Translate

måndag 29 juni 2020

Blommor och lite annat.


Sommaren är här.
Äppelblommen har blomstrat över och nu 
är trädet fullt av äppelkart. 
Vi drack en flaska Prosecco en kväll. Satt ute og njöt.
Nu är man sparsam då vi inte får åka över gränsen. 
Regnet besökte oss en dag. Jag var snabbt ute.
Jag älskar regn och det lite svalare vädret det för med sig. 
Har man sen en skön regnjacka så hjälper det. 
Införskaffade blomster och blader till balkonglådor och amplar. Svart, rosa, vitt och lila. Mina färger det. 
Rabarbern växer och växer. Blir nog saft på den där. 
Sommar och glass hör ihop.
Bästa mjukglassen finns på CircelK här i Kongsvinger.
Smakrik och när man får jordgubbströssel på är det fullkomligt. 
För några år sen hade jag inga prästkragar alls nästan.
Sen sa det booom... nu vajar dessa vackra vit blommor på flera
platser på tomten. Har till och meg gett bort några. 
Min stapel är upp igen. Ser lite tanigt ut här, men nu har det växt till sig och är mera fylligt. 
En framsida. Ogräss, stora trädstubbar...
En liten rabatt... Dags att göra nått med den. Det är faktiskt prästkragar som växer där. 
Molnen kommr i olika former med. Ser ni ansiktet?
Där borta föll det regn. Men inte här. 
En kväll vid Nuguren. Solen färgar Rafjell i gulgrönt, vattnet är spegelblankt och det var såå skönt ute. 
Så kom dem till slut.
Pionerna. Vackra och doftar underbart.
Har nu letat pionbuske men det finns ingen stans. 
Det är en ros sonen till pappan. Nej det är det inte svarade far. Hur stavar man det sa sonen....
Det är en rodondre... rododenhr... rhodo...
Det är en ros, fniss. 
Solen lekte i vattnet. Det glittrade och blänkte så fint. 
Syrèner.... vita som här... doftar ljuvligt.
Här har dem fått besök av en drottning.  Ser ni henne?
En vacker bålgeting/geithams som fredligt letar sin mat och
en plats att bo på. Jag är allergisk mot getingstick, får panik bara det kommer en nära mig. Men dessa giganter bryr jag mig inte om.
De är lugna, fredliga och vill helst bara hålla på med sitt.
De är dessutom fredade. 
Deras dova surrande är inte så ettrigt heller.
Snälla och lugna getingar. Var rädd om dem. 
Visst är dem vackra dessa vita, doftande blomster. 
Hänglobelia mixade färger. Stemor/penseer  är så vackert och
skirt i en balkonglåda. 
En rosa vacker surfina.
Har dem i mina balkonglådor med. Vackra och skira. 
Surfina, margueriter, svarta petunior och lavendel.
Bara älskart. 
En annan typ av syren. Den doftar så starkt.
Även nu när den är överblommad så doftar det honung och 
nått mera när man går förbi. Vacker är det med. 
Den här doftade inte så gott efter en timme med partner.
Hörselvärn med Petremorgon i lurarna gjorde arbetet lätt.
Gick åt mycket vatten kan jag säga. 
Dessa liljor återkommer år efter år. Stora, höga och vackra.
Har dessutom hela rabatten full av såpnejlika som kväver allt annat där. Får inte bort den.... någon med ett tips?
På min vandring genom stan en dag ramlade jag över en vit ros.
Är det bara jag, eller är de inte så vanliga?
Tycker den var så vacker. 
Dalior, eller georginer som de heter här. Står och njuter i
solen vid lekstugan här hemma. 
Utslagen... Så vacker. Jag vill så gärna ha en buske. 
Rosa och röda tillsammans i rabatten. Så vackra. 
En vit pion. Helt annorlunda mot de rosa och röda. 
Har ni druckit guld någon gång?
Ett vitt, tror jag, vin. Med guldfärg.
Aviva Pink Gold. Söt, smakar mandarin och persika. 
Så ser vinet ut innan man skakar lite på flaskan....
Skakad lite, upphälld i glasen. Gyllen och god. 
 Så blev det midsommar.
20 juni och klockan är 23.30 på min veranda. 
Klockan är 02.30 den 21 juni på min veranda. 
För en god del år sen fick jag två små sticklingar av krusbär.
En god vän inne i stan hade som hon gav mig. Den ena
sa tack och adjö ganska fort. Den andra kom tillbaka, år efter år. växte inte mycket, men var grön och fin. Jag pysslade om den efter bästa förmåga.  Hade gett upp hoppet.... Men såg jag nu..
På den bittelilla plantan växer det bär! Jo sant, helt sant! Visserligen bara två bär, men det är bär.
Det finns hopp. Men jag måste nog flytta den.  Tål den att flyttas?
När man har vänner som kommer på fika och har med sig norska jordgubbar. 60 kr litern kostade dem. Men sååå goda.
Vet inte vad dessa heter, men den vanligaste sorten vi får köpt i butikerna heter... ja just.. Corona. 
På väg hem från stan en dag tog det stopp på Roverud.
Tåget kom! Det händer ibland. 
Moln igen då... se på det här... Det kom inseglande på kvällen.... man kände sig liten där man stod. 
Mina fina pelargoner som maken köpte förra året.
De blev inte sålda där han jobbar, så han kom hem med nästan 40 stycken. En femma styck. Bra pris. Gav bort massor. 
En av mina facebookvänner utmanande oss 
att ha sommarhatt. Jag har ingen så jag norpade 
älsklingens Sixpence. 
'
Framsidan börjar ta form. Stapeln, min kruka med en rosplanta, lobelia, lavendel och tagetes. 
Får jag bjuda på fika?
Så blev det. Ogräs borta, bord, två stolar, skugga och stapeln. Här ska njuta många dagar i sommar. 
Inte helt klart ännu då, fått ut Herr Persilja och fru Basilika med. Ska göra rent mina lyktor och flytta undan krukorna. 
Grannarna har varit nere och badat flera gånger nu.
Jag orkade inte i den värmen som varit. Jag njuter av sjön så här,
i alla fall ett tag till. 
Mina gurkor jag fått av Britt.  De växer och frodas.
De har fått vatten i helgen. Tor och Oden hade arenan för sig själva. 
Kaffet är snart klart. Så kom bara. 
Regnet föll, åskan mullrade, blixtar ljungade över himlen.
Och så SMALL det! Rakt över huset! Jag hade precis varit ute, kommit in och satt mig och då....
Huset skakade och det knittrade bra i telefonjacket.
Nu har vi ju inte kvar hustelefon, men hade den varit inkopplad så hade nog allt gått sönder. Det var riktigt otäck.
Strömmen gick inte i alla fall. 
Jag stod på insidan....
Sista bilden är tagen den sista.... Maj alltså. Men den får vara med en då. Den är så fin.
Nu har det mulnat på igen. Det är bara 21 grader och det är helt underbart väder. Nu kan man tänka "gå ut" utan att man blir genomblöt av svett. Ska iväg och hämta posten. Gå bort med lite papper till papperstunnan. Sen blir det nog baka lite.
Önskar er alla en förtrollande vacker måndag.
Stor kram från...

torsdag 7 maj 2020

Från mandel till sparris.

Skulle mala mandel en dag. Men maken kom på att
det tar lite tid och man får många blåsor i händerna 
av att mala för hand. 
'
Maken kom på en fin ide. Skruvdragaren!
Fram med den, ta bort veven på kvarnen.
In med skruvdragaren och voila...
Malde nästan 1,5 kilo mandel på ca 20 minuter.
Har vi gjort det för hand har det tagit ett par timmar och 
många, många onda blåsor i händerna. 
Gick som en dans det här. 
Våren blir allt grönare och grönare hemma hos mig.
Det blir ljusare i vegetationen runt sjön.  Det är en 
härligt tid nu. Fast man snuffsar, nyser och det rinner i ögonen. 
Snart kan jag nog göra en god rabarberpaj, koka lite saft och
kanske lite kräm. Rabarbern har vaknat och kommer
mer och mer för varje dag. Härligt.
Så kom första ovädret med åska glidande in över
oss här. Det blev svart och mörkt. Började blåsa upp lite och man
såg regnet falla över vestsidan på Brandval.
Mörka moln spred sig över himlen.
Lite ruggigt, men samtidigt häftigt. 
Gillar färgen på himlen i alla fall. 
Kunde inte helt slita mig heller.
Väder är spännande. 
Magiskt på nått vis....
Drog mig inomhus för jag skulle baka ut en deg. Hinner nog 
inte mera än komma in, så kommer regnet här.
En blixt rullade över himlen och jag sa till maken, undrar
om jag har ström nu när jag ska baka. 
Strömmen stannade kvar.
Degen blev utbakad. Blev bullar med
mandelmjöl i degen. Degspad 5 dl juice av pressade apelsiner som jag haft i frysen. Fyllningen blev mandelmjöl, smör, lite socker och
lite florsocker. Blev sååå gott. 
Så kom dagen det var dags att ta fram trallen och lägga 
golvet på verandan. Vi tog in den i höstas och nu skulle den ut.
Förra året så var det jag och govännen Irene som la den. Det tog minst 3 timmar.... Maken la den här på 30 minuter....
Körsbärträdet är full av knoppar. Jag bara väntar
 tills dem slår ut! Det blir så vackert och vitt. 
Gick runt hörnet på huset och där stod den...
En sparris hade tittat opp, den stod där så fin med sin knopp.
Nu har det kommit flera, så de ska tas in och grillas i 
grillpannan till en god köttbit i helgen. Egenodlat är bäst. 
Med trallen på plats, åkte stolarna ut. Verandabordet upp. Kaffet bubblade i kaffebryggarn och till och med parasollet kom upp
fast solen var bakom de grå skyarna där bakom.
Men det spelar ingen roll. Det var mysigt i alla fall. 
Nu ska vi strax iväg in till stan.
Maken ska hämta några presenter. Så ska vi handla lite.
Inte ofta vi är inne i stan nu, under den här koronakrisen.
Hemma är bäst.
Vill bara förtydliga att bilderna som försvann i förra inlägget är det inte jag som tagit bort. Det är något galet med blogger tror jag.
Får se hur många bilder som blir kvar idag. Flera som upplevt det här?
Håll er hemma nu så gott det går. Det blir bättre.
Ha en fin torsdag vidare nu.
Kram











onsdag 8 april 2020

Engsö slott.

I dessa koronatider så passar jag på att blogga om gamla saker som vi sett och besökt.
En varm sommardag for vi iväg på äventyr hit.
En trägrind, en vacker allè med stora, gamla träd ledde oss in dit.
Du rasslade lite i grenarna när vi gick in.
Jag hörde nästan hovar och vagnshjul och såg ståtliga vagnar dragna av vackra hästar här. 
En vackert krattad gång förde oss vidare.
Här stod säkert någon för många hundra år sen och krattade dessa gånger lika fina då. Undrar vem....
Några träd var ganska ihåliga. Undrar varför?
Någon som vet? 
Ser ut som det bott några småväsen där. 
Det var avspärrat så man fick inte gå fram 
till trädet för att se. Undrar hur gamla dessa är. 
Så såg vi slottet. En ganska fyrkantig sak. Nästan kubisk och byggd av sten och tegel i fyra våningar.  Byggdes till och om på 1630 talet.  under 1740-1741 byggdes den översta våningen samt mansardtaket som kröntes av en kupol med fönster i. 
Ängsö slott och gods ägdes av släkten Piper från 1710 och fram till 1971. Den siste fidelikommissarien Eric Piper avled 1968.
Familjen Piper arrenderar och bebor ännu idag Ängsö,
Slottet används numera som museum och ingen har bott där sen 1959.
1965 blev slottet byggnadsminne och visas sommartid för allmänheten. 
Gården omnäms först som Engsev, i ett kungligt brev från
Knut Eriksson, utfärdat mellan 1167-1196. I brevet nämner Knut Eriksson att han ärvt Ängsö efter sin far Erik Jedvardsson. 
Innan dess ägdes slottet av Riseberga kloster före år 1272.
 Det var riksrådet Bengt Fadersson som byggde slottet på 1480 talet. Det byggdes i syfte att vara ett befäst slott. Bengt Fadersson och sonen Knut Bengtsson var riksråd hos kung Kristian II.  Knut Bengtsson blev skjuten i Västerås år 1521, när han försvarade staden mot Gustav Vasas män. 1522 föll även slottet efter en tids belägring, i Gustav Vasas ägo.
Ett och ett halv decenium senare fick Knut Bengtssons dotter Hillevi tillbaka slottet av kungen. 
 Hon gifte sig sen med Arvid Trolle som var riksråd,  och genom Elsa Trolle blev Arvid Posse, som då var hovjunkare hos Johan III, ny ägare av Ängsö. Han skänkte ägorna i morgongåva till sin maka Brita Bååt på Follnäs. 
 Även på Ängsö så finns det spökhistorier.  Men man ska nog ta dem med en nya salt.
Kung Karl XII:s puckelryggige hovnarr Anders Luxemburg sägs vandra på slottet än idag. Han var med i belägringen av Frediksstens fästning och vid kungens likfärd därifrån stannade man till vid Målhammar intill Sagån. Anders tog med sig kungens häst Brandklipparen och tog tjänst vid Ängsö slott. En natt år 1740 stod hästen i stallet och blev skrämd, varvid så den slet sig loss och sprang rakt in i muren och dog.  Anders Luxemburg dog vid Ängsö 1744 och sägs vandra runt  på ägorna än idag, iklädd en grå kappa. 
En kvinnlig skepnad, som sägs vara ägarinnan Brita Bååt, sägs vandra genom Kungarummen och in i stora balsalen klockan 8 på kvällen. Det sägs att hon var en väldigt elak person och ska ha överlevt två makar. En julaftonskväll bad Brita sin kammarpiga att väcka henne tidigt så hon skulle hinna till julottan dagen därpå.
När hon vaknade såg hon ut genom fönstret och märkte att det lyste i Ängsö kyrka.
Hon trodde att pigan glömt väcka henne så skyndade hon sig till kyrkan på egen hand.  När hon öppnade kyrkporten så mötte hon många benrangel som höll  mässa i kyrkan.
Två vålnader, som antas vara hennes döda män, anföll henne. Den ene högg med värjan som träffade hennes slöja och den andra slängde en stor sten, som missade henne.  Chockad svimmade hon och tre dagar senare var hon död.
Värjan hänger i kyrkan med ett stort tygstycke, och stenen är inmurad i kyrkogårdsmuren.  Stenen kallas blodstenen.
Nutida forskning visar dock att fru Bååt bara var gift en gång och troligen har spökhistorien fått en viss överlappning från tidigare frun Elsa Trolles liv. Hon var gift tre gånger och överlevde alla tre makarna. 
Det finns ett tredje spöke på Ängsö. Det är ett hundspöke. Det ger sig tillkänna genom ett raspande ljud i stora matsalens golv. Det är hunspöket Cottillion som går igen.
Den tillhörde Sophie Piper. Hon var änka efter Adolf Ludvig Piper och bodde på Löfstad slott, utanför Norrköping.  När hon en gång var på Ängsö så dog Cottillion. På gravstenen till hunden står det på franska "att den dog vid sin härskarinnas fötter".
Det berättas att slottes ägare Johan Sigismund Sparre en gång var ensam i slottet, men ville spela tärning.  När han ropat ut i mörkret efter en motspelare dök det upp en mörk skepnad.
När de spelat en stund fick Sparre en guldkedja av den främmande skepnaden, och blev förmanade honom att ta kedjan lämna slottet, för då skulle slottet brinna.
Kedjan förvaras i en monter i trapphuset på slottet.
Det är vackra byggnader på egendommen. Tyvärr var det stängt för allmänheten när vi var där. 
Vackra stora fönster på kyrkan. Jag kan nästan se för mig 
när fru Bååt far in genom porten i tron att det var julotta här. Måste ha varit ett bra ljus i fönstren. 
Tornspiran och korset stack hål på molnen när jag såg efter på bilden. 
Den öppna och ljusa slottsparken var så skön att vandra runt i. Det var några besökare här. Kafeèt var öppet, men vi hade druckit 
kaffe innan så det blev inte någon fika den här gången.
Känslan jag hade när vi gick härifrån var lite blandad.
Nästan så jag kände blickarna från de som en gång bott och verkat här på slottet. De stod i några av de många fönstrena och tittade ner på oss och de andra som vandrade runt här.
Undrar vad de skulle ha tyckt om dagens situation.
Det var dagens blogg. Hoppas ni orkade läsa hela vägen hit ner.
Sänder er alla en goklem och ber er vara rädda om er i dagens koronatider.
Stor kram.....










Related Posts with Thumbnails