** Äntligen **

Ja äntligen säger jag och säkert många andra med mig.

Nu är vi där snart.

 

I morgon är det lillejulaften.

Då ska granen kläs, skinkan ska griljeras,

och jansson ska bli klar.

Sen kan den komma.

Julefriden.

Våra bevingade små har det inte lätt heller.

Därför får de späck, frön nötter och talgbollar.

Nu har även Hacke med fru hittat hit igen. 

Det är jag glad för.

Det är den här gynnaren och så den gröna hackspetten.

Heter kanske gröngöling på svenska tror jag...

(klicka på bilderna för att få de större)

 De små pilfinkarna gästar och tillsammans med

talgoxe, blåmes, gulmes och nötväcka.

Här sitter de i syrenbusken och väntar

på mat. När jag kommer med min röda hink blir

det ett ivrigt tjatter.

Skönt att känna sig välkommen hihi.

 Tog en tur bort till vårt lilla bedehus.

Ingen har varit där på länge så

snön låg helt utan spår.

Var nästan så jag inte ville kliva där.

Men det var så vackert.

Rakt fram ligger platsen där jag bor.

Men det är inte gården där, utan den ligger mera till vänster.

 Huset ligger övergivet och bara väntar på

att bli använt. Jag har funderat på att ordna en

loppis där. Men det får nog vänta tills det blir

lite varmare ute. Tror det är ganska kallt inne 

i det lilla huset just nu.

För att inte tala om hur kallt det är inne på "hemlighuset!"

Men som det så fint heter, nöden har ingen lag....

 Solen sände sina bleka strålar ner över Rafjellet

och jag skulle gärna varit där uppe nu.

Det är en helt underbar utsikt när man kommer upp

på den högsta toppen.

 Åt andra hållet såg man åkern och bakom

lite av skogen.
Det var helt stilla ute.

Inte ett ljud hördes.....

 En av de ståtliga granarna hade fått en tjock jacka

av snö på sig.

Grenarna hängde tungt ner mot backen...

Var nästan lite rädd att den skulle gå av....

 Hemma igen var det dags att öppna fågelrestaurangen igen.

Det går åt mycket mat, när de bevingade kommer på

middag hit. Har två fågelbord där jag

ger dem mat. Det här står under äppleträdet.

 Trollveggen i Møre og Romsdal

har fått sin look alike....

Det här är inget fjell.
Det är snö!
När grannen hade plogat så blev

kanten så här.

Påminner starkt om Trollveggen i Romsdalen....

 Inne i Kongsvinger är det julpyntat 

på många ställen också.

Här är gamlebroa.

 Kylan bet i kinder, näsa och

avtryckarfingret när jag skulle ta de här 

bilderna när jag passerade på bron

över floden Kwai...

Eller var det Glomma kanske.....

Det är lite strömt, man ser det där det inte frusit till.

 Så vackert det var den dagen.

 Den gamle mölleruinen ligger där,

infrusen i Glommas kalla is.

Det är visst prat om att de sätta lampor på den, runt 

den och i vattnet för att

ge den en vacker inramning.

Det tror jag på.
Det kommer bli fint om de bara får till det.

 Staden mellan broarna.

Det är nog Kongsvinger det.

Här står jag mitt emellan de bägge broarna i

Kongsvinger centrum.
Den som ligger framför mig heter

Gjemselund Bru.

Vattnet är stenfruset!

Svårt att förstå att det kan bli så, när man 

sett hur vattnet far fram och härjar

när vårflommen går...

 Gamle brua har fått halsband på sig.

Av lysande lampor som visar

vart den går.

Men jag undrar om den verkligen heter Gamlebrua....

Alla säger det ju.

 Jag gillar ju inte att gå över den här bron.

För man ser ner genom plankerna på gångbron.

Men nu går det bra.
För det är massor av snö på den så man ser inte ner.

Tror den heter Kongsvinger bru.

Det är i alla fall en hängbro.

Därav kablarna. Den fyllde visst 60 år i fjor

om jag kommer ihåg rätt.

Inne på Kongssenteret hittade jag en 

riktigt söt liten gris.

Han eller hon är söt.

Lagad av marsipan.

Eftersom jag älskar marsipan så

föll jag ju för den här söta lilla julegrisen.

 Det är en otroligt duktik kvinna som

tillverkar dessa sötsaker.

Hon heter Marit.

Ta en titt in på hennes hemsida.

 Så här heter det....

 Här är ett litet utvalg av hennes produkter.

 Frukter....

 Presentförpackningar med diverse snadder i....

 Fruktkorgar.....

 Så en större korg med både

frukter och så små söta marsinpangrisar.

Allt är handlagat.
Jag frågade, (nyfiken som man är) hur lång tid hon 

tog på sig när hon gjorde en gris.

I början tog det en kvart på en gris, nu är det 12 på en 

timma svarade hon.

Hon började med det här efter en olycka för en tid

sen tillbaka.

Det är en ren hobbyverksamhet...

Tänk om man vore så där fingerfärdig.

 Tänkte bara jag skulle visa min nya bil.

Eftersom jag är väldigt liten, på längden alltså, 

så måste jag ju ha en STOR bil som kompensation.

Så älskar jag blått.

Så vad föll sig bättre än den här.

En svensk bil dessutom hihi.

Gissa att man kände sig liten framför den

här blå skönheten.....

Ska bara förtydliga att jag inte ens har körkort!

Avslutar med en bild på vår vackra gran vid torget.

Den lyser upp tillvaron för alla som jobbar i

rådhuset (till höger)

och skolan med biblioteket som ligger bakom granen.

Även flanörer som jag får en kort stunds julkänsla

när man står och ser på den.

Hämtad någonstans ute i Hedmarks alla skogar.

Faller sig väl ganska naturligt med en

stor ståtlig gran när man bor

i ett Norges största skogslän!

 Men den vill jag bara avsluta med att önska

er alla 

EN RIKTIG GOD JUL!

Kram

När lussekatterna är borta, dansar mössen i julkärvarna....

Det är natt och jag sitter här igen.

Funderar över en hel del, 

men det kan vi ta en annan gång.

Tänker på mina systrar.

Kommer på mig med att jag kommer

på att jag saknar dom.

Skulle så gärna vilja ge dom en kram.

Men det får bli med tanken.

Hoppas de känner att det kommer

en kram genom natten.

Maken kände att han ville ut och få lite luft en dag här.

Så han tog sopborsten i handen och sopade bort

den lösa pudersnön som lagt

 sig på vår gång.

Vi har inte så mycket snö där som ni ser.

Men vi har det ju desto kallare då...

En natt hade vi 37 minus om man

ska tro den digitala termometern. 

Jag vet att på morgonen när jag kom

ner så visade den i alla fall 29,8 minus.

Då var det lite surt.
Till och med Vinkebilen hade fått nog!

Den ville INTE gå.

Inte på några villkor!

Så måndagen kom med nya batterier till den.

Då var den med på noterna igen.

Startade snällt på första försöket.

Sen frös dieseln.......

Erri bekymrar sig inte om kylan.

Här är hon på jakt.

Det är inte älg den här gången.

Julkärvarna som låg i den här och ett

par sådana här lådor hade fått inneboende.

De skulle jagas ut....

Erri var med än behjälplig med det.

Husse tippa och banka och Erri Hund tog dom.

Jag tog någon, husse tog de mesta och Mats Hund fångade

en som faktiskt sprang rakt i 

munnen på honom.

 Nu blir det äckligt för några kanske...

Men här är de vi jagade.

Husse och vår hyresvärd sa

att han hade nog inte sett så mycket

möss  förut här.

Så det är möss år i år helt klart.

Här ligger fångsten!

Det är nog ett hundratal i påsen skulle jag tro.

Winnie katt har fulltidsjobb nu och hon hinner inte med.

Skulle behöva ha ett jaktlag med katter här...

 När jakten var slut så gick jag en

vända med kameran i högsta beredskap.

Tog en bild på den gamla smedjan.

Just den här utsikten älskar jag.

Tänk vad det gamla huset skulle

kunna berätta om det kunde tala....

 När vi har pratat möss så måste

vi ju prata katter.

Fast i det här fallet är det lussekatter.

Bakade en sats som maken fick

med sig ner till killarna på verkstaden när

han skulle byta batterier i bilen.

Det är de värda. 

För de ställer alltid upp där,

när det är något med bilen.

Sådant sätter vi i alla fall jag pris på.
Jag behöll ett par stycken till fikat hemma då.

 Jo vi har ju haft kallt som sagt.

Men vilka vackra dagar...

Se bara här.

Björken har grenar vita av frost.

Himlen är knallblå.
Det röda stabburet med

stabbursklockan är så fin mot himlen,

och lyssnade man noga kunde

man nästan höra hur

den klingade....

 Tittade till på torkställningen.

Trodde först jag såg svalor som satt där.

Tänkte att de hade nog tagit fel på årstiden.

Men vid närmare kontroll såg jag det var klädnyporna.

Ska säga att jag gick ut, utan glasögon.

För glasögonbågar har en förmåga

att suga till sig kylan och långsamt

frysa ner skallen. Det börjar 

strax bakom öronen....

Fler som har upplevt det?

 Så lämnade jag svalorna (låter som mera vår på nått vis)

och gick för att hämta posten.

Fastnade vid den här björken.

Ja det är en liten en, men det är en björk.

Den står där så kavat och klarar

att stå emot väder och vind.

Till och med i vinterkläder tycker jag den sticker upp!

Liten ska ju bli stor då...

Den drömmer nog om att bli som storebror....

 Det vill säga så här....

Visst är den vacker?

 Jag har som bekant min personliga livvakt.

Hon följer mig överallt om det går.

I dag fick jag inte gå och hämta posten själv.

För säkerhetsskull la hon sig ner när jag 

skulle ta upp den ur lådan.

Vaksam och på allerten...

 På tillbaka vägen stannade vi till för

att hälsa på Mats som satt i hundgården.

Han får sitta inne stackarn!

Han drar iväg till skogs annars.

Han ska jaga älg han!

Bägge två förvann för ett tag sen.

De var borta i ett par dagar, innan 

husse hittade dom.
Ja, vad gör man inte för att få

nosa upp en älg i skogen...

Ja si älg, dä ä mitt liv det si....

Men bägge två kom hem till slut.

Trötta, slitna och hungriga.

Kylan klarar de tack vara sin päls.

Erri sticker inte själv.

Hon hänger på när han drar.

Hon måste väl kolla vad han gör liksom....

 *

Gungorna gungade där de hängde.

De viskade till mig att

de längtade till våren...

Kan tro det.

Måste vara kallt om sitsen att hänga där

tycker jag.

 Ogräset var gräsligt vackert där

det stod vid telefonstolpen.

Tänk vad lite snö och sol kan göra

med ett torrt gräs....

I morse var det över 21 minus ute igen.

Men vad hjälpte det...

När man ser sånt här så finns det bara

en sak som gäller....

UT, med kameran i högsta hugg.

Men man springer liksom inte ut i pyjamasen direkt.

Man måste klä på sig.

Så det gjorde jag.

Långkallingar, strumpor, pyjamaströja,

jacka, mössa, vantar och stövlar.

Så kameran....

Kan väl faktiskt säga att det var värt att frysa lite 

om fingrarna när man ser den här bilden.

Kom inte och säg att inte vintern är vacker...

För det är den....

Nu ska jag ha en kopp kaffe och en

nybakad fralla med mormorsost på.

Man blir hungrig av att sitta så här och skriva.

Adventsljusstaken lyser i köksfönstret.

Det är mörkt och ändå ljust ute.

Kylan är inte så påtaglig just nu.

Gradestokken visar på 10 minus.

Jag tror jag mår väldigt bra egentligen...

 Kram Synnøve.

Å du, ha de da du!

Nu är det jul........

SNART!

Ja alltså det är snart jul.

Nu är det förjulstid då.

Erri väntar på tomten hon med.

Hon har till och med flyttat på sin

dyna så hon fick bättre utsikt.

Men jag sa att det är lääääänge 

kvar tills tomten kommer....

Av minen att döma så trodde hon mig inte!

Den vackra tallen med de stora kottarna på

visade sig vara rena julkortsmotivet när

jag var ute med kameran.
Kallt var det, vackert var det och bild blev det.

 Granen blev lite ledsen när den såg

att jag fotat tallen så

då fick den vara med den med.

Men ekorren såg jag däremot inte...

Ekorren satt i granen.

Han skulle skala kottar.

Sen vet vi hur det gick.....

Han hörde barnen.

Fick bråttom.

Hoppade från TALLEGREN....

Undrar hur det gick till.

Men här var han alltså inte...

 Till och med ogräs är

vackert i snön.

 Så har det öppnat två nya restauranger på

gården den här vintern.

Det här är den ena.

Här serveras dagligen vildfågelfröblandning, 

nötter och talgbollar.

Som extra på menyn kan det 

ibland vankas bröd, äpplen och annat snadder.

Restaurangen är välbesökt.

Kunderna består av talgoxe, blåmes, grönfink,

gulsparv, pilfink, gråsparv, svartvit hackspett,

grönspett och skator.

Domherrarna väntas anlända vart efter.

 Isen började lägga sig den 19 november.

Först började  den lägga sig i den södra delen.

Spegelblankt som ett nypolerat golv.

Men inte så säkert att gå på ännu.

 Inte har vi så mycket snö ännu heller.

Men vi har det däremot kallt.

Fast det dämpar inte glädjen av att

ÄNTLIGEN kunna ta fram kälkar, pulkor och skidor

och susa ner för backen.

Maken var förste sätta-fart-på-pulkan chef.

Här är det fröken E som

får fart nerför backen...

 

 Här är det lillkillen som fått

fart nedför backen på sin kälke....

 När vi ändå var ute så passade vi på att ta

in studsmattan i ladan.

Först var man ju tvungen att ta bort snön 

som låg på den.

Det jobbet gjorde grannen.

Maken höll upp nätet så

snön kunde komma ut.

Jag?

Jag tog bilder.

Vi fick rulla in den genom portarna på

ladan, för den var lite för bred för

att komma in annars. 

Men nu är det alltså slut på sommaren.

 När man åker in till stan är

det oftast något som sker där.

Den här gången var det asfaltsarbete 

som pågick utanför Mega.
En finsk firma var det som gjorde jobbet.

Bra blev det också.

 Så tillbaka till isen som skulle lägga sig.

Några dagar senare hade isen spridit sig 

längre ut på sjön.

Men det var mycket kvar ännu.

Så här såg det ut den 25 november.

Då sken solen, men det var så blåsigt 

att man nästan förfrös näsor, öron och kinder

när man var ute.

 Den 26 november kom jag ut på

morgon och skulle ta bild på

soluppgången. Då såg

jag till min stora förvåning att hela sjön

var isbelagd! 

Det sista måste ha gått fort.

Så nu ligger isen åter igen över sjön.

Några veckor till med kallt väder

och många minusgrader så kan man

snart ge sig ut på sjön och pilka.

 Jultider ja...

Vad vore väl det utan julmust och skumtomtar?

Det är bra att man bara får det till jul.

För skulle man kunna äta och dricka det året runt

så skulle det ju inte vara lika gott....

Nu är skumtomtarna slut, ska införskaffas vid 

nästa tur över gränsen...

Julmust däremot finns det några flaskor kvar av.

Ännu är bäst att säga.....

 Vintern är här.

Det har vi nog upptäckt lite varstans.

Som synes så har vi inte så mycket snö ännu.

Men vi har det kallt.
I dag hade vi 20 minus här.

Det gäller att klä sig rätt.

Man ser inte klok ut då, det ska jag säga.

Men jag fryser inte, och det är det viktigaste.

Var ute och gav småfåglarna lite servering.

 Maken lekte fasadklättrare.

Vi skulle byta glödlampa i utelampan.

Ljus är alltid  bra att ha.

Inne brinner blockljusen i många

ljusstakar. De sprider ett vackert sken och

på något  vis känns det som det blir

varmare dessutom....

Ute står granen.

Den som de använde såg till...

Den lyser så fint där den står.

Inte för att det blir någon värme av ljusen

i den, men den värmer

nog mångas hjärtan den här tiden på året.

Medans vi väntar....

Nu ska jag värma på lite glögg.

Det doftar så gott och smakar 

helt ljuvligt när man är lite småfrusen.

Ute är det stjärnklart och termometern visar

på 16 minus.

Passar på att sända en varm

grattishälsning till styvsonen.

Han fyller 21 år idag.

Grattis älskade barn.

Kram från

Å du, hade da du!