En sväng ner till sjön.

Fick två vackra St paula av maken
i fredags, det här den ena av dom.
Visst är den vacker.

Nuguren såg lite kylig ut i morse.
Fast solen var framme.
Isen ligger där än...

Äppleträdet behöver en sväng till frisören...
Får se om jag hittar "saxen".

Men nog knoppas det i trädet ialla fall.
Hoppas det blir äpplen här i höst.

Mitt på dagen så gick maken och jag
en sväng ner till sjön.
Var ju tvungen att se om det kommit några vitsippor.
Vattnet har stigit lite nu, så
det är väl risk för
att den här rävlyan/revehiet
blir dränkt snart om det fortsätter.
Ser ni den?

Isen har släppt land nu, men det dröjer nog
ett bra tag innan den är borta helt.
Men här glittrar det så härligt i
det vatten som är isfritt.

Båten ja...
Det är inte så lätt att använda den nu då...

Det är härligt att se vattnet igen.
Iskanten kommer längre ut för var dag man ser den.

Åt det hållet ligger Hokåsen.

Där står maken och tar bilder....

Det här är en av dem.
Det ligger buskar och grenar i vattnet.

Så såg vi det här.
Undrar om det kan vara hackspetten?
Någon som vet...
Det var väldans långt ner på stammen med.

Här kom vi inte längre.
Men långt där borta slutar
Nuguren.
Där ligger Noer.
Utloppet i Glomma finns där med.

Så gick turen uppåt.
Vi har slagits med massor av vassa rosbuskar.
Ser inte klok ut på armar och ben.
Men vi hittade enbuskar här nere.
Fann även det här.
Många mossklädda stenar.
De är vackert det.

Här har maken fotat en fågelskrämma....
Kolla hur den hänger i björken och dinglar..

Vi såg att svampsäsongen börjat tidigt
i år med. Så det bådar gott
för alla kantareller..

Så var jag nere vid mitt favorithus.
Den gamla smedjan.
Den har massor att berätta.
Trät är silverfärgat av sol,vind och vatten.
Den är skev och gisten.
Men jag tycker den är vacker.

Jag gick inte in.
För den kanske kan rasa ihop.
Men man såg rakt igenom den.
Öppningen på andra sidan såg jag inte
när jag gick ner.
Det blir nästa projekt att undersöka.

En gammal haspel sitter kvar...
Där kan man nog prata om gediget arbete...

Fågelskrämman ser ut att ha kommit loss nu.
På väg upp från det gamla huset.

Mjuka runda stenar ligger det lite var
stans i hagen.

Det var en skön promenad nere vid sjön.
Inte så lång.
Men man fick nog lika mycket motion
som att gå den dagliga 4 km turen.
Upp och ner. Klättra och ta sig genom snåren.
Skönt var det ialla fall.

Här är den andra St paulan jag fick.
Den är rosa. Men så ljuvlig.
Min favoritkrukväxt.

Så har jag en sak här.
Läs och var med.

Fay it forward.
Detta lockar glädjen att få ge.
Reglerna för Fay It Forward är ganska enkla.
Alla kan vara med. Men 3 krav ska uppfyllas:
1. Du ska ha en egen blogg, så du kan sprida budskapet.
2. Du ska ha lust att glädja andra.
3.Du ska sända dina egna 3 gåvor inom de närmaste 365 dagarna.
De tre första som lämnar kommentarer på detta inlägg
får en gåva av mig inom 365 dagar.
Det enda du måste göra, är att göra det
samma på din blogg och naturligtvis genomföra det.
Jag älskar att ge bort, så det detta gläder mig verkligen.
Blir du med, så skriv din kommentar här.
Skicka samtidigt din adress för post till
mig, via mail: sykkylven@msn.com
Så jag vet vart jag ska sända min gåva till dig.

Tjipp på er.

En överraskning.

Idag när jag gick ut såg det ut
så här över Nuguren.
Men bara en stund efteråt sken solen
från en blå himmel.

För 1,5 år sen så planterade jag krokuslökar
runt torkvindan. Förra året kom det
inte en enda blomma.
Men nu....

Kommer inte ihåg om det var
gula, vita och blå krokusar,
men än så länge är det bara de vita som
kommit upp.

Längre bort på gräsmattan har denna
skönheten kommit upp.
Den är inte ensam. Det kommer flera.

Det här kan väl bara betyda att våren
faktiskt är här.

Så nu ska jag ut och kratta...
Och skratta och njuta av våren.
Gör det ni med.
Tjipp på er.

Leråkervägen ute på landet.

Så här ser det ut nedanför oss idag.
Eller i går rättare sagt.
För det här är bilder från min promenad igår.
Jag tänkte försöka hålla igång nu.
Det är en liten, liten snöfläck kvar på
åkern. Men tror den blir borta idag.
Solen är här.
Äntligen, den gula varma planeten där
högt ute i rymden.
Nu sänder den sina varma strålar ner på
oss här igen.
Blir nog sjutton en fika på verandan sen.
Med nybakade bullar....

Jo, promenaden igår som sagt.
Tänkte jag skulle vara snabb och fota hur
vägen ser ut nu. Men någon hann före mig.
Blev förbikörd av den här traktorn med
skrapan efter sig.
Välbehövligt kan jag säga.
Men om det hjälper....
Inte en aning.

Erri ser lite fundersam ut.
Ska vi verkligen gå här.
Jag säger som Bodil skrev i sin kommentar
till mig nyss.
Muddseason!
Det stämmer så bra så...

Vägen är inte så rolig just nu. Har inte bott här i så
många år ännu, men jag tror inte jag sett den så illa
som just nu.

Några blommor som kommit såg jag inte.
Men bildäcken har redan slagit ut i full blomst.
Vi måste ha nya sommardäck i år.
Undrar om det kommer flera här.
Kanske kan plocka dom....
Näe det blir nog lugnast att fara ner till
Terje tror jag. Då vet vi vad vi får.

Vi fortsatte en bit.
Mötte traktorn med skrapan.
Kille såg helt uppgiven ut.
Det förstår jag.

Jag passade på att smita in i skogen för att
se hur det såg ut med Skasenåa.
Det såg inte helt ok ut.
Den stolpen står normalt på land.
Så vattnet har redan börjat stiga.

Ut på vägen igen.
Traktorn kom tillbaka och passerade oss igen.
Jag undrade om han skulle köra hela dagen
på den här vägstumpen.
Det behövdes då, så inte för det.
Men det är så mjukt i vägen så
första bil jag mötte sen, sjönk ju ner lika långt
som innan han skrapade vägen.

Så kom våra postis.
Hon är ganska less dåliga vägar kan jag säga.
Men vad ska de göra?
De kör på all slag underlag.
I alla tänkbara väder.
Snöstorm som spöregn.
Sommar och vinter.
Posten skall fram heter det ju.
Med de flinka postbud vi har här
i Kongsvinger så gör den det.
Glad ni finns där.

Så smet jag ner mot ån igen.
Måste ju se...
Jodå, den hade stigit ganska bra.
Fortsätter det så här så
blir snart vägen översvämmad.
Snön smälter i höjderna, förs ner med
bäckar och älvar.
Går ut i vår sjö, som rinner ut i Glomma.
Som svämmar över i sin tur...

Vägen ja...
Plötsligt kom
traktorn igen. Nu hade den varit och vänt
och körde ytterligare en vända...
Ett evighetsjobb...

Tror det är bättre underlag ute på åkrarna.
Där vet man ju att det ska vara lerigt...
Det ska bli spännande i september.
Då ska vi visst få vägen fixad...

Här rinner det ut en liten bäck i
Skasenåa. Isen är inte helt borta än.
Men det blev en läcker bild.

Tja...

Vatten, ån är full av vatten...

När vi äntligen kommit til veis ende,
så gick jag ner och satte mig vid ån.
Den här blå bänken stod där
och väntade på mig.
Satt nog där i 10 minuter och bara njöt.
Erri däremot ville fortsätta.
De får snart flytta den här bänken längre upp,
för ån steg faktiskt medans jag satt där.

På vägen tillbaka såg jag den här
lilla livliga bäcken.
Den var så ivrig att komma ner
till ån att den inte visste
hur fort den skulle forsa på.

Snön låg nedanför, men
ju mer vatten det kom på
den desto mindre blev den.

Så rann den under vägen, ner mot
det lilla skovelhjulet.
Fortare och fortare.
Den ville så gärna ut i stora vida världen.
Så ut i ån, vidare ner mot Nuguren.
Som rinner ut i Glomma.
Tänk, man kan få se hela världen bara
genom att rinna ut i en å.
För Glomma rinner ut i Fredrikstad och
så vidare ut i Oslofjorden.
Så innan bäcken vet ordet av, är hon i Danmark.

Efter att jag funderat ut den historien
så gick vi vidare.
Plötsligt försvann min ena fot.
Rakt ner!
Nästan en halvmeter ner...
Drog upp foten och såg ner i hålet.
Där rann det faktiskt vatten med.
Man ser vattnet nere i hålet.
Jag fann en reflexpinne som jag satte ner
i hålet för att varna de som kom med bil.
Om det hjälpte vet jag inte.
För traktorn kom ännu en gång.
Hoppas han såg det där.

Vattnet under vägen rann säkert ut i ån
det med. Men det var inte lika sprudlande
som vattnet i bäcken.
Tänk så olika det kan vara....

Så plötsligt lyste gult emot oss
där vi gick.
Näe det var inte den solen.
Utan det var många solar.
Väldigt små om man tänker på den riktiga solen.
Men så absolut lika viktiga som den
stora solen.
Jag kan inte hjälpa att jag blir glad i
hjärtat när jag ser dessa envisa gula vackra
blommor som envist tittar upp
från de mest otroliga ställen.
Tror jag vill bli en tussilag/hestehov
i mitt nästa liv.
Detta är våren för mig.
Små gula solar som ler emot mig vart jag ser.

Kom väl hem till slut.
Stod och pratade med grannen en stund först.
Vi pratade fölning och väg.
Det kommer ett nytt liv till världen
hos dem i början av juni.
Ska bli spännande att se om
den nya lilla pållen får
sin mors och systers blåa ögon.
Hemma såg jag att jag faktiskt varit ute
och gått i nästan 2,5 timme.
Gått och gått!
Trampat i lervälling.
Sjunkit i lera.
Det såg ut som jag hade fläcktyfus på byxbenen.
Hoppat över stenar som skrapan dragit upp ur leran.
Jag sparkade dom ner i diket.
Lite synd om det kom en bil och traff dem.
Men jag var nöjd efter min dag ute.

I morse såg det ut så här när
klockan var 06.05.
Ingen kanonbild, men jag gillar den ialla fall.

Nu ska jag kosa mig med en kaffe
och nybakade bullar på verandan.
Solen skiner och nu är det inte tid
att vara inne.
Öppna dörren och släpp in våren.
Det är dax för det nu.
Tjing på er.