* * GOTT SLUT * *

Då är det åter dags att
ta farväl av ett år.
TIden rinner ut för det gamla och det nya
står och klappar på porten för att få komma in.
Jag vill samtidigt passa på att få säga ett
stort tack till alla er som besökt min
blogg troget. Ni betyder så mycket.
Ni har blivit nära vänner fast man
många gånger inte ens vet namnet på er.
Jag ska försöka bättra mig under 2010 med
att komma på besök till er alla.

Jag avslutar på samma sätt som förra året
med en av de vackraste dikter jag vet.
Lord Alfred Tennysons
(1809-1892)

Ring, klocka ring.....

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö:
det gamla året lägger sig att dö....
Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första skälvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring sanningens till oss som famla.

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning till jordens släkten.

Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar
och forngestaltningar av split och kiv.
Ring in ett ädlare, ett högre liv
med bättre syften, mera rena lagar.

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, avundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt,
och ring till seger mänsklighetens fanor.

Ring, klocka, ring.... och seklets krankhet vike:
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år.
ring in den tusenåra fredens rike!

Ring in den tid, då andarna befrias
ur själviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land:
ring honom in, den bidande Messias.

Med det här avslutar jag bloggåret 2009.
Men hoppas att vi ses under 2010.
GOTT SLUT till er alla,
ett RIKTIGT GOTT NYTT ÅR.

Med de beste önsker om
att det nya året ska ge oss
hopp om fred,
hopp om att jorden ska tillfriskna.
Att vi får fortsätta leva den vackraste
av alla planeter i universum.
Vår jord.
Var rädd om henne.
Vi har bara en.

Så här har vi det......

En förmiddag innan julafton så
såg vi solen gå upp...
Klockan var strax efter 11 när
jag tog den här bilden.
Det var så vackert....

Plötsligt ringde telefonen en dag.
Vi var på väg ut genom dörren för en tur
till Kongsvinger.
Jag blev så glad.
Så maken och styvson fick
åka in till stan själva.
Maken skulle jobba.
Det var världens goaste nabokäring
med make och två troll som kom
på ett kärt besök.
Här har jag knipsat en bild
på Paula och maken Hasse när
de ska fara tillbaka över
gränsen igen.
Jag hoppas att vi ses snart igen.

Dagen före julafton for vi in till
Kongsvinger istället.
Det var jag och Irene.
Vi skulle shoppa lite.
Vi genom hela Kongsvinger och
passade på att se oss om lite grann.
Irene har inte gått i staden och sett
hur det ser ut.
Isen har börjat lagt sig på Glommas
vatten här. Det tar nog lite
tid, för det är ganska strömt här.

När vi gick ner mot bussterminalen
för att åka hem så
stannade vi för att se hur
på Gamlebrua som är så
vacker med sina julelys.
Ljusen speglade sig i Glommas mörka
kalla vatten.

Innan vi for in till Kongsvinger
gick vi en promenad
för att plocka hem lite
granris till pynt på trappan.
Tur att de som bor här sover nu...
För under snön ligger det en jättemyrstack!
Jag kan lova att de dessutom är ilskna
av sig. För de bits bra.

Julafton kom med snö och kyla.
Vi gottade oss med en julfika på förmiddagen,
med julkakor och hemgjord likör.
Hon med nisseluvan är visst jag, så har vi
Irene vid min sida.
Rakt över bordet sitter styvsonen.
Maken tog bilden.

Hyresvärden kom förbi med
julkärvar. Det sitter över hela gården.
Vi har en på trappen.
Fåglarna trivs gott i den.

Juldagen kom och gick
i lugnets tecken.
Det var verkligen jul här hos oss då.
Vi åt julmat till middag och
bara mådde bra.
På kvällen såg vi de två första
filmer ur Ringarnas herre.
Vi satt under varsin filt med
massor av snadder runt oss.
Godis, julchocklad och must...
För att inte glömma glöggen!

Annandagen vaknade till liv.
Maken och styvsonen var uppe tidigt.
De skulle på jobb.
Men det gick inte att komma iväg.
Stora vägen var inte plogad när klockan
var halv 8, så maken fick
komma in igen.
Han kom upp och la sig en stund till....
Ser ni möjligen vägen där någonstans?

Jag skulle bort med en soppåse och
tog pulkan med mig. Skönt att slippa bära
i den djupa snön...
Den här pulkan är inte ny direkt.
Styvsonen fick den när han var
fyra år. Han är 20 nu...
Kan den räknas som antik kanske...

Utegranen och fågelbordet är
flitig besökta av småfåglarna.
Jag har pilfinkar, gråsparvar,
talgoxar, blåmesar och gulsparvar.
Hacke har varit här med. Men har inte
satt upp någon svål åt honom ännu.
Så det får vi införskaffa nästa gång
vi åker och handlar.
Det jag saknar är domherren/dompappen...
Men vi bor nog för långt bort från
skogen för att han ska trivas här....

Julkärvarna är flitigt besökta över
hela gården. Det sitter kärvar/julenek
över allt här.
Det är så mysigt.

Tog mig en promenad ut idag.
Det var ganska kallt.
Bara 8 minus när jag var ute, men
i vinden var det svinkallt...
Skogen står grönvit och bara är....

Vår postkasse syns nästan inte där borta.
Idag var det bara reklam i lådan..
Jag saknar att få RIKTIGA brev där.
E-mail är inte så roliga tycker jag.
Vill ha post på gamleviset jag..
Så ni där ute...
Skriv mera brev och kort till mig...

De små granarna ute syns nästan inte i snön.
Det är ett vackert vinterlandskap som
visar sig nu.
Jag bara njuter...

För bara lite mer än fyra månader
sen så plockade jag röda vinbär/rips
och svarta vinbär/solber från de här buskarna.
Då var de röda och svarta av alla bär.
Nu har frosten klätt de i vitt...
Men tittar man riktigt noga ser man
knoppar som ligger där och väntar på våren.

Vårt hus.
Bilden togs idag den 28 desember.
Så här vackert bor vi...

Nu visar termometern på minus 15 grader ute.
Solen har gått ner för länge sen.
Det är mörkt ute och man
ser billyktor på vägen ibland.
Kvällen sänker sig ute.
Vi sitter inne i värmen och har det gott.
Kaffet är varmt och julkakorna smakar gott.
Nog är det jul ett tag till?
God fortsättning på er alla där ute....

* * GOD JUL * *

GOD JUL
Endast tomten är vaken....

Midvinternattens köld är hård.

Stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban.

Snön lyser vit på fur och gran.

Snön lyser vit på taken.'

Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,

grå mot den vita driva.

Tittar, som många vintrar förr,

upp emot månens skiva.

Tittar mot skogen, där gran och fur,

drar kring gården sin dunkla mur,

Grubblar fast ej det lär båta,

över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,

skakar huvud och hätta....

>>nej, jag gissar ej detta<<
Slår, som han plägar,
inom kort slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla, går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen....
Korna drömma vid månens ljus sommardrömmar i båsen.
Glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över fylls av doftande klöver.

Går till stängslet för lamm och får,
ser hur de sova där inne.
Går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne.
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar på svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro goda vänner.

Tomten smyger sist att se husbondefolket det kära,
länge och väl han märkt,
att de hålla hans flit i ära.
Barnens kammar han sen på tå nalkas att se de söta små,
ingen må de förtycka,
de är hans största lycka.

Så har han sett dem,
far och son,
ren genom många leder slumra som barn,
men var frå kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick---men vart?
Gåtan som icke låter gissa sig,
kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft,
där har han bo och fäste.
Högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste.
Nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan,
som rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg,
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

gott intill morgontimma.

Månen sänker sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

GOD JUL.