Julmånad 2013.

Eller JuIimånad.
Det är frågan....
Nåja, jag bakade julkakor och la i burk.

Jag gjorde en krans att ha på dörren.
Det är väl den första jag gjort.
Så den får jag vara nöjd med.

Solen gick upp och visade sig från sin bästa 

sida en tidig morgon.
Vackert så det gör ont....

Vallbytomten kom fram.

Som han gjort i ca 20 år nu.
Ingen jul utan honom.

Jag bad om hjälp med att få tag

i pommerans till pepparkaksdegen.
Och det fick jag.
Så nu kan jag baka pepparkakor i 

flera år. Men har faktiskt bakat matbröd

och kryddat med pommerans, och det

blev så bra så....
Tack till Ellen, Lena och lilla Bell för hjälpen.

Styvsonen sände ett par påsar med.
För säkerhetsskull, fniss...

Herr Domherre kom på besök.
Ensam! Vet inte om han var ute och rekade

lite, för att kunna rapportera att

det serveras mat på samma ställe som

i fjor, så vi kan lugnt fara dit nu.

Och jag fick en ny mössa från
goa Anna Maria på Island.
Jag ÄLSKAR blått.
Har nog varit blånisse i ett tidigare liv.

Tände mina vackra ljuslyktor.
Skenet från dessa är helt magiskt.
Så ser man mönstret som är på dom.
Älskar dessa...

På den här är det granar.

Utegran och uteljus.
Det var den här dagen vi hade snö....
Vackert var det i alla fall att få upp den.

Min lilla julepepparkaksby har fått

komma fram i år.
Den är så vacker. Köpte den på Guldfynd 

för en del år sen. 

Så var det pepparkakorna då...
De riktiga alltså.
Som ni förstår så behövde jag inte alla

7 påsarna med pommerans.
Använde mig av ett recept som

kommer från Skansen.
De blev såååå goda kan jag säga.

Grisen står och hyler...
Ja så sjunger Odd Nordstoga i alla fall.
Här ligger den tillsammans med 

Gubben och Gumman, medans kärleken 

flödar och stjärnan tindrar...

Har även gjort sådana...

Struvor är något av det bästa jag

vet till jul. Men i år fick jag inte tag 

i kokosfett, utan något som heter Smult.
Ja det heter så här i Norge.
Det är väl egentligen ister.
Smaken blev inte helt lika.
Godare med kokosfett....

Ännu mera baka...
Gjorde mig till och skulle göra 

päronbiskvier....
Så lätt så som alla säger....
HAHAHA, säger jag...
Bottnarna blev stenhårda...
Smörkrämen med päronsmak blev knallgod.
Så skulle eländet doppas i choklad...
Har ni sett hur det ser ut när det går ett jordras

från en fjälltopp någon gång?
Smörkrämen på mandelmassebotten var fjället...
Doppade det i det varma chokladen och

den rann av!
Japp, ungefär som när ett jordras går från fjälltoppen!
Chokladen la sig runt fjällfoten snyggt och prydligt och smörkrämen lyste blågrön

som en avskalad fjälltopp efter ett ras!
Jo, jag HADE haft dom i kylen en tag INNAN jag 

doppade i chokladen.
Så jag fick prova igen... och igen...
Till slut satt chokladen fast på fjälltoppen...
Om de blev goda?
Jovars, fast jag tyckte bottnarna blev för hårda....

Dagen efter lucia såg det ut så här hos

oss.... Hoppet om den där vita julen, 

när tomten landar med släden 

nere på sjön ökade....

Men....
Vad är det här?

Jo, det är det här!

Nästan 100 % av bladen från 

en azalea....

Nästan naken står den nu på bordet

i vardagsrummet....

Sida vid sida med sin syster.
Kommer från samma butik, samma datum...
Fått samma behandling här hemma...
Men som synes...
Långt ifrån samma resultat!

Varför?

Det har ju som sagt regnat ett tag nu.
I natt plaskade det på rejält.
Vi har ingen snö säger jag...
Men då ljuger jag...
Kolla här...
Vi har SNÖ, hurra, fniss...

I morse när vi kom ner i köket såg vi inte ut!
Tvärstopp! Gick ut för att se.
Smånissene har varit framme....
De brukar komma och göra lite bus innan jul.

Så här såg det ut innifrån.
Synd smånissarna satt pappret upp och ner, 

för det var bra mycket bättre att

se på det, än se på regnet

som föll ute.

Ute ja....
Inte mycket idag som säger oss

att det är julafton om 3 dagar!
Sol och barmark... 6 grader varmt...

Bara för skojs skull...
Här är det 21 december 2010....
Snö, vitt och vackert och minns jag rätt,

runt en 15-20 minus...

Isen på Nuguren låg....

21 December 2011....Ja ni ser själva...

Vackert och vitt...
OCH KALLT!

21 December 2012.
Snö och ganska kallt....
Så har det alltså varit de tre senaste åren.

Tröstade mig med att göra en krans till.
Den hängde jag på grannens dörr.
Jag hade god hjälp, av yrvädret Oskar.
Det vill säga, han bar iväg med kulor och snöre,

jag försökte fånga honom med det så jag

fick färdigt kransen. Till slut lyckades jag.

Med den säger jag killevippen för

idag. Ska försöka återkomma EN gång

till innan julafton.
Men nu är det mycket att pyssla med.
Så gör jag det INTE, så önskar jag er:

Kram....

Minns i november.....

Den ljuva september.....
Ja för september var en ljuv månad.
Se bara här....
Rena sommaren.

Frågan är om spindlarna tycket likadant.
Men nog minns jag de vackra näten de spann över

gångstigar och mellan grenar alltid....

Minns den knallgula solrosen som växte och 

sträckte sig mot himmlen......

Och nog minns jag att fåglarna skulle få fröna 

som blev kvar......

Minns svampturerna i skogen med maken.
Minns också när vi gick här med Erri.....

Vem vill väl inte minnas en hand full av svamp....

Eller hur man låg på alla fyra för att plocka den....
Minns att det var MYCKET svamp.....

Minns att gubbeälsklingen svor till när han fick en

hjortelus/älgfluga i munnen....
Sen minns jag att han spottade ett bra tag....

Det är fint med minnen....
Även om bron är kvar så minns jag vad vi 

gjorde på den gamla bron när jag fotade.

Vi gick över vägen till den andra sidan, så

att jag skulle kunna ta bild på ruinen i Glomma....
Jo det minns jag....

Vi skulle hit, när jag stoppade på bron för att fota.
Det var nämligen Kongsvinger marken.
Vilket minne jag har va, fniss....
Vargen står där på sin fot och ylar

ljudlöst, och folket runt om

tycks inte bry sig om den alls...
Bakom ser man tält och marknadsstånd.
Jag minns att vi gick runt för att se om 

skulle köpa något. Men 

vad jag kan komma ihåg var det mest duppeditter 

och dingsar som vi inte hade användning för....

Uppe i Jernbanegata var det några marknadsstånd med.

Minns att några ungdommar höll på att ta livet av mig, genom

att smälla av ett skott av något slag bakom ryggen på mig.
Trodde hjärtat skulle stanna!
Minns också att jag tyckte det var lite marknadsstånd.

Den här minns jag med. Men vad det ska föreställa har 

jag inte en aning om.... 

Utanför Williams i Jernbanegata var

kommersen i full gång.
Williams är Frälsningsarmens butik här i stan.
Här finner du ALLT mellan himmel och jord, 

och finner du det inte, ja då finns det nog inte...
När vi får besök nästa gång ska vi nog gå hit och fika.
De har  så gott kaffe och jag lovar, Kongsvingers största och bästa

våfflor att bjuda på!
Priset är lågt, men hur.... Näe det minns jag inte...

Här fanns det massor av spännande saker...
En sån där välkommen till oss har jag också

broderat, den hänger vid dörren...

Den här mannen med sin fina häst minns jag mer än väl!
Men vad han heter....
Näe det minns jag inte....
Men han är med på nästan alla evenemang inne Kongsvinger.
Då kommer han körandes och låter folk åka 

med för en billig penning.

Det här minns jag i alla fall....
Samma saker år från år.....

Bakom där köpte vi kaffe.....
Det var billigt. Det minns jag.

Så bjöd Vinger Blues & Soul Club upp till musik.
Där stod vi i över tre timmar och bara njöt av MYCKET bra

musik. Det var tre band som spelade.
Det här är ett av dom.

Vad det heter....
Näe, minns inte...

Trodde jag såg i syne först....
Men så upptäckte jag att det var en ballongtraktor....

Minns att jag gick runt för att få lite mera bilder på

alla människor som var där. 

Så zoomade jag in lite....

och ännu mera... och vips, där står gubbeälsklingen....
Efter 3 timmar så for hem.
Trötta och med verkande ben.
Men det var en helt otroligt bra marknad den här

hösten, och musiken ska väl ha en stor del 

av äran för det.
Det var där och då vi blev medlemmar i 

Vinger Soul & Blues Club.
Det minns jag....

Minns också alla vackra soluppgångar

som naturen bjöd på i september.
Det här var en av dom.
Har bilder på många flera.....

Ikväll, den sista november, så

kom jag ihåg att ta fram ljusstakarna och sätta i fönstren.
I morgon är det första advent.
Nu går vi in i julmånaden.
Men stressa inte, julen kommer i alla fall.
Det som inte blir gjort kan man göra nästa jul.
Det viktigaste är att man kommer ihåg att umgås med 

sina nära och kära. Att man kan varva ner och invänta det nya året som

bara är 31 dagar bort!
Om 31 dagar kan vi alltså sitta och minnas året som gått....
Nu ska jag gå jag med. Ska in och brodera lite....
Medans jag kommer ihåg hur man gör.
Kram på er, njut av lördagskvällen och 

ha en helt fabelaktig första advent i morgon.....

FROST.

Det var så vackert idag när jag 

gick ut på morgonkvisten.
Dimman låg tjock och tät,

där jag gick med lätta fjät.
Det kom några snöflingor, som

ville vara med på bild.

Ner mot grannen var det tätt,

så det var inte lätt, att se lampan

på ladan som lös.
Där jag sakta gick och frös.

Ett traktordäck stod lutat mot väggen.
Det längtar nog till tiden med den blommande häggen.
Men att vara så där ledig och lös, 

kan vara skönt när man ligger vid ett fjös.

Det gamla bedehuset med sin mörka skugga, 

där inne har nog många barn fått pugga.
Geografi och katekes, 

och hur många ägg det går på ett snes.

Vattenpölen hade frusit till is.
Det såg jag trots att det var dis.
Gräs och halm genom isen stack opp.

Ville nog ha sol på sin magra topp.

Så kom det en bil på vägen.
Tror det var bra jag stod ute på åkern.
Kom på att jag glömt reflexen hemma.
Man såg nog inte mycket från bilen.

Så var jag tillbaka vid vår postkasse.
I den låg tidningen och väntade.
Tog upp den och fortsatte hemåt.

Kände mig övervakad på nått vis....
Såg bara de där ögonen.
Mats hund följde mig med blicken tills

jag kom i höjd med hundgården.

Då kom han och hälsade.
Sen gick han in och la sig.

Blev en tur till stan idag med.
Det börjar bli en vana det här.
Frosten gör att landskapet får ett annat

utseende och jag bara njuter.
Jag tycker det är så vackert!

Här är vi vid infarten till Kongsvinger.

Jodå, den är där...
Festningen alltså...
Här kan man väl prata om in i dimman.

Att vi närmar oss jul kan väl ingen människa

ha undgått att veta.
På Rasta i stan låg utegranen som

varje år har vackra färgade ljus på sig.
Ställningarna är till för granarna.
De som ska säljas.....

I husvagnen tror jag granförsäljaren 

håller till. Skönt med värme nu när 

kylan kommer.
Efter jul, när granarna är borta, 

så säljs det fyrverkeri här.
Jag gillar inte det. Det borde inte få säljas.

Glomma och naturen runt är

alldeles isblå.
Jag älskar den här färgern.
Klockan är inte mer än 13:30 ungefär.

Hemma hade solen klarat av att ta sig

igenom dimman, och lite blå himmel

och sol visade sig.
Så vackert. Jag får aldrig nog. 

Min vackra sjö....

Nuguren.

Klockan närmar sig midnatt.
Sängdax strax.
Det är 4 minus ute nu.
Men ingen snö.
Önskar er alla en god natt.
Och så vill jag be er att använda reflex när

ni är ute på era vandringar längst våra gator

och torg runt om. Ni behöver dom.
Annars syns ni inte! Fast ni är vuxna.
Kram...