En skogstur med många överraskningar.

Har ett streckproblem.
Någon som vet hur man får bort det?
Har prövat allt.....

Vi gick en promenad en dag, jag och hunden.
Stannade till hemmavid först vid den
här fina björken.
Stammen är så fin.
Alla bilder är klickbara.

Så fick vi möte.
Grannen kom på cykel med sin jämthund i koppel.
Erri ville inte att jag skulle hälsa så hon
visade vem som bestämmer på den här gården.
Det är hon.
Grannen har en sån där fjäder på cykeln för
att fästa hundkopplet i under cykelturen.
Tur är nog det, för annars har han legat ner med cykel och allt.

Vi gick förbi potetlagret.
Där gick torken för fullt
efter att tröskningen startat.

Så kom vi dit vi skulle svänga av och in i skogen.
Men först måste jag bara ta ett kort på bussen.
Det är skolbussen.
Den enda busslinje som går här långt ute i obygden.
Två gånger om dagen.
Morgon och eftermiddag.

Vi trampade in i skogen och genast
började scanningen.
Jag efter svamp.
Erri efter älg.
Kan väl avslöja redan nu att vi inte
såg varken det ena eller det andra....

Stigen var mjuk och ljudlös att gå på.
Fuktig mossa och löv kantade vår väg.
På en del platser var vi tvungna att gå
över en bäckfåra som grävt sig djupt ner i backen.

Så kom vi ut på en äng som vi passerade ganska fort.
Det fanns en massa virke där.
Men lukten av kor var markant.
Vi hörde dom ett stycke bort oxå.
Det klingade och muade.....

Vi skulle upp för en lång backe.
På toppen där får man lön för mödan.
Först passerade vi detta troll som
sträckte sina knotiga fingrar efter oss.
Inte konstigt att de trodde på troll förr i tiden egentligen.

Så några meter till....
Sen såg man den här utsikten.
Nedanför där ligger gården där
de muande korna hör hemma.
Man ser över på vestsidan av Glomma.

Efter att ha beundrat utsikten så gick vi vidare.
Så såg jag det här.
En alldeles luddig svamp.
Den ser onekligen ganska skum ut.
Har sett det på flera ställen.

Vi kom fram till en korsning mitt i skogen.
Vi har korsat bäcken förut men nu gick vi rakt fram istället.
Vi skulle ju inte vara ute så länge.
Det porlade och plaskade muntert i vattnet.

Kunde inte låta bli att stanna till när
jag såg det här.
Det var så vackert.
Massor av klöverblad som var fulla av regndroppar.

Nu kommer vi in på snuskavdelningen.
Känsliga läsare varnas!
Plötsligt så står den där.....
Vit och vacker.
Den sticker upp sitt runda huvud ur mossan.
Har ingen aning om vad det är för svamp.

Så ser jag en snigel i mossan. Den ligger helt stilla.
Jag tar ett grässtrå och petar lite försiktigt på den.
Inte en reaktion.
Jag petar lite till.
Fortfarande inte en reaktion....
Plötsligt inser jag att jag står och petar på en liten
djurbajs!
Japp, en svart liten djurbajs som ser ut som en snigel.
Kände mig ganska dum just där och då....
Det finns flera sådana där vi går.
Det är inte hundbajs ialla fall.
Vad det är har jag ingen aning om.
Kan det vara räv?

Nu närmar sig slutet på vår promenad.
Det är en ganska lång backe ner mot vägen.
Här ligger det mera sån bajs så jag undrar....
Där upptäcker jag en annan otrevlighet som
kommit för året.
Den satt med ett par av sina kompisar på min röda tröja.

Den här krabaten.
På norska säger man hjortelus.
Vad den heter på svenska är jag inte säker på.
Älgfluga kanske....
Den är inte så kul alltså.
När den landat så släpper den vingarna för att
finna en plats på värddjuret där den kan bita sig fast.
Tror den lägger ägg där....
För människa och hund är den inte farlig.
Bara obehaglig.
Den kan bita, och det känns rejält.
Nu kommer det inte att bli så njutningsfullt att
gå i skogen. Den kommer mer och mer nu.
Är ett riktigt gissel för hjort och älg.
På Sunnmøre där vi bodde förut
finns den inte.
Men här och i Värmland är den en
riktig plåga.

Häromdagen skulle jag möta maken
på jobbet.
Så jag tog bussen till Kongsvinger.
Från bussen tog jag den här bilden.
Det är en stor gård på andra sidan.
Tror det är där dom har islandshästar.
Men på nått sätt så tycker jag den bilden symboliserar
Hedmark.
Sädesfält, nu tröskade.
Glomma som rinner genom fylket.
Stora gårdar.
Skogen som är en stor tillgång i Hedmark.
En vacker dag i september.
Jag har nog börjat tycka om mitt nya fylke/län ganska
mycket tror jag.

Bytte buss inne på bussstation till en bybuss.
Den tog mig fram till posten.
Här tog jag en bild ner mot en rondell som
heter Rasta.
I Kongsvinger är det mycket villabebyggelse
och det såg jag här.
Har aldrig åkt här förut.

När vi gjort det vi skulle och var på väg hem
så stannade vi på handelsträdgården.
Den heter Skarstad.
Här köpte vi färska grönsaker och en stor knippa med
blommor. Lejongap.
Billiga och alldeles nyplockade.
Här odlar de allt.
Från potatis till blommor.

Framför våran bil, på väggen så ser ni en skylt.
Den är lite speciel.
Under den stora översvämningen 1995 såg gick
Glomma helt dit upp.
Om ni då tänker på att husen ligger
nästan 300 meter från Glomma och ett par
meter över vattennivån så kan ni tänka er
hur mycket vatten som flöt här.
Riktigt så högt gick inte Glomma i år.
Tack och lov.

Nu vet jag att jag har ett par utmaningar liggande.
Jag ska göra dom. Men inte just nu.
Lovar att jag gör dom.
Så slipper ni fundera.
Vill dessutom tacka för alla härliga kommentarer
på Fototriss.
Har nog varit inne hos alla er som kommenterat
hos mig så jag hoppas det är rätt.
Annars så säg till.
Ska försöka vara med nästa gång igen.
Om jag kommer ihåg hur man gjorde fniss.
Ha nu en fin tisdag mina vänner.

Fototriss TREKANTIGT

Nu är jag med.
Första gången gillt eller vad säger man....

Veckans fototriss är Trekantigt.
Här är mina trekanter.

Den första bilden är grannens gungställning.
Det såg jag idag.

Så har vi portarna på ladan.
Här finns det trekanter i mängder.
Såg det inte förren idag.

Så har vi den tredje bilden.
Utsmyckningarna på den stora ladugården.
Såg oxå att det är trekanter på klockstapeln.

Finns massor av trekanter runt omkring om man bara kikar.
Alla mina hittade jag på gården där vi bor.


Fototriss Trekantigt
Vill ni se flera bilder från fototriss klicka på den här länken.

Hoppas nu detta blev rätt.
Mycket nöje på den trekantiga resan.

^^ Änglar och present från Island ^^

Jag har fått mig en egen ängel.
Av Lotta
En söt liten ängel som jag ska ta gott vara på.
Den ska jag sända vidare,
men jag har ingen aning om till vilka än så länge.
Så ha lite tålamod med mig.

Så kommer här en bild på våran nya soffa.
IKEAs Hagalund bäddsoffa.
Den är jätteskön att sitta i.
Har inte sovit i den än,
men det ska provas.
På bordet ligger det jag fick från mig goa
vän från Island, Inga

Här syns det bättre.
En doftpåse som är så söt.
En kartong med stearinljus i som doftar vanilj.
Ett kort med en hälsning från Inga.
Men inte på isländska...
Så den stora presenten.
BOKEN.
Den med en massa konstiga ord i.
Som jag ska försöka lära mig.
En ordbok Isländska-Svenska
och Svenska- Isländska.
Har försökt mig på ett par meningar på isländska redan.
Hur det gick?
Det är bara att se hennes svar på bloggen.
Stackars Inga. Nu blir det inte lätt.
Säger bara tusen tusen tusen tack.
Snart kan vi (kanske) prata
isländska med varandra.

Idag börjar vintern här.
Vad jag menar med det?
Det är bara att titta vad de satte ner
vid vägkanten idag.
Reflexpinnar.....
En ensam man i en
helautomatisk pinnedsättarbil....
Gjorde hål och tog pinnen från flaket...
Enkelt ioch smärtfritt...
Jag vill ha sommar.....

Till och med Erri funderade på vad det där var
för en konstig sak.
Hon såg långt efter bilen...
Men pinnen sitter där, hösten är här......

Maken har en liten kamera med sig när han jobbar.
Ifall han får se nått vackert.
En morgon såg han solen gå upp när
han var på väg till Flisa.

Ibland blir det inte som man tänkt.
Men det är inte lätt att
köra och fota samtidigt.
Men kortet blev häftigt på nått vis ialla fall.

Där framme ligger ett av Brandvals stora företag.
Sågen.
Vi bodde bredvid sågen innan vi flyttade till gårds.

Vid sågen gick vattenspridarna för fullt.
Det trots att det regnat så mycket de sista fyra veckorna.
Vattnet tar de från Glomma.

Vad döljer sig bakom kröken?
Vägen slingar sig upp mot Kirkenär och
solen är på väg att ta över efter den mörka natten.

Visst är det vackert när morgonen är
helt "ny"...

Kommer ni ihåg den här bron?
Den som jag inte ville gå ut på.
Nu har jag varit ute på den.
Det var det otäckaste jag varit med om.
Här är jag mitt ute på bron.
Det ser man för att vajrarna är långt ner.

Här står tuffa jag, (hmm) och fotar ut över Glomma.
Mitt på den här läskiga bron.
När jag skulle vända och gå tillbaka så såg jag inte
vad som kom bakom.
Tack och lov för det säger jag....

Här tar jag en bild mellan vajern och broräcket.
När jag då ska tillbaka till tryggheten så släpps trafiken på
från vestsiden.
Vad jag INTE ser är att det kommer TVÅ stora
tunga betongbilar efter varandra.
Jag känner plötsligt bara hur jag trycks ihop.
Ungefär som om du åker i en hiss som går väldigt fort
upp eller ner.
Gångbanan är kanske en meter bred.
Jag gick ganska långt ut mot körbanan eftersom
jag tycker det är otäckt med höjder.
Det gjorde ju inte saken bättre när de
stora bilarna passerade mig med 15 cm
emellan mig och bilen.
Jag trodde jag skulle ramla ut mellan de glesa
stålstolparna utav lufttrycket.
Men vackert är det ju då...

Jag pratade med folk i affären när jag tryggt
kommit över igen.
De sa att de förstog att jag var rädd.
Brandval skola ligger på andra sidan bron.
De elever som inte får skolbuss måste gå över bron.
Många är livrädda för att gå där.
Jag förstår dom.....
Tjingeling på er grevinnor och baronessor.