Fototriss 1 februar-09

Hur det ser ut där jag är, del 2.

Idag är det söndag.
Som betyder fototriss.
Idag vill Helena att vi ska visa hur det ser ut där vi är.
Ok tänkte jag.
På med jacka, (11 minus) vantar, vinterskor och mössa.
Fram med kameran och ut....
Tur man bor på landet.
Jag brukar springa runt här i pyjamas.
Erri följde med och passade på mig.

Den första bilden är tagen under
de stora vackra hängbjörkarna.
Det är inte ljust än som ni ser.
Skogen står tyst och vintergrön.

Jag vänder blicken ner mot sjön.
Molnen ligger lågt idag med.
Hade hoppats på sol...

Går närmare mot stabburet och tar en bild till mot skogen.
Bärbuskarna är vita av rimfrost.
Men snart är de fulla med bär.

Nu fryser jag i min pyjamas så jag går in och gör min triss.
Men vill ni se andra som smyger runt och
fotar hos sig, så gå in hit.
Nu ska jag ha te och nygräddat bröd.
Så man tinar upp igen....

Frostigt och kallt.....

Tog mig en tur ner över åkern.
Ner mot den isbelagda sjön.
Där på andra sidan satt
någon och pimplade.
En annan åkte skridskor.

Såg bort mot grannen.
Granhäcken var vit av frost.
Björkarna likaså.
Himmlen var blågrå
och det var skymningsljus ute
fast klockan bara var runt 14.

Vem säger att naturen är
steril och frusen på vintern.
Jag såg massor av vackra växter
som var vita och gnistrade av frost.
Se bara här....

Sjön och land går i ett just nu.
Man ser bara gränsen där
träden tar vid.

Sist jag gick ner här,
var det tjock is och halt.
Nu ligger det ett tunt snötäcke.
Någon har kört med en fyrhjuling
ner och ut på isen.

Jag blev plötsligt modig.
Vågar de köra ut med en fyrhjuling här
så törs jag gå ut....
Så jag gick.....

Gick längre och längre ut...
Spåren efter fyrhjulingen gick längre
och längre ut....
Plötsligt blev det dubbelspår....
Någon har varit ute med häst och vagn....
Hästhovarna var tydliga och
spåren efter vagnen syntes tydligt.
Jag blev tryggare för varje steg jag tog.
Håller det för häst, vagn och fyrhjuling så
håller det för mig....
Jag tog några bilder när jag stog där ute
och var modig.
Men så försvann modet,
fortare och fortare försvann det...
Så jag gick (småsprang)
tillbaka till torra, nåja, land.

Stannade till och tog en sista bild
innan jag hörde storsjöodjuret komma under isen....
Då gick det fort de sista metrarna till tryggheten...
Det kom inte nått storsjöodjur....
Bara min fantasi som ville vara med.
Men visst var jag modig en stund....

Jag kom mig upp på åkern och såg
flera fina växter som bara stod och väntade på mig.
Här är en.....

Kamomillen stod där,
lite naken utan kronblad visserligen.

Här en tredje växt som ville bli förevigad i vinterkläder.

Träden vid båtplatsen stod så
stilla och bara visade upp sig.
Snart kommer våren,
då blir det grönt här...

Alträdet hängde lite med grenarna
och såg lite vissen ut...
Men den blir grön den med....

Björkens grenar var vackert vita av frosten....

Som ett fyrverkeri mot natthimlen
stog den här växten i all sin prakt.
Kom inte och säg att
naturen är tråkig på vintern.
Jag älskar den.
Allt beror på ögat som ser tror jag...
Med mina ögon är den i allra
högsta grad levande.

Medans jag stod ute på isen och var modig
så siktade jag in kameran på
vårt hus.
Har aldrig sett det från den här vinkeln förr.

Jag började gå upp mot huset.
Kölden bet lite i kinden.
Men det var en skön kyla...
Temperatur på runt 7-8 minus.
Det enda jag egentligen saknade var solen.
Men enligt yr.no så kommer
den fram i morgon.
Då tar jag mig en ny tur ner till sjön kanske.

Har fått många fina utmärkelser sista tiden.
Jag ska sända de vidare har jag tänkt.
Men får fundera lite på hur det ska gå till.

Men innan jag avslutar vill jag sluta med ett
väldigt bra visdomsord.
Sagt av en liten tjej som heter Isabell och är 7 år.
***
"Det är inte så farligt om man har olika färg på huden.
Det viktiga är att man har samma färg på hjärtat"
***
Tänk om vi kunde ta fasta på det.
Så mycket vackrare vår värld hade varit då....
Ha nu en fabelaktig lördag.
Kram på er.
Tänk på färgen på hjärtat.....

De här färgerna älskar jag.....

Kylan och frosten har återigen lagt sig över oss.
Dagen idag bjöd på nästan 10 minus och
den vackraste frost man kunde tänka sig.
Det är som om någon varit och strött
vita flingor över landskapet.
Lyssnar man kan man nästan
höra hur det klirrar av iskristaller
runt om i naturen.
Först ville det ena strået vara med....

Så det andra....
Jag är inte nödbedd...

Inte heller den här gången fick jag gå själv.
Min ständige följeslagare var med....
Här var det tydligen något mycket
intressant att sniffa lite på.....

Träden och buskarna var helt klädda i vitt.
Tänk om några månader är det grönt istället...

Jag förstår vart färgen vintergrön kommer ifrån...

Fast det var så kallt så var det dimmigt.
Landskapet visade sig från en annan sida när jag stog där.
Ni får ursäkta mig och alla mina bilder.
Men jag kan inte se mig mätt på mina omgivningar.
Det är så vackert här....

På andra sidan hörde man en bil som for på vägen.
Men jag såg den inte. Jag bara njöt av stillheten.

En stickig tistel som jag tyckte var så vacker i
sina nya vinterkläder.
Nu såg den inte alls stickig ut.
Utan mjuk och ullig på något vis.

"Om jag står här och nosar lite, så ser det inte ut som
jag har kollen på den där tvåbeningen.".
***
Men det kan jag säga.
Hon har full kontroll.....

Där nere ligger den gamla smedjan igen.
Lyssnar jag riktigt noga kan jag höra hur det
jobbas där inne, och se hur
röken ringlar sig upp ur skorstenen....

Här nedanför är det en väldigt fin hage.
För några får eller kanske en häst....

Hängbjörkarna var vita när jag kom ut.
Grenarna blir ganska tunga och knäcker lätt
när det bildas så mycket frost på dom.
Det var som att se ut genom en vit spetsgardin
när jag stod där under med kameran.

Vintern gör fina konstverk av växter som
annars ser så trista ut den här årstiden.

Den fina tallen igen.
Den har så stora fina kottar på grenarna som
är högst upp.

Så utsikten över Nuguren idag.
Dimman ligger lågt och det var bitande kallt
om kinderna när man var ute.

Så vill jag bara passa på att säga tusen tack för
alla goa och varma kommentarer.
Jag tycker det är så enormt härligt att veta,
att ute i den stora världen finns det många
vänner jag fått genom bloggen.
Ni är betyder massor.
Ha nu en fin fredag allihopa.
Det ska jag.
Kram Synne.