är i alla fall Flisa. Eller Glomma som rinner förbi Flisa.

Det är så otroligt vackert så man blir tårögd.
Vatten, skog och lite fjällkammar. Vi bor i en

vacker del av världen. Bara att inse det.

Jag sitter och undrar över hur det såg ut här för 100 år sen. Tankar blev starkare idag när jag for hem från jobbet. Men jobbarkompis Britt har en guldring som är från 1915. Gravyren i den är från 10 juli 1915.
Då satt man inte i en luftkonditonerad buss, man åkte nog häst och vagn. Man kom inte från oss till Flisa på 30 minuter då, det tog nog ett par timmar.
Var det så mycket åkermark där nere?
Hur mycket bebyggelse var det här?
Kände historiens vingslag när hon berättade om ringen. Har gjort upp en bild av hur det såg ut i mitt huvud. Ska nog försöka googla på det.

Sa ju att jag inte sett Sten....
Men.. här är han och en del andra Stenar.

Så lämnar vi Sten och Flisa för den här gången. Glomma rinner trygt och lugnt förbi på sin väg ner

mot staden Fredrikstad.

Sommar är blommor. Av alla slag.
Någon som vet vad den här heter?

Min dalia återkommer år efter år.
Den här knoppen ser ut att bli en gul blomma.

Älskade lavendel....

Brytbröd till en god gryta är aldrig fel.
Hittade det här receptet och det blev ett otroligt gott bröd ska jag säga. Håll till godo.
https://www.kokaihop.se/recept/brytbrod-6

Får aldrig nog... Men behöver lite tips.. vill

spara dem här till nästa sommar, hur gör jag?
Hur ska den få vila under vintern?

En annan favorit.
Min svarta petunia.

Black Velvet heter den. Ska ta alla frön jag kan

och så MASSOR av den till våren.

Vacker, så vacker....

Ett gott vitt vin till.
Det här fann vi på Vinmonopolet.

Öppnade flaskan när vi hade besök av

Irene och Harry Arne. Var precis till 4 glas i flaskan.

Sol, vind och vatten...

Det bästa som jag vet....
Ni vet vem som skrev den texten?

Vi gick ner till badbryggan en kväll.
Där på andra sidan någonstans, går

det två damer och äter gräs och mår gott.

Dessa två njöt när vi gick ner.

Vattnet kluckade så där skönt som det bara

kan göra på sommaren.
Nej jag har inte badat ännu, men jag SKA!

Älskade gubbe och hunden Mats gick ut på bryggan.

Mats satt länge där och filosoferade....

Jag tittade runt och fotade...

Båten ligger där och väntar på att bli rodd ut

på sjön, att någon ska kasta ut en metrev och

försöka fånga en abborre eller gädda.
Grillen står klar.

Oskar hund tog sig en slurk vatten.
Han har så korta ben så han går nog dubbelt så

långt som Mats gör. Vatten är bra för allt och alla.

Näckrosbladen har tittat fram.
De är vackra, men jag gillar inte att de snor sig

kring benen på mig när jag simmar där.

Oskar drabbades också av det där med att filosofera lite.... han satt i gräset och njöt.
För er som undrar... nä vi har inga fästingar här.

Solen var på nedgång. Jag gömde mig

bakom en trädstam och fotade.

Så rogivande...

Rallaros...

Här mår jag så gott.

Grannens lada där borta... åkermark och vatten, blå

himmel och sommar.

Min vackra sjö.

Även om jag har korta ben kan jag springa fort....

Fick fikabesök igen.
Den här gästen kan aldrig komma tomhänt har

jag insett. Men den här gången slog hon alla rekord.
Denna vackra knallröda blomma, hänger på min trappa nu. Det är en typ av pelargon sa hon.
Den är såå stor.

Väninnan som var med hade köpt med sig lillasystern som står på trappen med.
Så otroligt vackra är dem.

Ja även blomstren är vackra.
Men Maria och Kari är de vackraste vänner man kan ha. Jag är otroligt rik, för jag har MÅNGA sådana vänner. Gla i er allihopa.

Oskar och jag gick en kvällsrunda.
Först till soptunnan med en stor tung påse till

pappersinsamlingen, så tog vi turen runt det gamla

bedehuset som står därborta.
Det börjar bli helt igenväxt där. Länge sedan någon

använde sig av det.

På åkern växer det två olika grödor sida

vid sida.

Över Bråtaberget var det ganska mörka moln. Men det kom inget ur dem.

På andra sidan sjön, mot Rafjell var det mörka moln också.. men där kom det regn. Det blåste upp där jag stod. Vind som förebådar regn.

Ett hus på vägen, där finns det en gammal byggnad som jag tycker är så vacker.

Kan nästan tänka mig hur det var att bo där.
Jag TROR det varit ett bostadshus.

Det gröna skiftet... eller vad ska man kalla

det här?

En postkasse visar vägen... Där nere ligger sjön blå

och vacker igen.... Följ bara vägen så kommer du dit...

Det gamla bedehuset igen. Snart ser man det inte längre...

Vår väg, vår postkasse och

bakom det stora vita huset bor vi.

Grannens stora lada.
En annan granne kom på vägen med sin timmerbil...
Ett tut och så var han förbi.
Är så gott att bo här, för man vet vem som

hör till vart. Behöver man hjälp med något så

är det inga problem.
Även om vi haft många olyckor och konstiga saker har hänt här.
Några inbrott, och stölder. Några bränder, skorstensbrand, en som inte orkade vara med oss längre, bilolycka och så en buss som körde sig fast under bron....