Vill ni se en stjärna....

Här är den!
Den står vid vägen när

man kör ut mot Gardermoen.

Eller Oslo Lufthavn som den heter nu.
Flygplatsen alltså.

Ska försöka komma dit en kväll och fota 

när det är mörkt.
Den här stjärnan heter Keplerstjerna eller
Fredsstjerna.
Stjärnan består av krackelerade glasskivor 

som är monterade på ett stålskellet.
Hela den här skulpturen är 45 meter hög.

Man blev faktiskt lite yr av att stå

under den så här och titta upp!

Samarbetet med Nobelinstitutet ledde till

att den här Stjärnan blev använd i samband

med utdelningen av Nobels fredspris julen 1999, och då fick den namnet Fredsstjernen.
Det året var det organisationen
Läkare utan gränser som fick priset.
Stjärnan blev officielt tänd vid 

årskiftet 1999-2000.

Bara för att visa hur liten jag kände mig vid

stjärnan så se här...
En blomkruka som håller mig i.
Jag är normalt inte så lång, men det här känns

lite löjligt! Jag når inte upp!

Som man förstår av den härliga grönskan så 

är det här bilder som inte är tagna nu.
Den här är  knipsad i slutet av augusti.
Här ser man ena bropelaren på

Gamlebrua i Kongsvinger.

Så här roligt hade vi det en dag i maj.
Alla var med. Här hoppades hage, cyklades, 

sparkdes boll och busades med Oskar.
Det är skönt att tänka tillbaka på det idag

när man var ute och krattade löv i minusgrader.

I juli såg det ut så här i Glomma.

Inne i Kongsvinger var det rena playan.

Det var många som gick ut till sandbotten 

och badade. Just här är Glomma 

ganska grund. Men jag tror att

botten förändrar sig hela tiden 

med strömmar och vattenmängd.
Här ser man ett par som var därute

med sin hund och de njöt garanterat av

det sköna vattnet.

Det var långgrunt ganska långt upp här.

Här ser man Kongsvinger Festning 

på andra sidan och jag kan tänka mig att 

det var många som försökte inta den 

när det var så lite vatten i Glomma 

för flera hundra år sen.
Festningen byggdes ju mellan

1673-1784.
Tog nästan 100 år med andra ord.

När vi åker till Torsby så passerar vi Lekvattnet.
Innan Lekvattnet så passerar vi

den här vackra gamla stenbron.

Här var det spegelblank vattenyta 

den dagen vi var där. Bron är 

avstängd för trafik.
Vet inte ens om man får gå över den.

Om man klickar på bilden, ja alla bilder

så blir det större. Då kan man läsa vad det

står här. 

Ett vackert träd stod i full blomst 

när vi var här, en vacker majdag.

Posten hade en brevlåda här, och

jag funderade på om det var postbilen som

var parkerad vid sidan om.

Hösten bjuder på många vackra

soluppgångar. Den 23 september såg det ut så här!

Den 24 september 05_53 såg 

morgonen ut så här....

Så en dag kom det!
Regnet!
25 september så blev det ÄNTLIGEN

lite paraplyväder!
Vår brunn är inte så full efter den regnfattiga sommaren. Så allt vi får är värdefullt.
Jag kunde inte låta bli att gå ut och sjunga

Im singin in the rain, fniss....

Så har jag lagt in lite pickles och silverlök.
Eller är det syltlök man säger.
Ser fram emot att smaka det, nu står det i 

källaren och gottar sig.

Längtar tills vi kan smaka det här.....

Nu är fågelbordet uppe!
Här är det fullt av småfåglar.
Plus den här som inte vet vad det är!
Någon sa det var björkfink!
Kan det stämma?

Här ser man dem lite bättre.

Sockerbullar är gott.
Bakade en sats häromdagen och

de tog slut fort!

Har köpt mig en ny bakform.
Den är perfekt när man ska göra bakelser.
Det är visserligen bara 6 stycken, 

men de gräddas så fort så det är inga problem.

Höst!
Svamp....

Bär...

Älgjakt.....
OCH LÖV!
I löööv this.
Kunde inte motstå att hoppa lite i den här 

högen. Granntjejen på 10 år var

den duktiga fotografen den här gången.

Då var ännu ett inlägg gjort.
Har MÅNGA fler bilder från sommaren

som tog farväl för några veckor sen.
Så jag delar nog med mig av dom snart.
Ha en finer kväll nu och glömt inte 

att leva och njuta.
Vi är här så kort stund.
Kram....

Sommaren dröjer sig kvar.......

 I alla fall här på bloggen.
En dag tog vi en tur till Galtebu.
Såg en liten luden figur på vägen.
Men vad det är har jag inte en aning om....

 Stannade först vid gapahuken vid Rytjern.
Där träffade vi den här lurviga figuren.
En new foundlandstik som njöt

av svalka sig i Rytjerns ljumma vatten.

 Spegelblankt och stilla....
En underbar dag, den 24 augusti.

 Från Rytjern gick vi vidare mot Utsikten.
Här mötte jag en trevlig figur som visade vägen

fram till slutmålet för den här etappen.
Alla skyltar och figurer som jag visar nu

är tillverkade av en man som heter Tor Aarstad.
Han finner material ute i naturen till allt.

 Väl framme skrev vi i trimboka här med.
Det är obligatoriskt vill jag säga.

 Framme vid utsikten satt Knerten och väntade

på lite sällskap. 

 Där nere ligger Nuguren.
Börjar bli ganska höga träd här nu, så

man får väl kanske hoppas att någon

tar ner lite skog så man ser utsikten igen.

 Bredvid Knerten står det en trälåda.
I den ligger trimboka, pennor och

ett par glasögon om man behöver.
Vände mig om och sa hej då åt Knerten 

när vi vandrade därifrån.
Nu styrde vi stegen mot Galtebu.

 Vägen dit snirklar sig genom skogen med

bäcker och stenar. Branta backar och 

den här dagen massor av blåbär.

 Så var vi framme!
Här kan du sitta under tak, njuta din matsäck,

tända ett bål på bålplatsen.
Ved finns som Tor och andra har tagit med sig opp

hit. Här finns det också en trimbok.
En låda med kaffe, te och kex om man vill ha det.
Har tagit med mig kex och pulverkaffe någon gång

och lagt i lådan så det finns.
Bilder, kartor och viktig info om 

när, hur och vart man får elda.

 Här har Tor verkligen lagt ner ett 

kanonjobb. Allt på frivillig bas. Han är

en STOR eldsjäl!
Här har han gjort ett fågelbord.
Skrivit en liten hälsning från fåglarna

som gärna och tacksamt tar emot 

lite mat av oss som besöker den här 

gapahuken på vår tur genom skogen.

 Så hälsar vi på Alva.
Hon möter vandrarna med ett smil när de kommer

lite trötta och slitna för att rasta en stund.
Hon har också en bön till dem som

kanske har fingrar som längtar efter att

förstöra saker, som det är meningen att

alla ska kunna ha glädje av.

 Hittils har den bönen fungerat!

 Alva är inte ensam.
Här står maken Julian.

 Och här sitter ynglingen Raptuss och

får lite skäll av Argtora.
De här figurerna är gjorda i betong tror jag.

 Sittplatser finns det gott om.
Både ute och inne i gapahuken.
Kan väl säga att hit kommer det

många skolklasser på tur, konfirmanter som är

på läger och många, många andra.
Vi som bor här besöker platsen väldigt ofta.

 Trollfamiljen är inte ensamma här uppe.
Här har vi Galteburius Rex som pratar

lite med Homo Galtus.
De har mycket att prata om tror jag....

Vet inte om de brukar sova inne i svampen 

på nätterna och under vintern.
Men den måste vara magisk tror jag i så fall.

Om de ska få plats....
Inne i svampen är det tre figurer målade.
Barnen kan leka med alla figurer.

Det är en oas att komma hit upp.
Få upp kaffetermosen, eller koka

sig kaffe på bålet. Sitta och njuta och bara vara....

Jodå, det finns en drake med...
Men den är jättesnäll. 

Här har Tor och hans medhjälpare 

verkligen tänkt på allt.

Till och med ett utedass finns det.

För dom som kan behöva det, hihi.
Rent och snyggt så man behöver inte

oroa sig för att gå där inte.

Efter fikarast, fotografering, dassbesök och slappartid så var det dags att gå vidare....

Nu gick vi mot Kjensmo.

Här bodde det folk helt fram till 70 talet.
Då blev det tomt här.
Tor berättade för mig att här bodde

en familj på 7 personer.

Det är inget stort hus, så de måste ha varit

väldigt trångbodda.
Nu är det förfallet och övergivet. Men

man kan nästan höra hur väggarna talar

till en när man står där. 

Genom den slitna dörren har nog många 

gått ut och in genom alla år.

Huset har förfallit ganska mycket, 

och jag vet inte om det någon som vill ta 

vara på det. Hade varit spännande att

ta reda på. Men sant är att i skogarna runt om

här, finns det mycket lokalhistoria.

Här hade man häst till alla redskap.
De står kvar.
Rostiga, vackra och fulla av historia.
Vet inte helt vad det här är för något.

Någon som sitter inne med den kunskapen?

Här har plogen fått sin sista viloplats....
Undrar hur många meter, hur många stenar, 

hur många timmar den har varit i bruk?

Samma sak här, anar inte vad det här är för något.

Kan det vara en harv?
Eller något man vände höet med som

låg till tork ute på ängen?

Ytterligare ett redskap som fått sin

sista viloplats på de här stenarna.
Men vad är det?
Så du som vet, berätta!

Efter en stunds vila på Kjensom så

gick vi vidare. Här passerar vi
Sondre Rytjern.
Här är myrmark så man vågar inte

gå ner till vattnet.

Men det är en vacker tjärn som ligger 

där i skogen. Glittrande blå i solskenet.

Gubben låt en bit framför mig.
Men jag MÅSTE ju fota, så det är därför.

En sista bild på Sondre Rytjern innan vi gick vidare 

tillbaka mot  Midtre Rytjern.

Här kommer vi till en korsväg.
Går vi mot Årstad, så kan vi hälsa

på hos Tor Aarstad och hans fru.
Ett mycekt trevligt par som

har mycket historia att berätta om

skogarna här uppe. Dessutom

så bakar frun Aarstad en kanongod tårta.
Den fick vi serverad när vi var där på besök.
Men dit ska vi inte nu...
Vi går mot Sormerud.
Men så långt ska vi inte... vi tar av efter

gapahuken vid Rytjern och går hemmåt.

Kan rekomdera den här turen till de flesta.
Finns flera vägar man kommer upp till Galtebu på

Vi går hela vägen från oss.
Men de som har svårt att gå, som har minimänniskor 

som kanske inte orkar gå så långt, ni har två vägar till att komma hit på.
Ni kan välja att gå från Lepenga. Där finns en 

parkering för er som kommer med bil.
Eller köra Årstadvägen upp från Nuggursvegen, 

parkera när ni kommit dit och så gå en kort tur 

upp till Galtebu.
Lägger med en link hit för den som vill se 

mera om hur man kommer dit.
Galtebu og Kjensmoturen.

Nu är jag jätteglad över att vara på

nätet igen. Har varit utan 

telefon och internett här sen den 27 september.
Men nu är vi med igen.

Ha nu en fin helg vidare.
Själv ska jag försöka kurera lite begynnande

förkylning och halsont. Någon

som har några smakfulla tips på

hur man gör det?

Ha det gott...
kram....