Øvrebyen, Festningen och en strandpromenad.

Mars lider mot sitt slut.

Sista dagen den här månaden.
Vart tar tiden vägen?
Jag bestämde mig för att ta en tur upp

i Övrebyen och Festningen.
Här ser man kupolen på

Kongsvinger Kirke.
En ganska ovanlig kupol tror jag

på en kyrka. En lökkupol.

Ovanlig, men vacker.

En bit upp i Övrebyen såg jag en rabatt där

krokusen grönskade...
Mitt i mars månad...
Jag tog mig en liten titt och så här såg det.
Härligt.

 När jag kom upp till den lilla parken vände jag 

min om och tog en bild neråt.
Ett fönster stod öppet i det rosa huset och 

hela stadsdelen andades 

anno dat sumal.

 Fru Balchen var dessvärre inte öppet på

måndagar såg jag, så det blev inget kaffe

där den dagen. Men det kommer flera.
Uppe i backen höll brevbäraren på

att dela ut dagens post.
Kunde inte låta bli att se framför mig

hur det såg ut förr....
Ingen bil, och väska över axeln...

 Kaffepetter och skylten pekade mot dörren,

men det var som sagt stängt den här gången.

 Jag fortsatte uppåt en bit till.

Kom till Aamodt gården.

Här finns idag ett musem.
Man kan köpa sig en kopp kaffe och en våffla

Under sommartid ska tilläggas.

 I det här huset bodde en man som var 

proviant och magasinförvaltare.
Han hette  Ole Roald Rynning.
Kan tänka mig att han var anstäld på
Kongsvinger Festning för att förvalta det som var 

av livsmedel och andra förnödheter.

Festningen idag har ingen försvarsverksamhet

längre. Den håller på att bygggas om och renoveras.
Det ska bli hotell här uppe.
Är inte helt säker på vad jag egentligen tycker om de 

planerna faktiskt. På något vis känns det

som att förstöra en del av vår historia genom att

modernisera den här historiska

anläggningen. Men jag får väl vänta

och se hur det blir.... Fast fungerar det inte då,

är det ju redan försent....
Tror det ska bli reception här...

Gick bakom den här byggnaden och fick 

en helt annan utsikt över Kongsvinger.
Den liksom smög sig fram mellan hus, träd och

de gamla murarna...

 Hörde nästan ett befäl som gav order här.
Historiens vingslag ni vet...

 Tittade ner på Övrebyen.
Såg Aamodtgården  och tänkte på

proviant och magasinförvaltaren.
Att bo nedanför det här byggverket på 1650-1800 

talet måste varit spännande.

 Vred lite till på huvudet och såg

över på andra sidan av Kongsvinger.
Där håller de nu på att bygga ny väg...

 Upp mot Festningen såg jag den stora kranen.

Den som ska hjälpa till med att få gjort arbetet

som ska ge Kongsvinger  det nya hotellet.
Tänkte återigen på hur de gjorde det på 1600 talet

när de började bygga den här stora

anläggningen....
Fanns inga lyftkranar, lastbilar eller andra hjälpmedel.

Då var det handkraft, hästar och vagnar...

 Jag fick en oemotståndlig lust att gå in här.

Men det gick ju inte.
I fönstret såg man speglingen av naturen...
Tänk om dessa väggar och fönster kunde tala...

 Långt därborta ligger Sverige.
En gång i tiden stod det kanoner riktade mot fienden

Sverige här uppe. Men jag tror inte att någon, någonsin

har blivit avfyrad. Inte i ett krig, men det finns några

kanoner här som man skjuter salut

med när det är någon kunglig födsel, och 17 mai.

Eftersom de håller på

med att renovera upp och bygga här uppe så gick jag inte enda upp.
Stannade i den nedre del av stjärnan som utgör

Kongsvinger Festning.
Tänkte än en gång på hur de byggde

det här, och VEM som byggde det. Var

det soldater, eller livegna, eller var betalda 

arbetare som slet för att bygga det här?

Såg en planka som låg

på backen och gick fram för att titta...
Det var borrkronor... visst heter det så?
De har tagit ut lite från muren här...Säkert för 

att de vill se vad som finns där, eller

vad det är byggt av.
De vill och ska använda sig av samma material.
Tänk att det ligger sten, murbruk och annat 

här som de använde sig av när de byggde Festningen....
Det här är nästan 350 år gammalt....

Undrar om Festningen finns kvar om 350 år...

 Hålet var inte så stort. Såg inte heller hur djupt det var, 

men murarna är väl runt en meter eller mer tjocka 

så man kan ju tänka sig.

 Utsikten mot Sverige igen.
Där nere ligger Kongsvingersjön, som

är frusen ännu.

Jag  älskar att strosa runt här uppe.
Älskar de här stora, gamla träden.
Det här är en kastanj.
Har inte en aning om hur gamla 

de här träden är. Men de är mäktiga att

se på när sommaren är på sitt bästa och

de är fulla med gröna, frodiga blad.

Jag tror att det är olika sorters lövträd som

är planterade här i spetsen på

stjärnan. Vet inte vad det här är för träd.

 Här nedanför rinner Glomma...
Rinner och rinner... just nu är den frusen här...
Men snart så är det full fart..

 Solen värmde bra på den här sidan om

den tjocka muren.
Men runt hörnet där, i skuggan...
Där låg snö kvar och is.
Det blåste kallt och fingrarna frös ganska fort.
Återigen gick tankarna tillbaka till 1673 när

det här byggdes....
Blåst, kallt och snö... säkert inga varma kläder som vi

har idag. Kalla skor och stövlar.
Ett blodslit utan tvivel vill jag tro.

Inga värmestugor, ingen lunchtimme.
Definitivt inga 8 timmars arbetsdag heller...
Inser att vi faktiskt har det MYCKET bra idag.

 Nedanför här ser vi tre stora vita herrgårdar.
Ja eller vad man vill kalla dom.

Men kontrasten är slående.
Här uppe, kalla, säkert fuktiga rum på vintern, inte så

mycket varmare på sommaren kanske...
Där nere nya moderna hus, med uppvärmning,

varmt och kallt rinnade vatten och badrum.

 Långt därborta bor vi...
Gick snabbt härifrån, för det 

var så isande kallt i vinden.
Tog adjö med historien och började gå ner till

centrum igen.

 Närmade mig ett av mina absoluta favorithus 

här i Kongsvinger.
Det heter Villa Victoria.
Det är vackert gråblått och

ser välmående ut.

 Byggt i jugendstil tror jag.
Ovan porten är det vackert ornament, men 

man ser inte så mycket av det på den här bilden.

 När jag gick förbi den här dagen så

hördes ett fruktansvärt oväsen.
Motorsågar som tuggade sig igen tjocka trästammar.
Det var några duktiga karlar här som

tuktade träden lite. Här står en av dom på 

en stege för att nå grenar som skulle kapas.
Ska försöka ta reda på mera om det här huset,

det har faschinerat mig från första gången jag såg det.

Efter en fika på Kongssentret fortsatte jag ner på strandpromenaden vid Glomma.

Här såg jag att de satt ut ett fikabord redan.
Ja man får ju hoppas det får stå ifred.
För säkerhetsskull är det fastkjedjat 

i brofästet....
Risken är väl annars stor att det hamnar i vattnet....

Isen har börjat släppa taget nu...
Vattnet strömmar på fort...
Det är så skönt att gå här och bara njuta.

 Men man undrar vart alla Kongsvingerbor är...
Mötte inte en ENDA människa på hela den stunden...
Sätter du i båt här och låter dig föras av strömmen 

så kommer du snart till Skarnes.

 Fotbollssäsongen är i full gång igen.
Det såg man klart och tydligt här.

Men jag vet inte om jag skulle vilja 

spela boll på just den där planen...
Ser lite kallt och vått ut.

 Men här däremot går det att spela boll

utan problem. Är det mörkt så klättrar man

bara upp i den här stolpen och tänder ljuset...
Eller klättrar och klättrar då...
Säkert någon som trycker på en knapp bara.
Det här är en av de fyra ljusmasterna på

Gjemselund fotballstadion där

KIL spelar boll.
KIL är lika med Kongsvingers idrettslag tror jag...

Gick vidare och såg mera vacker utsikt över Glomma...

 Såg flera sådana här skyltar.
Men visst saknas det nått?

Undrar varför sådana  här saker inte får vara ifred för?
Vad händer om någon ramlar i Glomma?
Det är en älv med starka strömmar så

man blir fort neddragen. Då hade en livboj kunnat

vara bra att ha....

Men inte här... tyvärr!

 Mera idrott....
Skidor!

Gunde Svan åkte med en stav som Gustav Vasa gjorde.

Men en skida....?
Kan inte varit lätt det...

Väl hemma såg jag att krokusen tittat upp ur

den kalla myllan. Det värmde så skönt att se dessa

små färgklickar i allt det gråbruna som ligger där...

 Det här var heller inte nått vi gjorde i fjor på

samma tid som nu...
Då låg det massor av snö och var runt 15 minus ute...

 Det small på köksfönstret en kväll...
Trodde faktiskt glaset skulle gå sönder....
Det höll, men på backen låg fru Hackspett 

ganska yr i mössan och lite förvirrad.
Gick ut för att se om hon levde...
Det gjorde hon.
Fick gå in och hämta handskar för annars hade jag inte kunnat ta i henne...
Den där näbben är INTE att leka med kan jag säga.

Satte henne i en hög buske så hon skulle få

tid och lugn och ro att återhämta sig.
På morgonen var hon borta så jag tror hon lurade

döden den här gången i alla fall.
Men visst är det en vacker fågel.
Hannen har en röd fläck i nacken. 

Det var det om detta.
Har bakat surdegsbröd nu. Det doftar gott i hela köket.
Snart dags att få krypa ner och sova några timmar igen.

Så blir det lite städat och fixat i helgen.

För på torsdag får vi besök.

Efterlängtat besök kan jag säga.

De stanner hela påsken.

Ser ut genom fönstret, det börjar ljusna...
Såg tidningsbudet som är ute på sin långa runda..
Gäspar lite och känner hur tunga ögolocken är.
Vill berömma dig om du läst hela vägen hit ner.

Hoppas du lägger igen en kommentar med.

Ska lägga ihop datorn, stänga av radion och så är det natta....

Kram 

Bokrer.....eller böcker säger man kanske..

Jag lovade Paula i Pörtet att jag skulle visa vilka böcker

vi köpt på bokrean.
Som synes har vi många böcker, men det finns ALLTID 

plats för flera.
Här är det två fulla IKEA Billy....

Här är det två till.
Vi gillar IKEAS Billy.
Lätta att montera, inte dyra och

så kan man köpa dem i

olika färger och blanda...

 Det här är sista Billyn med böcker.

 Böckerna både står och ligger för att få plats.
Men det är så härligt med böcker.

Bara känslan att gå bort till

bokhyllan och titta efter en viss bok är ju härlig.

 Här finns det allt!

Fakta, krim, romaner, humor, pyssel, en och 

annan biografi....

 Gubben läser mycket om andra världskriget.

Han letar upp böcker som är skrivna av folk som

upplevt det. Alltså inte bara historiker.

 Så när bokrean startade var vi tidigt ute.

Vi tittade vad som fanns, beställde och betalade.

Sen var det bara att åka och hämta.
Vi hämtade böckerna i "våran" bokhandel

i Arvika. Den tillhör kedjan Bokia och

ligger på Storgatan i Arvika.

En jättetrevlig butik, med väldigt bra folk som

jobbar där. Inget är omöjligt.
Här är en bok jag köpte.
Den är nummer 7 i serien som 

hon skrivit. Jag har bok nummer 6 som 

heter Snö och Aska.
Så är det någon därute som har de andra 5 böckerna, 

inbundna så säg till.
De heter

Främlingen.

Slända i bärnsten.

Sjöfararna.

Trummornas dån.

Det flammande korset.
De är utgivna i den följden.
Har ni någon av dessa böcker är jag intresserad.

 Här är det några till som vi kom hem med.

Herman Lindqvist är en stor favorit.
Engelsk krim eller deckare som man säger

en annan favorit.

 Morden i Midsomer så klart.
Elisabeth George är en annan favorit.

Hon skriver om Inspektör Lindley.
Så mera engelsk krim.

 Som synes så köpte jag även böcker här i nabolandet.
Den serien som jag läser nu är bara helt tokig.
Den heter
De fire og han som gjör galt verre...
Den första boken heter Begynnelsen.

Så kom Forsettelsen.

Och nu läser jag den sista.
Slutten.
Det här är en rolig serie.
En blandning mellan Harry Potter 

och Ringarnas Herre.
Författaren heter
Hans Frederik Follestad.
Han är från Ålesund kan jag väl tillägga.
Sen är det två av de 12 böckerna i serien

Damernas Detektivbyrå.

En serie böcker jag bara älskar.

 En bok om KAFFE...

Denna gudabenådade dryck...
Olika recpet på drycker och annat.

 Gubbens böcker ser lite annorlunda ut.
Här ett litet axplock av dem.

Läser en del av dem jag med ska jag väl säga.

 Såg inte serien på tvn, men vi får läsa

böckerna i stället....

 Lite Lee Child, John Le Carrè.

Så lite böcker som handlar om 2:a världskriget.

 Det här är böcker som handlar om 

det som skedde under kriget.
Alltså inga "påhittade" böcker.

Utan de berättar rakt av vad som hände.
Några är skrivna av de som var där...

och överlevde!

Mina röda fina stövlar kom till

användning en dag när jag gick ut.
Fanns lite snö kvar....

 När jag gick här hade jag dock mina gymnastikskor på mig.
Ingen snö, lite smålerigt och det var så skönt

att gå där i solen längst med Glomma.
Fastnade för den här bilden.
Mönstret i broräcket bildar ett vackert mönster på 

gångbron tycker jag...

 Har en liten gymnastisk gynnare här på besök.

Vad gör man inte för att få lite mat...
Det trista var att medans jag laddade upp bilderna hit

så small det i köksfönstret....
Går ut och där ligger det en liten Hacke...

Nu sitter den i busken utanför och jag hoppas den 

klarar sig....

 De här klarade sig inte.

Fick dom av grannens far efter att han en dag varit ute på

isen och pimplat.
11 abborrar och en mört...
Katten ville ha ett ord med i laget så hon fick

ett par av dom.

 Fina små fiskar, goda är de med...

Men det är så fruktansvärt mycket ben i dom....

 Här är det i alla fall några som inte har ben...

Men vackra mönster har de allt...

 Tulpaner...

Älskar dessa vackra blommor....

 Några lila kom med hem ochså. 

Det bryter av så fint.
Men nu är de borta.
De ger en kort tid av sin skönhet till oss.

Det är man tacksam för.

 Så har vi lekt lite med kameran igen.

Med slutartid och bländare...
Hur kul som helst...
OM man bara kom ihåg hur man gjorde...
Tur det finns automatik på kameran....

 Fröken Erri ligger nu

på den snöfria och ganska torra gräsmattan och njuter

av livet. Hon tar sig en och annan tur upp på verandan

för att se att vi är där.
Men under äppleträdet i skuggan 

är det mysigast att ligga...
Jag älskar den här damen....

Nu är det dags att avsluta dagen.
Ska ta oss en kopp te och nått att bita i.

Snart är måndagen här igen.
Ny vecka, nya möjligheter....

Ha en helt fabelaktig vecka nu...
Kram

Honungspomelo på is.....

Vi brukar köpa det ibland.
En stor honungspomelo.

Det är en stor citrusfrukt som

är så god. Här kostar den runt 25 kr styck.

Vi delar på 2. Räcker gott och väl till både 3 och 4.

Skalet är tjockt och gult.
Det har en mild och behaglig lukt.
Frukten kan vara svår att skala, då skalet

är väldigt tjockt!

När du väl lyckats med konststycket att få upp skalet, 

uppenbarar det sig en stor frukt.
Det vita på frukten ska du ta bort.
Smakar inte så gott och är väldigt segt.

 Så det är bara att dra bort skinnet...

 Sen kan du öppna den härliga frukten.

Säger öppna, för det är som att öppna 

en burk eller något.
I vår var det mycket små kärnor. De ligger här

och jag ska försöka sätta som i jord

så får jag se om det kommer upp något.

 Klyftorna är stora och köttiga.
Fruktköttet är saftigt och gott.
Inte alls rinnigt som till exempel apelsiner.

 Du får dra bort skinnet runt om innan du äter

fruktköttet. Men när du väl fått bort det så

är det bara att njuta av den goda och väldigt 

c-vitaminrika frukten.

Klicka på länken högst upp, på ordet honungspomelo 

så får du veta mera om den här frukten.

Snön har ju nästan smält bort...
Den är ganska rutten just nu där den ligger.

Men den bildar många vackra konstverk.

 Eller små jöklar på gräsmattan....

 Ser kallt ut tycker jag....

 Som en spetsgardin ligger den där och

bara väntar på att solen ska ta bort den...

Ute på isen tränar grannen sin travhäst...
Isen håller bra än så länge.

 Jag sitter på verandan med kaffekoppen...

Fåglarna sjunger, det droppar från tak och grenar...

 Här har hyresvärden kört traktorn ner på isen

för att åka skridskor med unge herr E.
Så nog håller isen bra vill jag säga.

Jag fick lust att baka en kaka...
Valet föll på en toscakaka.

När jag skulle göra toscan så upptäckte jag

att jag hade för lite flagad mandel...
Tänkte lite och så kom jag på att kokos måste

ju gå bra.
I toscaröran tömde jag ca 1 dl kokos, rörde samman

och så bredde jag på kakan innan jag

skjutsade in den i ugnen igen.

Det smakakade mycket bra.

Så det här blev en ny sort...
Toscocoskaka....
Gott som bara det....

 Så fick vi påfyll....
Det snöade bra under natten.
Men det är vackert att fota tycker jag...

Använd blixt så får man fram alla

snöflingor på bilden.

 En morgon när vi vaknade 

så var hela världen vit...
Ja det var då dagen efter.
Vitt, vackert och förädiskt halt.

All is som låg på backen var ju gömd under

snötäcket och gjorde sitt till

för att man höll på att dratta på rumpan...

Men jag klarade mig som tur var...
Sparkolatorn var ju inte till mycket nytta heller,

eftersom det var bart på vägen under snön....

Snart påsk!

Det här är så gott.
Men jag får äta det själv.

Mina finska vänner gav mig mycket smaksupplevelser

när man var hemma hos dem som yngre.
Memma är bara en av dem.
Så gott med lite grädde till...
Någon säger det smakar tjära och växer i munnen...

Jag säger bara ett ord...
GOTT!

 Så var det det där med att fota månen igen då...
Jag ger inte upp så lätt.

Ut med kameran när det nästan är mörkt..
Fångar Gubben i månen på bild....

 Så bestämmer vi oss för att vi ska ut och prova

oss fram. Plockar fram stativen till

kamerorna. Monterar på, ut i beckmörkret.

På hal is, trädgrenar som slår av en glasögonen,

som pannlampan fastnar i.

Så hittar vi trygg grund att stå på. På

parkeringsplatsen här.

Vi provar oss fram med bländare,

exponerinstid och ISO...
Stod ute över en timme.
Då var vi så blåfrusna om fingrarna 

och Erri funderade på vad vi höll på med...
Klart hon var med....

Efter mycket om och men fick jag den här bilden.

Är ganska nöjd.
Börjar få LITE begrepp om inställningarna nu...
Lite sa jag...

 Som avslutning tog jag den här.

Månen hänger där...
Björken står där.

Lyser i vårt hus och nere vid ladan...

Jodå, jag blev nöjd.
Gav mersmak. Vi ska prova att

åka in till Kongsvinger

och ta bilder vid älven mot bron när

det är mörkt.

Säger bara tusen tack till

Martin Högberget som

hade kursen på Kongsvinger bibliotek

och öppnade en helt ny värld för mig och

de andra som var med.

Paula i Pörtet undrade vad vi köpt för böcker

på bokrean i Arvika.
Ska ta bild på dom och lägga ut snart så du vet Paula.

Nu är det nog dags för lite morgonfika.
Ute är det 3 minus, det börjar ljusna och

senare idag är det sista sändningen från

skiskytinga i Rhupholding.
Inte bara Magdalena Neuner som slutar såg jag.

Helena Ekholm slutar oxå efter den här säsongen.
Trist att två så stora profiler försvinner.
Men det kommer säkert nya.

Ha en förträfflig söndag där ute.
Här blir den kanon.

Kram