Engsö slott.

I dessa koronatider så passar jag på att blogga om gamla saker som vi sett och besökt.

En varm sommardag for vi iväg på äventyr hit.
En trägrind, en vacker allè med stora, gamla träd ledde oss in dit.
Du rasslade lite i grenarna när vi gick in.
Jag hörde nästan hovar och vagnshjul och såg ståtliga vagnar dragna av vackra hästar här. 

En vackert krattad gång förde oss vidare.
Här stod säkert någon för många hundra år sen och krattade dessa gånger lika fina då. Undrar vem....

Några träd var ganska ihåliga. Undrar varför?
Någon som vet? 

Ser ut som det bott några småväsen där. 

Det var avspärrat så man fick inte gå fram 

till trädet för att se. Undrar hur gamla dessa är. 

Så såg vi slottet. En ganska fyrkantig sak. Nästan kubisk och byggd av sten och tegel i fyra våningar.  Byggdes till och om på 1630 talet.  under 1740-1741 byggdes den översta våningen samt mansardtaket som kröntes av en kupol med fönster i. 

Ängsö slott och gods ägdes av släkten Piper från 1710 och fram till 1971. Den siste fidelikommissarien Eric Piper avled 1968.
Familjen Piper arrenderar och bebor ännu idag Ängsö,
Slottet används numera som museum och ingen har bott där sen 1959.
1965 blev slottet byggnadsminne och visas sommartid för allmänheten. 

Gården omnäms först som Engsev, i ett kungligt brev från
Knut Eriksson, utfärdat mellan 1167-1196. I brevet nämner Knut Eriksson att han ärvt Ängsö efter sin far Erik Jedvardsson. 
Innan dess ägdes slottet av Riseberga kloster före år 1272.

 Det var riksrådet Bengt Fadersson som byggde slottet på 1480 talet. Det byggdes i syfte att vara ett befäst slott. Bengt Fadersson och sonen Knut Bengtsson var riksråd hos kung Kristian II.  Knut Bengtsson blev skjuten i Västerås år 1521, när han försvarade staden mot Gustav Vasas män. 1522 föll även slottet efter en tids belägring, i Gustav Vasas ägo.
Ett och ett halv decenium senare fick Knut Bengtssons dotter Hillevi tillbaka slottet av kungen. 

 Hon gifte sig sen med Arvid Trolle som var riksråd,  och genom Elsa Trolle blev Arvid Posse, som då var hovjunkare hos Johan III, ny ägare av Ängsö. Han skänkte ägorna i morgongåva till sin maka Brita Bååt på Follnäs. 

 Även på Ängsö så finns det spökhistorier.  Men man ska nog ta dem med en nya salt.
Kung Karl XII:s puckelryggige hovnarr Anders Luxemburg sägs vandra på slottet än idag. Han var med i belägringen av Frediksstens fästning och vid kungens likfärd därifrån stannade man till vid Målhammar intill Sagån. Anders tog med sig kungens häst Brandklipparen och tog tjänst vid Ängsö slott. En natt år 1740 stod hästen i stallet och blev skrämd, varvid så den slet sig loss och sprang rakt in i muren och dog.  Anders Luxemburg dog vid Ängsö 1744 och sägs vandra runt  på ägorna än idag, iklädd en grå kappa. 

En kvinnlig skepnad, som sägs vara ägarinnan Brita Bååt, sägs vandra genom Kungarummen och in i stora balsalen klockan 8 på kvällen. Det sägs att hon var en väldigt elak person och ska ha överlevt två makar. En julaftonskväll bad Brita sin kammarpiga att väcka henne tidigt så hon skulle hinna till julottan dagen därpå.
När hon vaknade såg hon ut genom fönstret och märkte att det lyste i Ängsö kyrka.
Hon trodde att pigan glömt väcka henne så skyndade hon sig till kyrkan på egen hand.  När hon öppnade kyrkporten så mötte hon många benrangel som höll  mässa i kyrkan.
Två vålnader, som antas vara hennes döda män, anföll henne. Den ene högg med värjan som träffade hennes slöja och den andra slängde en stor sten, som missade henne.  Chockad svimmade hon och tre dagar senare var hon död.
Värjan hänger i kyrkan med ett stort tygstycke, och stenen är inmurad i kyrkogårdsmuren.  Stenen kallas blodstenen.
Nutida forskning visar dock att fru Bååt bara var gift en gång och troligen har spökhistorien fått en viss överlappning från tidigare frun Elsa Trolles liv. Hon var gift tre gånger och överlevde alla tre makarna. 

Det finns ett tredje spöke på Ängsö. Det är ett hundspöke. Det ger sig tillkänna genom ett raspande ljud i stora matsalens golv. Det är hunspöket Cottillion som går igen.
Den tillhörde Sophie Piper. Hon var änka efter Adolf Ludvig Piper och bodde på Löfstad slott, utanför Norrköping.  När hon en gång var på Ängsö så dog Cottillion. På gravstenen till hunden står det på franska "att den dog vid sin härskarinnas fötter".

Det berättas att slottes ägare Johan Sigismund Sparre en gång var ensam i slottet, men ville spela tärning.  När han ropat ut i mörkret efter en motspelare dök det upp en mörk skepnad.
När de spelat en stund fick Sparre en guldkedja av den främmande skepnaden, och blev förmanade honom att ta kedjan lämna slottet, för då skulle slottet brinna.
Kedjan förvaras i en monter i trapphuset på slottet.

Det är vackra byggnader på egendommen. Tyvärr var det stängt för allmänheten när vi var där. 

Vackra stora fönster på kyrkan. Jag kan nästan se för mig 

när fru Bååt far in genom porten i tron att det var julotta här. Måste ha varit ett bra ljus i fönstren. 

Tornspiran och korset stack hål på molnen när jag såg efter på bilden. 

Den öppna och ljusa slottsparken var så skön att vandra runt i. Det var några besökare här. Kafeèt var öppet, men vi hade druckit 

kaffe innan så det blev inte någon fika den här gången.

Känslan jag hade när vi gick härifrån var lite blandad.

Nästan så jag kände blickarna från de som en gång bott och verkat här på slottet. De stod i några av de många fönstrena och tittade ner på oss och de andra som vandrade runt här.
Undrar vad de skulle ha tyckt om dagens situation.

Det var dagens blogg. Hoppas ni orkade läsa hela vägen hit ner.
Sänder er alla en goklem och ber er vara rädda om er i dagens koronatider.
Stor kram.....

Bröllopsdag och nått vitt från ovan....

Gott vin kan man inte få för mycket av.
Vi har smakat på två från Australien.
Hope och....

Gentlemans collection.  Goda att bara njuta ett glas av men

också till mat eller ost. Priset ligger på mellan 79-99 kr per flaska. 

Funderar på det här med kryddväxter...

Fina, gröna och goda i butiken. Men så fort man får hem dem....
Ja bilden talar för sig själv!
Någon som vet varför det blir så?

Den 24 februari hade vi vår bröllopsdag. Den 24 i ordningen.
Vi firade lite med att fika på Promenaden Kafè först. Det ligger fint vid Glommas strand. 

Inte grönt, det var ju bara februari... Men ingen snö...

inga isiga promenadvägar...

Blå himmel och fågelkvitter. 

Snart är det grönt i träden, grönt på backen och varmt och skönt så man kan sitta ute här med kaffekoppen. 

Vi for över bron nere på Brandval.
Måste erkänna.... jag har ÄNNU inte efter 17 år här nere, 

inte vågat GÅ över den här bron.... 

Vi var hundvakt en dag åt charmtrollet Oskar.
Jo det är faktiskt han. Han blev sjuk för några månader sen, och för att vetrinären skulle kunna hjälpa honom fick de raka av honom all päls. Han fick diarrè så det var inget annat väl än att

till rakmaskinen. Men han är söt så här med. 

Bakat gott bröd har jag gjort med. Klicka på ordet bakat

så får ni receptet. 

Var över till Charlottenberg och handlade.
Köpte med mig två semlor hem. Tänkte mig att nu

ska jag njuta... Det här är allt jag INTE åt...
Såg på skidskyttet på tvn, kaffe och semla...
Satt och väntade på den goda mandelmassesmaken....
Som aldrig kom.... sen såg jag... det var vaniljkräm.
Något av det värsta jag vet... blev så besviken! Den här åkte i soporna. Den andra semlan satt jag ut till fåglarna. 

Vi gottade oss med jordgubbar i stället...
Röda och stora. Från Belgien dock. Men de var goda. 

En liten bit dajmkaka, jordgubbar och kaffe...
Det var mums det. 

Bröllopsdag ja...
Fick 24 vackra rosor av maken. Helt underbara färger. 

Vi fikade med kanelknutar och bara satt vid bordet och pratade. 

Så dök goda vännen Maria upp. Med en bukett vita, vackra rosor.
En blomkruka med en vacker planta. Just nu kommer jag inte på vad dem heter. Så hade hon med sig en kartong med chokladhjärtan och en dajmtårta. Hon och Synnöve hade konspirerat så 

Maria ordnade present från dem med. Goa vänner man har.
Så otroligt glada i er. 

Jag har en undran när det gäller tulpaner.
Jag älskar dessa blommor. Men varför slår dem inte ut?
De ser ut som de torkar, men inte heller det sker. 

Se här....

och här....

I år kom vinter på en söndag...

Inte mycket snö då...

Behövde inte skotta alls....

Funderade på att göra en snöängel...
Men gav upp tanken... Jag hade inte kommit upp igen tror jag. 

Stubbarna var vita och vackra..
Det var vackert....

Men idag (måndag) så var allt normalt igen.
Inget vitt kvar...

Nu har jag lyssnat klart på radion.
Så det är dags att krypa en trappa upp 

och dra täcket över huvudet några timmar.
Sov gott och en stor nattkram kommer från....

Igång igen....

Var på EU kontroll hos tandläkaren.
Men det var inga problem där. Passade på att ta 

en bild på den vackra tavlan i bakgrunden.
Älskar den. Njuter av den varje gång jag är hos tandläkaren. 

Tog en kopp kaffe en dag, såg den här skylten på

bordet. Tycker det är ganska dyrt för en glass och kaffe.

Var inom vår COOP extrabutik och handlade. Såg detta.
Jag kunde inte låta bli att fota.
Blev glad av den.

Gick förbi min rabatt en dag i januari, den 15 närmare bestämt.
Plötsligt hörde jag fnitter från backen. Kikade ner och vad såg jag?
Jodå mängder små, gröna toppar som stack upp... Det var

skillan det. Jag frågade om de visste vilken månad det var?
Jodå fnittrade dem, det är januari. Ja svarade jag. Men vad gör ni uppe NU? Fnittret avstannade lite, så säger en liten pipig stämma att

det var solen! Ja precis sa jag, skyll på den ni....Ni ska inte vara uppe NU! Kryp ner igen, med en gång. Fnittret ökade igen och jag fick svaret att det är så varmt och skönt här uppe.
Ja NU jag sa jag...Men det är vinter liksom.
Jag skakade på huvudet och gick därifrån...
Hörde dem fnittra och prata tyst med varandra när jag gick därifrån. 

Fem dagar senare så möttes jag av en soluppgång som var helt magisk. Isen låg blank på sjön så solen hade den stora spegeln

framme så hon kunde se sig själv. Men jag vet inte om hon blev skrämd, för hon försvann ganska fort. Men vackert var det.

Februari kom med barmark och några plussgrader.
Isen låg helt spegelblank men jag vågade inte helt ut på den. 

Några dagar senare vaknade vi till vit backe...
Ja vit och vit, några mm med nått vitt kalt och vått 

låg det där. 

Var tvugna att fara in till stan dagen efter och då låg det kvar.
Men det var vackert att åka på vestsiden. 

Man får njuta av det ljusa, vita medans det ligger där. 

När vi närmade oss Kongsvinger såg man allt med lite nya

ögon. Man ser det så ofta så man tänker inte på vad man ser.
Här är det Felleskjöpets korntork/silo man ser sticker upp. På toppen av den finns det några gula byggnader. De ljusare molnen

ner mot skogen, där går vägen mot Sverige. 

Kikar man mera mot höger så dyker Kongsvinger festning upp på höjden. Lite bakom den ligger Holtberget med masten. 

8 februari och ingen snö ännu....
ute på åkern är det lite otäckt att gå, tjälen ligger ju

men jorden ovan är ju ganska blöt. Så det är lerigt och väldigt halkigt att gå där. 

Ett par dagar senare fick vi besök.
Jo, titta så ser ni. Ett luftskepp dök upp över sjön.
Hade varit kul om det verkligen var ett riktigt. Det hade kunnat

landat på isen. Har sett folk som suttit ute på sjön/isen och pimplat

så den är tydligen ganska tjock. Luftskeppet seglade dock förbi och försvann i horisonten. 

Grönt är skönt säger dem ju.. jodå..
det är ju sant. Åkern är grön och fin, men sååå blöt och lerig.
Vattnet sjunker inte undan då tjälen ligger. 

De har gått ut och varnat för jordras då det regnar väldigt mycket.
Jag känner en liten oro för det, för när jag går ut och ska ner mot sjön, så är marken så mjuk och det gungar så otäckt. Men grönt är det ju då....

Syrenbuskarna har knoppat rejält. 

Rhododendronbusken har sina knoppar med.
Fast här slår dem nog inte ut på en stund. Annat är det i

Norrköping, min hemstad. Där har rhododenronbuskarna redan börjat blomma.

Maken och jag gick en sväng ner till sjön. Det var en solig och skön dag måste jag säga. Men det var geggigt och kletig och gungigt att gå ner. Isen ligger, men jag går inte ut. 

Är lite frestad dock, för att ta några bilder. Men

nej, jag låter allt bli. 

Maken gick ut några meter, isen bär.
Hockeyklubborna är välandvända för grannen är

nere ofta, och ute på isen för att spela hockey. 

Det var väldigt vackert när man stod där och såg. 

Kan inte låta bli att undra över hur sommaren blir i år.
Kommer det bli varmt så sjön sjunker undan som för några år sen....
Eller kommer det bli så mycket regn att den stiger över sina breddar och tar ett stort jafs av åkern....

Där inne i viken satt vi för några vintrar sen, med ett sprakande bål på isen. Grillade korv och drack kaffe....
Det är inte djupt här, så går man ut och går igenom isen så är det knappt 30 cm djupt. 

Gick inte över åkern upp. Vi tog vägen.
Gick nog lika fort.
Mitt paradis detta. 

Precis en månad efter att skillan stått i rabatten, (de står där ännu och fnittrar) så hörde jag ett fnitter från rabatten på kökssidan.
Vem kikade upp där då... jodå påskliljorna. Försökte skrämma ner dem igen, men det är ju lönlöst... de är envisa alltså....

Igår försökte solen att smita igenom sprickor i molnen. Till ingen nytta... Inte förren jag kommit och fått av mig kläder och satt med 

kaffet kikade den fram. Bara för att retas....Men jag fick i alla fall en bra bild. 

Nu har Enya snurrat klart i cd spelaren.
Ska ut med Oskar Hund. Blir en kort sväng. Han saknar sin päls.

Sen blir det en kopp kaffe igen.
Ha en fabelaktigt fin dag vidare til er som orkat läst så här långt.
Kram....