Translate

söndag 19 juni 2011

Pingstmarknad på Tanken.

 Å sola sken över gran och fur....
Ja det var en solskensdag faktiskt.
Det var så skönt att äntligen få njuta av
den varma solen.
Vi satte oss i bilen och for till Svullrya.
Där, på Tanken var det marknad.
Den har funnits i några år och det är
en marknad av den gamla sorten.
Inget krimskrams eller plastigt där inte.
Det är SÅ skönt!
Vi parkerade och gick över ån.
 Att det kallas Tanken är inte så konstigt egentligen.
För det är en stor samlingsplats i Svullrya.
Det är ortens bensinstation.
Där finns även möjlighet att övernatta i en stuga. 
Äta god mat, eller bara ta sig en tur 
runt området. Det är så vackert här ute.
(lånad bild)
 Så här ser det ut när man kommer från parkeringen.
 De första vi mötte var de här två.
Ja här kan man till och med köpa hästar på marknaden.
De här skönheterna var till salu.
Men jag köpte ingen av dom.
De hade inte ringt från Norsk tipping ännu....
 Vad sägs om den där vackra dockvagnen?
Mycket vackert fanns att se här.
Det fanns allt mellan himmel och jord.
Allt utom plast och annat skräp!
 Det var bara att lyfta, titta och känna...
Korgar, skinn, verktyg och annat.
 Vad sägs om den här...
En kaffepanna på 25 liter...
 Den här var inte till salu då...
Det var platsens taxi den här helgen...
 Men just då hade taxins motor fått
en välförtjänt lunchpaus...
Stora, stadiga, lugna och trygga hästar.
 Han som stod här kom hela vägen från Måndalen.
För de av er som bor på Sunnmøre så 
behöver jag ju inte säga mera.
Men för er andra så kan jag säga
att det är nästan "hemma".
Kör du från Åndalsnes mot Ålesund
så passerar du Måndalen.
Han sålde arbeten i masurbjörk.
 Inte helt vardagskost kanske...
Den här skönheten tog igen sig i skuggan...
 Visst är det en mohairget?
 Här kommer i alla fall en till av samma sort..
Vi stod vid staketet och den här krulliga gynnaren 
trodde säkert vi hade nått snadder i händerna.
Det var ju bara kameran....
 Damen här var lite sur...
 Det förstår man kanske när man ser att hon 
inte får ha maten ifred för geten.
Men de slogs inte utan bara lite munhuggeri.
Söta var de i alla fall.
Alpackan är ett fint djur tycker jag.
Helt annorlunda mot lamadjuret.
 Köpte ju ingen häst, så då behövde jag ju inte köpa
den här vagnen heller... Men fin var den.
 Rejäla leksaker i trä.
Här kunde du köpa ett helt hushåll i
träleksaker... spis, tvättmaskin, spis,
motorcykel och ja, till och med häst...
 Funderade allvarligt på ny spis...
 Efter att vi gått runt ett par timmar, 
hälsat på folk och handlat lite, 
så köpte vi oss en härligt god glass...
Så gick vi sakta tillbaka till bilen 
för att ta oss hemåt igen.
Taxi stod klar, men vi använde våra egna ben.
 Gick förbi de här två skönheterna på tillbakavägen.
Vet inte om någon köpte dessa två, för
marknaden hade en dag kvar när vi for hem.
När vi for hem en stund senare var vi 
väldigt nöjda, hade en stor burk honung
med oss hem, några cd skivor och filmer, 
samt massa minnen och bilder i kameran.
Nu är det ett år kvar tills nästa pingstmarknad.

Ha nu en skön söndag alla.
Här blir det en lugn dag igen.
Blir lite tv, måste ju ta hurtigruta ett tag igen.

Go söndag på er.

måndag 13 juni 2011

Vattenkraft!

Vattenkraft, eller kraft i vattnet?
Ja det är valfritt.
Men här har vi fått vatten så det räcker
och blir över för ett bra tag!
Vi har klarat oss bra.
Glomma har gått över sina breddar,
Nuguren har också gått över.
Vi har Skasenåa som kommer med vatten till
Nuguren. Som i sin tur rinner ut i Glomma,
och det är där vi har problemet!
För Glomma pressar in vatten i utloppet på Nuguren
Så nu står vattnet högt upp och fortsätter
det så går vattnet upp över vår väg!
Men så illa som i Gudbrandsdalen har vi det inte!
Det är en national katastrof anser jag.
Folk har förlorat sina hus, allt de äger och har.
Senast idag såg jag Fåvang sag som har
problem och som har förlorat massor.

Videona här under är från
Funnefossen och Svartfossen.
Vattenståndet är högt i Glomma
och de här två kraftstationerna får ta undan massor.
Funnefossen.
Här har vi ett kraftverk som får
ta undan massor nu.
Alla slussportar stod öppna för att vattnet
skulle få fritt spelrum.
Där nere i mitten på bilden,där
man ser älven långt bort, där
ligger det en campingplats.
De kämpar för att överleva just nu.
Vattnet stiger i Glomma för varje dag.
 Att de här stackars träden orkar
klora sig fast är väl ett litet under tycker jag....
 Dånet från vattnet var öronbedövande!
 Jag tänkte när jag gick här att
ramlar man i här är det adjöken....
 När man gick över här på trottoaren så sögs man mot 
körbanan. Just för att man såg vattnet som rusade
med full kraft genom staketet.
Inte så lyckat, eftersom man inte hörde om det kom det
någon bil så var det lätt hänt att man 
kunde bli påkörd.
Här hängde jag ut kamerna över staketet och bara knipsade....
 På andra sidan, där vattnet kom var det stillsamt.
Trodde man!
Men det var sån fart på vattnet att man
inte hade klarat att komma sig på
land om det skulle gått så illa att man ramlat i.
Strömmarna i Glomma är starka normalt,
och värre nu när det är flom/översvämning!
 Här kommer vattnet från Kongsvingerhållet
i full fart.
Vackert men förrädiskt!
Svartfossen.
Här var det så man kunde gå nära de öppna 
slussportarna.  Det sög bra i magen
när man såg farten med vilket vattnet
pressades igenom slussen och ner till
turbinen för att alstra ström.
Men även här var många slussportar
öppna på vid gavel för att ta undan 
den mängd vattenmassor som kommer.
Man blev faktiskt lite yr av att se på det där.
Med den här mängden vatten följer också en
massa skräp!
Trädstammar, ris, plast, båtar, bojjer,
ja allt du kan tänka dig.
Det samlas upp som i en liten fålla och
så lyfter personalen upp det
med en kran som finns på plats.
Tidigare i våras hittade de en ko som
hade drunknat i Glomma, vars färd
slutade här.
För en halv vecka sendan såg några barn en båt
kantra. En man föll över bord.
De var ute och letade efter mannen, båten och hans 
fiskeredskap. Helt resultatlöst!
De har inte funnit något!
Strömmen tar det som hamnar i vattnet omedelbart!
Stannade även till vid Gjölstafossen.
Här har vattnet stigit bra högt.
På andra sidan där har vi vår badplats!
Den är väl helt under vatten nu tänker jag...
När man normalt står vid den här björken
så har man en bit kvar till vattnet...
Men nu är ju inget normalt längre...
När jag stod här flöt det förbi en 
tunna. Den försvann i väldig hög fart.
Jag såg den guppa nere i fossen lite längre ner.
Så gjorde vi ett litet stopp vid
Sanngrund.
Det ligger vid riksväg 2.
Huset som ligger där nere på bilden har
en liten brygga där de sitter och fikar...
Den såg man inte nu.
Vattnet gick högt även här.
Vi står på en bussficka.
Där borta har du Sanngrund. Det är ett värdshus.
De som har ätit säger att de har den absolut bästa 
maten längst med Riksväg 2.
Vi får prova någon gång.
De har även några stugor som de hyr ut, man
kan  stå där med husvagn och
bada kan man göra här med.
Vattnet steg upp över gräsmattan medans vi stod där.
Så stannade vi till vid rastplatsen Volla.
Där har vi stannat ofta för att det är
så vackert vid Glomma.
Den här björken har jag suttit vid...
Nu var den väldigt våt om rötterna kan jag säga.
Såg några små söta andungar.
De hade det tufft med att hålla kursen
i trygghet i den starka strömmen!
När jag kom försvann de så snabbt de
kunde in bland björkarna som
badade fötterna!

Så fortsatte vi hemåt.
I Kongsvinger såg man nästan inte alls
den gamla mölleruinen. så högt var
vattnet där. Undrar hur mycket av
den som är kvar när det här lugnar sig.
Mina tankar under hemresan gick till alla de som 
bor i Gudbrandsdalen nu.
Alla de som förlorat allt de äger och har.
När älvarna där plötsligt 
bestämt sig för att ta nya vägar ner från fjällsidan.
När regnet vräkt ner utan stopp!
Det är så ofattbart det som sker här nu.
Det är sånt som bara sett på film, sa någon.
Jag håller med.
Det är sånt man sett på nyheterna från USA, Australien 
och andra länder. Andra länder som ligger där
långt borta på andra sidan jorden.
Men att det kunde hända här, i det här omfånget
tror jag knappt någon hade räknat med.
Mitt i all denna katastrof så är jag trots allt glad.
Glad för att ingen människa fått satt livet till,
när hus försvunnit i vattenmassorna som
rasat ner för fjället.
När sten och lera dundrat in i stall, ladugårdar och
boningshus och förstört allt i sin väg.
I det här sammanhanget är vi inte
så stora på jorden vi människor.
Mot naturkrafterna har vi INGET vi skulle sagt!

Väl hemma igen såg jag den här
vackra skapningen som sökt sig
en sovplats på vår ytterdörr.
Har inte en aning om vad det är.
Men den är otroligt vacker med
sina vita vingar med de små prickarna på.
Sitt vita lite ludna huvud och de långa
antennerna som ser ut som små horn.
Ser nästan ut som en liten ängel där den sitter.
Den fick sitta där och sova så den
skulle orka med nattens jobb.
En vacker vallmo som stuckit ut sin stora
oranga blomma genom staketet som
för att säga att det kommer sol.
Jag tror på det. Jag tror att regnet avtar, att flommen 
minskar och att folk i de värst drabbade områdena
snart kan flytta hem igen.
Hem för att ta rätt på det som finns kvar
av deras liv.
Men en sak vet jag.
Det är att folket i Gudbrandsalen är
ett starkt folk, så de kommer att med
hjälp av vänner, familj och andra att bygga upp
sina hem igen och fortsätta bo där, 
i den vackra, trånga Gudbrandsdalen.
Det jag önskar är 
att det fanns något man kunde göra för att hjälpa 
dem som behöver och vill ha hjälp!
Till alla er som drabbats dedikerar jag den här stora
vackra vallmon som ger mig hopp om bättre
tiden snart.

Ha nu en skön måndagskväll där ute.
Kram

fredag 10 juni 2011

Liv i leiern.

Ja, det kan man nog säga faktiskt.
Det har varit mycket jobb på maken sista
veckorna. Det är väl bra det.
Här fotade jag honom när han 
glad och vaken skulle iväg på nattjobb.
Jag är hemma och oroar mig för vad som kan gå galet!
Men egentligen borde jag inte vara så orolig för
det är väl nätterna som är det minst 
stressande vad gäller trafik på riksvei 2.
Under äppleträdet kan jag
sitta och filosofera.
Taket av löv och grenar 
håller mig någorlunda torr när
det regnar och droppar.
Det är så mysigt att sitta där under.
Så var det det där med 
Liv i leiern då....
Det är ett årligt återkommande
evenemang uppe i övrebyen.
Här sker det saker....
Välkomna att bli med på en tur.
Här möts man av olika stånd där
man kan köpa allt mellan himmel och jord.
Det var våfflor, korv, bröd, 
kläder, skor, hantverk och ja, jag vet inte allt....
På torget utanför
Fru Balchen var det en scen där
det var musikunderhållning av ymse slag.
Efter att ha strosat runt ett tag så
började det suga i kaffetarmen.
Så vi smet in här....
Skapliga priser ser det ut att vara i alla fall.
Två koppar med gott kaffe och
två stora saftiga bitar med rabarberkaka
för 40 kr var inte illa tycker jag.
Rabarberkakan var så god...
Måste prova baka.
Inte gjorde något att vi intog 
detta goda i dessa historiska
omgivningar heller.
Förr så var det här Kongsvingers fattigkvarter.
Då pratar vi 1600-1800 tal.
Idag får du ta fram stora plånboken för
att kunna köpa dig hus här uppe.
Om det överhuvudtaget finns nått 
att köpa.
Idag var det handelsstånd överallt,
så även inne på vårt fiks bakgård.
Kläder, second hand, tavlor och målningar
och annat hantverk.
När vi var nöjda och belåtna så gick vi
ut genom den här trånga porten
där kullerstenarna har legat i flera hundra år.
På väggarna hängde det många, vackra och 
ovanliga målningar som var till salu.
Ute i myllret igen promenerade vi och
mötte många glada människor som alla
hade ett stort leende på läpparna.
Dagen var helt perfekt.
Både för oss som kom dit och
de som stod och sålde sina alster och annat.
På väg ner till parkeringen så såg jag 
det här. Vackra husfasader.
Blomlådor som bågnar av blommor
i alla möjliga färger.
Flaggorna som sitter på fasaden 
och inte minst grönskan.
Vackert....
Drog igen dörren efter mig om årets utgåva av
Liv i leiern och hoppas vi ses nästa år igen.

Mycket åska och regn har vi haft
de här sista veckorna.
När det drar ihop sig till ett
besök av Tor och Oden på sin
åttabente häst Sleipner så
blir min vackra sjö helt svart!
Men åskan och solen ger mig även 
vackra solnedgångar....
Vackert eller hur....
Så fick vi ett mycket efterlängtat besök.
Det var en mycket god vän som har det
samma vackra namnet som jag.
Hon och hennes likandes man kom på
ett kort men intensivt besök.
Vi hade så trevligt.
Och självklart är ju ett besök på
Kongsvinger Festning obligatoriskt.
Min käre namne står här framför 
en av det restaurerade kanonerna som
står här på sommaren.
Är inte säker på om de står där på vintern.
Som synes hade vi även tur med vädret.
Den som har ögonen öppna ser att min
käre namne saknar hår.
Hon har en sjukdom som heter alopeci.
Vi pratade mycket om det när de var här.
Långt därborta bor vi.
Om man hade haft örnsyn så hade
jag sett brandtornet på Rafjellet som
faktiskt ligger rakt över sjön där vi bor.
Men nu har jag inte det så jag får lita på gubbarna
som såg det där vi stod.
Den här kanonen var riktad mot vägen till Sverige.
Frågan är väl hur långt en kula kan gå från
den här kanonen. Men den är plomberad
så ta det helt med ro.
Har varit ute med min Partner igen.
Det regnar ju som bara det, och
det gör ju att allt växer så det knakar...
Så det vara bara att ta den med ut igen....
Bilden är dock från förra gången jag klippte.
Det är mitt jobb eftersom maken
jobbar så mycket. Men det gör jag så gärna.
För vilken motion det är.
Ja lillkillen fyllde år för ett tag sen.
På önskelistan stod fotbollsmål.
Det fick han av oss.
Det var poppis.
Här pågår matchen mellan Digerneslaget och pappalaget.
Kan väl påpeka att oavsett hur många mål pappalaget 
gjorde så fick han aldrig mer än två mål.
Dagen efter ringde killen på dörren.
Jag öppnade och får frågan
"Ska du komma ut och fota eller vad vill du?"
Ja vad gör man...
Jo man tar på sig och tar med kameran och fotar.
Kan INTE motstå de här ungarna.
Och som i alla matcher är det ju halvlek.
Eftersom det var hemmamatch så
gick fröken E in och gjorde sig en liten, 
och då menar jag liten nistepakke/matsäck.
Vem som vann matchen....
Dum fråga...
Digerneslaget förstås.
Så har jag väl förlåtit den här gynnaren för
att han kissade på mitt ena byxben för ett tag sen.
Det går inte vara arg på den här vackre killen...
Damen här och jag har mycket tid tillsammans 
på dagarna nu.
Hon ska gärna vara med överallt om det går.
Det här är ju inte våra hundar utan vår hyresvärds.
Men både jag och gubben är så glada
i de här två och det är så skönt att kunna
ha dom i närheten.
Man är aldrig ensam med dessa två vackra hundar.
Jag gjorde i ordning min låda.
Där gräslöken växer så det knakar.
Riddarsporrarna kom i år också och
det var så roligt. De kommer kanske år
från år. Snart blommar de med sina vackra 
blå blommor.
Har även sått Ringblomma, 
Prins Gustavs Öga och dill i lådan 
I den andra lådan växer numera mina jordgubbar.
Men om det blir bär på dom är väl en annan femma.
Bakom den har jag stoppat ner lite potatis.
Hade en halv påse i bon som fått
groddar så jag tänkte att vad då då...
Kommer de så kommer de.
Och de kommer.
Som synes var även assistenten med mig
även här.



Avslutar med en inte så bra bild kanske...
Men det är trots det en bild jag är
väldigt glad i. 
Sjön i solglitter och färska hundkex i förgrunden.

Med det här så önskar jag er alla
en riktigt skön helg och pingst.

Vet många där hemma i gamle landet 
slutat skolan idag och till er vill
jag bara önska ett riktigt skönt sommarlov.
Jag vill också ha sommarlov......
Kram
Related Posts with Thumbnails