Det regnar.......

Och jag älskar det....
Regnet plaskar mot rutan.
Nu sitter man här.
Framför datorn.
Skriver inlägg
och lyssnar på D.D.E.
Det är inte världens bästa video.
Ingen alls faktiskt.
Men jag sjunger med och har det bra där jag sitter
och hör regnet som faller på löven i äppleträdet.
Lyssna på riktig Trönderrock...
Dette her er go musikk....

Fångade en maskros som siktade mot molnen.
Fast jag tror inte de små fröna kommer så högt.
Den ser så mjuk ut där den står utblommad och
på väg att dö.

Äpplet däremot växer och blir större.
De har några regndroppar och en törstig
insekt på sig.
Jag längtar att få sätta tänderna i
det där saftiga goa äpplet.
Ett äpple som fått växa och
gro utan att blivit besprutat.
Finns det något godare en
egenodlade frukter och grönsaker?

Erri och jag tog en promenad en eftermiddag.
Det hade regnat.
Vattenpölarna var som speglar.
För solen som försökte visa sitt gula glada ansikte.
Men molnen vill inte släppa taget.
Men jag såg henne i vattenspegeln iallafall.
Önskade henne välkommen tillbaka snart.
Hon sa att hon kommer, ännu har
hon inte värmt oss klart.

De här flitiga humlorna har inte
gett upp för regnet.
De delade välvilligt på den här
lila blomsten efter vägen.
Jag bad om ursäkt för att jag störde och gick vidare....

Vi svängde av och gick in i skogen för att
se om det fanns någon svamp.
Men det har inte kommit upp en enda svamp.
Är det för tidigt kanske?
Men det var grönt och skönt inne
i den lummiga grönskan.

Vi gick upp på en annan stig.
Här såg vi en märklig figur.
Först trodde jag det var en utomjording...
Men jag tror inte de kör runt i en toyota hiace.
Det var en birökter/biodlare.
Han var här för att ta rätt på
deras goda honung.
Men när vi gick förbi igen på hemvägen
så hade visst några bin tröttnat
på sin skötare.
De beslöt sig för att undersöka mig.
Inte helt poppis kan jag säga.
Jag viftade och hoppade framåt.
Plötsligt small det i högra benet....
Det gjorde ont!
Helt otroligt ont....
Jag kunde inte stödja på benet.
Bina surrade runt mig och Erri.
Jag försökte komma undan och ner på vägen.
Så plötsligt var de borta...
Jag försökte se och känna vad som var galet
med min vad.....
Inte brutet, men ont.
Linkade hemåt igen.
Det tog mig 1,5 timme att gå 1 km....

Men kunde ju inte låta bli att svänga in på en stig iallafall.
Där fann jag dessa goa, blåa härliga bär...
Först så var de här...

Så var de borta....
Var det en utomjording iallafall?

Om ni läst Elsa Beskow så kommer ni
ihåg att hon skrev om
Putte i blåbärsskogen.
Jag mötte inte Putte, men kan tänkta mig att
det var så här han upplevde blåbärsskogen....
Stora, saftiga blåa och vackra bär...
Nu blir det blåbärsplocka av snart....

Men jag kom inte hem tomhänt den här gången heller.
Plockade en sommarbukett som jag
ställde i min IKEA vas.
Jadå, jag som många andra på bloggarna
har fastnat för den här vackra saken på IKEA.
Den pryder sin plats på bordet med
en stor färggran sommarbukett i.....

Mitt ben ja...
Jo, det var en muskelbristning i vaden.
Så numera går jag med kryckor.
Det går över men det gör ont.
Så där är det när man ska ränna runt
i skog och mark.
Så ska man inte slåss med bin...
Blev stucken i skallen, men det kände jag inte ens så
ont gjorde mitt ben.
Men nu hoppas jag det läker fort.
Jag ska ut och plocka bär...

Nu går sommarlovet mot sitt slut.

Ja inte hela alltså.
Men besöket för guddottern.
Idag är sista dagen.
Vi ska snart äta middag.
Så ska hon göra en kladdkaka.
Det ska bli gott.

Jordbruksredskap är på nått vis vackert.
Har inte en aning om vad jag ser, men
den gråa murväggen
gjorde att det blev ett fint motiv.
Alla bilder är klickbara.

Här hittade jag ett annat fint motiv.
Sådant blir man glad av att se.

Det har ju varit varm så
man har behövt ge allt växande
en hel del vatten.

Den 2 juli satt vi ute på verandan.
Då gick termometern upp så här högt.
Jag gick in....

Vindstilla har det varit.
Jag såg Nuguren genom äppleträdet.
Vacker så man blir sjuk...

I lördags körde vi in till Kongsvinger.
Skulle handka present.
Värmen var där, det var kvavt/klamt
och man ville kasta sig i vattnet.
Dock inte från bron här och ner i Glomma.
Det var lite för högt för mig.

På lördagskvällen hade vi en myskväll.
Guddottern fick en god drink.
Juice och lime/citronläsk.
Frusna bär och ett sugrör.
Maken och jag njöt ett glas rosèvin.
Vi såg filmen Den gyllene kompassen.
Den kan jag rekommendera

Jordgubbarna mognade snabbt i sommarvärmen.
Var snabbt ute och tog dom innan
fåglarna försett sig med de röda, söta bären.

Vi tog en kort promenad en kväll.
Klockan var nästan 22:30.
Men man orkade inte röra sig på dagen.

Solen var på väg ner och färgade molnen rosa/röda.

Det var ett moln här som jag tyckte
påminde mig om en rymdfarkost.
Hur som helst så var det vackert att se på.

Månen dök upp med.
Men gubben i månen var nog lite trött,
för han vilade sig på ett moln.

Sjön låg där inbjudande och bara väntade på
att någon skulle komma och göra krusningar
på den spegelblanka ytan.

Det gjorde någon.
Här är det två av grannarna
som är ute och åker vattenskidor.
Det ser skönt ut.

Så kom det efterlängtade svalare vädret.
Det blev åska, blixt och dunder.
Men regnet uteblev.
Eller vad säger man när får EN regndropp
på glasögonen? Det var liksom allt som kom.
Men vinden började leka med grenar och
blad i våra träd.
Man kunde plötsligt andas igen.
Man orkade gå några meter utan
bli genomsvett.
Temperaturen sjönk.
Så äntligen kom regnet...
Det svalkande, livsgivande regnet.
Man hörde nästan allt växande
som sörplade i sig de härliga dropparna.
Fåglarna fick ett annat läte i sin sång.
Vi fick stänga fönster runt om
i huset för att det blåste och regnade.
Men det var så skönt.
Idag visar termometern på 13,5 plusgrad.
Men vad gör det.
Det är sommar på sitt bästa iallafall.

Så här ser det ut över Nuguren idag.
Ska ut och gå barfota i det regnvåta gräset.
Fötterna blir så mjuka av regnvatten...

Ska ta en bloggrunda under kvällen med.
Har nästan lagt bloggeriet lite
på is under den här tiden.
Man vill njuta av allt som sommaren
har att bjuda på från sin stora korg.
Så tills vi ses igen...
Ha det gott.

En solskinnsdag......

En solskensdag tog vi oss en tur i skogen.
Det var varmt och skönt ute.
Fika och vatten var nedpackat i ryggsäcken.
Det första jag såg nere på backen var den
här fjädern som låg
snyggt bredvid en smultronblomma.
Undrar vad det är för fågel
som mist den vackra fjäderpennan?

Vi kom upp till Rytjern och det var
så vackert där.
Näckrosorna börjar komma upp.
Men det är inga blomknoppar i sikte ännu.

Björkstammen har legat här i några år.
Det är lika vackert varje gång man ser den.
Den kommer näckrosor runt den i år med.
Längtar efter att få se vackra blommorna.

Frestelsen att bada var stor.
Men det går inte från land här.
Botten består av dy och lera
så man sjunker fort ner
och blir sittandes där.

Efter drickapaus för oss alla fyra så
gick vi vidare mot nästa mål.
Det var skönt i skogen trots värmen.
Det tyckte flugorna och bromsarna med.
Men det var bara att bryta av en
ormbunke och vifta för livet.
Så kom vi fram till Galtebu.
Det är en annan gapahuk för oss som
vandrar i skogen här.

Inne i gapahuken finns allt man kan önska
sig efter en vandring i skogen.
Man behöver inte ens ha med sig kaffe själv.
Nästa gång ska jag ta med mig lite
och lägga i lådan.
Det är den som syns till höger på bilden.
Här visade termometern på 30 plusgrader.
Nog har vi sommar alltid....

Vi tog en matrast här.
Smörgås och kaffe.
Samt vatten.
Vatten i mängder till både tvåbent
och den fyrbenta.

Det var skönt att sätta
sig ner och slappa en stund.
Vi hade nog stannat längre,
men det var för mycket flugor och
bromsar/klegg som irriterade.
Inte ens Erri gillade de just där och då....

Men innan vi gick så fick vi syn på
den här svampen. Den fanns inte sist
vi var på besök här.

När man kikade in såg man de här tre figurerna.
Det var pappa trollet, sonen och mammatrollet.
Trevligt med nya grannar tycker jag.

Så tog vi oss en sista slurk med vatten innan
vi gick därifrån och styrde stegen hemåt
Vi kom till ett gammalt torp.
Det är tomt och nästan borta helt.
Men man ser några spår av det iallafall.
Den här stengärdesgården är ett av de
många vackra spår efter de som
en gång bodde och levde här.

Vi fortsätter på vägen hem.
Går över den skralltiga bron som består av
störar som ligger tätt bredvid varandra.
Det knakar betänkligt i dom
när jag försiktigt kliver på dom.
Här doftar det fuktig skog.
Det växer mjuk mossa och massor av
blåbärsris här.
Här dyker även en av de tre tjärnarna upp.
Om jag inte tar fel är det Söndre Rytjern.
Där vi brukar stanna är Midtre Rytjern.
Så finns det Norde Rytjern med.
Där har vi inte varit. Ska se om
vi finner en stig ner dit.
Med reservation för stavning.
Det är så vackert att vandra runt här.
Det är synd bara att man gör det så
allt för sällan bara.

Hemma blev det en stunds avkoppling,
en dusch och så en fika.
Så började vi laga mat.
Hemmagjorda köttbullar, sås och potatis.
Men hemmagjord (nästan) lingonsylt till.
Det smakade så gott.

På kvällen satt vi länge ute på verandan
och njöt av den varma luften.
Maken och jag delade på en flaska vin.
Guddottern fick äta
sin kvällsmat med Nugatti.
Det är något av det bästa hon vet.
Så när man ska plocka in så sticker
man smörkniven djupt ner i burken,
så det fastnar riktigt mycket gunatti
på smörkniven. Då kan man nämligen
slicka av den som en glass....
(japp Cin, där sitter med sina
nya fina shorts.)

Igår (måndag) så åkte vi på biltur.
Vi följde med maken, Rattande Lastbilen.
(Där har du det Coolbettan)
Vi gick in på IKEA medans han jobbade.
Skulle ha med en karl hem som heter Billy Blå.
Men det var inte så enkelt.
Så vi får återvända nästa vecka.
Hoppas han finns hemma då...
På hemvägen åkte vi över Funnefossen.
Det var en fin kväll.
Här ser man Glomma vid forsen.
Det är en kraftstation.

Vi passerade gula rapsfält
som gjorde sig mot den blå himlen
Jag älskar de här gula haven av raps....

Så var vi äntligen klara för dagen.
Ser ni guddottern?
Hon syns där högt uppe i förarhytten
på lastbilen.

När lastbilen var tömd så
for vi iväg till kvällens höjdpunkt.
Nämligen hit...
Det var nästan tomt så här dags.
Det satt några där med kastspön.

Tjejen kastade sig i vattnet.
Det var kallt ropade hon.
Men jag tror det var skönt.

Hon badade en kort stund.
Sen kände jag att det började bli
trångt för oss på den här stranden.
Det var vi tre och de som fiskade.
Samt miljontals mygg.
De kastade sig över oss som de blodtörstiga
bestar de är. De sög sig fast och jag
ropade på henne att nu får vi åka hem
innan vi blir helt tappade på blod.
Motvilligt klev hon upp.
Inne i bilen såg jag ner på mina bara
fötter och fick en smärre chock.
Bara var de inte längre utan svarta!
Svarta av blodtörstiga mygg.
Ju fler jag sopade av mig,
desto fler kom det in.
Till slut stängde jag bildörren.
Så satt vi tre stycken i bilen som
slog, viftade, blåste och klappade i händerna
åt dessa fantastiska skapningar.
Tror vi dessarmerade myggarmèn med några
hundra individer innan vi körde hemåt

Klockan var 21.30 när vi lämnade
den här vackra platsen för kvällen
och begav oss hemåt

Idag skiner solen med.
Men himlen är inte helt blå.
Det är lite moln där uppe.
Det blåser en liten bris och det är
skönt att vistas på verandan.
Temperaturen visar nästan samma antal
grader som igår.
Just nu när klockan är 19:00
Så är det 27 grader varmt ute.
Det blir nog ännu en natt med
bordsfläkten på.

Hoppas ni har det gott där ni befinner er.
Det har vi, där vi är...
Hoppas ni har tid att lyssna på sommarsången nummer 1
för mig och många andra här i nabolandet.
Det är en grupp som heter Postgirobygget som sjunger
en låt som heter
En solskinnsdag.
Jag ska lyssna igen och sjunga med...
Den låten är sommar för mig.