Gott och blandat!

Så har 2012 startat.

Med buller och brak på många vis.

Jordskred i Trondheim,

stormar som heter Dagmar och Emil.

Högt vattenstånd, 

strömlöst, och ingen värme.

Men....

Känns ändå hoppfullt, för nu

kan det väl egentligen bara gå en väg...
Inte över bron på Brandval då, men uppåt!

Det har dock kommit lite snö sen dessa bilder togs.

Det snöar utanför fönstret nu....
Hoppas på mera snö.

För jag vill åka spark som jag fick i julklapp.

För att åka spark, behöver man fötter....
Jag har två!

Gubben och jag provade det här...
Babyfoot!
Var det så bra som de påstod?
Jo det kan jag hålla med om.
I dessa "sockor" ska fötterna vila

i två timmar.

Tvättade och torkade först!
Ha en kopp te, en filt över knäna och

telefon i närheten.

Det är dryga två timmar kan jag säga.

 Förpackningen ser ut så här.

Kostar i Norge 198 kr.

I Sverige (Charlottenberg) skulle

de ha 290 kr för samma....
Sen tar det 3-5 dagar innan

man börjar fjälla av sig skinnet....

Och det är mycket kan jag lova.

Men fötterna blev bra.
Så i mars är det dags igen....

Vintern har ju inte riktigt kommit.

Men småfåglarna är här.

De tömmer fågelautomaten på

några dagar bara.

Här har vi dessutom fått besök av herr Domherre/
Dompapp.....

Jag fick min spark...

Gubben fick teckniklego.

Jo det är jättekul.

Den här grävmaskinen kör du 

på fjärrkontroll.
Här satt han och grannen och körde,

fram och tillbaka, lyfte skopan och 

grävde upp det som låg på bordet...

Himla kul....

 Inte mina stövlar då...

De var lite för stora för att få plats i skopa.

Kan lova att så dyra stövlar har jag aldrig haft

förut....

1700 kr på skoaffären...

Men varma och sköna, det är dom.

Kan behövas när det blir kallt och vinter....

OM det blir kallt.....

Men det är vackert när frost, dimma 

och solen gör sitt för att måla 

världen åt oss.

Har en nos här som jag älskar...

Den tillhör Erri.
Det är så mysigt att stryka henne över nosen när

hon sitter och vill gosa....

En frostig och kall dag vid Glomma....

Då kan det bli så här....

 Och så här när moln, solen på väg ner och

skuggor speglar sig i det iskalla vattnet.

Hemma en solig kall dag.

Jo kallt var det.

10-12 minus och strålande solsken.
Skogen ner mot Brandval stod vackert grönvit

långt därborta.

 Björken var så fin där 

den stod med silverfärgade och glittrande

grenar som blänkte i solen.

  De små granarna var klädda i vita 

klänningar och de stod i kö

för att komma in på balen.
Ja om man fantiserar lite så 

kan man ju se det förstås..
Var väldigt vackert mot

den röda stabbursväggen och den blå himlen.

Nuguren hade frusit till...
Men jag hade INTE gått ur på isen i alla fall.
När jag stod här med kameran så

konstaterade jag att jag är lyckligt lottad

som får bo på en sådan vacker plats.

 Snön som föll la sig lätt på grenar och torkvindor och 

det blev ett helt magiskt landskap.

 Se bara på klädnypan där under snön....
Kan vara vad som helst om man bara fantiserar lite...

 Hade en liten gynnare som följde efter mig

vart jag än gick. Han satte sig på grenar, på eltrådar, stolpar och

följde mig hela tiden...

När jag kom upp igen såg jag varför...

Det var tomt i fågelmatarn...
Och ja, det VAR samma fågel...

Vårkänslor har jag förstått att många har...

Här är en till...

Våran syren... 

I december...

 Så var det lite sorg i huset.

Den absolut sista flaskan av

Pepsi raw försvann nyårsdagen.

 Visserligen till hembakt pizza då, men.....

När flaskan var tom så gick jag

med tunga steg till säcken där tomglasen ligger....

Aldrig mer en pepsi raw...

Jo jag tycker faktiskt den var god.
Smakade cola...

Som den där isglassen ni vet....

 Dagmar ja....

Jo hon ställde till det rejält för väldans många människor.

Här var det inte så farligt...
Grannens lada föll ihop, studsmattan

blåste ner nästan hela vägen till sjön...

Så gick strömmen...

I 36 timmar var den borta.
Blev ganska kallt inne till slut.
Ingen varm mat, kaffe eller värme.

Så det blev stearinljus, läsa 

bok med pannlampa, tjocka ullstrumpor och

filtar. Så kom grannen med kaffe.

De var på besök till en familj där de hade ström.

Gissa att det smakade gott.

  Många småfåglar

har flugit in våra

fönster dessa dagar.

En av dem håller jag här.

Den satt på trappan ett bra tag.

Så jag gick ut för att se

hur den såg ut.
Den satte sig på handen...

  Alldeles stilla satt den där...
Den var så fin.
Gjorde inte en ansats till att flyga iväg heller...

Jag trodde jag skulle få ta livet av den.
Men gick ner till en gran där jag satte den på en gren.

Plötsligt flög den iväg...
Tror att värmen från mina händer 

fick den ur chocken...
Hoppas den klarade sig.

 På trappen har tomten och snögubben stått som vanligt.

Men i år var de ensamma.

Julbocken som stått hos dom har gått hädan...
Eller hur säger man om en halmbock

modell mindre...
Den fastnade mellan tänderna på Mats, rampegutt.
Får se om jag hittar en ny bock åt de här två.

De kände sig lite ensamma där ute sa dem.

  Men för att de inte skulle känna sig för ensamma

i mörkret så gjorde jag en snölykta åt dom.
Den lyste så fint därute tillsammans

med våran sneda gran.
Den stod bara en dag....
När jag kom ut dagen efter var den borta...

Smält bort i mildvädret....

 Så kom julafton...

Eftersom isen inte låg riktigt på

sjön så hade tomten ingenstans att

parkera släden och renarna.

Så han sände en kollega istället....
Med klappar i säcken, ljuslyktan i handen 

och en klocka som klingade över gården

gick hon (jo det var en hon) upp till

grannen med alla paket.
Blev väl mottagen och fick en

tallrik gröt på verandan....
Härligt det.

  Har kämpat med det här inlägget.
Vet inte om det är för att

gått över till google crome saker

inte funkar som de skall.

Men jag hoppas på att det blir bättre. Annars

får jag göra blogginlägg i firefox igen.

Varken att flytta bilder eller 

att få skrivstil, färg eller storlek

funkar nu. Så det har gått trögt att göra det här.

Men här är det.

Önskar er alla ett riktigt gott nytt år 2012.

Med många härliga blogginlägg från

er alla därute.
Och ja, mitt nyårslöfte är som vanligt då att

INTE ge några nyårslöften.

Men ett måste jag ge...

Att bli bättre på att besöka er.

Kram från...

Äntligen kom den.....

I fönstren lyser ljusstakar, stjärnor

och bollar upp kvällsmörkret.

Det är snart julafton men

det kändes inte helt som det.

Det liksom saknades nått....

På Glomma har isen börjat

att åtminstone göra ett försök

att lägga sig.

Det var vackert att se, för

det var många olika mönster i 

den tunna isskorpan.

Vid strandkanten har snön  och isen

verkligen fångat sandbotten.

Bara några grässtrån försöker

sträcka sig upp mot säkerheten 

på land utan att lyckas.

Här i isen tyckte jag mig se en rocka/piggskate.

Men de finns väl knappast i Glomma...

Kung Bore är på god väg att ta makten

över både vatten och land.

Men inte helt...

Solen sände några bleka strålar ner på

den vackra isskorpan som om den 

ville visa vilka vackra konstverk vattnet 

har åstadkommit med sin lek.

Inne i butiken stod det flera snälla, glada,

rödklädda gubbar som bara väntar på

signal, en signal som ska tala 

om för dem att de ska ge sig iväg

till alla barn med leksaker och annat skoj...

Så kom den då...

SNÖN!
Äntligen!

Tror till och med skatan här väntat på

den, för den har faktiskt gjort

sin egen lilla snöskateängel.

Himlen var så där vackert blårosa som

den bara kan bli när det har kommit snö.
Jag gick runt och njöt i fulla drag.

Grenarna i äppleträdet var helt täckta av snö.

Hade tänkt hänga ut tvätt.

Men ångrade mig och 

tog bild på klänyporna istället....

Lilla huset vid vackra sjön,

innbäddat i ca 10 cm snö...

Vackert är det i alla fall.

Älsklingen skulle fara iväg på jobb.

Så han passade på att skrapa och borsta av 

bilen medans vi var ute en stund.

Regnmätaren innehöll is.
Så har det ramlat ner mjuk,

kall snö på toppen...

Undrar hur många mm det har kommit.

Får ta in och smälta innehållet först 

för att få reda på det tänker jag.

Solen visade sig med.
Det var som en liten extrabonus.
För idag var det kallt.
11 minus så det knarrade under stövlarn

när man gick ute.

Härligt!

Huset vid vackra sjön och dess 

invånare njuter av utsikten.
Nästan så man fick lust att upp skidorna

igen och försöka sig på en tur.

Tur man inte gjorde det.

För nu viner vinden utanför fönstret.

Det blåser bra.

Strömmen har gått några gånger 

och det kommer ner något.
Det låter som regn på fönstren,

men det blir vitt på backen...

Temperaturen har stigit från 11 minus

till 1 plusgrad bara på några timmar.....

Då är det skönt att

ha ljuslyktor och ljus som

förstärker den där ombonade känslan

av att man har det ganska gott där

man sitter i gostolen med

en kopp te och datorn.

 

Utegranen står inte helt stilla i vinden.

Den svajar och gungar...

Så jag tittar på bilden här i stället.

Så ska jag strax ordna lite

kvällsmat åt oss.

Sent, ja visst. Men älsklingen kommer

hem från jobbet snart efter en lång dag 

på halkiga vägar.

Önskar er alla en skön fredag nu, 

klockan passerar snart midnatt.

Ha en fabelaktig torsdagsnatt

alla där ute nu.

Kram.

Elvelangs....

Var på en skön promenad här i förra veckan.

Tog med mig kameran och vandrade 

längst med Glomma som

rinner genom Kongsvinger.

Frosten var kvar fortfarande.
Det var så vackert. Intensivt 

på något vis...

Den första jag såg var en liten and.

Tänkte på några rader jag hört på

tv och radio när jag såg den....
Agnar Mykle skrev den.

"Du kan sette en sunnmöring på en öde ö

langt ut mot havet.

Etter tre måneder har han klart å etablere

en möbelfabrik og bygge et bedehus."
Jag funderar på om det

var något sådant den ensamma anden

på skäret där nere i Glomma tänkte på

där han satt och tittade ut över vattnet!

Jag gick över bron, den gamla...

Lyfte blicken och såg ut över Glomma bort

mot silona vid Felleskjöpet.

Himlen var grå, dimman låg

som ett lock över mig.
Hade det varit tak

så hade det varit hjälmtvång tror jag.
Silon är ett kännetecken för Kongsvinger.

Med sitt gula hus på toppen känner

man lätt igen det.

 Mölleruinen låg där,

och nu gick inte vattnet så högt....

 Den nya träbron som går under den gamla

bron, krångligt det där..
Vackert....

 Så kom jag över på andra sidan.
Den gamle bron har här ännu

inte fått sitt julpynt på sig.
Men frosten i sig pyntar ju upp allt.

 Ingen som ville bada idag....

 Mötte inte en människa på mig väg.
Björkarna stod i givat i sin frostiga uniform

och följde mig längst stigen.

 Snö?
Nej då, det är is som är skrapad bort

från konstisbanan till vårt hockelag här som heter Kongsvinger Knights.

De hoppas på att få en ny ishall snart.

Men det ser illa ut.
För här vill de inte prioritera nått annat

än fotboll och golf tyvärr.

Barn, ungdom, skolor, äldre och annan idrott

räknas inte!

 Nu är det så lågt vattenstånd i Glomma

att man ser flera skär i sjön.

Eller i älven kanske man ska säga.

Jag funderar på hur djup Glomma egentligen är....
Där borta ser man en bit av staden som 

klättrar upp på höjden.
Fast egentligen ser man det inte

för det är så dimmigt...

 Grå, dimmig himmel.

Gråvitgrön skog.
Grått vatten...

Ja det är grått, men det är

inte färglöst för det.

 En gren i en björk har blivit fångad 

av frosten. Det sitter ännu kvar några

bruna löv.

Naturen är en duktig konstnär 

tycker jag.

 Nästan framme dit jag ska.
Vänder mig om för att njuta av den vackra

gråvita naturen. 

Det är helt stilla ute.

Jag mötte några människor

som bor en bit bort.
Invandrare som kommit hit.

De såg rädda ut när de mötte mig.

De var flera, jag var ensam.

Jag sa ett glatt hej till dom

och deras blick blev gladare och jag 

såg hur de lyste upp.

Det kostar så lite att göra en annan

människa glad, räcker med ett

leende och ett hej!

 Vedlagret var ganska fullt såg

jag. Vintern har ju inte satt in 

riktigt än. Det rök

från ett litet bål. 

Men jag såg ingen som jobbade där.

 Mötte ett annat gäng här.
De simmade ut en bit, 

var väl inte helt säker på

mig kan jag tro.

Hade inget gott med åt dem.

 Så gick jag över den lilla bron.

Till vänster ser man det hus

där de som söker sig hit från

andra land får bo.

De har en vacker utsikt.
Men det är nog inte det 

som upptar deras tankar skulle

jag tro.

Framme...
Svängde av till vänster och upp.

In på butiken för att handla lite,

så vidare mot mötesplatsen.

Skulle möta gubben.
Efter den här turen var jag

mer än nöjd och det var skönt

att komma in och få sig en kopp fika.

 Så försvann frosten...

Det blev varmt.

Gick ett år tillbaka i tiden.

Då hade vi snö, isen höll

på att lägga sig på Nuguren, 

och det var 20 minusgrader ute....

Jämför med bilden från i år.

Snö 25 november 2010.
Grönt 25 november 2011.

Pensèr7stemor blommar,

margueriter står i knopp...

Vår?

Inte vet jag, men varmt och skönt var det.

Så jag tog på mig shorts och gick ut och

klippte gräsmattan.
Det gick trögt måste jag erkänna.

Det har växt så mycket nu, men det är

så vått att det satte sig 

som en gröt i knivarna.

Så jag gav upp efter en stund....
Förra året skottade jag snö...

 Advent.

En förväntansfull tid.

En väntans tid.

Vad smakar bättre en grå,regnig 

tidig morgon än nybakade lussekatter

och en god kopp nybryggt kaffe?
Inte mycket kan jag säga...

 Stormen har bedarrat, 

jag har varit ute och rest upp granen,

snöskyffeln, och piasavakvasten...

Måste fylla på mat åt småfåglarna idag.
Om fågelmatarn klarade natten förstås...

Tandvärken är här, så det går 

åt Ipren kan jag säga.
Måste nog hämta ut mitt recept.

Men dagen blir bra.
Här är det väntans tider.

I morgon kommer det kärt besök...
Då får tandvärk vara tandvärk,

för då ska vi ha det trevligt i några

dagar innan hon åter vänder näsan

norrut igen.

Till er andra som inte kommer hit, 

önskar jag en fin vecka, 

hoppas de som önskar snö har fått det.

Att ni lagt på vinterdäck på bilen.

Att ni använder reflex när ni är ute 

och går i mörkret!

Och inte minst...
Njut av tiden framöver nu.

Ha en fabelaktig adventstid.

Kram.