Translate

onsdag 17 juni 2009

En lång promenad genom den vackra stadsdelen Øvrebyen i Kongsvinger.

Jag skulle till tandläkaren igår.
Besöket gick bra så du vet.

Men jag hade lite tid att fördriva så jag
tog en härlig promenad upp till Övrebyen.
Vi kom ikapp den här fortköraren när vi for in.
Han travade på ganska bra.
Men de är så trafiksäkra de här hästarna
som finns runtom oss där vi bor.
Efter att maken släppt av mig i stan så gick jag
backen upp mot Kongsvinger kyrka.
Men innan jag kom så långt
så fann jag den här fina porten.
Jag gillar färgen på huset
och de fina ornamenten.
Ska försöka ta bild på hela huset
nästa gång jag går förbi.
Vid kyrkan fann jag den här minnesstenen.
Så här står det på den.
Ole.J.Tommelstad.
Reist på hans 150 års dag
den 29/9-37 til
minne om hans arbeide for å skaffe
Kongsvinger rettigheter som
kjöpsted år 1854.
Så tusslade jag vidare på min vandring.
Kom upp i de små smala gatorna
i den vackra stadsdelen Övrebyen.
Här kom jag ikapp en skolklas
som var på rundtur och fick veta massor
om den här stadsdelen.
Ja, skolan har inte slutat här ännu.
Men det är nog sista dagarna nu.
Jag smygkikade in på en bakgård.
Det ser så härligt ut, med
alla dessa gamla byggnader.
Jag får Söderkåkarkänsla på något vis.
Jag tog en sväng upp i den här gatan.
Som ni ser är det uppför hela tiden.
Eller nerför....
Beror kanske på vart man ska...
I det rosa huset finns det en liten butik.
Det är även café där.
Men jag var nog tidigt ute.
För de öppnar inte förren 12.
Vad det heter?
Vänta och se....
Här ligger det en annan liten butik.
Där säljer de keramik och glas. Var aldrig
inne där heller.
Något måste väl finnas kvar till nästa
gång man går upp dit.
Jag fick iallafall med mig den gula, glada cykeln.
På andra sidan av den butiken ligger det en liten park.
Eller är det de?
Här fanns det bänkar och bord.
En liten fontän, ett hjul som faktiskt
satt fastkjedjat för att inte försvinna antagligen.
Och det fanns även.....
En vagn här.
Jag saknade faktiskt bara hästen.
Men den stod där i hörnet och.
den passade där.
Undrar om den någonsin används....
Här har vi butiken.
Öppet mellan 12-16 stod det på dörren.
Synd att jag var så tidig....
Hade smakat gott med en fika i parken
med den lilla fontänen...
Så jag gick vidare.
Plötsligt tvärstannade jag...
Jag kände en doft.
Jag backade tillbaka några meter och vad
ser jag? Eller rättare sagt vad känner jag....
Jo den här vita, vackra, väldoftande rosen.
Det var kanske planlagt att ha den där.
För strax nedanför stod det en illaluktande soptunna....
Jag svänger av upp på en ny gata.
Här får jag se de där fina husen.
Fönstren är öppna och återigen får jag
Söderkåkarkänsla här.
Jag står en stund och bara njuter.
Dörren in här är nästan dold av en grön planta
och dess skugga.
Men jag tycker den är vacker ja...
Jag går vidare mot Åmodtgården.
Här var eller är det museum.
Säger är eller var för jag vet inte.
För som vanligt är det en fråga om pengar.
Kommunen har inte pengar nog ha det
öppet säger dom. Jag tycker nog det är
en skam egentligen. Vill de så finns det nog pengar.
Vi har varit inne där några gånger och
det är mycket historia som göms bakom
de gula väggarna.

Här står jag en stund och funderar på om jag ska
fortsätta uppåt eller gå ner till centrum igen.
Men jag fortsätter uppåt.
Jag går vidare mot Festningen.
Har ju visat bilder därifrån förut,
men tänkte iallafall ta med några.
Halvägs upp mot porten på Festningen
stannar jag.
Vänder mig och ser på utsikten.
Ser det här stabburet som säkert funnits där
de andra gångerna vi varit här uppe.
Men av någon märklig annledning har
jag inte lagt märke till det.
Inte förren idag.
Vad det har använts till vet jag inte.
Men det har en fin utsikt där det står.
Stannar till under en stor kastanj.
Då menar jag stor...
Träden här vid första muren på Festningen är enorma.
Det var så rogivande att stå där under och se
upp i det gröna bladverket.
Undrar hur gamla de här träden är...
Undrar vad de sett under årens lopp...
Vänder mig om och ser upp mot den andra muren.
Där dyker det upp ett murhus.
Det är vackert på ett
alldeles speciellt sätt.
Tänk hur länge det har stått där.
Tänk de som byggde det här
ståtliga mästerverket...
Undrar vad de tänker där de sitter i sin
himmel och ser ner på oss....
Gick vidare på den understa delen.
Fastnade för ännu ett stort ståtligt träd.
Solen sände några strålar ner genom lövverket.
Det var lite magiskt på nått vis att stå där.
Rakt nedanför trädet ligger Kongsvinger....
Så det har en fabelaktig utsikt.
Undrar om träd kan tröttna på utsikter?
Även jag har en flott utsikt där jag går.
Där nere på andra sidan Glomma går
RV 20 mot Elverum.
Det kör en tankbil på vägen.
På åker vid sidan om håller de på att plantera
sallad och kål.
Potatisen är i jorden för länge sen och
har redan börjat sticka upp sina
små första trevare.
Blicken fastnar på en överlevare.
Det är en björkplanta.
Den växer i muren där jag går förbi.
Undrar om den får sitta kvar.
Vad händer med muren om den får fortsätta
växa på sitt ovanligt dumma val av växtplats...
Men det är kanske en högfärdig björk.
Som ska vara lite kaxigare än de
andra små björkarna....
Jag lämnar den åt dess öde och går vidare.
Här finner man staket.
De håller på att reparera muren.
För efter många hundra år med
slitage av vind och regn och inte minst
jord och gräs så började det bli dags.
Muren ska nog stå där i några hundra år till.
Arbetet är en slit.
För de ska ha samma typ av murbruk som
de hade den dagen muren blev byggd.
Inte lätt det.
Fanns ju inget datasystem förr som
man bara skrev in all information på.
Men de som håller med arbetet är
duktiga och vet vad de gör.
Se en stig som leder ner i en skogsdunge.
Jag tänkte inte gå ner där iallafall.
Nu är det så att Kongsvinger har egentligen
två fästningar. Dels den här och så
den andra som också är en typ fästning.
Det är fängelset.
Det ligger på den andra toppen man
ser genom träden.
Solen sken från den nästan helt blåa himlen.
Flaggan vadjade i vinden och visade mig
vilken väg jag skulle gå
för att komma ner till centrum igen.
Jag passerade de gamla vakthusen.
Behövde inte visa permisonssedel
för att få passera heller.
Vakterna satt inne och njöt en fika.
De vinkande när jag gick....
Gick nästan samma gator ner som jag gick upp.
Det vita huset lös emot mig när jag vände
mig om för att ta en bild.
Då såg jag trädgårdsmöblerna som
stod där uppe.
Ser du dom?
Så här ser de ut.
Vilka härliga möbler.
Där skulle jag kunna tänka mig
sitta och njuta en fika.
Men det är ju en privat uteplats så
det är väl lika bra att gå vidare....
Vänder mig och ser upp genom den lummigt gröna
backen upp mot Åmodtgården igen.
Den ligger längst där uppe...
Tittar man noga ser man den lilla
vita skylten på hörnet.
Går förbi ännu en härlig uteplats
på väg ner mot den nya moderna staden.
Jag vill på nått vis stanna kvar här
i min Söderkåkarkänsla...
Men när går förbi den här informationsskylten
som visar gatunamn och berättar historian
om Øvrebyen så känner jag att
jag nog snart är tillbaka här.
Jag trivdes att strosa runt och bara se...
Men bara för säkerhets skull så lägger
jag ut en skylt så ni ser vart ni ska gå.
Det är bara att följa skyltarna så
kommer ni fram.
Förr eller senare.
För i mitt Söderkåksrike kan man gå
hur länge som helst....
Men promenaden är inte slut om ni
trodde det.
Nu gick jag upp till tandläkaren och
satte mig i väntrummet.
Blev snart inropad och fick reparerat
min tand. Så nu ska vi hoppas att ingen
mer plomb ramlar ut på ett tag.
Nästa del av promenaden följer i nästa inlägg....
Ha nu en fabelaktig afton.

tisdag 16 juni 2009

När katten ville ha fågel till middag.

Jag stod på trappan och såg på katten.
Hon såg mig med.
Jag hade kameran med mig och
tänkte att det ska bli skoj att
se vad som sker nu.
Så vred hon på sig,
kikade upp i björken och
var väldans koncentrerad....
Hon satt och tjattrade för sig själv samtidigt.
Så la hon sig ner..
Fortfarande lika koncentrerad och
lika tjattrande med sig själv....
Plötsligt var hon uppe i björken...
Jag såg bara bakkroppen och svanen på henne...
Maken kom ut och klappade i händerna för
att skrämma ner henne därifrån.
Det är nämligen ett starbo i ett litet hål
i björken. Det var dit hon ville.
Jag tyckte nog hon såg lite sur ut där
hon satt efter att ha kommit ner.
Det blev nog ingen fågelmiddag idag.
Starmamman flög runt på
grenarna och försökte
skrämma bort henne med.
Men jag tror det var lite hon
kunnat gjort mot kissen.
Våra grannar på andra sidan sjön
tog sig en barrunda häromkvällen.
De hade ju mycket att dricka där
de stod och njöt av kvällen.
När baren stängde och alla var nöjda med
kvällens utsvävningar så började de
att bege sig hemåt igen.
Men det dröjer nog inte länge för de är där igen.
Mina prästkragar kommer i år med.
Till trots för att "någon" försökt
ta död på dom. Med ogräsmedel, kört ner dom
med gräsklipparen Satt en byggnadsställning på dom
eller slitit upp dom.
"Någon" trodde nämligen det var ogräs.
Men till min och Stora Es glädje kommer
de i år med.
Här står de bra tycker vi.
Jag gick en promenad igår.
Tog mig en tur bort i vägen.
Jag såg ett litet hus bland träden nere
vid sjön som jag inte sett förut.
Klart man måste ta bild.
Erri tycker som vanligt att jag är
tråkig som stannar hela tiden.
Så hörde jag plötsligt något som pinglade.
Trodde först det var Hjemisbilen.
Men det var fel måndag.

Det var en liten blåklocka som stod där
och pinglade för fullt i vinden.
Det är en av de vackraste sommarblommor jag vet.
Skulle gärna haft en hel bukett med mig hem.
Men den fick stå kvar så den kan glädja flera.
Jag kan ju bara gå dit om jag vill se den igen.
Vattnet i ån var täckt med näckrosblad.
Ska bli spännande att se när de
börjar blomma igen.
Såg däremot inga fåglar idag.
Solen vågade sig fram lite då och då.
Nu tycker jag att hon ska komma fram ordentligt.
Hon har hållit sig gömd nu hela försommaren.
Så det är på tiden att hon visar sig
från sin bästa sida igen.
Minns du det lilla skovelhjulet jag tog
bilder på i vintras?
Igår såg det ut så här.
Det är så mycket växtlighet runt om
så man ser det inte.
Det är knappt man ser den lilla bron.
Här har jag sett en liten Fossekall
några gånger när jag passerat.
Men idag fanns det inte en enda fågel i ån.
Jag tyckte det var lite märkligt.
Så ser den ut, Fossekallen.
Men vad den heter på svenska
det har jag inte en aning om.
Någon som vet.
Fossekallen är Norges nationalfågel.
Här hemma igen gick jag en runda för
att se hur allt blommar.
En vacker syren får avsluta dagens blogg.
Tror inte jag ska försöka koka saft på den.
Eller vad säger du Gårdsfrun
?
Tror jag får vänta tills nästa vår
med det saftkoket.
Nu blir det en dusch, lite frukost
och så iväg.
Jag ska till tandläkarn.
Inget jag direkt ser fram emot.
Men det måste en ny plomb på plats.
Det är så när man är i reparationsåldern.
Jag återkommer.
Om jag överlever.....

söndag 14 juni 2009

Tre och en kamera......

Igår när jag skulle ut och ta min dagliga
bild över sjön så fick jag sällskap.
Det var grannbarnen som gärna ville
vara med och ta bilder.
Så det är klart de fick det.
Vi gick runt på gården och kikade
och plötsligt såg vi den här
lille gynnaren.
Men det var inte någon mördarsnigel
så den fick fortsätta klättra på sitt grässtrå.
(foto Stora E.)
Hon gillar de här björkarna precis som jag.
Den här bilden är bara så härlig.
(foto Stora E.)
Vi var ju inte ensamma då.
Den här busen ville gärna vara med
och hittade på alla möjliga
olika sätt för att få uppmärksamhet.
Bita i ett finger går hur bra som helst.
Kan säga att det är
vassa tänder i den käften.
Och många....
(Foto Stora E.)
Så fann hon en Nugurskaktus.
Det är vårat namn på den.
Den ploppar upp lite här och var nu.
Men är det någon som vet
vad den egentligen heter?
(foto Stora E.)
Så kom lillebror med på en bild också.
Jag vet inte vad han ser på.
(foto Stora E.)
Så var det dax för lillebror på
nyss fyllda 3 år, att låna kameran.
Här knäppte han bild på storasyster.
Bakom syns marodören, sabotören, busen
ja vad ni vill kalla den lille gynnaren för.
Han gör skäl för absolut alla namn.
Men söt är han.
(foto Lilla E.)
Han ville fota djungeln på gården.
Nu är det inte så mycket djungel
då, om man är människa.
Men för småkrypen är det en livsfarlig
djungel där ute...
(foto Lilla E.)
Här var det en öppning i djungeln.
En farlig djungel även för oss.
Man kan bränna sig på de där sa han
och knäppte en bild istället.
(Foto Lilla E.)
Den här hade han bestämt sig för att ta bild på.
Så han knatade bort och så det klick.
(foto Lilla E.)
Jag måste ta bild av pappas åker sa han och innan
jag hann blinka hade han knäppt 11 bilder.
Det här är en av dom.
Jag måste faktiskt säga att jag är jätte
imponerad över de här fotograferna.
De försöker ta in ett motiv innan de tar bilden.
Jag tycker det är jätteskoj att ha dem med ut.
(foto Lilla E.)
Jag fick alltså inte ha kameran själv
så länge, så det blev faktiskt bara 5 bilder.
Fyra av dem är här.
Så här såg det ut över Nuguren igår kväll
när klockan precis passerat 19.
Vi såg den här högen med sniglar först
innan vi såg den ensamma.
Lilla E undrade vart mamman till de
här småttingarna var...
Han sa att det var den som stora E tagit bild på.
Jag tror han hade rätt.
När jag såg det här grässtråt med vattendroppar på,
så tänkte jag på en ärtskida.
Dropparna ligger så snyggt
i rad på grässtrået.
Jag tog ännu en bild på
en utblommad maskros.
Kan inte hjälpa det.
Om man tittar riktigt noga ser det
ut som om molnet kommer
upp från dunbollen på stjälken.
Nu har mina medfotografer varit nere för
lite saft och kärleksmums.
Gissa att det smakade.
Själv tog jag bara en liten....

Har en liten sång här som jag vill ge
till en verkligt god bloggvän.
Tesstamente.
Hon tog tog farväl igår
men jag tror och hoppas hon kommer tillbaka snart.
Den här är till dig...
Kramen och tack för att du varit
min skrattmedicin.



Related Posts with Thumbnails