Translate

onsdag 20 oktober 2010

La G35 leve......

Och en höstvandring genom dagarna som varit....
Vad är nu det för något säger ni som
aldrig hört om brunost eller 
rauost som de säger i Sjåk och Lom.
Egentligen heter den Gudbrandsdalsost och
kommer ursprungligen från den
vackra Gudbrandsdalen.
Där vid ett litet ysteri har
den här goa osten gjorts i många är.
Den kom till där redan 1863.
Nu vill TINE, svensk motsvarighet är ARLA, 
flytta tillverkningen av den osten ner till Oslo.
De vill stänga mejeriet och 17 personer blir utan jobb.
Det är inte så många procent av Gudbrandsdalsosten som 
faktiskt tillverkas där, men den som kommer
därifrån är vi rädda om.
Den smakar helt annorlunda än den som lagas tex i Oslo.
Allt har med grytan den kokas i att göra.
I Lom/Sjåk är det fortfarande järngrytor
som används. På andra ysterier är det av rostfritt.
Vi har en grupp på facebook som heter
La G35 leve.
Där är vi nu 41 512 medlemmar
som kämpar för att behålla 
denna specifika ost.
Blir liksom inte helt det samma om den ska heta
Gudbrandsdalsost och komma från Oslo.
Det handlar inte bara om arbetsplatserna
i Lom/Sjåk.
Utan även om arv, kultur och historia.
Det var en kvinna vid namn Anne Hov
som av misstag blev ostens moder.
Hon har fått Kongens fortjeneste medalj 
för osten.
Nu har kocken Arne Brimi tagit upp kampen 
för att rädda ett litet stycke Norge.
Ett litet stycke som betyder så mycket för så många.
Den finns att köpa i Sverige tror jag.
I cirkeln står det ett nummer.
Titta där.
Står det 164 så är den från Lom/Sjåk.
Köp den!
Du som aldrig ätit den, smaka,
hyvla en skiva eller två och ha i såsen.
Baka med den.
Ät den på smörgåsen men hallonsylt under.
Det finns många möjligheter.
Men det ska stå 164 på den.
Så här föredrar jag den.
På en knäckesmörgås, gärna hembakad.
Till en god kopp te.
Men den är lika god när som helst.
Tycker du som vi andra snart 42 000
att vi ska bevara den här osten och 
låta den komma från platsen där den föddes
så gå in på facebook, leta fram gruppen
La G35 leve 
och bli med oss i kampen.
La G35 leve!
 Hösten är här.
Men mina blommor ute hade
inte helt gett upp när den här bilden togs.
Nu står krukor med pellisar i källaren.
Hortensian är nergrävd och de andra säsongsblommorna
ligger i komposten.
 Julen närmar sig.
Det ser man överallt nu.
Här har julmusten smugit sig fram....
Längtar efter dess goda skum....
 Behövs ingen närmare förklaring på det här.....
Annat än att jag tycker det är tidigt i början av oktober
då den här bilden togs....
 Fick lite sommarkänsla när jag såg grannflickans
ena foppatoffel ligga
i gräset vid trampolinen.....
 Men sen kom....
Hösten!
En tur längst med Nugursvegen visade klart 
och tydligt hur långt det har gått.
Här var träden fulla av gula vackra löv för 
några dagar sen. Nu är det kalt på träden, 
men så vackert där vid vattnet.
 Morgondiset for som skira spetsgardiner
över vattnet och försvann sakta
upp i luften.....
En skön promenad.
 Inte lätt att ha med kameran runt halsen 
när man är ute och stavar sig fram.
Maken följde med en dag och förevigade mig 
där jag kom med stavarna.
Skönt att gå med. 
Man får upp fart, blir varmt och hjärtat jobbar.
Armarna tränas och ja, det är väl i stort
sätt bara skidorna som saknas hihi.
Men det är varning för snö i morgon så....
 Lupinerna längst med vägen är sen länge utblommade.
Men deras vackra blad blir ännu vackrare med
lite frost och regndroppar på en kall, klar förmiddag.
 Även sjön deltar i naturens lek med årstider.
Dimman och diset ligger lågt och
himlen har en alldeles speciell färg
när solen klättrar upp över bergskammen 
när natten går över till dag.
 På min vandring såg jag även en stackars vilsekommen
smörblomma som försökte solen och värmen.
Men skuggan och kylan hade den redan i sina klor.
Nu är den borta.
Frosten tog den.
 Lönnen som var så vacker med sina löv i
alla regnbågens färger är nu kal.
Solrosorna har frosten lekt med.
Men minnet av den här vackra dagen
finns fortfarande kvar i mitt bildarkiv.
 De flesta morgnar ser det ut så här genom fönstret
när man vaknar och drar ifrån gardinen.
Det är vitt!
Men det är dimman och diset som blir när sjöns varma vatten
möter den kalla luften.
Vackert är det i alla fall...
 Åkerns mjuka backar inbjuder till
skidåkning när Kong Vinter kommer.
Hör nästan suset från skidorna när man far iväg.
(har ännu inte åkt skidor här då, fast de står nere i källaren)
 En av de fem hängbjörkarna här visade sin vackra
stam en dimmig morgon.
Kunde inte låta bli att fota.
 Granntjejen kommer till mig efter skolan 
några gånger.  Den här dagen bestämde vi att
vi skulle ta en promenad.
Hon hade fått en kamera när hon fyllde år i
september så vi skulle ta en fototur.
Klart Erri skulle med.
Här är det väl lite funderingar om åt vilket
håll de skulle gå åt.
Tror Erri vann hihi.
 Vi hittade inga blåbär, jo ett par stycken.
Men innan vi hann ta dom hade Erri ätit upp dom.
Hon hade ju närmare ner till blåbärsriset än vi....
Vi hittade kråkebär.
Vet inte helt vad de heter på svenska.
Men goa var de, saftiga och stora.
Vi stoppade de i munnen.
De ska egentligen inte växa här sägs det.
För det är en kustväxt mest.
 Sommarens sista Prins Gustavs Öga
ropade på mig när jag gick ut en dag.
Den ser lite luggsliten ut, men du verlden 
vilken skönhet det är.
Det är en av mina absoluta favoriter. 
Finns även med svart blomma.
 Med den största favoriten säger jag hej 
då för den här gången.
De här kom upp i vår grusgång.
Självsådda.
De är så vackra med sin ljusblåa färg.
Har letat frön med just den här färgen
Inte lyckats!
Så vet du vart man kan hitta de så säg till!
Nu önskar jag er alla en fin fortsättning på veckan.
Ska sätta på ett element här.
Centralvärmen ville inte ställa upp idag.
Men den kommer nog snart tillbaka med full värme igen.

Ingen sno här, som jag sett hos många.
Men det är förvarnat till i morgon.
Så nu får ni köra försiktigt, gå försiktigt och använd reflex 
när ni är ute och rör på er.
Jag har ingen god vän att förlora!



Å du, hade da du!

söndag 10 oktober 2010

En höstdag vid Nuguren.

Så var den här.
Dagen när hösten ropade på mig att
komma ner till sjön.
Jag tog med mig kamerorna och gick ner.
Såg att vi haft besök av Bosse.
Ja, alltså Bosse Bäver.
Han jobbar säkert för fullt för
att få huset klart till vintern.
(klicka på bilderna om du vill ha större)
 Jag såg inte honom, men resultatet
av hans flitiga arbete.
Det stora lövträdet hade till slut fått ge vika för
hans skarpa tänder.
Men inte helt....
 Det låg nästan lite slarvigt slängt ut
i vattnet, men jag tror inte han är
den slarviga typen.
Jag tror han vet precis vad han gör.
 Det såg ut som han har ett träd till på gång.
Eller gav han upp det?
Ska säga att jag såg inte varken honom
eller fru bäver. 
Men jag ska lova att de hade koll 
på vart jag var någonstans.
Jag tassade där ifrån.....
 Det var helt stilla ner vid sjön.
Såg några änder som flaxade iväg ut över
vattnet när kom för nära.
Det ligger gula löv på vattenytan som
ser ut som små näckrosor....
 Solen lös med sin frånvaro.
Men det spelade ingen roll.
För jag tycker nästan det vackrare
när diset eller dimman ligger 
lågt och det är lite gråaktigt ute.
Mera höst om jag säger så....
 I frånvaro av solen så lös
de höstgula träden upp
tillvaron istället.
Hoppas nu inte det kommer 
mera vind som blåser av alla vackra
färger på lövträden.
 Grannen borta i änden på Nuguren
har inte plöjt upp sin åker ännu.
Så den lyser upp med sin gula stubb.
Här hos oss är åkrarna gröna igen.
Späda strån av säd har tittat upp.
De lyser grönt emot oss när vi ser ut.
Det lovar gott. 
Det lovar vår....
 Hos en annan granne rakt över sjön,
ligger rundbalen och väntar på att tas in.
Det blir säkert strö åt korna.
Korna som hör ropa över sjön på sommarkvällarna....
 Några av träden har ännu inte
bytt om till höstkläder.
Kanske de är lite blyga och väntar ett tag till.
Eller så väntar de tills de har spegeln
på vattenytan helt för sig själva....
 Det är ett färgsprakande skådespel
som pågår på andra sidan sjön.
Man ser förändringar för varje dag som går.
 Höstkänsla......
 Om inte allt för länge ligger det is på sjön....
 Då är det kala mörka trädstammar som står där.
Och väntar.....
Även här har Bosse Bäver varit ser man.
Undrar vart han har sitt bo?
Den mossklädda stenen har pyntat sig med vackra gul löv.
Det är mycket vatten i Nuguren nu,
så man ser inte hela stenen.
 Dimman närmade sig och jag gjorde mig klar för
att gå tillbaka upp. 
Det var lite vågor på vattnet och det 
lät nästan som sjön sa farväl till
hösten och gjorde sig klar för vintern.
På tillbakavägen tog jag några bilder de
vackra träden.
Så stilla och fredligt det var där ute.
Dimman kröp närmare och närmare...
Den gröna åkern, de gröna lövträden 
och barrträden var en kontrast mot
de vackert gula träden
och bergssidan i bakgrunden.
Tänk så bra vi har det som faktiskt får
lov att uppleva alla de fyra årstiderna.
Lönnlöven från en av lönnarna på gården låg
i ett vackert mönster på den gröna gräsmattan.
Sommarens sista solros stod där så kavat,
fast den faktiskt låg dubbelvikt på backen.
Vinden har lekt med den.
Den lyste så vackert emot mig och
jag kunde inte motstå den.
Den står där ännu.
Men finns även i min kamera.
Det var en liten glimt från mig.
Hoppas hösten har farit fram fint med er där ute.
Här ser jag fram emot några turer i skogen snart.
Måste bara ta reda på vart älgjägarna håller hus.

Sköt om er och glöm inte njuta av allt det vackra
vi har runt oss...
Kram.

Å du, hade da du!

fredag 1 oktober 2010

En polkagris som ville till Norge men som inte fick!

Äntligen!
Nu fungerar det igen.
Men man undrar ju lite på vad som
varit fel när det inte fungerat på ett par dagar.

Vi var på Gardermoen för ett tag sen.
Där mötte jag de här goa typerna.
Visst är de söta där de sitter och 
beskådar de som tittar in för att köpa böcker.
Eftersom jag har lite, hm, höjdskräck
så skulle jag INTE vilja sitta där uppe.
Men samtidigt så är man ju lite nyfiken och vill 
se på utsikten där uppifrån.
Men jag tror knappast man får det.
Hittade den här.
Prata om att han/hon funnit en bra 
parkering åt sin bil...
Men hur sjutton kom de upp där?
 Till och med här har de en öppen spis. 
Säkert mysigt att sitta vid den 
och njuta sitt kaffe medans man 
väntar på att flyget ska gå,
eller på den man ska möta.
 Tog med mig Erri på en promenad 
en dag. Tänkte möta gubben när han kom
hem från jobbet.
Det var skönt att vara ute, vilket säkert
den här tuffingen tyckte ochså.
Kolla in blicken!
 Han eller hon gick med säkra steg 
rakt emot oss. Ingen tvekan alls.
Väl framme hos oss såg den ut så här.
Ljuden som kom från Herr Katt 
sa oss att det var bäst att fortsätta gå.
 Passerade grannens vackra lada.
Synd bara med plåttaket.
Men på bron upp låg det 
några julenek/julkärvar som gjorde
mig påmind om vad som väntar om 
några månader.
 De har avverkat en del skog längst med
vår väg. De ska göra den körbar sägs det.
Hoppas det blir snart nu bara.
Men den här lilla stammen tyckte jag såg ut som
en liten katt där den stod.
Fast med haröron då....
Men den var tyst och stillsam i alla fall.
 Stannade till just där ån svänger.
Just där i kröken så speglade sig
himmlen så vackert i vattnet.
Ett tag tycktes det mig som om jag
var på fjellet hjemme på sunnmøre.
Längre bort låg den här lilla båten.
Fisket ska vara bra i ån 
så det är klart man ska passa på.   
 Allt virke är inte hämtat ännu.
Så man kan ta sig en titt lite närmare
för att se årsringarna på
stammarna.
Har försökt räkna dom.
Men måste ge upp.
Blir ju nästan hypnotiserad av stirra på dom.
 Ute i trädgården så gör de sista
av sommarblommorna
sitt för att förgylla hösten.
En vacker malva som vände sig upp mot
solen blev mitt motiv.
 Månen var vacker senare på kvällen.
Nu fick jag med speglingen i vattnet också.
Så stilla och fredligt.....
 Vi har lagt in lite betor även i år.
En burk med gulbeta och en med polkabeta.
De smakar så gott.
Det är som snadder det där.
Björkarna är snart nakna.
De gula löven singlar ner mot backen och 
lägger sig som en filt över den fortsatt 
gröna gräsmattan.
 Mötte fröken E vid skolbussen en dag igen.
Bar hennes ryggsäck hem. 
Den var tung ska jag säga.
Hon hade haft gympa den dagen med.
Så damen fick bära två väskor 
fram och tillbaka.
Hon är inte ensam om att släpa så.
Många skolor har inga bänkar så
barnen får ha allt i ryggan.
Tänk vad det gör med ryggarna på 
våra små människor.
 Vi tog oss en runda ute. 
Såg att äpplena var så röda och
vackra där de hängde.
Kan avslöja att de var krispigt
goda och söta.
Första tuggan smakade bäst.
Det är ju det här man väntat på.

Så ska jag berätta en historia.
Om en polkagris som ville till Norge
men inte fick!
Ända sen jag såg inlägget om hon hade 
fått en whiskeypinne så har jag letat
efter de som tillverkar denna läckerbit.
Tänkte köpa några stycken.

Fann dem på nätet.
Mailade dem och sa vad jag ville.
Svaret som kom gjorde mig häpen!
De kunde INTE skicka till Norge 
eftersom vi inte är med EU!
Om det inte var en pall eller mera jag ville ha!
Jag svarade att man visst kan skicka till 
Norge, och att tullgränsen är 200 kr.
Då behöver man inte förtulla det.
Att jag köpt från andra butiker i Sverige och det
gått hur bra som helst.
Eftersom jag betalar med kort på nätbanken.
Svaret från dem löd så här:
Hej.
Det kan hända att andra butiker kan, men inte vi.
Vi skickar allt med DHL och bara pappersarbetet med dem kostar 200kr.
Minsta orderbelopp i shoppen är dessutom 250kr + frakt.

Vad du kan göra är att höra med Grenna polkagriskokeri & se om de skickar till Norge.

Svaret från mig blev i förkortat verisjon så här:
Att de inte verkar vilja ha kunder.
Att deras försäljningschef och inköpsschef
(en och samma person)
är väldigt nonchalant.
Att de verkar tycka att Norge är ett sämre 
land bara för att vi inte är med i EU.
Att vi har bank och postvesen som fungerar
utmärkt här.
Och att man som privatkund inte kan
förväntas beställa EN hell pall!
Frågade om det var så svårt att ta ett fodrat kuvert 
och stoppa ner ett par polkagrisar i, 
sätta på några frimärken och lägga på lådan!
Avslutade med att deras sätt
inte var så bra reklam för dom eller
för Gränna.

Svaret kom idag.
Det löd i stora drag så här:
Jag heter Fredric och jobbar på PP.
Är dessutom gift med en norska.
Att dem har krånglat många timmar 
med norska myndigheter och tullen.
Och hade jag gjort det hade jag nog 
agerat på samma sätt som dem.
(jag vet att norska staten och tullen är tuffa 
och svåra att jobba med. Har förståelse för det)
Han tipsade mig om ett annat kokeri.
Nöj dig med dig det!

De lägger inga värderingar på
om Norge är med i EU eller inte.
Det verkade jag göra.
(hade inte ens tänkt på det)
Att vad de tycker om Norge är i stort sett mina
fantasier och jag borde bli författare!
Att de vet vad det kostar att skicka små 
försändelser till Norge.
Det vet inte privatkundena.
(låt köparen bestämma om det värt det, i mitt fall
var jag beredd att betala)
Att de har erfarenhet med små försändelser 
med frimärken, som kommer bort i Norge.
De jobbar med DHL
Vårt beslut.
Respektera det!
I deras rutiner finns inte nätbanken med!
Att deras produkter blev uppmärksammade 
i Norge för länge sen.
Troligen redan innan jag var född!
Om att jag tror att mitt köp
av några få polkagrisar 
kan påverka den norska folkoppinonen?
Att de skulle försöka leva med
att inte kunde vara stol över Gränna längre.

Har ännu inte svarat på
den mailen.
Vetesjutton om jag ids.
Allt jag ville var att köpa polkagriser.
Men deras bemötande tycker jag
var så nonchalant.
Sorry,
säger jag till
Polkapojkarna,
men på det där sättet får man inga kunder!


Det var det från mig.
Nu hoppas jag att blogger 
slutar krångla så man
kan göra sina inlägg.
Å du, ha det da du!
Related Posts with Thumbnails