Translate

söndag 10 september 2017

Vackra Glomma vid Flomstenen på Namnå.


Var på besök i den här lokalen en dag i Augusti.
Noga räknat så var det 3 besök tillsammans.
Den här dagen skulle jag dra ut en tand.
Har nog hittat världens bästa tandläkare.
Så hit ska jag komma flera gånger.
Låter som jag ser fram emot det, och på
något vis gör jag det.
Nåväl, när jag var färdig och tanden var borta
så körde maken och jag mot hemmet.
Men först så stannade vi till här.
Jag gick ut med kameran. Trots min värkade
mun så var jag tvungen att fota.
Det var så vackert här. 
Här, det är
Flomstenen på Namnå.
Har skrivit om det förut.
En vacker rastplats längst med
riksväg 2 som går mellan
Kongsvinger och Elverum.
Sol, varmt och behagligt och nästan helt
spegelblankt vatten i Glomma. Men så har det inte alltid varit.
Den lilla biälven var nästan stillastående.
När Glomma är flomstor så går vattnet VÄLDIGT 
långt opp på land.
Mot norr speglade sig molnen i vattnet.
Nästan synd att inga vackra vita båtar kan gå här. 
Strandkanten längre bort speglade sig 
i Glommas blå vatten.
Mot söder såg det ut så här. 
Några träd hade fastnat på den lilla
holmen och låg vackert fast.
Att vattnet kan vara så blått, när botten är sand
förstår jag inte helt. Går att bada här.
MEN.... det är starka strömmar i denna älv, så
sandbankarna flyttar sig fort. Där man nyss kunde stå, är det strax brådjupt och farligt.
Så man får vara observant.
När jag ser den här bilden så går tankarna 
långt tillbaka i tid. Man ser gårdar på andra sidan 
idag. Hur såg det ut för 100 år sen? 
Jag tror det växte mera skog till att börja med.
Någon hade säkert byggt sig ett litet hus.
Bosatt sig här med sin familj, några får, kor och grisar. Höns med säkert. 
De hade säkert fått ta ner skog, för att kunna få
sig en liten åkerteg där de kunde så spannmål och 
potatis och andra grödor.
Jag tänker mig sedan fram till år 1789.
Då skedde det som kallas Storofsen.
Det var en översvämning här i Östra Norge
i Juli 1789.
63 personer rapporterades försvunna, tusentals hus 
totalförstördes och tusental boskapsdjur drunknade.
Älvarna Glomma och Gudbrandsdalslågen översvämmades och vattennivån på sjön Mjösa steg 10 meter över den normala nivån. Glomma steg med 17 meter!
Det fanns inte regnmätningar då. men en uppgift angav att en tunna fylldes med regnvatten på några dagar. Det ska då motsvara minst 320 mm.
En så stor översvämning har inte förekommit här sen dess. Inte förren 1995.
Då drabbade nästa stor översvämning området. 

Vesleofsen.
I sluet av april 1995 var snömagasinet i Glomma
130-150 procent av det normala. Det föll mera snö
fram till den 22 maj då temperarturen slog om och steg med 10 grader över 6 dygn.
Översvämningen nådde toppen mellan 2-10 juni.
Översvämningen drabbade ca 1850 gårdar i området, 
1 person omkom.
Glomma är vacker, men har en mörkare sida med.
Det blir så stora skador för att älven är så lång, 
den är 619 km lång. Går från tröndelag ner til Fredrikstad.  Nu får vi hoppas att det inte blir några flera sådana översvämningar, men som vädret och klimatet är nu, så vet man ju inte.
Till minne efter de här stora katastroferna så står det 
här en stor bauta. Den kallas för flomstenen.
På den har man ristat in de flesta stora översvämningar och vilket årtal de var. Sen har man då dragit en linje för att visa hur högt vattnet gick.
Då kan ni själva tänka er.
Det står en liknande sten vid Flisabrua på Flisa.
Jag tar en sista blick på stenen, så vänder jag mig 
om för att gå upp till bilen. På näthinnan ser jag hur folk här kämpade för att hålla undan vattnet.
Hur de fyllde sandsäckar, evakuerade och hjälpte folk
som inte kom någon stans. Folk med båtar, helikopter och räddningsutrustning. Jag tänker på hur de har det i USA nu när Irma härjar....
Glad jag bor där jag bor.
Glad för att det bara regnar, att jag har tak över huvudet, att jag inte behöver evakuera, att inga husdjur står i fara för att omkomma när de blir
lämnade vind för våg. 
Med en sista blick ut över vattnet, viskar jag
stilla ett tack till älven, som föder, som dräper, som lever, som rinner som ett blått band genom stora delar av det vackra land jag bor i.
Man säger om havet, att havet ger, och havet tar.
Tror detsamma gäller för stora, långa älvar.
Som Glomma.
Önskar er alla en fin söndaskväll.
Ute har mörkret fallit, utelamporna är tända.
På köksbänken brinner ljus i mina lyktor.
Snart ska jag slå mig ner och se lite på tvn.
Hösten är här och det är helt som det ska. Dags 
att kura inne nu, lyssna på regn och blåst, njuta av 
de dagar då solen värmer. Ja så är det, 
och så får det bli.
Kram

lördag 26 augusti 2017

Skogen kallar....

Ja igår gjorde den det.
Vi tänkte vi skulle ut och se om vi fann någon svamp.
Höstfärgerna har kommit redan men det 
är vackra färger.
En bit upp såg man huset på gården. Det är
det vita mitt i bilden.
Där bor inte vi, men bakom där ligger vårt.
Jag var inte ensam rödtopp ute i skogen.
Här är två till.
Plötsligt såg vi något som rörde sig i gräset.
Det var en liten gynnare.
Grodan Boll. Kalle Stropp såg vi inte. 
Däremot såg vi nått gult....
Blev ganska mycket gult till slut.
Även en del trattisar som nu ligger i torken. 
Magiskt ljus och det var alldeles stilla. 
Karl Johan (tror jag) stod i givakt mitt
i vägen för oss. Men han såg lite maskäten
ut så han fick allt stå kvar.
Kan även varit hans släkting Gallsopp.
Det är en tråkig typ.
Katarina, tror vi har Huldra här....
Inte det här, det är guben.
Här mitt i skogen ringde mobilen.
Var tvungen att svara då jag väntade ett viktigt
samtal. Men det var inte det, utan vår goa vän
Lena. Jag svarade "mitt i skogen!" Hon trodde
jag skämtade... men vi var ju mitt i skogen.
Det här är definitivt INTE Huldra!
Snarare hennes släkting Åldra!
Hon ser ut som hon sett nått läskigt i skogen....
Framför stenen såg jag nått smått...
Småfolket! Jag hälsade och tackade för att vi fick
ta svampen. Hoppas de satte pris på det.
Vi träffade även på Putte.
Han i blåbärsskogen ni vet.
Han hade inte orkat plocka alla bär
så det hängde kvar en del.
De tänkte jag att jag skulle ta om några dagar. 
Vacker svamp. Men jag lät den vara kvar..
Tror inte den smakar så gott.
När skogen försvann så fick vi utsikt.
Där nere är sjön, Nuguren. Det är så
vackert här.  Molnet gillar jag med. Inte helt överrense men mig själv om vad det ser ut som.
Några förslag?
Här hade inte Putte heller plockat.
Men jag förstår honom. Blåbären är
ju stora som äpplen.
För honom alltså...
Nog för han ser liten ut på bilden, men
det är inte Putte.... det är guben det här med.
Det kom ganska mörka moln bakom oss, så
vi skyndade på stegen. Men inget regn kom.
Lite visste jag då, men idag, (söndag)
så skulle vi gå där borta... Långt därborta, där
bergstoppen är. Men den historian kommer en annan dag. Med massor av bilder.
Rafjell på andra sidan sjön.
Det är en otroligt vacker natur vi
har runt oss här.
Putte, han med blåbären, han såg även röda stora bär.
Lingon. Det såg vi med när vi gick här.
Massor, så det får bli en sån där dag framigenom när man tar allt man hittar av blått och rött.
Inte Puttes hand... Men bären är stora och saftiga. 
Sista bilden från skogen för den här gången.
Det var skönt att komma hem. Få av sig
kängorna, sätta på en balja kaffe och så rensa.....
Dessa ligger nu förvällda i frysen.
Utom en liten del.. de ska på smörgåsen 
till söndagsfrukosten. Deg står på jäsning.
Dessa ligger i torken. Blir gott att smula ner i
såser, köttfärs och till älgstek.
Nu ska jag fixa degen, den har jäst ett par timmar.
Så blir det en kopp te. Ska ta in stolarna från verandan, det börjar bli kyligt nu. 10,8 plus visar termometern.  Hösten kryper allt närmare och närmare.
Med det önskar jag er en fin lördagskväll och 
en skön söndag. Stor kram från....






söndag 30 juli 2017

En tur til Vinger.....


En tur till Kongsvinger är aldrig fel.
Eller en tur til vinger som man säger här.
Gubbe, jag och Synnöve for in en dag.
Skulle handla lite och det gjorde vi, så tog vi en
promenad längst med Glomma.
Vackert är det.
Rallarrosen växer överallt.
Den är så vacker med sin höga stjälk och de
små rosa blommorna i toppen.
Den kallas också för mjölkört. Man tror att
den har befodrat mjölkavsöndringen hos kor.
På ren svenska tror jag det menas att korna mjölkade mera om dem fick denna i fodret.
Man kan faktiskt äta den, men den ska förvällas först.
Innehåller mycket c-vitamer.
Den tillhör även de 14 viktigaste växterna i en överlevnadssituasjon. Så då vet ni det.
Google är fantastiskt. 
Glomma rann stillsamt förbi där vi gick.
Det växer så mycket vackert vid strandkanten.
Björkarna är otroligt fina här.
På andra sidan kan man skönja bebyggelsen som
klättrar uppför sluttningen, eller om det nu är nedför...
Har ju hela tiden sagt att vi har tre broar i Kongsvinger.
FEL!
Här är den fjärde.
Vet dock inte vad den heter, eller om den ens
har ett namn. Men den är vacker tycker jag.
Vi närmar oss slutmålet.
Här finner man bord och bänkar att njuta en 
kopp kaffe vid, eller en god lunch om man vill.
Trots att jag gått här så många gånger så
kan jag inte slita mig från att ta bilder.
Det är bara så skönt att vandra här.
Hade vi fortsatt hade vi kommit till centrum, till
broarna och butikerna. Men vi stannade här.
Det är en skön avkoppling att gå här.
Bebyggelsen på andra sidan, och en av de numera fyra broarna syns långt där borta. 
Precis här stannade vi.
Vred på huvudet åt vänster och hittade....
Ja, hittade och hittade...
Vi visste ju att det låg här.
Promenaden Kafè. 
Vi gick in, beställde gofika av den här glada och 
trevliga damen. Hon vet hur man ger god service minsann. Det här är ett populärt ställe, har funnits
sen 1 september i fjor. Blir MÅNGA besök här.
På kafèt jobbar det människor som har behov för att 
komma ut i arbetslivet eller sliter med andra problem.
ALLT är hembakat, hemlagat och smakar helt ljuvligt. Så är ni i Kongsvinger, gå hit!
Det rekomenderas starkt!
Vi köpte tre kaffe och så detta...
Två budapestbakelser som enligt gubben och Synnöve var så goda, stora fina bitar var det med.
Jag tog en succsetårtbit. Krämen på toppen...
Skulle önska jag kunde göra den själv.
SÅÅÅÅ GOD! 
De vackra muggarna kan man dessutom köpa i deras butik som ligger bakom fiket. Där har de massor av fint.
Ångrade lite att vi inte gick där när vi var där. Men det kommer flera gånger.
Där kan man köpa mycket som gjörs på fängelset här.
Ved till vintern och mycket annat. Värt ett besök.
Jag lovar.
Gubben funderade på om han FICK äta sin budapest nu... ja då sa jag. 
 
Synnöve höll upp muggen så jag fick bild på den.
De är så fina.
Sen fick hon dricka sitt goda kaffe. 
När vi var färdiga så tog vi in våra brickor, och då såg jag den här vackra tavlan. Vet inte om den är till salu.
Men hela fiket inne består av retromöbler, inte ett bord eller stor liknar en annan. Det är så mysigt.
På turen tillbaka till bilen passade jag på att fota
Glomma och strandpromenaden från ett annat håll.
Jag måste säga att jag själv gillar den här bilden.
Du kan sitta under där och fika.
Du kan äta medhavd matsäck om du har det.
Borden är till för alla.
Blev nöjd med den här bilden med. 
Så här ser det ut på parkeringen vid fiket. Till
vänster ser man där de har vinterveden.
Så den här vackra "namnlösa" bron från en annan vinkel. Man kan liksom inte tro att man egentligen befinner sig i stan när man går här. 
Strandpromenaden har de senaste åren blivit så fin, då den firman som heter Aktör har tagit på sig ansvaret för att röja, klippa gräsmattor, och rensa ogräs började med jobbet. De är duktiga människor som gör det här.
De förtjänar att få veta det.
Så bron igen. Det rinner en bäck under den, men det är väldigt lite vatten just nu, men man hörde hur det
porlade lite grann. Vi har i alla fått regn här, i motsvarighet till många andra runt om. 
Med den bilden säger jag hej för nu.
Ska upp en trapp och titta på tvätten som ska vikas och läggas in i skåp.
Sen blir det laga middag och så ska vi iväg några timmar till en god vän. Så det är min 
söndagseftermiddag här.
Ha en fabelaktigt flott söndagseftermiddag ni med.
Njut den, den kommer aldrig tillbaka.
Kram.....








Related Posts with Thumbnails