Sommaren dröjer sig kvar.......

 I alla fall här på bloggen.
En dag tog vi en tur till Galtebu.
Såg en liten luden figur på vägen.
Men vad det är har jag inte en aning om....

 Stannade först vid gapahuken vid Rytjern.
Där träffade vi den här lurviga figuren.
En new foundlandstik som njöt

av svalka sig i Rytjerns ljumma vatten.

 Spegelblankt och stilla....
En underbar dag, den 24 augusti.

 Från Rytjern gick vi vidare mot Utsikten.
Här mötte jag en trevlig figur som visade vägen

fram till slutmålet för den här etappen.
Alla skyltar och figurer som jag visar nu

är tillverkade av en man som heter Tor Aarstad.
Han finner material ute i naturen till allt.

 Väl framme skrev vi i trimboka här med.
Det är obligatoriskt vill jag säga.

 Framme vid utsikten satt Knerten och väntade

på lite sällskap. 

 Där nere ligger Nuguren.
Börjar bli ganska höga träd här nu, så

man får väl kanske hoppas att någon

tar ner lite skog så man ser utsikten igen.

 Bredvid Knerten står det en trälåda.
I den ligger trimboka, pennor och

ett par glasögon om man behöver.
Vände mig om och sa hej då åt Knerten 

när vi vandrade därifrån.
Nu styrde vi stegen mot Galtebu.

 Vägen dit snirklar sig genom skogen med

bäcker och stenar. Branta backar och 

den här dagen massor av blåbär.

 Så var vi framme!
Här kan du sitta under tak, njuta din matsäck,

tända ett bål på bålplatsen.
Ved finns som Tor och andra har tagit med sig opp

hit. Här finns det också en trimbok.
En låda med kaffe, te och kex om man vill ha det.
Har tagit med mig kex och pulverkaffe någon gång

och lagt i lådan så det finns.
Bilder, kartor och viktig info om 

när, hur och vart man får elda.

 Här har Tor verkligen lagt ner ett 

kanonjobb. Allt på frivillig bas. Han är

en STOR eldsjäl!
Här har han gjort ett fågelbord.
Skrivit en liten hälsning från fåglarna

som gärna och tacksamt tar emot 

lite mat av oss som besöker den här 

gapahuken på vår tur genom skogen.

 Så hälsar vi på Alva.
Hon möter vandrarna med ett smil när de kommer

lite trötta och slitna för att rasta en stund.
Hon har också en bön till dem som

kanske har fingrar som längtar efter att

förstöra saker, som det är meningen att

alla ska kunna ha glädje av.

 Hittils har den bönen fungerat!

 Alva är inte ensam.
Här står maken Julian.

 Och här sitter ynglingen Raptuss och

får lite skäll av Argtora.
De här figurerna är gjorda i betong tror jag.

 Sittplatser finns det gott om.
Både ute och inne i gapahuken.
Kan väl säga att hit kommer det

många skolklasser på tur, konfirmanter som är

på läger och många, många andra.
Vi som bor här besöker platsen väldigt ofta.

 Trollfamiljen är inte ensamma här uppe.
Här har vi Galteburius Rex som pratar

lite med Homo Galtus.
De har mycket att prata om tror jag....

Vet inte om de brukar sova inne i svampen 

på nätterna och under vintern.
Men den måste vara magisk tror jag i så fall.

Om de ska få plats....
Inne i svampen är det tre figurer målade.
Barnen kan leka med alla figurer.

Det är en oas att komma hit upp.
Få upp kaffetermosen, eller koka

sig kaffe på bålet. Sitta och njuta och bara vara....

Jodå, det finns en drake med...
Men den är jättesnäll. 

Här har Tor och hans medhjälpare 

verkligen tänkt på allt.

Till och med ett utedass finns det.

För dom som kan behöva det, hihi.
Rent och snyggt så man behöver inte

oroa sig för att gå där inte.

Efter fikarast, fotografering, dassbesök och slappartid så var det dags att gå vidare....

Nu gick vi mot Kjensmo.

Här bodde det folk helt fram till 70 talet.
Då blev det tomt här.
Tor berättade för mig att här bodde

en familj på 7 personer.

Det är inget stort hus, så de måste ha varit

väldigt trångbodda.
Nu är det förfallet och övergivet. Men

man kan nästan höra hur väggarna talar

till en när man står där. 

Genom den slitna dörren har nog många 

gått ut och in genom alla år.

Huset har förfallit ganska mycket, 

och jag vet inte om det någon som vill ta 

vara på det. Hade varit spännande att

ta reda på. Men sant är att i skogarna runt om

här, finns det mycket lokalhistoria.

Här hade man häst till alla redskap.
De står kvar.
Rostiga, vackra och fulla av historia.
Vet inte helt vad det här är för något.

Någon som sitter inne med den kunskapen?

Här har plogen fått sin sista viloplats....
Undrar hur många meter, hur många stenar, 

hur många timmar den har varit i bruk?

Samma sak här, anar inte vad det här är för något.

Kan det vara en harv?
Eller något man vände höet med som

låg till tork ute på ängen?

Ytterligare ett redskap som fått sin

sista viloplats på de här stenarna.
Men vad är det?
Så du som vet, berätta!

Efter en stunds vila på Kjensom så

gick vi vidare. Här passerar vi
Sondre Rytjern.
Här är myrmark så man vågar inte

gå ner till vattnet.

Men det är en vacker tjärn som ligger 

där i skogen. Glittrande blå i solskenet.

Gubben låt en bit framför mig.
Men jag MÅSTE ju fota, så det är därför.

En sista bild på Sondre Rytjern innan vi gick vidare 

tillbaka mot  Midtre Rytjern.

Här kommer vi till en korsväg.
Går vi mot Årstad, så kan vi hälsa

på hos Tor Aarstad och hans fru.
Ett mycekt trevligt par som

har mycket historia att berätta om

skogarna här uppe. Dessutom

så bakar frun Aarstad en kanongod tårta.
Den fick vi serverad när vi var där på besök.
Men dit ska vi inte nu...
Vi går mot Sormerud.
Men så långt ska vi inte... vi tar av efter

gapahuken vid Rytjern och går hemmåt.

Kan rekomdera den här turen till de flesta.
Finns flera vägar man kommer upp till Galtebu på

Vi går hela vägen från oss.
Men de som har svårt att gå, som har minimänniskor 

som kanske inte orkar gå så långt, ni har två vägar till att komma hit på.
Ni kan välja att gå från Lepenga. Där finns en 

parkering för er som kommer med bil.
Eller köra Årstadvägen upp från Nuggursvegen, 

parkera när ni kommit dit och så gå en kort tur 

upp till Galtebu.
Lägger med en link hit för den som vill se 

mera om hur man kommer dit.
Galtebu og Kjensmoturen.

Nu är jag jätteglad över att vara på

nätet igen. Har varit utan 

telefon och internett här sen den 27 september.
Men nu är vi med igen.

Ha nu en fin helg vidare.
Själv ska jag försöka kurera lite begynnande

förkylning och halsont. Någon

som har några smakfulla tips på

hur man gör det?

Ha det gott...
kram....

En tur till Rytjern.

 Sommaren fortsätter ett tag till på bloggen.
Det är ju nu man har tid att njuta av bilder och 

minnen när hösten kryper närmare

och närmare inpå en.
Jag såg en härlig motorcykel en dag.
Men husvang på släp!
Visst är den cool.

 17 augusti.
Känns så länge sen plötsligt!
Men det är bara en knapp månad sen.
Då var det så här gröngult ute på åkern.
Sjön låg där blå och varm.
Vackra, vita moln på den blå himlen.
Sommar.....

 Jag älskar de här färgskiftningarna.
Här var den 18 augusti och ett regnväder hade passerat.
Blågrå moln och solen som gjorde sitt

till för att förgylla kvällen.
Jo jag vet, jag tjatar...
Men jag älskar den här utsikten.

 Rytjern var det ja...
Det är en konstig känsla att komma hit igen.
Inte för att det har förändrats, men just för

att det bara är gubben och jag...
Det saknas någon....
Erri...
Hon var ju ALLTID med hit upp!
Nu får vi försöka ställa om oss.
Hon var med nu med. I våra tankar. 

 På taket växer det gräs och träd.
Det är en rogivande plats det här.
Den här gången mötte vi ingen däruppe.

 Det är en njutning att sitta här med kaffekoppen i näven.
Lyssna på vinden, hur det kluckar i vattnet.
Se skräddarna som far som surfingbrädor över vattnet.
Att helt enkelt bara vara.....

Vattenkvaliteten är bra här.
Men botten gör att man helst inte ska bada här.
Den består mest av dy tror jag...

 Blad och stenar under vattenytan gör

så att fantasin får en rejäl kick!
Man kan se det mesta när man tittar ner här...
Ser ni sköldpaddan?

 Glittrande vatten....
Sommar....
Vart tog du vägen?

 Man kan sitta här och dricka sitt kaffe 

i solen. Det är så skönt. 

En och annan myra gör dig gärna sällskap.
För myror är det gott om här i skogen.

 Eller sitta här under tak.
Njuta kaffet, utan risk för att bli

våt om det regnar!
I den lilla lådan på väggen finns trimboka.
Där skriver man när man besökte gapahuken.
Har du tur kan det även finnas kaffe, te och några kex som

ligger i lådan bakom mig. Det är bara att använda sig av.

Ved ligger det utanför. Soptunna med.
Det finns en fin bålplats där du kan göra upp ett bål 

och grilla din korv.
Många övernattar här uppe faktiskt.
Hit kommer ganska enkelt även på vintern om

man nu skulle känna för att traska iväg då med.

 Gubben väntar på fika....
Till höger ser man bålplatsen.

 Så vackert....

  Sol, vind, vatten.
Grönt gräs och små träd....

 Solstjärnor som leker på vattnet....

 Vidare åt det hållet ska vi senare.

 Gapahuken  heter Brannbu.
Tror någon förklarade det med att

den förra som stod här, var det någon som satte eld på!
Så den nya som kom upp, fick namnet Brannbu.

 En sista blick mot platsen så gick vi vidare.

 Den 22 augusti vaknade med till

detta trollska lanskap.
Så stilla ute. Enbart sjöfåglarna

som gav några tut ifrån sig.
Jag satt ute på verandratrappen en stund

och bara mådde bra i stillheten.

 Jag hatar getingar!
Jo det gör jag! Är allergisk emot dom dessutom.
Tidigare i sommar fick vår hyresvärd ta ner en

fågelholk. Inne i den hade de byggt ett ganska stort getingbo!
Det gick inte att hänga ut tvätten på baksidan.
För de attackerade en med detsamma man kom ut!
Så de fick hjälp att flytta!
Gissa vart de flyttade?
Helt rätt....
In i väggen precis vid verandan!
På undersidan där vid ringen, hade de funnit en bra

plats tyckte dom!
Men det tyckte inte vi!
Återigen kom hyresvärden in på banan!
Beväpnad med Radar och nått som kallas för

getingskum gick han till verks....
Maken var där med.
Tror vi fick död på dom!
Senare visade det sig att hyresvärden satt 

spaden rakt ner i ett jordgetingbo.....
Där vi går ner till sjön....
Gott om geting den här sensommaren tror jag....

 Solnedgångar är alltid vackra. NÄSTAN alltid.
Den här var det i alla fall.
Klockan är 20:20 den 21 augusti...
Jag skulle bara ut på trappen ett ögonblick, men

skyndade mig efter kameran!
Mellan björklöven såg det ut så här...

 Gick sen ut på grusvägen och såg det här.
Mörka skyar, MYCKET mörka skyar, som

döljer solen nästan helt innan den sjunker ner bakom

skogen mot Viker.
Det var en magiskt solnedgång.

 Nu är det kaffedax.
Så ska vi börja med maten. 

Ute skiner solen just nu. Måste

 ut med kameran en vända med.
Önskar er alla en fin söndag nu.
Kram....