Translate

söndag 5 oktober 2008

FOTOTRISS.

Då var det det dax för FOTOTRISS igen.
Den här söndagen är temat
ENERGI.

Min första energibild visar virkesupplaget från Kongsvinger.
Här samlas nästan allt virke från området innan
det skeppas vidare ut med andra enerigkrävande redskap.
Som tåg och timmerbil.
Det ger oss virke till hus, blir flis och pellets som vi kan få enerig av.

Den andra bilden ger mig energi.
Sol och regn.

På den sista bilden kommer energin
hem i tankbil. Det behövs för att driva det andra energikrävande
fordonet som står bakom.

Detta var min tolkning av temat idag.
Vill du se flera energirika bilder så
knalla in här.


Nu ska jag ut och plocka rätt på allt som den
energifulla stormen lekt med inatt.
Få in trädgårdsmöblerna som ligger utspridda lite
här och var nu.
Hoppas att de inte gått sönder.
Så jag önskar er alla
en fin söndag.
Tjingeling.

torsdag 2 oktober 2008

Den Blå byen.

Idag tänkte jag visa bilder från
en plats jag varit på två gånger.
Sortland.

Sortland ligger i Nordland fylke.
Härifrån kommer en av våra bästa vänner.
Det är ingen stor stad.
Men en väldigt speciel stad.
Här har de bestämt sig för att måla hela staden blå.
Alla bilder är klickbara.


Sortland är en kommun i Vesterålen med bara 9678 invånare.
Så det finns gott om plats här för den som vill bosätta sig här.

Det är höga fjell runt om byen.
Har inte varit uppe på en enda av de där topparna.
Men lusten finns där.

Här är idrottshallen i byen.
Blå.



Sortlandbrua blev klar i juli 1975
och är en av de så kallade Vesterålsbruane.
Den är bygd över Sortlandssundet.
Den här måste man passera när man kommer på
riksväg 82 och 85.
Utsikten är enorm med en höjd på
30 meter.
Den måste vara så hög för Hurtigruta passerar
här två gånger om dagen.
En nordgående båt och en sörgående båt.

Kustvakten för nordnorge har båtar liggande vid kaj här i Sortand.
De har bas här i Sortland.
Här är en livlig trafik på fjorden.


Här är skyline Sortland.
Flott ord.



Det var meningen tror jag att hela byen
skulle målas blå i olika nyanser.
Men projektet har stanna upp. Tror det är
10-15 byggnader som är blå bara.
Så har det skrivits olika så kallade visdomsord
på en del av de blå husen.
Här är ett...


För er som bor i Norge är nog det här är ett
välkänt märke.
Vesterålens hermetikfabrikk.
Här lagar de fiskbullar och annan
fiskemat på burk.
Kan väl säga att det smakar gott.
Men inget slår Volda Fiskemat.
Så sunnmöring eg er fniss....
Vesterålen kommer som god tvåa.


Det finns goda övernattningsmöjligheter här.
Finns två hotel.
Det ena är Strand Hotel.
Blått naturligtvis.

Köpcenter finns det naturligtvis även här.
Där inne har vi suttit och fikat och bara mått bra.


Här är en del av hamnen.
Här kör Nor-Cargo inte bara med bil och släp
utan med båt oxå.

Här är ett av de fina ordspråken som
står skrivet på väggarna.
Jag tycker det är gulligigt ja.
Stämmer ialla fall in på mig.
Liten är jag och rund.
så jag ramlar mjukt fniss....

Här ser man Sortland från luften.
Då ser man de blå byggnaderna
ganska bra.
Hoppas det blir flera.
Jag skulle ju egentligen bo här då,
som har blå som favoritfärg.

Här ligger det några fiskebåtar i hamnen.
Många deltar i det stora skreifisket varje år.
Det pågår när lofottorsken kommer in for å gyte.
På svenska för att blir fler torsk.

Här ser man nästan bättre de blå
husen runt om i byen.

Här kommer hurtigruta Finnmarken in till byen.
Tv serien Hurtigruten 365*
har ju gått på svensk tv.
Då har ni nog sett glimtar från Sortland.


När vi var på Sortland så for vi runt
på sightseeing med kamraten.
Vi körde helt upp till Andöya.
Där ligger den här fyren.
Där finns även en liten raketbas.
När vi var där så hade de precis
haft ett ganska misslyckat
raketuppskjut.
Den for upp, vände och for med full fart
rakt ner och rätt in i fjällväggen.
Vi fick vänta där. Vägen var avspärrad men vi såg raketen.
Det rök bra om den.

Själva samhället heter Andenes.
Runt om ser det ut så här.
Jag längtar till fjell, fjord og hav...
Lukt av tang og tare...


Vidare på vägen hem så passerade vi Bleik.
För er som håller på med kite så är det
här en bra plats att göra det på.
En bra stran, vind och fina vågor.

Jag skulle gärna återse dessa platser igen.
Sista gången vi var där så var det en
ganska tung resa.
Kamraten hade förlorat sin mor och vi skulle upp
på begravning.
Man ställer upp för en vän.
Men jag vill gärna dit igen,
och varför inte med Hurtigruta...


Här hemma ser det ut så här nu.
Bladen på träden blir allt gulare och gulare.
Idag krattade jag löv från äppleträdet.
Inte klokt vad många det var.
Glömde räkna i och för sig.
Hade jag gjort det har jag nog
stått där ute än i mörret än.
Gissa hur tungt det blev
att bära säcken.
Har ingen skottkärra....
Äpplena ligger kvar på backen.
Ska finna en låda att lägga de i.
Rådjuren ska få dom.


Så till slut en liten bild till Annette.
En vacker sten i vackra höstlöv.
Titta noga på de röda fläckarna.



Så har jag ett Litet nödrop till slut.
Det handlar om Norrvikens Trädgårdar.



Norrvikens trädgårdar
är ett nationelt och europeiskt kulturarv som kanske
blir borta om kommunen får som de vill.
De oroas över hur de ska klara kostnaderna
för trädgårdarnas utveckling.

Jag kastar ut en livlina och ber er om hjälp.
Gå in till Hannele
och läs.
Anmäl er som medlem i föreningen.
De / vi behöver komma upp i 2000 medlemar.
Medlemskapet är gratis året ut.
Följ bara det som står hos henne.
Tack mina vänner.

Detta var allt för nu.
Det är dax för kvällsmat.
Gubben ska jobba natt igen.
Själv får jag snart sova gott.
Ha nu en fin fortsatt kväll.
Glad ni finns där ute.

tisdag 30 september 2008

Tut sa bilen så kom dimman....

Ibland har man huvudet under armen rejält.
Jag skulle ha tagit med en utmärkelse jag fått.
Av en verkligt god bloggvän som heter
ASTRID.

Den fick jag av henne.
Det värmer gott ett fruset hjärta och
en frusen hand i höstrusket.
Astrid är en tjej med en mycket fin blogg.
Där finner man det mesta.
Hon syr och säljer, gillar att hålla på med inredning.
Bor i en mycket fin natur.
Som jag älskar.
Som jag önskar att vi hade bott närmare varandra Astrid.
Från djupet av mitt hjärta säger jag
Tack.


Eller hur man förvarar sin hund.....

Har varit med maken en tidig morgon när han
körde till Oslo.
Dimman följde oss hela vägen.
Här kör vi över bron mot Årnes.
Jag skulle önska någon kunde hjälpa mig ta
bort den där bilen på bilden.

Alla bilder är klickbara.



När vi kom till Skarnes så var dimman med.
Den ville liksom inte släppa taget.
Faktum är att dimman höll oss
sällskap ända hem.

Vi skulle göra en utflykt en dag.
Vi for till Skarnes, men inte med lastbil
utan i privaten den här gången.
Där skulle vi hämta en sak till badrummet.
När det var gjort for vi vidare mot nya djärva mål.
Vi bestämde oss för att åka till Jessheim.
Passerade över Vorma som
var på väg mot Glomma.
Solen sken och det var varmt och skönt.


Efter att vi svängt av mot Gardermoen så närmade vi
oss Jessheim.
Det är en trevlig ort med mycket butiker och
faramförallt byggen på gång.

Tack vare sin närhet till Oslo lufthavn så blomstrar
samhället rejält.
Alla vill bo här.


Efter att ha snirklat oss fram och tillbaka
och runt både här och där hittade vi äntligen parkeringen.
Det var avspärrat överallt.
De bygger om och bygger till,
bygger nytt och bygger ner....
Själva köpcentret har 87 butiker och bygger
ut så det ska få plats 40 nya butiker till.
En liten undran..
Finns det kunder till alla dessa butiker...
Eller för den sakens skull, plats till
alla bilar som blir en följd av det här.

En sak som jag såg gjorde mig först väldigt full i skratt.
Vad det är?
Jo, det är hundparkering...
Två boxar, det kostar en 10 krona att låna
de här lådorna som står i en stapel utanför ingången.
Här kan man alltså stoppa in sin lilla
pälskling medans man gör undan shoppingen.
Det är ju en förutsättning att jycken
gillar att bo trångt.
Att det inte sitter en löptik i ena boxen
och en viril hanne i den andra.
Undrar vad som sker då?
Finns detta enbart i bakväntlandet Norge
eller har flera sett det här andra platser?

Så skulle vi till OBS.
Finns inte på närmare håll än så.
Antingen hit eller hela vägen till Rudshögda
vid Hamar.
Vi fick ju se lite mera av Jessheim när
vi letade oss fram, för skyltar har de inte råd med här.
Men fina hus har dom....

Så ville magen ha sitt efter en lång dag.
Vi funderade på vad vi ville äta.
Det blev Peppes till slut.
De har buffè där
man får äta så mycket pizza man orkar för 99 kronor.
Passade oss bra det.

Inne på Peppes har de mycket saker som
ska få gästerna att tänka på Amerika.
På den här var det flyg som var temat.

När man kommer in sp måste man vänta tills
man får ett bord.
Känns lite lyxigt då.
Det var ganska tomt när vi var där.


När vi var klara med att äta och handla
så letade vi rätt på bilen.
Körde ner till Statoil och hämtade oss kaffe.
Här i nabolandet har Statoil
så att man kan köpa en kaffekopp.
Den kostar 99 kr.
Då får du dricka hur mycket kaffe du vill
under ett helt år.
Man tjänar fort in de 99 kr kan jag säga.
Passerade Vorma igen, fast nu
åt andra hållet.
Solen sken och det var varmt.

Så tog vi en liten avstickare på hemvägen.
Vi körde väg 175 mot Kongsvinger.
Svängde av så vi kom mot Svartfossen.
Där hade de öppnat en slussport.
Jag gick ut för att ta bilder.
Maken frågade om jag vågade gå
över bron ensam.
Han vet min fobi.
Töff i trynet svarade jag att det kan jag.
Huvva!
Det var läskigt...

Svartfossen är ett kraftverk som är
i drift och förser många med ström.
Större ska det bli.
När jag kikade ner här så blev jag nästan yr.
Vattnet kom med sån fart så det var nästan otäkt.
Blicken sögs ner i det vita skummet.
Bruset var öronbedövande...
Det stänkte vatten så man blev lite fuktig.
Vatten är mäktigt.

På andra sidan av vägen var det helt stilla.
Knappt en krusning på ytan som berättade
att det rann fort och mycket vatten ner
genom slussen och turbinen.
Där skulle jag gå över.
På en smal gångbana.
Vatten och turbiner på ena sidan
och bilar på den andra.
Jag snubblade nästan över för jag gick
så nära vägräcket som möjligt.
Hur ska man bli kvitt den här fobin?
Någon som vet?


Så här såg det ut när man stog på andra sidan.
Utsikten är inget att klaga över.
Det är vackert som en dag.

Efter att ha snubblat mig över så såg jag
det här vackra.
Det tog nästan pusten ur mig.
Visst är det vackert där Glomma rinner fram....

Här ser man den öppna slussen från tryggheten
på andra sidan bron.
Tänk att ramla ner där....

Så fortsatte vi vidare mot hem.
Kom till en korsväg...
Gissa vilket håll vi svängde åt...
Hemma igen så gick jag ner till min "rabatt" för
att se om det fanns några blommor kvar.
Det gjorde det.
Rosenskäran, blåklinten, Prins Gustavsöga
och så den här...
Någon som vet?
På fröpåsen som låg kvar under allt ogräs, hmm,
så står det Trumpetblomma. Tror jag...
Är det frökapseln som är svart?
Kan man ta in den och så spara
frö till nästa år?
Hoppas någon vet.


Rosenskäran blommar villigt.
Den är så vacker med sina vita och rosa blommor.
Blir det frö på de med?
Kan man spara de och fröså nästa år?


På framsidan av huset lyser hösten emot
mig när jag går grusgången upp.
Har ingen aning om vad det är för
buske, eller om man kan anväda bären.
Kan man plantera bären?
Som det här utvecklar sig får jag nog
kontakta en trädgårdsmästare.

Men allt det där med blommor bryr sig
inte den här gullgutten om.
Så länge han har sin traktor med hängare han
kan sitta i och käka äpplen är livet
precis så skönt som det ska vara när man är 2,5 år.

Ser ut över sjön och blicken fastnar
på andra sidan.
Träden är målade i alla möjliga vackra
höstfärger nu.
Kom inte och säg att det inte är vackert
den här årstiden.
Jag njuter av alla vackra färger som
naturen visar oss nu.


Jag fick en sång av min gode
bloggvännina Vivan för några dagar sen.
Har en här jag vill ge henne.
Lyssna, njut och skratta...
Det var allt från mig för idag.
Tjingeling.


Related Posts with Thumbnails