Humlejakt.

Om ni undrar varför jag ligger här och ser
lite trött ut så kan jag berätta varför.
Vi har fått tillökning i familjen.
Inte en tvåbening alltså.
Nej en sådan här....

Japp, en valp!
Förstår ni nu att man är lite slut.
Gamla hunden som man är.
Han ska ligga där jag ligger....
Han ska dricka ur min vattenskål.
Han försökte ta min dyna, men då sa jag stopp.
Men droppen var när han försökte ställa in sig hos Synne.
Då skrynklade jag ihop näsan och knurrade lite.
Förstår ni man blir trött.
Än så länge får jag vara ifred här då.
Får väl se hur länge det varar....
Men han är ju lite söt då.
Så man kan inte vara arg länge.
För man är en ju älghundsdam i sina bästa år....

Granntjejen E och jag var på jakt igår.
Humlejakt.
Inte för att vi skulle stoppa dom i ett norgesglass,
eller en annan burk.
Utan för att jag skulle klappa dom.
Vi såg humlorna i äppleträdet.
På maskrosorna, och inte minst i körsbärsträdet.
Där hörde vi dom med kan jag säga...
När vi gick på jakt såg vi att en av tulpanerna tappat
sina vita kronblad nu.
E plockade upp de här två.
Hon skulle ha dem och göra ett nektarskrin av.

Vi kikade här om det fanns några humlor att klappa.
Men inte en enda.....

Men vi fann några gula kronblad från tulpanerna.
Så såg hon den här som fuchsian tappat.
Då var lyckan gjord.
Nektarskrinet var klart.
Men vart var humlorna?
Vi såg några på maskrosorna.
Jag klappade dom försiktigt.
E provade att stryka med pekfingret över
ryggen på en stor stilig humla.
Den tackade för massagen genom att visa oss sina
knallgula pollensäckar på benen när den flög.
Men någon bild blev det inte.

Vi klappade några bin med. De var lite snabbare än humlorna.
Men jag fick en bild iallafall.
Det fanns däremot en flygande figur vi INTE klappade.
Getingen....
Den fick vara.

Vi stod under äppleträdet och lyssnade
på summingen och surrandet från hundratals
humlor och bin.
Så säger E plötsligt,
tenk at få klappe ei humla....
Det er nok ikke mange som gjort det.....
Sikkert ikke sa eg.
Hon var ganska stolt efter att ha klappat den.
När lillebror, som varit ute med såmaskinen och
traktorn hela dagen
kom hem på eftermiddagen
åt vi jordgubbar och vispgrädde...
Det var poppis kan jag lova.

Idag har solen varit framme med sitt glada ansikte hela dagen.
Vi har städat bil.
Tvättat och hängt ut på tork.
Klippt gräsmattan, med både
klipparn och kantklipparn.
Så nu är det klart.
Så har vi suttit på verandan och bara njutit av den vackra dagen.

Nu efter middagen sitter man och bara slappar lite inne i
det svala huset.
Solen värmde så skönt att man fick lite ont i skallen.
Men vad gör det....
Den värmde så gott så Erri la sig på det kalla golvet
för att få lite svalka.
Den värmen får vi komma ihåg när det blir
vinter och kallt igen.
Nu ska jag sätta mig på verandan.
Med en kopp nybryggt kaffe.
Är det någon som har lust på en kopp
så är dörren öppen.

* Glädjespridare *

Nu säger jag kort och gott godnatt.
Helgen har varit jobbig.
Mycket jobb och lite sömn.
Det tar ut sin rätt.

Så en av mina absoluta favortittulpaner
får avsluta dagen här. Jag älskar dessa gula
vackra blomster.
Den här sänder jag över till er.
De börjar säga farväl till mig där ute i trädgården nu.
Men de kommer tillbaka nästa år.
Jag är tillbaka i morgon.

Kom regn, kom sol.....

Dimman låg tät över sjön
när jag tog kortet strax efter 4 i går morse.
Det var inte så lätt att se något alls.
Men Det gör inget, för jag vet
vad som finns bakom dimman.
Jag tror ni vet det med.

Någon timme senare hade dimman
krupit längre upp mot skogen
på andra sidan sjön.

Lite senare lyckades solen bryta sig igenom molnen.
Regndropparna glittrade på
den fuktiga trädgårdsstolen.

Men det varade inte länge.

Mörka moln drev fram över himlen
och regnet föll igen.
Vattnet forsade ner genom
stuprännan och hamnade i baljan under.

Det glittrade i gräset av vattendroppar
som lagt sig till ro på grässtråna.

Den vackra ampeln hos grannen
hänger tryggt under tak som skydd
mot väder och vind.

Tulpanerna är tacksamma för vattnet som
kommer ovanfrån.
De har en vacker färg.

Mera äppelblom...

Jag såg fredsduvan i dag.
Tänk om den kunde göra underverk på sin färd.
Jag är tacksam för att jag bor på en lugn och
fridfull plats på vår jord.

Där jag kan få sitta under äppleträden och bara njuta...

Under de vackra blommorna och titta upp på
den blåa himlen...

Titta ner mot min planteringslåda som
maken snickrat åt mig. Där jag har sått
blomfrön som jag hoppas kommer upp snart...

Eller helt enkelt bara sitta där och lyssna på
humlesurr och bisurr och veta att
jag får sitta där utan att behöva bekymra mig
om något egentligen..
Tänk om vi värdesatte hur bra vi har det egentligen.

Nu ska jag gå ut i köket och tala om
för min älskade gubbe att
æ e gla i ham....
Var rädd om varandra.

--