Translate

lördag 23 oktober 2010

* FROST *

Så kom den då.....
Frosten.
Kong Vinters sändebud.
Han talade om för oss att nu är inte
Kong Vinter så långt bort.
Han har ju redan hälsat på, på många
platser i Sverige. 
Han har däremot inte varit på
mina korvbröd.
Varför har jag dom här?
Enkelt.
Köpte dessa delikata korvbröd på IKEA
 i Karlstad den 26 september.
Tillsammans med en förpackning kokkorv.
Tog den här bilden den 21 oktober.
Idag den 23 är de lika fräsha
som den dag vi kom hem med dom.
De har legat i den här  påsen
i brödburken sen den dan vi åt dom....
Man undrar lite matt vad de är bakade på?
 Tillbaka till frosten.
Så här såg det ut på buskarna igår.
Vackert...
 Röda vinbärsbusken/ripsbusken hade
så vackra frostbitna blad.....
 Solen lekte med iskristallerna på
fönstrets utsida och den sände vackert ljus genom gardinen.
 Jag gick ut i solen för att
göra sista finputsen i trädgården
innan Kong Vinter kommer.
Krattade, körde bort, tog in i källaren, 
satte ner på låven och planterade lökar.
Tog mig en fika ute i trädgården tillsammans med
några höstlöv och äpplen.
Det smakade gott med pepparkaka till.
 Några äpplen hängde det kvar i träden.
Några löv också....
Förstår inte att
två träds löv kan bli 5 fulla skottkärror!
 Han knappt få i mig kaffet fören solen
försvann. Himlen antog en grå färg
och plötsligt doftade det snö....
Såg en flinga dala ner precis framför 
ögonen på mig där jag stod med kaffekoppen.
Sen började det.
Det snöade några minuter.
Blev inte vitt på backen då, men 
man såg att det kommit ner något i alla fall.
 Idag när vi vaknade var det vitt ute.
Ingen snö, men frost.
Snö och iskristaller hade haft fest under natten.
Vackert och kallt....
 Ett grässtrå hade klätt sig i sin finaste
frostvita klänning....
 En gren på en björk hade klätt ut sig
 till en larv, en stickig sådan...
Vackert....
 Björkarna såg ut som de skulle stå brud
allihopa där de stod på rad....
 En hade till och med smyckat sig med
lite av de bruna löven som satt kvar.....
 Stabburet hade en fin slöja av
frostklädda björkgrenar hängade framför sig.
 En buske hade smyckat sig med ett
lövhjärta till ära för den vackra dagen....
 Ja hela landskapet hade smyckat sig till fest.
Vitt, vackert och kallt....
Gästerna började anlända.
Den här filuren satt och väntade i körsbärsträdet.
 Under fågelbordet satt det några och 
njöt av en god middag.
Äpplen är inte fyskam det.....
 Där  satt de när jag gick in med.
De tjattrade, åt och verkade ha det väldans trevligt.
Snart kommer det mera mat i fågelbordet.
Men äpplen går fint det.
Det var den dagen frosten gjorde om
våran vackra natur till en vit värld.
Den här tiden älskar jag.
Det är så vackert att se allt
som Kong Vinter gör när han kommer.
Visst det är vinter, kallt och mycket snö....
Men varje årstid har sin charm.
Njut av vintern, ta fram barnet i dig.
Åk pulka,  gör snöänglar och 
ta på dig skidorna och ge dig ut.
men glöm inte kameran.

Nu ska jag fira med min gubbe.
Vi har varit tillsamman i 17 år idag.
Så skål och gutår på er....
Å du, hade da du!
Kram Synnöve.

onsdag 20 oktober 2010

La G35 leve......

Och en höstvandring genom dagarna som varit....
Vad är nu det för något säger ni som
aldrig hört om brunost eller 
rauost som de säger i Sjåk och Lom.
Egentligen heter den Gudbrandsdalsost och
kommer ursprungligen från den
vackra Gudbrandsdalen.
Där vid ett litet ysteri har
den här goa osten gjorts i många är.
Den kom till där redan 1863.
Nu vill TINE, svensk motsvarighet är ARLA, 
flytta tillverkningen av den osten ner till Oslo.
De vill stänga mejeriet och 17 personer blir utan jobb.
Det är inte så många procent av Gudbrandsdalsosten som 
faktiskt tillverkas där, men den som kommer
därifrån är vi rädda om.
Den smakar helt annorlunda än den som lagas tex i Oslo.
Allt har med grytan den kokas i att göra.
I Lom/Sjåk är det fortfarande järngrytor
som används. På andra ysterier är det av rostfritt.
Vi har en grupp på facebook som heter
La G35 leve.
Där är vi nu 41 512 medlemmar
som kämpar för att behålla 
denna specifika ost.
Blir liksom inte helt det samma om den ska heta
Gudbrandsdalsost och komma från Oslo.
Det handlar inte bara om arbetsplatserna
i Lom/Sjåk.
Utan även om arv, kultur och historia.
Det var en kvinna vid namn Anne Hov
som av misstag blev ostens moder.
Hon har fått Kongens fortjeneste medalj 
för osten.
Nu har kocken Arne Brimi tagit upp kampen 
för att rädda ett litet stycke Norge.
Ett litet stycke som betyder så mycket för så många.
Den finns att köpa i Sverige tror jag.
I cirkeln står det ett nummer.
Titta där.
Står det 164 så är den från Lom/Sjåk.
Köp den!
Du som aldrig ätit den, smaka,
hyvla en skiva eller två och ha i såsen.
Baka med den.
Ät den på smörgåsen men hallonsylt under.
Det finns många möjligheter.
Men det ska stå 164 på den.
Så här föredrar jag den.
På en knäckesmörgås, gärna hembakad.
Till en god kopp te.
Men den är lika god när som helst.
Tycker du som vi andra snart 42 000
att vi ska bevara den här osten och 
låta den komma från platsen där den föddes
så gå in på facebook, leta fram gruppen
La G35 leve 
och bli med oss i kampen.
La G35 leve!
 Hösten är här.
Men mina blommor ute hade
inte helt gett upp när den här bilden togs.
Nu står krukor med pellisar i källaren.
Hortensian är nergrävd och de andra säsongsblommorna
ligger i komposten.
 Julen närmar sig.
Det ser man överallt nu.
Här har julmusten smugit sig fram....
Längtar efter dess goda skum....
 Behövs ingen närmare förklaring på det här.....
Annat än att jag tycker det är tidigt i början av oktober
då den här bilden togs....
 Fick lite sommarkänsla när jag såg grannflickans
ena foppatoffel ligga
i gräset vid trampolinen.....
 Men sen kom....
Hösten!
En tur längst med Nugursvegen visade klart 
och tydligt hur långt det har gått.
Här var träden fulla av gula vackra löv för 
några dagar sen. Nu är det kalt på träden, 
men så vackert där vid vattnet.
 Morgondiset for som skira spetsgardiner
över vattnet och försvann sakta
upp i luften.....
En skön promenad.
 Inte lätt att ha med kameran runt halsen 
när man är ute och stavar sig fram.
Maken följde med en dag och förevigade mig 
där jag kom med stavarna.
Skönt att gå med. 
Man får upp fart, blir varmt och hjärtat jobbar.
Armarna tränas och ja, det är väl i stort
sätt bara skidorna som saknas hihi.
Men det är varning för snö i morgon så....
 Lupinerna längst med vägen är sen länge utblommade.
Men deras vackra blad blir ännu vackrare med
lite frost och regndroppar på en kall, klar förmiddag.
 Även sjön deltar i naturens lek med årstider.
Dimman och diset ligger lågt och
himlen har en alldeles speciell färg
när solen klättrar upp över bergskammen 
när natten går över till dag.
 På min vandring såg jag även en stackars vilsekommen
smörblomma som försökte solen och värmen.
Men skuggan och kylan hade den redan i sina klor.
Nu är den borta.
Frosten tog den.
 Lönnen som var så vacker med sina löv i
alla regnbågens färger är nu kal.
Solrosorna har frosten lekt med.
Men minnet av den här vackra dagen
finns fortfarande kvar i mitt bildarkiv.
 De flesta morgnar ser det ut så här genom fönstret
när man vaknar och drar ifrån gardinen.
Det är vitt!
Men det är dimman och diset som blir när sjöns varma vatten
möter den kalla luften.
Vackert är det i alla fall...
 Åkerns mjuka backar inbjuder till
skidåkning när Kong Vinter kommer.
Hör nästan suset från skidorna när man far iväg.
(har ännu inte åkt skidor här då, fast de står nere i källaren)
 En av de fem hängbjörkarna här visade sin vackra
stam en dimmig morgon.
Kunde inte låta bli att fota.
 Granntjejen kommer till mig efter skolan 
några gånger.  Den här dagen bestämde vi att
vi skulle ta en promenad.
Hon hade fått en kamera när hon fyllde år i
september så vi skulle ta en fototur.
Klart Erri skulle med.
Här är det väl lite funderingar om åt vilket
håll de skulle gå åt.
Tror Erri vann hihi.
 Vi hittade inga blåbär, jo ett par stycken.
Men innan vi hann ta dom hade Erri ätit upp dom.
Hon hade ju närmare ner till blåbärsriset än vi....
Vi hittade kråkebär.
Vet inte helt vad de heter på svenska.
Men goa var de, saftiga och stora.
Vi stoppade de i munnen.
De ska egentligen inte växa här sägs det.
För det är en kustväxt mest.
 Sommarens sista Prins Gustavs Öga
ropade på mig när jag gick ut en dag.
Den ser lite luggsliten ut, men du verlden 
vilken skönhet det är.
Det är en av mina absoluta favoriter. 
Finns även med svart blomma.
 Med den största favoriten säger jag hej 
då för den här gången.
De här kom upp i vår grusgång.
Självsådda.
De är så vackra med sin ljusblåa färg.
Har letat frön med just den här färgen
Inte lyckats!
Så vet du vart man kan hitta de så säg till!
Nu önskar jag er alla en fin fortsättning på veckan.
Ska sätta på ett element här.
Centralvärmen ville inte ställa upp idag.
Men den kommer nog snart tillbaka med full värme igen.

Ingen sno här, som jag sett hos många.
Men det är förvarnat till i morgon.
Så nu får ni köra försiktigt, gå försiktigt och använd reflex 
när ni är ute och rör på er.
Jag har ingen god vän att förlora!



Å du, hade da du!

söndag 10 oktober 2010

En höstdag vid Nuguren.

Så var den här.
Dagen när hösten ropade på mig att
komma ner till sjön.
Jag tog med mig kamerorna och gick ner.
Såg att vi haft besök av Bosse.
Ja, alltså Bosse Bäver.
Han jobbar säkert för fullt för
att få huset klart till vintern.
(klicka på bilderna om du vill ha större)
 Jag såg inte honom, men resultatet
av hans flitiga arbete.
Det stora lövträdet hade till slut fått ge vika för
hans skarpa tänder.
Men inte helt....
 Det låg nästan lite slarvigt slängt ut
i vattnet, men jag tror inte han är
den slarviga typen.
Jag tror han vet precis vad han gör.
 Det såg ut som han har ett träd till på gång.
Eller gav han upp det?
Ska säga att jag såg inte varken honom
eller fru bäver. 
Men jag ska lova att de hade koll 
på vart jag var någonstans.
Jag tassade där ifrån.....
 Det var helt stilla ner vid sjön.
Såg några änder som flaxade iväg ut över
vattnet när kom för nära.
Det ligger gula löv på vattenytan som
ser ut som små näckrosor....
 Solen lös med sin frånvaro.
Men det spelade ingen roll.
För jag tycker nästan det vackrare
när diset eller dimman ligger 
lågt och det är lite gråaktigt ute.
Mera höst om jag säger så....
 I frånvaro av solen så lös
de höstgula träden upp
tillvaron istället.
Hoppas nu inte det kommer 
mera vind som blåser av alla vackra
färger på lövträden.
 Grannen borta i änden på Nuguren
har inte plöjt upp sin åker ännu.
Så den lyser upp med sin gula stubb.
Här hos oss är åkrarna gröna igen.
Späda strån av säd har tittat upp.
De lyser grönt emot oss när vi ser ut.
Det lovar gott. 
Det lovar vår....
 Hos en annan granne rakt över sjön,
ligger rundbalen och väntar på att tas in.
Det blir säkert strö åt korna.
Korna som hör ropa över sjön på sommarkvällarna....
 Några av träden har ännu inte
bytt om till höstkläder.
Kanske de är lite blyga och väntar ett tag till.
Eller så väntar de tills de har spegeln
på vattenytan helt för sig själva....
 Det är ett färgsprakande skådespel
som pågår på andra sidan sjön.
Man ser förändringar för varje dag som går.
 Höstkänsla......
 Om inte allt för länge ligger det is på sjön....
 Då är det kala mörka trädstammar som står där.
Och väntar.....
Även här har Bosse Bäver varit ser man.
Undrar vart han har sitt bo?
Den mossklädda stenen har pyntat sig med vackra gul löv.
Det är mycket vatten i Nuguren nu,
så man ser inte hela stenen.
 Dimman närmade sig och jag gjorde mig klar för
att gå tillbaka upp. 
Det var lite vågor på vattnet och det 
lät nästan som sjön sa farväl till
hösten och gjorde sig klar för vintern.
På tillbakavägen tog jag några bilder de
vackra träden.
Så stilla och fredligt det var där ute.
Dimman kröp närmare och närmare...
Den gröna åkern, de gröna lövträden 
och barrträden var en kontrast mot
de vackert gula träden
och bergssidan i bakgrunden.
Tänk så bra vi har det som faktiskt får
lov att uppleva alla de fyra årstiderna.
Lönnlöven från en av lönnarna på gården låg
i ett vackert mönster på den gröna gräsmattan.
Sommarens sista solros stod där så kavat,
fast den faktiskt låg dubbelvikt på backen.
Vinden har lekt med den.
Den lyste så vackert emot mig och
jag kunde inte motstå den.
Den står där ännu.
Men finns även i min kamera.
Det var en liten glimt från mig.
Hoppas hösten har farit fram fint med er där ute.
Här ser jag fram emot några turer i skogen snart.
Måste bara ta reda på vart älgjägarna håller hus.

Sköt om er och glöm inte njuta av allt det vackra
vi har runt oss...
Kram.

Å du, hade da du!
Related Posts with Thumbnails