Slut på November.

Ja nu är det bara 31 dagar kvar av 2017.
Vart har året tagit vägen?
Har hänt en del i november.
Jag fick en ny, fin orange och blå mössa. 

Det står Aafk på. För

säkerhetsskull är den stickad med reflexgarn.
Mössan bär jag stolt, för det är MITT fotbollslags

färger och märke. Ålesund.
Hon som gjort den heter Beate. Vi har växt upp 

tillsammans om somrarna i Søvik, som ligger just 

utanför Ålesund.
Tyvärr så får dem spela i Obosligan nästa säsong.

De förlorade sin plats i Tippeligan. Men

det gör inget, jag håller på MITT lag i alla fall.
T-shirten har jag fått från en kvinna i Ålesund,

Hon heter Mariann Kjerstad. Vet inte om vi är

släkt så. Men vi har samma vackra efternamn och det

räcker mycket långt.
Kaffekoppen var jag tvungen av en annan vän att visa, för han trodde inte på mig när jag sa jag skulle

ha en kopp kaffe. 

Ja så ringde det på dörren...
Först var där ingen... SEN...
Jag var snabb att hämta godiset.
Visst har vi söta grannbarn.

Soluppgångar har vi haft.
Här var det isande kallt ute.

Solen försökte hålla undan för den stora

nattskyn som var på väg bort.
Älvorna dansade och försvann.

Jag slängde ihop ett bröd som fantiserade ihop.
Ett kaffebröd.
Jo det blev gott. 

Fåglarna kom som på beställning när

vi fick upp fågelmataren.
Här sitter stilitsen, eller steglits som den heter

på svenska. En färglad liten gynnare.
Kommer i flock.

Väder har vi haft.
Här dansar älvorna iväg upp mot skogen, förbi

grannens hus. Väldans vackert tycker jag.

Här går långdansen över sjön.
Nästan så jag hörde Alvedansen

Så kom den då...
Den första snön den här vintern.
Vackert och stillsamt.

Plötsligt såg en blomvas jag faktiskt glömt.
Men jag kunde inte kasta dem, var tvungen

att ta bilder på dem först.
Tänk att vissna blomster kan vara så vackra.
Det är mina cosmos, eller rosenskära som

var så vackra. 

Blev lite småhungrig en dag.
Vad smakar bättre än en skiva hembakt

bröd med hemkokt blåbärssylt på.
Samt en god kopp kaffe.
Det är faktiskt lyx på nått vis.

Ute är det mörkt på kvällarna nu.
Vi satte upp en ljusslinga längst med väggen

ner mot ladan och bilen.
Blev helt otroligt bra.
Det lyser så vackert. Som ni ser...
Snön ligger.

Har inte gjort någon snögubbe ännu.
Men min stubbesnögubbe får duga.
Två små blåa keramikbitar till ögon, och

ett rött band med hjärta i som rosett. 

Medans snön snöade så bakade jag.
Det blev lussekatter. Med glögg i som degvätska.
Hade saffran som legat i rom sen i november

förra året, hade i det i degen ihop med 2 dl

av den här glöggen. Kan rekomenderas. Blev

så gott kan jag säga.

Igår fyllde jag på frön till fåglarna.
Blev lite förundrad över hur domherren kan veta att

jag har svarta solrosfrön i mataren, inte de randiga som var i blandning till och med den här dagen.
Svarta frön från första dag. Det tog 10 minuter så 

satt dem på backen och åt.
Så fyllde jag upp, med andra solrosfrön. Inte en domherre! Så blev det svarta igen, och gissa vad...

där kom dem. 3 par domherre och domfru.
Någon som vet?
Har de ett luktsinne? Ett sjätte sinne, eller går 

skvallret på bygda?

Gick mig en liten tur idag.
Snön snöade ännu, det knarrade under stövlarna.

Det var stilla ute, inte en bil... Gick

in en bit på vägen mot det gamla bedehuset. 

Allt har den här blågrå färgen. Det här är 

mitt på dagen och ändå blev det aldrig helt ljust.
Postkassa står där, skulle tömma den på

hemvägen. Var bara reklam. Jag saknar brev.
Goa, varma brev, från vänner och familj.
Tänk att sitta med en kopp kaffe, öppna kuvertet och

ta ut brevet och läsa om allt som hänt, ska hända och 

inte hända. Ett riktigt gammaldax brev.
Så det får ni gärna sända mig.
Brev i posten.

När man passerat postkassa på vägen hem så kom

grannen med hunden Oskar. De skulle ut

på en promenad. Var bara 3 minus, ingen blåst och 

ett stilla snöfall, så det var skönt ute.

Utelampan på grannes stabbur lös. Fåglebordet

stod där med mat åt småfåglarna.
Så en sak är säkert, det är 4 hus här på gården.
Alla fyra har fågelmatare. Här går inga fåglar hungriga kan jag säga.

Sista bilden på Nuguren i November.
Isen har börjat krypa ut över vattnet.
Blir det riktigt kallt nu så lägger den sig nog

innan jul. Men den blir inte stark nog att gå ut på.

Sista dagen i november 2017.
Nu är det bara 31 dagar kvar

av det här året. Man sitter och funderar på

vart det har tagit vägen. Året alltså. Känns inte så 

länge sen som det var vår och man

satt på verandan och njöt den första fikan i

vårvärmen, medans den ena flyttfågeln efter den andra anlände och var ivriga efter att få mat i magen.
Nu har dem flugit till värmen igen. De laddar upp för att komma tillbaka om inte allt för många månader.
Men nu, en kopp te, lyssna på lite musik och

bra vara. Säger godnatt.
Kram....

Frost och snö.

Godkväll i stugorna.
Sitter och småhuttrar, dricker te och mår

egentligen ganska bra.
Nu har den här tiden kommit som jag 

tycker ganska mycket om.
Vintern!
Frosten!
Lite knarr under stövlarna och 

froströk när man andas.
I fredags kom plötsligt det där vita dalandes

från ovan. Inte mycket, men det var så det blev 

lite ljust på marken.
På lördagen sken solen och det vita låg kvar.
Men sen... på söndagen...
Då såg det ut så här.
Det här är så vackert. Jag njuter av varje ögonblick

när jag ser ut, eller är ute.
Träden nere vid sjön var vita. Stubbåkern

hade blivit lite vitare.

Morgondiset gled vackert över sjön.

En stund senare så bestämde vi oss, ja jag

och Jimmy, för att gå ner till sjön.
Det är ett helt annat landskap när

det är så här. Känner mig lite som

om jag är i Narnia.

Hela naturen hade blivit vit. 

Skogen på andra sidan sjön var så vacker.

Buskar och gräs, ogräs och stenar hade

fått ett vitt täcke på sig.

Solen gjorde sitt tillsammans med den blå

himlen för att visa sig från sin vackra sida.

Att Nuguren var lika blå som himlen utgjorde

en kontrast till de vita, gnistrande träden.

Tänk när isen har lagt sig här. 

Borta vid udden satt vi på isen och grillade korv 

för nått år sen.

Nu var det bara några änder och svanar 

på sjön. Vi hörde dem, men såg dem inte.

Plötsligt började det att snöa. Men 

det var bara frost från träden som flög iväg 

när vinden lekte med grenarna.

Jo, jag vet...vackert.

Vi gick över åkern upp.
Jag var bara tvungen att vända mig om 

och ta flera bilder. 

Våra fotspår i stubbåkern. 

Så såg vi dem.
De tutade några meter över våra huvuden och 

gick in för landning på sjön.
Tror det var två vuxna fåglar och tre ungar.

Fast det var mitt på dagen så 

fick man långa skuggor när man fotade.

Blå himmel, några moln, en lite blek sol 

och lite träd.
Då blir det så här.

Ja där uppe bor vi...

Där borta vid träden...
Där går vägen upp.

Eller ner...
Oavsett...
Mördarbacken heter den. 

Digernes är så vackert. Stubbåker, kala lövträd

och gröna barrträd samt lite ogräs.
Det kan bli så här vackert.

Nästan så man hörde hur det knäcktes när

man tog i grässtråna.

En liten buske, som vägrar släppa

sina gula löv.
Men jag förstår den. För det här 

blev som en tavla. 

Till och med jag fastnade på bild.
Nu är badbryggan uppe på land.
Å andra sidan tror jag inte jag ska bada.

Däremot ska jag gå upp och ta en

dusch nu. Sen blir det nog en tidig kväll.
Lite småtrött.
Så ni andra får ha en riktigt flott

afton vidare.
Kram.

Sista delen av oktober.....

Ja hela oktober månad har bjudit på många fina dagar.
Många vackra soluppgångar med.
Här är en tidig morgon den 21 oktober.
Lite frost på backen, någon minusgrad.
Det bet lite i näsan.
Men det var så vackert.

Man känner sig lite liten när man står under en

sån här vacker himel.

Hmm... tror jag ska köpa mig en hatt alltså....

Nuguren är alltid lika vacker. 

Tror det är årets sista solros.
Får bara hoppas den slår ut.

Återigen denna vackra, gula lönn. 
När man står där och ser upp så verkar den

nästan helt oändlig.

I den grön/bruna gräsmattan såg jag något gult.
En liten pensè som ville glädja mig.

När solen letar sig in genom fönstret en 

eftermiddag när himlen varit grå och dimman tjock.
Då blir man glad.

Ett löv låg på backen och såg ut som ett hjärta. 

Då kom den upp....
Maken fick den på plats i torsdags.

Där står den. Men bara med en fröautomat än så länge. Det kommer flera.

Tror inte jag hann in genom dörren förren

de första gästerna anlände.
Herr Domherre och Herr Pilfink.

Nötväckan dök upp som genom ett trollslag.
For upp och ner  ner för trädstammen, ner på backen, flög upp i björken och så höll den på.

Det har varit många dagar med dimma nu 

i slutet på oktober. Gick ner till sjön.
Det känns som det är oändligt långt när man ser den här bilden. 

Gården dök upp i dimman med. 

I går, fredag var det så konstigt ljus.
Jag bara måtte ut.
Solen kom liksom inte fram genom de 

tjocka molnen. Man såg bara ett eldklot på himlen.

Upp mot skogen dansade älvorna 

och man hörde nästan den trolska musiken.

Nere vid sjön blev jag helt betagen...
Så otroligt vackert.

Klockan är runt halv elva på förmiddagen. 

Nästan så jag skulle vilja göra tavlor av dessa bilder.

Nere vid badbryggan såg det ut så här.
Man hörde bara det stilla kluckandet när

vattnet fick bryggan att gunga lite grann och

när vattnet slog mot stenarna. 

Väl uppe igen såg jag ut över sjön och jag

bara stod och njöt.

Dimma kan vara otroligt vackert.

Idag gick gubben och jag ner till sjön.
Lekte lite med svartvitt...
Blir ett helt annat landskap. 

Björkslanorna i gräset....

Utsikten mot Nor.

Klickar du på bilden så ska du se en båt som kommer 

där långt bort på sjön.
Det gick undan kan jag säga.

Stubbåkern och grannens skogsparti.
Vackert så det gör ont.

Körsbärsträdet blev helt avklätt i går, det blåste 

så in i granskogen. Eller ska man säga körsbärsträdet...
Nu dröjer det några månader tills det kommer 

vita, vackra och många blommor på grenarna.

Jo en har bakat också.
Både bullar...

..... matbröd.
Gott blev det, försvann gjorde det.

Det här var bloggen för den här gången.
Ska dricka upp mitt vin, sen får vi se om man 

kryper i säng eller blir uppe lite till.
Önskar er en fin helg där ni är.
Kram....