Translate

onsdag 27 september 2017

Nog är det väl märkligt....

Sommaren är över.
Bara inse det. Men nog är det är
det väl märkligt att man liksom inte vill 
ta in det i skallen.
Gick en tur ner till sjön den 1 september.
Nog kändes det som sommar....
Den här blomman såg jag på min väg.
Någon som vet vad den heter?
Blå himmel, vackra moln.
Fullmogen havre. 
Havre i motljus.
Var så vackert. Men bilden gör inte rättvisa
åt det ljus som var. Tyvärr.
Morgonen var vacker.
Dimman flög över sjön och solen
som letade sig ner mellan dimtussarna.
Lite magiskt och trollskt.
Men för att återgå till min promenad ner till sjön...
Spegelblankt vatten, moln som speglar sig.
Det ÄR vackert. 
En liten bit av mitt paradis.
Det landade några svanar längre bort.
De tutade rejält.
Sjöfågeln börjar göra sig klar för att
flyga söderut, det är mera stillsamt nere på
sjön i september än tex augusti.

Det var så skönt att gå därnere.
Tyst och stilla.
Ja förutom svanarna då...
De ligger på vattnet till höger.
Man ser små vita prickar.
Det finns säkert mycket mat åt 
dem ännu här. Men snart får de nog ge sig iväg 
till öppet vatten någon annanstans de med. 
1 september och det har gulnat bra på träden.
Bara för skojs skull så
testade jag ett nytt sätt att plantera frö i våras.
I äggskal. Sparade några skal när jag knäckt äggen.
Fyllde dem med jord, pressade ner ett frö i varje skal.
Satte 4 solrosfrö och det här är ett av alla 
fyra som kom upp.
Du gör så här.
Tar ett äggskal. Fyller med jord. Pressar ner
ett frö av valfri sort. Vattnar försiktigt.
Sätter äggskalen ljust och varmt. Nej det kommer 
inte att lukta ruttna ägg!
När fröet växt till sig så flyttar du hela skalet med frö
och jord över i en kruka. Men krossa skalet
i botten först, så rötterna kan leta sig ut i jorden.
Skalet innehåller alla bra gödninsmedel som 
finns för en liten växt. Skalet ger fröet/växten näring och kalk. Jag ska göra så här i vår igen. 
Satt ute en dag i solen och värmen.
Satt och sjöng på en låt.
Bakom mina solglasögon....
Med Docenterna. Från 1980.
Fast då hette de Docent Död.
En himla bra låt.
Var ute och hälsade på hästarna som gått på bete 
på andra sidan sjön.
När de fått lite klappar, gos och några äpplen
så ville de inte prata med mig mera.
Vände sig om och gick!
Äldst går först. Farah på 24 år.
Bakom kommer Singing på 18.
Nu är dem hemma efter en lång skön sommar med
massor av bete här. De kommer nog tillbaka
nästa sommar med tror jag.
Mycket mat har de haft.
Utsikten har de fått på köpet.
Vattnet från Nuguren.
Skog att söka skydd i.
Tror de haft det bra här.
Man ser lite av ett rött tak på bilden.
Där bor vi.
Trots skogen så ser man väldigt bra över till andra
sidan. Ja om man fuskar lite och klättrar upp i
jakttornet som står där förstås.
Det gjorde som synes INTE jag.
Jag sände upp gubben i stället.
Mina sommarblommor var fortfarande
lika vackra. Köpte två små margueriter i våras.
De blev STORA ska jag säga.
Har nu tagit bort allt från verandan, men
dessa två har jag satt ner i en låda ute, så
jag får se om de kommer i vår. 
Den här vackra köpte guben åt mig 
Skarstad gartneri i våras. Där handlar vi
massor av grönt under sommaren och hösten.
Den här vackra står inne nu. Hade inte 
hjärta att kasta den på komposten.
Min Black Velvet petunia överraskade mig 
med en mörkröd blomma.
Alla andra var svarta.
Den har jag grävt ner vid verandan.
Inte heller den hamnade på komposten.
Mina lavendel står i källaren.
Äpplena är mogna nu.
Ska plocka in och göra must.
Men man får passa sig....
När man går under trädet så får man 
ofta ett äpple i skallen.
Det gör ont det!
Vi äter mycket bönor av ymse slag.
Här är en näve.
Tycker dem är så vackra.
Någon som vet om man kan sätta dem för
att få en planta?
La humla suse...
Den här stackarn susade nog på sista versen 
när jag såg den. Så långsam i sina rörelser, men
instinkten att samla nektar var där.
Vet inte om den dog, eller om den kröp in 
någonstans för att sova över vintern.
Mitt ena äppleträd.
Det är halvdött faktist. Men den här stammen...
Jag bara älskar den....
Se bara på mönstret på den.
Den är så skön att ta på.
Gammal och knotig. Men ack vilket
naturens konstverk det är.
Andra konstverk är växterna.
Här en ärtblomst.
Inte en luktärt alltså, utan en sockerärt.
En ljuvligt rosa cosmos, eller
rosenskära. De växer i rabatten.
Så vackra. Jag samlar frön. Ska ha MASSOR nästa vår.
Det är verkligen svampår i år.
Den här och många flera växer i vår gräsmatta....
Jag vill bo i en svamp...
jo jag tänker på den låten nu.
Nog är det väl märkligt....
Jo, så har jag ju bakat förstås...
Har ju sagt att det inte blir så många äpplen i år
som i fjor. Men några får vi alla fall. 
11 September.....
DÅ kom hösten. Den körde sakta förbi, stannade till och 
satte sina spår rejält i backen.
Den stånkade och vevade.
Hösten alltså.
Eller kanske mera den här bilen.
För den satte ner reflexpinnarna vid vägkanten.
HÖST alltså.
Vi gick även till valurnorna den här dagen.
Vad jag röstade på?
Helsepartiet heter det. 
Hösten har bjudit på några vackra dagar, 
mellan alla regnskurar.
Nu börjar man kunna se färgskiftningarna i träden.
Just här, säger jag att bor vid en fjord.
Vackert, spegelblankt vatten, berget med skogen
som speglar sig i vattnet. Allt jag saknar här, 
är Hurtigruta....
Vi har även fått några vackra solnedgångar så här långt in i halva september månad.
Det kan bli flera. Hoppas på det.
Ja, så har jag ju bakat igen då...
En fyrstekaka, med hallon och marsipan i.
Den blev såååå god. Har recept om någon vill ha.
När man åker bil från Kongsvinger och hem, 
så kommer man hit där det är ganska öppet. Då brukar jag passa på
 att fota. Men det är från bilen, i fart, 
så det blir inte alltid så rakt. Men vackert är
det i alla fall.
Dagens datum, 27 september.
Här har det tröskats. Men både tröskan och traktorn 
som hämtar spannmålet har haft det tufft här idag.
Det har regnat så mycket så backen är så
geggig. De hade stora problem med att ta sig upp.
Men det gick till slut.
Solsken, vackra färger och nästan 17 grader varmt. 
Så vad passar då bättre än att tvätta fönster.
Vi hjälps åt. Här står guben på stegen och tar
dem utvändigt. Jag har för korta ben och armar
för att nå och tvätta här.
Här fick han hänga ut genom fönstret i 
vardagsrummet för att kunna tvätta 
på utsidan. Jag hade inte nått här heller kan
jag säga. Inte utan att ramla ut.
Så nu är alla fönster tagna, alla utom ett och
det är på övervåningen. Men det blir tid för det med.
Med det så säger jag godnatt.
Ute är det svart som i en säck.
Det blåser lite, är 10 grader.
Vet inte hur det blir med vädret i morgon, 
får hoppas det blir fint.
Sov gott mina vänner.
Kram








onsdag 13 september 2017

Babbel och bubbel.


Ja jag vet inte vad jag ska kalla dagens blogg. 
Men vi kör....
Det var en gång ett moln som for över himlen.
När jag såg det så hade det bestämt sig för att hoppa i 
plurret. Visst ser det ut som när man tappat nått i vatten som
sjunker och det bildas bubblor när det sjunker....
Eller har jag dålig fantasi?
När det badglada molnet kommit till botten så såg det en
massa olika saker i färger.
Det kollade in min rödavinbärsbuske.
Molnet gillade färgerna tror jag.
Det följde med mig in i köket.
Fråga inte hur jag fick plats med ett så stort moln
inomhus, men det består ju mest av vattendroppar och iskristaller så
 det lyckades nog krympa ihop sig bra.
Väl inne fick molnet snusen i min Grevinnekaka.
Klicka på Grevinnan så får ni receptet.
Egentligen heter den fyrstekake. Fyrste är då furste...
Men jag tyckte det blev bättre med bär.
Hallon och blåbär och lite riven marsipan.
Kan säga att det blev gott.
Efter en stund hörde jag någon ropa på molnet.
Tror det var storasystern som ville det skulle komma ut.
Ser man noga så ser det inte så glad ut det där mörka molnet.
Efter en stund började det dundra och smälla...
Hon var sur som ett åskväder.
Molnen över sjön var lite lugnare.
De seglade bara förbi högt där uppe i sin egen lilla värld.
Sjön var som en enda stor molnspegel.
Persiljan stod upp för sig ute i balkonglådan. Bad molnet snällt
om att det skulle släppa ifrån sig lite vatten.
Blommorna vid sidan om bad snällt om det samma.
De stod så vackra och färglada i balkonglådorna.
Molnet hörde och molnet släppte regn... I många dagar....
Jag slapp ut och plocka hallon själv i det där regnvädret.
Helt plötsligt så kom det en bil med tre stora lådor med hallon.
Fast jag skulle bara ha en. Nu ligger dem i frysen.
Blir många goda pajer, sylt och lite saft i vinter det. 
Solen kom plötsligt och jagade bort det regnfulla molnet.
Vart det tog vägen, ja det vet jag inte.
Men det var lite kul att ha det hängandes runt mig några dagar.
Blommorna på verandan var glada åt solen.
De visade sig från sin vackraste sida.
Vad den här heter det har jag inte en aning om.
Men vacker är den.
Mina Riddarsporrar tackade för sig nu.
De sprider så mycket glädje när de blommar.
De gillar både moln, sol, regn och värme. 
Molnet drog vidare för att sprida regn på andra platser.
Solen sa godnatt och gick ner bakom Bråtaberget.
Kvällen kom smygande. 
Med den här säger jag godnatt.
I morgon är en annan dag.
Får se om jag får se solen eller om det blir mera moln.
Ha en fabelaktig kväll.
Kram....

söndag 10 september 2017

Vackra Glomma vid Flomstenen på Namnå.


Var på besök i den här lokalen en dag i Augusti.
Noga räknat så var det 3 besök tillsammans.
Den här dagen skulle jag dra ut en tand.
Har nog hittat världens bästa tandläkare.
Så hit ska jag komma flera gånger.
Låter som jag ser fram emot det, och på
något vis gör jag det.
Nåväl, när jag var färdig och tanden var borta
så körde maken och jag mot hemmet.
Men först så stannade vi till här.
Jag gick ut med kameran. Trots min värkade
mun så var jag tvungen att fota.
Det var så vackert här. 
Här, det är
Flomstenen på Namnå.
Har skrivit om det förut.
En vacker rastplats längst med
riksväg 2 som går mellan
Kongsvinger och Elverum.
Sol, varmt och behagligt och nästan helt
spegelblankt vatten i Glomma. Men så har det inte alltid varit.
Den lilla biälven var nästan stillastående.
När Glomma är flomstor så går vattnet VÄLDIGT 
långt opp på land.
Mot norr speglade sig molnen i vattnet.
Nästan synd att inga vackra vita båtar kan gå här. 
Strandkanten längre bort speglade sig 
i Glommas blå vatten.
Mot söder såg det ut så här. 
Några träd hade fastnat på den lilla
holmen och låg vackert fast.
Att vattnet kan vara så blått, när botten är sand
förstår jag inte helt. Går att bada här.
MEN.... det är starka strömmar i denna älv, så
sandbankarna flyttar sig fort. Där man nyss kunde stå, är det strax brådjupt och farligt.
Så man får vara observant.
När jag ser den här bilden så går tankarna 
långt tillbaka i tid. Man ser gårdar på andra sidan 
idag. Hur såg det ut för 100 år sen? 
Jag tror det växte mera skog till att börja med.
Någon hade säkert byggt sig ett litet hus.
Bosatt sig här med sin familj, några får, kor och grisar. Höns med säkert. 
De hade säkert fått ta ner skog, för att kunna få
sig en liten åkerteg där de kunde så spannmål och 
potatis och andra grödor.
Jag tänker mig sedan fram till år 1789.
Då skedde det som kallas Storofsen.
Det var en översvämning här i Östra Norge
i Juli 1789.
63 personer rapporterades försvunna, tusentals hus 
totalförstördes och tusental boskapsdjur drunknade.
Älvarna Glomma och Gudbrandsdalslågen översvämmades och vattennivån på sjön Mjösa steg 10 meter över den normala nivån. Glomma steg med 17 meter!
Det fanns inte regnmätningar då. men en uppgift angav att en tunna fylldes med regnvatten på några dagar. Det ska då motsvara minst 320 mm.
En så stor översvämning har inte förekommit här sen dess. Inte förren 1995.
Då drabbade nästa stor översvämning området. 

Vesleofsen.
I sluet av april 1995 var snömagasinet i Glomma
130-150 procent av det normala. Det föll mera snö
fram till den 22 maj då temperarturen slog om och steg med 10 grader över 6 dygn.
Översvämningen nådde toppen mellan 2-10 juni.
Översvämningen drabbade ca 1850 gårdar i området, 
1 person omkom.
Glomma är vacker, men har en mörkare sida med.
Det blir så stora skador för att älven är så lång, 
den är 619 km lång. Går från tröndelag ner til Fredrikstad.  Nu får vi hoppas att det inte blir några flera sådana översvämningar, men som vädret och klimatet är nu, så vet man ju inte.
Till minne efter de här stora katastroferna så står det 
här en stor bauta. Den kallas för flomstenen.
På den har man ristat in de flesta stora översvämningar och vilket årtal de var. Sen har man då dragit en linje för att visa hur högt vattnet gick.
Då kan ni själva tänka er.
Det står en liknande sten vid Flisabrua på Flisa.
Jag tar en sista blick på stenen, så vänder jag mig 
om för att gå upp till bilen. På näthinnan ser jag hur folk här kämpade för att hålla undan vattnet.
Hur de fyllde sandsäckar, evakuerade och hjälpte folk
som inte kom någon stans. Folk med båtar, helikopter och räddningsutrustning. Jag tänker på hur de har det i USA nu när Irma härjar....
Glad jag bor där jag bor.
Glad för att det bara regnar, att jag har tak över huvudet, att jag inte behöver evakuera, att inga husdjur står i fara för att omkomma när de blir
lämnade vind för våg. 
Med en sista blick ut över vattnet, viskar jag
stilla ett tack till älven, som föder, som dräper, som lever, som rinner som ett blått band genom stora delar av det vackra land jag bor i.
Man säger om havet, att havet ger, och havet tar.
Tror detsamma gäller för stora, långa älvar.
Som Glomma.
Önskar er alla en fin söndaskväll.
Ute har mörkret fallit, utelamporna är tända.
På köksbänken brinner ljus i mina lyktor.
Snart ska jag slå mig ner och se lite på tvn.
Hösten är här och det är helt som det ska. Dags 
att kura inne nu, lyssna på regn och blåst, njuta av 
de dagar då solen värmer. Ja så är det, 
och så får det bli.
Kram

Related Posts with Thumbnails