Translate

torsdag 22 oktober 2009

Madeira. Nunnornas dal och linbanan till Monte.

Den här dagen var det dags för en tur med
buss till Nunnornas dal.
Problemet var att vi inte helt visste
vart bussen gick ifrån.
Guiden vi pratat med var så dålig
på att visa på kartan.
Det var hennes egna ord.
Men vi fann till slut rätt
plats och där stod vi och
väntade tills bussen kom.
Medans vi stod där kom killen
med tidningen. Här var det livlig kommerse.
Bilarna stannade till vid rödljuset och tutade
till, vips så hade de tidningen i näven.
Tror den var gratis, såg aldrig någon som betalade.
Efter en slingrig busstur, först upp i höjden,
så ner i dalen. Guiden berättade varför det heter
Nunnornas dal.
Det var Nunnorna i Funchal som flydde hit
när Madeira blev attackerat av pirater i början
1400 talet.
De hade ett kloster nere i Funchal och
fick med sig alla värdefulla
föremål hit upp. Det var nog en lång och tuff vandring
men damerna klarade det.
Här är en bild inne från kyrkan.
Det är så vackert i de katolska kyrkorna.
Framme vid altaret låg vår vackra jord på
en röd sammetskudde.
Jag fick mig en liten tankeväckare när
jag såg det. Det är nog
så vi ska behandla vår vackra planet
tror jag. Innan det är försent.
Men även här har turismen smugit in
med en del smaklösa inslag.
Ska erkänna att jag föll för det.
Själva dalen är inte så stor.
Den ligger djupt nere i en dalgång.
Här kommer solen nästan inte åt
alls under dagen.
Här finns några caféer och en liten
butik, samt ett litet torg.
Kyrkan dominerar som i de allra flesta
små katolska byar.
Efter ett litet stopp for vi upp i höjden igen.
Vi befann oss nu på 1053 meters höjd.
Inte heller här var det mycket sol.
Långt där nere ligger den lilla byn.
Solen når liksom inte ner.
Vid staketet kan man se ner i dalen.
Det får lodrätt ner.
Husen syns som små vita prickar långt
där nere. Vi tittade en stund sen vandrade
vi ner till bussen igen.
Där nere fanns den sedvanliga turistfällan.
En liten souvernirbutik, en bar, där de
för övrigt bjöd på en honungskaka och
ett glas körsbärslikör som var på över 40%.
Kakan var ganska söt och
likören gjord på sura körsbär.
Gott?
Nja så där..
Efter en stund fortsatte vi ner mot kusten igen.
Men vi tog av och körde mot den stora
sevärdheten här för de som är glada i
vackra blommor och exotiska växter.
Jardim Botanico.
Här var det ovanligt många blommor
och träd som fortfarande blomstrade.
För även här på Madeira är det höst nu.
Det finns tre sorters monstera här.
Den här är den enda som bär frukt.
Ätbar frukt.
Den ser ut så här.
Utsikten ner mot havet och Funchal
var helt otrolig.
Just den här dagen låg världens
största cruisbåt inne i Funchal.
Den heter Independece of the sea.
För er som bor
i Norge så har den varit inne
även i den trånga Geirangerfjorden.
Vi gick runt en bra stund och tittade på blommor
och njöt av den härliga utsikten.
Den här saken fann jag plötsligt.
Vet inte helt vad det är, men
man ser Iallafall världen upp och ner i den.
Parken Jardim Botanico ägdes först av en
privat familj på Madeira. Men 1960
så skänkte familjen parken till
den portugiska eller Madeiranska regeringen
att förvalta.
Här finns exotiska träd, blommor av alla de
slag och även djur. Mest fåglar.
Här kände jag mig som Alice i underlandet.
Labyrinter och buskar formade till
olika figurer.
Här en vacker blomma...
Är urdålig på blomväxter, så
är det någon som vet namnet är jag tacksam.
En rosa skönhet...
Ett falskt kaffeträd.
Den här kallade vår guide för
spindelblomma.
Hoppas ni förstår varför när ni ser den.
Men vackert blå är den.
Flaskborstträdets blomma.
Till slut en stor och ståtlig
hortensia.
Det växte enormt med hortensia överallt.
Väl hemma på hotellet tog vi
oss en liten höneblund.
Efter det en dusch och så ut för att
intaga lite föda.
Vi hade fått tips av en i receptionen
på vårt hotell om den här restaurangen
Borde ha anat ugglor i mossen.
Vi blev mottagna och fick ett bord.
Utsikten var det inget fel på.
Så kom de med menyn.
Vi läste och funderade.
Så beställde vi biff.
Vi fick in vår öl.
Så kom den goda förrätten.
Ett bröd som är så gott,
med vitlökssmör på. Som värms upp
i ugnen.
Enkelt, javisst.
Men så gott.
När vi beställde vår biff, så frågar
kyparen om vi vill ha ris eller spagetti till...
Jag kommer ihåg att jag funderade över det.
Tänkte det är kanske något special här.
Så kom äntligen maten.
I en gryta!
Grillad biff i en gryta?
Kyparen tar av locket och börjar ösa upp.
Jag tror jag stirrade ganska länge på tallriken.
Det var så långt ifrån biff man kan komma.
Det var som en typ av paella.
Men i tomatsås...
Musslor, blåmusslor, tigerräkor och vanliga små räkor.
Allt var säkert väldans gott.
Men jag är skaldjursallergiker...
Försökte få kyparens uppmärksamhet.
Men det var omöjligt.
Började peta bort alla skaldjur.
Maken fick mina räkor.
Jag petade i mig lite ris, paprika och drack min öl.
Glad för att vi fått det brödet som förrätt.
Vi åt lite till och så betalade vi och gick.
Nere vid småbåtshamnen finns det många restauranger
vid sidan av varandra.
Där möts du av kypare när du går förbi.
Alla vill ha dig som gäst.
När de fått in dig vid ett
bord så är du inte
så viktig längre. Då får du maten och
äter och betalar. Sen fångar de nya kunder.
Vi gick inte dit igen.
Christofer Columbus båt, Santa Maria ligger
ute i hamnen.
Det är en kopia ska jag väl säga.
Den kan man följa med
på en tur ut.
Man får lite gott att äta och gott att dricka.
Men vi höll oss på land.
Kvällen avslutades i hotellbaren.
Maken njöt en kall öl och jag något som heter
Pimms nr 1.
Det var gott.
Doftade som trocadero.
Dagen efter skulle vi upp i luften.
I Funchal har de linbanor.
De går upp till toppen Monte.
Dit hade vi tänkt oss.
Linbanan tog en kvart upp.
Utsiken var magnifik.
Vi delade gondol med ett par från Portugal
tror jag.
Här har vi nog kommit halvvägs upp.
Starten är nere vid vattenkanten.
Långt där uppe är slutstationen.
Man ville bara ta bild på bild.
Men det skulle bli mycket av det samma som motiv.
Det var väldigt skönt att glida fram helt
ljudlöst och nästan utan en rörelse i gondolen.
Man kände när vi passerade stolparna.
Även här uppe har man en park man
besöka om man vill.
Den går mer åt det asiatiska hållet.
Parken heter Jardim Monte Palace.
Vi gick inte in. Strosade runt och tittade
och njöt av allt runt om istället.
Även här finnes en vacker katolsk kyrka.
Den heter
The church of Nossa Senhora do Monte.
Kan bara konstatera att damen ifråga hade
en magnifik utsikt från sin kyrka.
Inne såg det ut så här framme vid altaret.
Utsmyckningen är enorm.
Här finns det alltid färska blommor.
Inte bara vid dop, eller begravninar eller bröllop.
Nerfärden var valfri.
Linbana, buss, taxi eller släde.
Vi funderade på släde, men avstod.
Vi gick ner till Funchal.
Det tog en timme och
var nästan bara nerför hela tiden.
Träningsvärken innfann sig dagen efter....
Här blev vi förbi åkta av ett
par i en av de fina korgslädarna.
Inte för att det gick så väldigt fort,
men de kör på vägar där det är biltrafik.
Ska passera korsninar, och det är skarpa
svängar på den vådliga nerfärden.
Inte åker man hela vägen ner heller.
Utan ungefär halvvägs.
Sen kan man välja buss, taxi eller gå.
Det var flera taxibilar som stannade
till vid vår sida och frågade om vi ville
åka ner. Men vi gick ner.
Det var ganska många som valde det.
Vi hade ju ett köpcenter inte långt från vårt hotell.
Hit gick vi varje dag för att köpa vatten.
Det fanns inget kylskåp på vårt rum så det
var inte så kallt.
Vi hade med oss på våra utflykter.
Bättre med vatten än med massa söt läsk.
Ser ni den torkade fisken som ligger på bilden?
De flesta norska läsare vet vad det är.
Den kommer från Norge och exporteras till
bland annat Portugal.
Där gör man något som heter bacalao.
En fiskrätt som är helt underbar.
Ska leta fram recept om någon vill ha.
Vi träffade ett par som bodde på vårt hotell.
De sa att de varit och ätit middag på
en liten resturang som heter A Soleira.
De sa att ville vi ha god mat skulle vi gå dit.
Klart man vill ha det...
Så vi gick dit.
En liten mysig resturang och bar.
Små vackert dukade bord med
blommor, servetter och ljus på.
Kommer ni ihåg tv serien Pang i bygget med
John Clese?
Kommer ni Manuel i den?
Det var kyparn på den här resturangen.
Han var så lik Manuel, men inte lika klumpig.
Mannen som sitter på en pall och ser på tvn är
ägaren till den här lilla mysiga resturangen.
En otroligt trevlig man ska sägas.
Maten som hamnade på våra tallrikar den här
kvällen blev en härligt god Tornedo.
Ett stort lass med färska goda
grönsaker. Pommesfriten var hemmagjord
och smakade gott.
Det var en lyckad middag ska jag säga.
Vi fick även här det goda brödet med
vitlökssmör som förätt.
Så kom då huvudrätten.
Till den drack vi gott rödvin.
En flaska vatten hör till.
Så till efterrätt blev det fruktsallad och
chockladmousse.
En kopp bica och ett glas madeiravin.
Madeiravinet fick vi när vi betalat.
Compliments of the house som
han uttryckte det.
En helt underbar måltid som avslutade
en helt underbar dag.
Det var rapport nummer två
från den härliga semesterresan.
Det kommer flera....


tisdag 20 oktober 2009

Madeira.

Då var man hemma igen då....
Efter en härlig vecka med
sol, värme, bad, god mat och god dricka.

Dagen för avresan började tidigt.
Vi for hemifrån redan vid 01:30 tiden.
Redan vid 03:00 tiden backade vi in bilen
på den förhandsbokade parkeringen på
Gardermoen.
Lastade ur bagaget och
tog shuttelbussen till ingången.
Efter incheckning, säkerhetskontroll och
en dålig frukost som bestod av
ett wienerbröd och en coca-cola,
så var det dags för ombordstigning.
Plötsligt befann vi oss i luften.
Men vi var inte ensamma.
Vi blev serverade drycker, och taxfree
försäljning ombord.
Så kom frukosten.
Det var så gott med lite ordentligt frukost.
En god kopp kaffe därtill.
Det skulle visa sig bli den sista
goda koppen på en hel vecka...
Så fick vi lite information från cockpiten.
Tror det är sista biten på Portugal
vi ser där nere.
Nu väntade en tur över Atlantens blåa vatten.
Så dök då äntligen Madeira upp där nere.
Här är landningsbanan på
Machico airport på Madeira.
Den är ganska speciell vill jag säga.
När vi landat och fått komma ut så slog
värmen emot oss.
Det var så skönt.
Det första jag såg på väg in
i ankomsthallen var den här
kakelbilden.
Sådana finns det överallt på Madeira.
Vackert.
Efter att vi fått vårt bagage,
gått genom tull och passkontroll, så
kom vi äntligen ut och fick njuta av det
första intrycket av den här vackra ön.
Bussresan till hotellet gick fort.
Det var ca 18 km från flygplatsen.
Vi åkte minibuss för vi var bara 6
personer som skulle in till centrum
där våra hotell låg.
Vår chaufför hade nog ganska bråttom.
För vi hann inte få information av
guiden på flygplatsen en gång.
Han nästan knuffade in oss i bussen.
Sen bar det av.
Det är 100 km/h på de vägar vi åkte,
men jag tror det gick fortare än det.
Man såg hur alla framför oss, en efter en
tog på sig bältet under färden.
Sedan fick vi veta att det faktiskt
är lag på att använda bälten i
bussar på Madeira.
Jag förstår varför....

Efter incheck på hotellet, tog vi en välförtjänt
stund med slutna ögon.
Det var skönt att få sova några timmar.
Men sen gick vi en promenad för
att se hur våra nya omgivningar såg ut.
Vi gick ner till strandpromenaden.
Där växer det palmer som just nu bär frukt.
Visst är det dadlar?
Det var grönt och frodigt när man gick på huvudgatan
genom Funchal.
Den heter Avenida Arriaga.
Kolla in alla taxibilar som står där...
Här var det inget "taxi var god dröj"
kan jag säga...
Vi såg en svensk båt.
Han bor säkert här nere, men på
båten stod det
Berras sportfiske, Gävle Sweden.
Här är stranden i Funchal.
Den är svart, för det är lavasand.
Madeira är ju en vulkanö.
Det var inte många som badade när vi
gick här.
Några stycken låg väl och solade sig.
Här är strandpromenaden med sitt myller av restauranger,
barer och båtar.
Här nere ska man inte äta mat.
Det fick vi erfara en dag.
Återkommer till det...
Eftersom vi var ganska sega efter att ha varit
uppe i många timmar, så blev det inte middag på
en restaurang längst med några smågator.
Vi fann ett köpcenter som heter La Dolce Vita.
Där fanns Burger King.
Det smakade så gott efter att ha varit uppe
nästan 20 timmar kan jag lova.
tillbaka på hotellet satt vi oss nere i baren för
att njuta av en kall öl.
Vi fick sällskap.
Av ett par från Göteborg.
Satt där och pratade lite,
så gick vi upp till deras rum
och fortsatte kvällen
en stund på deras balkong med
att dela en flaska madeiravin.
Efter att ha sovit gott. Vaknade man upp och
ville ha lite frukost.
Vi duschade och klädde på oss för
att gå ner och inta den
härliga kontinentala frukostbuffèn
som det stod i biljetten.
Det var en besvikelsen.
Det fanns två sorters ljust bröd.
En slät vetebulle.
Små burkar med marmelad, apelsin och jordgubb.
Ost och skinka.
Kokta ägg, där gulan var svart.
Apelsinjuice och mjölk på tillbringare.
Äggröra.
Musli, yoghurt och honung.
Så fanns det även ananas, ena dagen.
Så var det persika andra dagen.
Men inte färsk.
Utan på burk.
Inte några grönsaker alls.
Kaffet var som espresso, utspätt med några
dl vatten. Te på kanna. Färdigt.
Det var det hela...
Men vi åt....

Utanför hotellet låg det en park.
Vi gick igenom där.
Det var så grönt och en del växter blommade ännu.
Här fanns även en av de snyggaste bilhallar
jag sett någonsin.
(ännu mera blåa kakelbilder)
Så var det ju så klart ett plus att
det var toyota. Det gjorde nog
Toyota glad där han stod i kylan på Gardermoen.
Men hur sjutton får de in bilarna genom
de smala dörrarna?
Vi fann även en vinproducent mitt
inne i stan.
Här producerar de Madeiravin...
Vi återkommer dit med senare.
Det var varmt så det blev en glass
och en kopp bica.
Det är kaffe som är som espresso.
Men smaken är inte helt som espresso.
Påsen på kaffefatet innehåller socker.
Vi såg alltså maderianer som tömde TVÅ
sådana påsar med socker i den där
pyttekoppen med bica....
Det är viktigt att kalla de som bor på Madeira för
maderianer. De är ett stolt folk och vill inte
alls kallas för portugiser.
Det finns en mycket känd fotbollsspelare som
alla säger kommer från Portugal.
Men inte han själv.
Han heter Cristiano Ronaldo dos Santos Aveiro.
Han är född i Funchal, har sitt hus och sin familj där.
Han är maderian. INTE portugis!
Nere i hamnen ligger det nästan dagligen
stora cruisebåtar.
Den här har pussmun och heter AIDA LUNA.
Hamnade till slut i en saluhall.
Här fanns ALLT!
Damen i blått mitt i bilden delar ut
biljetter så man får smaka på madeiravin.
Självklart gratis.
Men med förhoppning om att man ska köpa
en flaska eller två.
Broderier, stickade mössor.
Grytlappar och allt man kan tänka sig.
Maken försöker bana sig väg genom ett
myller av människor, grönsaker,
frukter och vykort.
Kolla in den här grönsaksdisken....
Här är fiskavdelningen.
Den långa svarta fisken heter Espada.
Den fiskas från 1000 meters djup.
Det är Madeiras nationalrätt, en av två
ska jag väl säga.
Vi åt inte den fisken.
Våra vänner på hotellet hade ätit den
och sa att gillar man inte att få fiskben
i halsen så låt bli.
Alltså lät vi bli.
Madiravin ja...
Eftersom vi var nyfikna på hur det smakar
så smög vi oss in där det var provsmakning.
Fick ett litet glas med en halvsöt sort.
Det smakade så gott.
Vi köpte med en flaska till hotellet.
Tänkte att den kunde vi dricka av under veckan.
(den står numera i barskåpet.
Deras tak skulle jag gärna vilja ha.
Bara flaskor.
Fulla av vin...
Hemma vid vårt hotell igen, så tänkte vi
ta ett dopp för att svalka oss lite efter
en härlig promenad i det varma vädret.
Poolen finns där på bilden.
På taket!
Vårt rum är precis i mitten på bilden.
Frun själv i det svalkande vattnet...
Maken på väg i....
Vi var ensamma de första dagarna där uppe.
Här finns det solsängar, parasoller och små bord.
Men alltså inga gäster....
Bara vi.
Men vad gör det. Vi njöt av kunna bada och sola.
Utsikten från poolen är inte heller hel
fel väl...
Här ser man stora delar av Funchal.
Eller här...
Ner mot hamnen där man kan se en båt.
På kvällen mötte vi våra vänner från Göteborg igen.
Vi tog en öl i baren på hotellet innan vi gick
ut för att äta mat. Det blev en kinaresturang.
Den här ölen är nog något av det godaste jag druckit
ska jag säga.
Den heter Coral och är ett madeirianskt öl.
Det finns både som ljust och lätt. Röd ettiket.
Men det mörka ölet smakade så gott.
Varför finns det inte här...
Hur maten smakade?
Som den alltid gör på kina,
gott var det och mätt blev man.
Det här var något av det vi gjorde de första dagarna.
Skulle ha skrivit något när vi var där nere.
Men de ville ha 4 Euro i timmen om man
ville koppla upp sig på nätet.
Vi lät bli...
Det kommer snart en ny rapport från den
vackra ön Madeira.
Klems på er...

lördag 10 oktober 2009

Äppleträdet och en födelsedagsutlottning.

Då var det dags för en liten flygtur.
Vi far iväg i nattens mörker.
Det ska bli skönt att komma
iväg en vecka.
Men huset är inte tomt för det.
Det kommer nog med största säkerhet
några bilder under veckan.


Så var det dags för en liten utlottning igen.
I Oktober har jag bloggat i två år.
Det ska firas med en liten utlottning.
Du får en lott när du kommenterar här.
Två lotter om du länkar hit.
Har ännu inte funnit några fina priser.
Men ska nog få med mig något vackert
från Madeira.
Så med det här önskar jag er en god helg.
Nu ska jag gå och packa klart.
Kramen
Synne.
Related Posts with Thumbnails