Vackert på alla vis.

Björkarna har börjat gulna. Men i år

förblev dem gröna längre än i fjor.
Lite ledsamt och samtidigt vackert.

Havren på åkern växte och växte, och nu ligger den vackert gul och torkar. Snart ligger den i en påse i en butik nära dig.

Naturens växtkraft är stor.

Så stora och vackra äpplen det kom i år.
Fast få... väldigt få.

Ut i skogen skulle vi gå... Gick förbi 

det här tomma och lite förfallna huset.
Bedehuset hemmavid.  Undrar om det skulle

gå att ha en loppis där inne?

Vi gick förbi det, och mina funderingar blev kvar i skallen.  In i skogen en bit bort.  Mycket svamp, men väldigt lite ätbar svamp dock.

Älsklingen och Pälsklingen var med.

Det är alltid lika skönt att komma in i skogen här.
Stilla, höga träd, mjuka stigar att vandra på.

Vackert vit mossa, vackert lingonris, som när

solen kom fram verkligen blänkte.

Skogsormen hade visst fått mat. En stor svamp av

obestämd sort. Tror den här skogsormen tål all

svamp som växer i skogen.

Mats hund hade bara näsa för älg.
Så det gällde för älsklingen att hänga med.
Älgen såg vi inte då, men han kände nog doften av

dem. Däremot såg vi, och KÄNDE den där

otrevliga hjortelusa/älgflugan.

Bäcken som rinner här, har verkligen grävt sig djupt

ner i backen. En liten ravin, men den är lätt att 

kliva över. 

Mördarbacken!
Jo jag menar det verkligen.
De vi har haft med oss ut på den här

turen förstår vad jag menar.
Trodde jag skulle få draghjälp av Mats, men

si det fick jag inte. Han gick förnuftigt och sparade på krafterna. Själv skulle jag önskat att

jag hade haft en flaska vatten med mig.

Mats var törstig han med. Men han valde

att dricka i den här forsande bäcken.
Han stod med alla fyra tassarna i 

bäcken och bara njöt.

Stigen som går där leder til en utsiktsplats.
Eller det ska vara en. Men det växer så mycket höga träd där, så man ser inte utsikten.
En gång ska vi ta oss dit igen. 

Vi närmar oss hem, och Mats stannar upp och

sätter näsan i vädret. Nästan så man tror

det står en älg och ser på oss.

Snart nere på vägen. En skön tur närmar sig slutet.
Mats lägger sig tacksam ner och vilar när vi släpper

honom i hundgården. En skål vatten, och en liten godbit gör sitt till med tänker jag.

Dagens bilder. Vi gick en sväng ner till sjön 

idag, jag och gubben.  I skogen vågar man sig

inte helt nu, för jakten började igår.
Solen sken, vinden gjorde som den alltid gör, vindade... och en och annan fågel kvittrade.
Det rasslade gott i dessa vackra löv som hängde kvar

på träden nere vid sjön.

De tröskade åkrarna står tomma och

väntar på en plog. Träden står där med mångfärgade

löv. Det är så otroligt vackert mot den blå himlen.

Bort över grannens åker, långt därborta ser man Rafjell.
Hösten är vacker.

Vi gick ner till badplatsen. 

Solen och vinden lekte i löven, det glittrade i sjön. 

Väl nere vid sjön så stod man bara och såg 

ut över vattnet. Det blåste vita gäss på vågtopparna

och det skvalpade. Ett sånt härligt ljud.

Bryggan ligger fortfarande i, men båten är uppe.

På andra sidan hörde man korna råma.
De går ute än tror jag. 

Över åkern och upp till en kopp kaffe.
Så skönt med en promenad. 

Middagen är äten, disken diskad.
Nu blir slappa en stund. Ska se lite tv....

Ha en skön fredasgkväll nu. Det ska jag.
Kram.....

Andra halvlek....

Ja eller vad man ska kalla det....
Nu är det några bilder och ord från den 16

september och fram till idag.
Vi har haft sol, bara se här.
Klara skarpa färger. Nytröskad åker.
En luft full av dofter som andas höst.

Luften är inte bara full av dofter, men av 

ljud och flygande saker.
Här är det massor av tranor som flög över

mig. De tutade och tutade som om de ville

säga farväl, vi ses till våren.
Det gör vi ju. Men jag undrar i mitt stilla sinne

hur många som klarar turen ner där de ska vara i vinter, och turen tillbaka hit i vår.
Men saknaden är stor. Sista veckorna nu, har inte en

enda flock tranor flugit över oss. Så jag tror dem

har gett sig av allihopa. 

Bakat igen då.
En smarrig äpplekaka.
Här är receptet.ÄPPLEKAKA I LÅNGPANNA.

6 rumsvarma ägg.
6 dl socker.
150 gram smält svalnat smör.
3 dl mjölk.
8 dl mjöl
6 tsk bakpulver.
3 msk vaniljsocker.
5-7 normalstora, fasta äpplen. 

185 grader i ugnen. 35-45 minuter.

Vispa socker och ägg luftigt.
smält smöret och låt det svalna.
Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker i en skål. 
Ha i det avsvalnande smöret och den kalla mjölken, rör tills smeten har blandat sig.

Häll i en smord och bröad långpanna.

Skala och kärna ur äpplena. Skiva i tunna klyftor. 
Ta en skål och ha i socker och kanel, rör runt så det blandas.....
Lägg så äppleklyftorna i skålen och rör runt så de blir täckta med godsakerna.
sen sätter du klyftorna i smeten. Tätt, men inte allt för tätt...socker/kanelblandningen som blir kvar, strör du över alltihopa innan du sätter långpannan i ugnen. 
Grädda nederst i ugnen.

Låt sen svalna lite innan du skär i lagom stora rutor. Servera med vaniljsås eller glass eller som den är till en kopp kaffe.
Går bra att frysa.

Som vanligt älskar jag mitt äppleträd. Det

är så härligt att stå här under, speciellt en dag det

regnar. För du är ganska torr. Det är så tätt

så det blir som ett levande paraply.

Jag och guben var en tur ut i skogen.
Kom hem med en vacker bukett....
Det var lite mer än det jag håller i då, men dessa

var så otroligt stora.

Vi tog en tur till Rytjern.
Här växte det skog tills för ett par år sen.
Sen kom det en superscell och lekte plockepinn

med skogen. Men nu ser man ju vilken utsikt man har härifrån. Vackert så säg.

Vi är inte ensamma i skogen.
Här har en kung gått.
Den och hans undersåtar gick och sjöng....

Ingen hemma i Trollebo den här dagen heller....

Plötsligt funderade jag på om jag var i Örebro!
Där har de ju ett vattentorn som ser ut så här.
Inte samma färg då, men de kan ju ha målat om det.
Förminskat det och placerat det i min skog.

Som vanligt när vi går här så möter man inte en

en enda kotte.... eller jo, kottar ser man ju, men inte de på två ben.
Däremot så var det dem med 6 ben och vingar 

som var väldigt ivriga på att landa på en. 

Närmar oss ett kalhygge.
Här var det tätt, grön skog, mossor och lavar, 

svamp och bär.... Det dröjer nog innan det är tillbaka.

Såg ut så här....
Sån här skog älskar jag att gå i.
Där framme blir det kallhygge igen, och då

närmar vi oss slutmålet.

Rytjern.
Den lilla gapahuken ligger där och väntar.
Skönt dem sparat några träd där i alla fall.

Framme.
Vi var faktiskt inte ensamma här.
Ett äldre par hade hittat vägen hit med.
Det är alltid lika kul att möta någon.
Tyvärr hade vi inte kaffe med oss.
Inte fanns det något kvar i gapahuken heller..
Så det fick bli med praten.

Njuter bara....

Varmt och skönt, nästan sommarvärme.

Trollkäringa själv.

Brannbu heter den här gapahuken.
Här kan du söka skydd vid dåligt väder, du kan övernatta, göra upp en brasa. Ved finns. Det finns 

fiskeredskap med. Men det fanns en låda här. Men lite kaffe och några kex. Den är tyvärr borta.
Problemet är att det alltid finns folk som bara
MÅSTE förstöra och stjäla.
Man undrar varför....

När vi gick tillbaka gick vi över en liten spång. Vi skulle gå några hundra meter åt andra hållet först.
Jag vände mig om lite snabbt för att ta en bild på
Brannbu gapahuk.

Så blev den.
Jo anledningen till av vi skulle gå åt andra hållet var

att de berättade att något djur grävt upp ett

getingbo. Det låg vaxkakor utspritt på stigen.
Så vi tänkte gå dit och se.

Närmare än så här gick jag inte.
Det var getingar kvar. Ganska irriterade.
Men boet är urgrävt man ser det tydligt.
Vaxkakor som är sönder ligger spritt här.
Troligtvis en björn eller grävling som ville

ha lite godis. Den blev nog ganska stucken.

Gubben la iväg med sjumilakliv.
Jag har så korta ben så jag hinner med.
Men jag fick ju ett kort i alla fall.

Vi hittade ju svamp.
Det finns hur mycket som helst. Men vi tar tre sorter.
Kantarell, trattis och taggsvamp. De är vi 

säkra på. Någon som vet vad detta är?

Snart hemma....

Höstfärger på blåbärsriset.
Efter en stund var vi hemma.
Satte på en kaffe och slappade en stund. 

Vi är ju ute och kör bil ibland.
Här möter vi faktiskt en sykkylving.
Viktor Berg Transport.

Det pågår en febril aktivitet på åkrar runt om.
Här är det potatis som ska upp.

Grannen har tröskat klart här...

Och där... där bor vi.

Nu kommer mörkret fortare och fortare på

kvällarna. Skymningen faller redan vid 19 tiden.
Men det är lite mysigt med. Tänder ljus i mina lyktor och myser med en kopp te. 

Har inte varit någon frostnatt ännu, så

blommorna hänger med ett tag till.
Den vackra cosmosen/rosenskäran
delar välvilligt med sig av sin skönhet.

Här en mörkröd.

Och här en rosa.

Även om ingen var hemma i Trollebo, så har någon

varit det. De har ätit något i den här svampskålen med björklövsskeden i alla fall.
Den stod så fint på backen.
Lite synd att den servisen försvinner när vintern 

kommer bara. Men nu har jag den på bild.

Det var allt för idag.
Nu sitter vi och väntar på vårt besök.
Hoppas de snart kommer.
Men det tar tid att köra över 40 mil.
Ha nu en fabelaktigt fin fredagskväll.
Här blir det avslappat och lugnt.
Kram...