Ja jisses.... 2018....

Då är vi inne på ett nytt år.
2018.
Det är helt otroligt vad fort tiden går.
Snart är det jul igen, hihi.
Mer än halva januari har redan gått.
2 januari var solen redan här.
Fick vårkänslor.
Den värmde så skönt.

Några dagar senare dök Hacke upp vid 

foderstationen. Samsas gott med

småfåglarna. En sak som är lustig i år

är att talgbollarna går undan som varmt vetebröd.
I fjor vinter var det inte åtgång alls. Hur kan det komma sig?

Varm choklad med vispgrädde tror ni.....
FEL,FEL,FEL säger jag.
Det är kaffe med kahlua. Inte irish utan

kahluakaffe.  Så gott när man fått

ryggskott. Men jag blev sugen på 

varm choklad med vispgrädde. Det ska medges.

Tigerbalsam säger jag bara.
Det värmer och lindrar en stackars rygg.
Doften är väl inte helt underbar när man ska sova.
Gubben sa jag fick lägga mig i gästrummet 

om han skulle fortsätta smörja min rygg.

8 januari kom solen igen.
Den spred ett guldfärgat sken över oss.
Så otroligt vackert.

Temperaturen ute gick upp och ner.
Men det var ganska kallt här.

Julkärvarna är populära bland våra små

bevingade vänner. Det hänger några stycken

runt om här på gården.
Tycker det här är lite vackert på nått. 

Var runt 15 minus här.

En dag droppade det och drippade från taket ner

på den här tujan vid våran husvägg.
Dagen efter var det kallt igen.
Naturens eget konstverk. 

Höstsyrenen hade blivit till vintersyren.
Tänk att frost är så vackert. 

10 januari var jag ute en kort vända. Ryggen

gjorde ont så det var inte lätt att gå.
Men vackert ute var det. Det gjorde det

mycket lättare att må gott.

Min snälle man flyttade in min gostoll till 

spisestua. Där är vi mest när det är kallt ute.
Här satt jag och mös med en bok, en kopp kaffe och

lite julekake under filten.
Hade faktiskt sovit i stolen några nätter med.
Då jag inte klarade av att vända mig i sängen.
Svårt att kliva upp var det med. Men i

den här stolen fick jag sova. 

Lite blå himmel, rosafärgade moln och kallt.
Skönt att sitta inne med filt på sig kan jag säga.

Men dagen kom då jag fick kasta in handduken

och åka till doktorn med ryggen.
Så ont har jag nog aldrig haft förut.
Fick smärtstillande och inflammationshämmande.
Kan säga att det var en lättnad.
Men jag väntade på att klockan skulle bli dags 

att komma in till doktorn så gick jag mig en kort runda ner till Glomma.

8-10 minusgrader. Kallt men vackert. 

Härliga milda färger. Vattnet som stilla

rann förbi mig där jag stod. 

En bänk i snön. Där ska jag sitta i sommar 

tänker jag. Men inte den här dagen.
För kallt!

Kongsvinger på södra sidan om Glomma.
Bebyggelsen klättrar uppför.

Där uppe blandas småhus, villor och radhus med

några småbruk som biter sig fast där. 

Vaknade nere i gostolen. Ett skumt ljus 

sken in genom fönstret.
Jag tog mig ur stolen, sakta och smärtfullt,

fick på mig kläderna och hann ut innan den här 

fabelaktigt vackra soluppgången han övergå i dag.

Mannen i mitt liv tog och fyllde upp till

våra fåglar. Det går 5-6 kg

med frön i veckan. De rymmer 

2,5-3,5 kg frö. Varje behållare alltså.
Plus att vi har talgbollarna då, och 

en stor behållare med späck.

Gick in och började vispa ihop en marängsmet.
I plastbunke ska jag säga.
Lite choklad i smeten och vips in i ugnen.
De blev goda. 

Fredagen kom och vi tänkte gotta oss med lite

god ost och gott vin.  

Ett väldigt lätt och gott vitt vin.
Köpt på vinmonpolet här.
Vinet finns fortfarande. Men inte den här

vackra flaskan. Limited edition står det. 

Det var skruvkork på flaskan så vi behövde inte

använda den här korken. Men den står beredd, hihi.

Lite gofika måste man ha med.
7 sortes kakor på fatet. Julemman

pepparkakor, trefärgskakor, maränger, kokostoppar,
engelksa julkakor, pepparkaksdrömmar 

och ett par fina goa lussekatter.
MYS kallas det.

Så igår kom då snön... igen.
Det var inte mycket, men den hade blåst ihop sig på 

några platser här. Är ju ganska öppet runt om och

vinden var stark.
Måste ju bara ut...
Makens dyk tycker jag ger en 10 av 10 möjliga.

Ja, jag kunde inte motstå....
Men vågade inte helt släppa mig lös

som maken. Mjukt och samtidigt ganska

hårdpackad snö. Var enkelt att resa sig upp.
Men kul var det.

Idag den 17 januari vaknade man upp till

ännu mera snö.  Temperaturen ligger runt nollan och

snön vräker ner ännu.
Tog sparken en vända bort till soptunnan.
Återigen, jag måste ju testa.
Gick bra.  Tung och våt kramsnö är

det som kommer ner.

Nu börjar det skymma.
Blåtimmen är här.
Så Blånissen  Synnöve

säger tack för idag och ha en fin kväll.

Kram på er...

Årets sista kväll.....

Ja så kom den kvällen i år med.
Årets sista. I morgon vänder vi blad och 

öppnar en bok med 365 nya, blanka sidor

som bara väntar på att bli fyllda med det du

upplever, det du känner, det du vill och det

du inte vill. Det du önskar både för dig och närmaste.
Som vanligt så avslutar jag med den här 

vackra dikten. Den säger allt och lite till.
Läs den och tänk efter hur det är det idag.
Mycket i den här dikten gäller idag med.
Över hundra år efter att den skrevs.

ALFRED TENNYSON
Nyårsklockan!

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskensky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö...
Ring självaringning öfver land och vatten!

Ring in det nya och ut det gamla

i årets första, skälfvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten

och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut mellan rik och arm

och ring försoning in till jordens släkten.

Ring ut hvad dödsdömdt räknar sina dagar

och forngestaltningar af split och kif.
Ring in en ädlare, ett högre lif

med bättre syften, med rena lagar.

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden, 

och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm

men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor, 

förtalets lömskhet, afundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt, 

och ring till seger mänsklighetens fanor.

Ring, klocka, ring...och seklets krankhet vike;

det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,

ring in den tusenåra fredens rike!

Ring in den tid, då andarne befrias

ur själfviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;
ring honom in, den bidade Messias.
       
                     1889.

Årets sista bild över Nuguren.

Önskar er alla ett gott slut och

ett helt fabelaktigt GOTT NYTT ÅR 2018.
Kram

Vinter....

December kom verkligen med kyla.
Helt plötsligt var vi nere på tvåsiffrigt på termometern.
Nu har isen lagt sig, men man ska inte våga sig utpå.
Det är bara en tunn skorpa ännu. 

Nu hör man inga svanar tuta där nere...

Hoppas de funnit öppet vatten någon annan stans.

stenarna ligger fastfrusna i isen...
Ser ut som strandsatta sälar!

 Isen är helt genomskinlig så om det hade varit

möjligt att gå på den så hade jag inte velat gjort

det. Det är skrämmande på nått vis. 

När isen verkligen tjocka till sig kan vi gå över till 

andra sidan. Lättvint när man ska över

till kompisen och fika.

Det är vackert på ett iskallt vis....

Bäst jag står här så hör jag hur det börjar

knäppa, smälla och oinka sig i isen, eller under isen. Oinka är nog det mest beskrivande ord jag kommer på. Ljudet är lite otäckt på nått vis. 

Jag trodde det var isen som började spricka upp.
Men det var tvärt om. Den frös på ännu mera.
Jag hoppade högt i alla fall. 

Mitt frusna paradis.

På den lilla stenpiren ser man

hur vattnet sjunkit medans isen frös.
Stenar med barder... det är vackert.

Alldeles spegelblank is, hela vägen bort 

till änden av sjön.
Efter den här bilden vände jag och gick upp igen.
Då var jag ganska frusen.

Dagen efter var det väldigt dimmigt.
Jag gick för att försöka ta bilder. Men efter en stund 

gav jag upp. Man såg ju inget!
En timme senare var jag ute igen.

Solen sken nu, och dimman drev iväg.
Det var runt en 7-8 minus.
Hade bara en fleecetröja på mig. Mössa och vantar.
Men sånt får inte hindra.
Jag bestämde mig för att gå ner till sjön. 

Iväg över åkern i bilspår som gjorde det lätt att gå.
Stannade och tog några bilder. Så fortsatte jag.

Allt var frostklätt. 

Stod här och lyssnade...
Jodå samma ljud. Det knakade, knäppte och small. Så

kom det oink....så pang....
Man känner sig lite liten där man står.
Tänk om det plötsligt skjuter upp ett
sjöodjur från sjön? Rakt genom

isen?  Fantasin är det inget fel på i alla fall.

Inte kan det finnas moster och odjur här?
Där det är så vackert.
Kände det som jag gick runt i Narnia. 

Man kan inte annat göra än att bara njuta.

Tänk om man kunde göra vykort.....

Skulle någon verkligen vilja köpa dessa kort och 

skicka i posten?
Nä det tror jag inte. Allt går via mail idag....

Men tanken vill inte släppa taget...
Måste fundera på det här.

Hängbjörkarna är lika vackra med blad som i frost.
Jo vi bor vackert.

Dagen idag kom med sol, kyla och frost. Men

jag älskar den här tiden när det är så här.
Får det lov att vata lite sparris?

Solrosen har böjt sig för Kong Vinter, men

är nästan lika förtrollande vacker nu som i full blomst.

Ärtorna som blev kvar... kanske fåglarna tar dem?

ETT äppleträd är grönt ännu...
Eller frostgrönt kanske mera. 

Det står där i full lövskrud, och vill liksom inte släppa

taget på sommar och höst.
Bladen är inte gula, utan gröngula.
Undrar vad det här trädet besitter för krafter egentligen? Men vackert är det.

Jag står under vårt kala äppleträd och ser ner över sjön. Idag var jag inte nere.. Jag hade annat att göra...

Jag tränar! Fast idag blev det bara en fröbehållare.
Tror dem rymmer 3,5 kg var dessa.
Jag får fylla på varje dag... Då kan ni föreställa

er hur mycket fåglar här är.

Mitt vackra paradis.

Sitter och njuter en kopp te nu. Ute är det nästan 14 minus. Månen klättrar på himlen men den har en 

slöja av dis framför sig.
Äter en knäckemacka med ost på.
Hembakat knäckebröd.
Receptet kommer här.
1 påse torrjäst, går bra med färskjäst med.
5 dl kaffe, ljummet.
3 dl äpplemos.
1 nypa salt.
2,5 matsked kanel.
25 gram rumsvarmt smör.
Så några dl vetemjöl och resten rågsikt.
Rör ner det ljumma kaffet i äpplemoset.
Ha det i degbunken där du har vetemjölet, jästen, salt och kanel. Rör runt så allt blandar sig.
Så startar du maskinen, och har i det rumsvarma smöret som du skurit i tärningar. Ha i rågsikt tills du

tycker du fått en deg.
Låt den jäsa en timme.
Så upp med den på bakbord, knåda lite, den är nog ganska

kladdig så ha mera mjöl till hands.
Dela degen i 12 bitar.  Sen kan du välja, 

12 stora bitar eller 24 små.
Jag gjorde små..
Kavlade först ut med vanlig kavel, så körde jag

över degen med kruskaveln. Lyfte över kakan, den ska vara TUNN, på plåt med bakpapper. Naggade och

så in i ugnen som är på 250 grader.
Det går fort att grädda dem, så håll ögonen öppna så

de inte blir brända.
Ta så ut plåten, låt kakorna svalna på galler och

så hängde jag upp dem på en blomsterpinne för

att bli riktigt kalla.
Du kan behöva låta dem torka i ugnen på eftervärmen.
Kakorna kan bli lite mjuka. Men in med dem på 50 grader. Låt dem ligga där tills dem är färdiga och hårda. Du kan behöva känna på dem med jämna mellanrum.  Förvara dem så i en plåtburk.
Så otroligt goda blir dem. 

Pepparkakor gjorde jag i lördags.
Då använde jag mig av
receptet på
Skansens Julpepparkakor. 
Degen innehåller inte kanel, men jag har haft i lite 

i alla fall. Detta recept har jag använt mig av nu i snart 10 år. Älskar det.

Nu ska jag se lite tv en stund.
Sen blir natta tror jag.
Ha en skön kväll vidare ni som orkat läsa hela

vägen hit. Det är bra gjort.
Kram.......