Ännu en dag med sol....

Idag när vi vaknade var det kallt.
Riktigt kallt.
26 minus stod termometern på.

Igår kväll tog jag den här bilden över grannens låvebru.
Solen strödde sitt vackra ljus över bergskammen
bortom uppkörseln.

I morse såg det ut så här utanför köksfönstret.
Jag tog med mig kameran och gick ut.
Kan väl säga att jag INTE gick ut i pyjamas.
26 minus som sagt...
Men vackert var det.

Lite senare gick jag ut.
Skulle hämta posten bland annat.
Kameran var med.
Liksom Erri.
Det var så vackert ute med alla
olika skulpturer av buskar, träd och annat
som är under snön.
Det här ser ut som en tipi.
Men det är en granplanta.

En buske stack sina spretiga grenar upp mot solen.
Men jag tror den frös.
För den hade vantar av snö på sig...

Det är lite fler än 5 fingrar då..
Snön är så där blå i solljuset

Här sträcker sig lite ogräs i vinterkläder upp mot
solen som för att söka lite värme..

Den här gillar jag inte på sommaren.
Brännässlan...
Men nu var den väldigt vacker,
klädd i Kung Bores kläder.

**********

Nu över till något helt annat.
Nämligen vad vi äter....
Jag fann det här hos
Kostdoktorn.
Ta en tur dit.

Får företag ta till vilka knep som helst för att sälja mer av sina produkter?

• Lura friska människor att tro de är sjuka? Att de riskerar dö om de inte äter onaturliga kemikaliefyllda lightprodukter?
• Gömma varningstexten för barn, ammande och gravida som inte får äta dem?
• Dölja köpt reklam i tidningar som redaktionellt material?
• Via PR-företag “utbilda” journalister i att naturligt fett är farligt, och de egna konstgjorda fetterna är nyttiga?

Gå in till Kostdoktorn och gör som många andra.
Protestera.
Jag kommer göra det genom att inte köpa deras produkter.
Det går även att sända dem mail från hans sida.
Låt dem få veta vad vi tycker.

Det var det från mig i kväll.
Nu ska jag snart se Antikrundan. Sen blir det nog sängen.
Kväller på er.

Små lätta moln......

Sol, 16 minusgrader och blå himmel.
Varmt och gott att stå i solen, men jag ville sitta ute
och njuta en fika. Tänkte bjuda in er allihopa.
Men snön ligger tjock på verandan.
Så vi väntar väl ett tag till.
Inte så frestande att sätta sig här direkt...

En som ville ut och busa var den här damen.
Hon satt tålmodigt och väntade på mig
medans jag klädde på mig allt.
Hon undrade säkert vad alla dessa tjocka kläder skulle
vara bra för....

När jag äntligen var klar och vi kom ut
så var det ett härligt väder.
Solen sken från den blåaste himmel jag sett på länge.
Vi gick bort för att hämta posten.
Det såg nästan ut som björkgrenarna hade fått på
spunnet socker...

En vindpust lekte med grenarna så
snön singlade ner mot mig.

Fick en sång i huvudet.
"Små lätta moln".

Jag kunde inte låta bli att leka med kameran
för att fånga de här små vita dunmolnen som kom dalande emot mig...

Lyssnade kunde man nästan höra det svaga klingandet
från små kristallflingor....

Erri tyckte jag var tråkig som bara stod där och
stirrade uppåt. Det fanns ju inget att se.
Tyckte hon ja....

Det dalade sakta ner och la sig tillrätta på
andra grenar.
Vackert säger jag bara..

Tänk att ett tak kan vara så vackert....

Bort över sjön såg det ut så här när jag var ute.

Bort mot grannen såg det ut så här...
Där på åkern var det vitt i somras med.
Av potatisblommor.

Jag såg länge bort mot bergskammen...
Det är så vackert..
Allt syns så tydligt när det är snö och kallt...

Hörde ljud ute i går kväll.
Nu förstår jag när jag ser det här vad det var för nått...
Hade gärna åkt med kan jag säga...

Om man tycker det går trögt med ström och ute på internett
så kan kanske det här vara anledningen....
Den här står precis vid vår postkasse nästan...
Ser kallt ut där uppe.

Här är det en modig liten gynnare.
Han eller hon brydde sig inte om att jag
stod nära med kameran.
Det var mycket viktigare att få i sig mat i kylan.
Kompisarna flög sin väg när jag kom med min knalloranga jacka...

Här sitter kompisen och äter svål.
Hoppas de får i sig de som de behöver för att
att hålla värmen nu när det är så kallt.
Vi kommer ialla fall att ge dom mat,
så mycket de vill ha.

Har ett par utmaningar jag ska göra.
Men tar dem när det blir bättre med tid.
Har inte glömt.

Nu ska jag ta fram extrafiltar. Duntofflor och tröjor.
Skruva upp värmen en grad till.
Termometern faller....
och faller...
Nu är den nere på 20 minus...
Hoppas inte det blir så mycket kallare
för då kan det bli problem för
maken att få igång bilen i morgonbitti.
Men ner till 30 minus ska det väl inte gå får jag hoppas.
Ha nu en kanonkväll.
Bara två dagar till helg.

Två dagar, två olika sorts väder.

Igår hade vi en mellandag.
En sån där dag ni vet som kommer mellan de dagar med gråväder.
Mellandagen bjöd på strålande sol.
Visserligen var det kallt, 14 minus på
morgonen när man vaknade.
Men man glömde snabbt det när man såg
*SOLEN*
Jag bestämde mig för att klä på mig
och ta med hund och kamera på promenad.
Långfillingar.
Fleecebyxor.
Flecctröja.
Solglasögon.
Vantar.
Mössa.
Jacka.
Hund.
Kamera.
Allt var med.
Det var så härligt ute.
Solen sken på snön
och jag var glad jag tagit solglasögonen på.
Snöblind är inte kul att bli.

Erri såg missbelåten ut varje gång jag stannade
för att ta kameran och knäppa bilder.
Hon vill gå...
Här ser man Rafjellet i vitt.

Här trodde Erri vi skulle gå in.
Det är nämligen här vi brukar gå när skogen kallar.
Men nu låg snön djup och jag vet hur det
är under isen, så vi höll oss på vägen.

Svårt att tänka sig att det växte raps här bara 6 månader sen ungefär.
Men snart börjar vårbruket.
Om snön försvinner förstås....

Här bortanför går vägen vi kör för att komma till badplatsen.
Fast nu går det inte bada. Det är is på Glomma.

Vi travade in på en liten skogsväg vi aldrig gått på förut.
Men vi kom fram till en gård ganska snart så vi vände.
På tillbaka vägen såg vi ett åkdon på vägen med en hästkraft.
En av grannarna var ute och körde.

Han lagom ut till korsningen för att se henne försvinna nerför backen.
Erri trippade och tyckte det var spännade.
Det var ju en älg....
Vi går åt andra hållet på väg tillbaka hem.

Plötsligt hör vi dova tramp på vägen.
Hon hade vänt ett stycke ner i vägen.
Hon körde förbi oss och försvann.

Så kommer hon tillbaka.
Rakt mot oss.
Det går fort.
Hovarna dunkar i vägen. Hästen frustar och manen flyger....
En borkfärgad varmblodshäst med bläs...
Kusken ler och hejjar när de travar förbi.
Kan nästan känna doften av varm häst...
Ska väl säga att just Hedmark där vi bor
är ett stort travdistrikt.
Det är många hästar härifrån som gör det bra
på många travbanor runt omkring.
Så är de borta och vi vandrar hemmåt.

Idag när jag vaknade vid 6 tiden så var ordningen återställd.
Det var 18 minus ute.
Dimmigt och grått.
Man kikade på termometern och var glad man var inne.
Maken kom ner några timmar senare.
Han skulle iväg.
Så efter frukost klädde jag mig och gick med till bilen.
Med hund och kamera.
Naturligtvis.
Soppåsen var med för jag skulle till soptunnan.
Det var ganska kallt.
Men så vackert....
Nu ligger ju snön djup samtidigt som frosten klär allt vitt.

Det vill säga, inte bara på träden.
Så här såg stackars Toyota ut efter den kalla natten.
Kan väl säga att maken fick skrapa is på insidan
av frontrutan också.

Snön hade klätt hela staketet till hundgården i vitt.
Där ville inte Erri vara just nu sa hon...

Vårat postkassestativ var hårt
angripet av frost.
Tänk och vara brev och ligga i den där plåtlådan och frysa frimäket av sig....
Man kan ju bli felsänd av bara tanken....

Ser ni sjön där nere?
Rakt över åkern?
Visserligen står jag vid soptunnan och tar kort.
Men man brukar normalt se sjön ialla fall...
Men idag, nu vid 16 minus så är det alltså dimma.
Det snöar dessutom i den här kylan.
Är det normalt?

Klockan är runt 11 och det är så här mörkt ute.
Det blåskimmrande dagsljuset tilltalar
mig på något vis.
Isfrun har gjort ett bra jobb de här dagarna.
Måste vara hon som varit på besök.
Hon hade nog Kong Vinter med sig. Hon stod för frosten
och Kong Vinter för snön...

Nu ser man sjön lite bättre.
Det snöar ännu och det är lite dimma kvar.
Tänk om bara ett par månader så har isen gått,
det börjar bli grönt och man går och nyser...
Jag visste det var en hake någonstans...

När jag tog den här bilden hade jag en bloggvän i åtanke.
Nämligen Baronessan.
Hon älskar björkar.
Så varsågod, den är till dig.

Jag gick och ställde mig under mina fina spetsgardiner ute.
Det vill säga, det är björken som har tagit på sig den rollen.
Här kan jag stå och kika rakt upp.
Det är en helt fantastisk syn.

Se bara här...
Tänk er att stå under en av de ståtliga björkana.
Böj nacken bakåt och se rakt upp...
Hör hur det susar lite försiktigt i grenarna..
Blunda och njut...

Nu är klockan snart 20.00 och det är mörkt.
Temperaturen är ca 12 minus.
Det är gott att vara inne med tända ljus.
Ha en fin kväll.