Lite av varje....

Var nere vid sjön för några dagar sen.
Tog några bilder.
Men helt ärligt så har jag bloggtorka!

Måste nog komma ut och vidga mina vyer lite.

Här är i alla fall vårt hus.
Det lilla vita med rött tak.
Fick gå ensam.

Erri orkade inte följa med mig ner.

Säkert för djup snö.

Klickar man upp bilden så ser man henne sitta
nästan nedanför vårt stora vardagsrumsfönster.

Hon följde mig med blicken

hela tiden där jag gick....

 Den gamla smedjan låg skymd inne bland 

de nakna trädstammarna men

den är vacker i alla fall.

 När jag gick upp igen och nästan

var uppe så vände jag mig om och tog bild på 

mina fotspår....
Såg ut som spår efter en enhjulig traktor ju....

 Stubbåkern sticker upp lite här och var.

Här såg jag några mjuka kullar som

jag bara var tvungen att fota.

Så vad gör man...
Slänger sig på mage förstås...

Tur ingen såg mig!

  Till middag den dagen hade vi soppa.

En MYCKET god soppa.

Den heter Mulligatony...
Fast det stavas inte så förstås....

 Sjön ja...
Ville!

Men vågade inte gå ut på isen.
Såg i och för sig många som

satt där ute och pimplade...
Så jag får nog ta modet i hand och kameran

runt  halsen och ge mig ut där snart....

 Där borta är brukar det gå kor.

På andra sidan sjön.

Men jag undrar om de inte varit ute 

och lekt i snön redan, för jag

hörde dem prata med varandra där

på andra sidan en dag....
Mamma Mu alltså...

 Här går det en avrinning ner till sjön.

Men jag ÄR feg...
Tänk om man går igenom isen...

Vet ju att det bor ett sjöodjur där nere med och

det gör ju inte saken bättre...

Man hör det sjunga och smälla 

när det ner mot 20-25 minus ute....

 Då går vi heller en promenad på våran väg.

Vi är i det här tillfället jag, Erri och fotografen.

 Här är han med på bild...
Eller bara hans skugga.

Min och Erris skugga är där med.
Älsklingen håller i Erri här.

 De har tagit ut timmer under vintern.
Det ligger längst med vägen i väntan på

timmerbilarna som ska hämta det.

I år la det upp stockarna på rätt sida

av vägen.
Förra året gick det ju galet...

De rev ner telefonkabeln för oss!

 Är ju uppe ganska skapligt på

morgnarna. Och det lönar sig ibland.

Ännu en otroligt vacker soluppgång blev

min belönning när jag stod där i kylan och

väntade.... och väntade...

 Men vädret skiftar fort.
Nästa dag när man vaknade så hade allt

ute fått piggar!

Såg ut som allt var släkt med igelkottarna.

Här en gren och jag tror det är ett

björkhänge som fått på sig 

säkerhetsutrustningen...
Påminner om en larv av någon sort...

 Jo, jag vet...Men det är vackert...

 Ett ogräs som fått på sig rustning.

Vem törs ge sig i kast med den där?

 Kan detta vara föregångaren till taggråden?
Helt klart ser man likheten.
Föredrar den här. Inte lika farlig om

man fastnar i den.

 En gren i björken var vackert klädd i taggspets.

 Vad larvig man känner sig....
En nästan likadan bild.

Fast bara nästan!

 I stammen på en av de gamla björkarna låg det lite snö.

Fick av någon märklig orsak vårkänslor när jag såg den här.

 Så var det dags för mera mat då...

Här en GOD curry gryta med kyckling och ananas.

Säg till om någon vill ha recept.

Enkel och gick fort...

Tyvärr gick det fort att äta upp den med.
Just för att det var så gott!

 Solen gömde sig bakom stammen,

men vad gjorde det.

Jag knäppte i alla fall.
Den mörka stammen, snöklädda grenarna 

och solljuset bakom blev 

ett vackert motiv.
Tycker jag!

 Semlor och bullar i parti och minut.
Sockerkringledegen gick utmärkt 

att använda till att baka bullar som

så skulle bli semlor.

 Semlor skriver jag...
Som i flertal...
Men det blev bara EN!
Det räcker!
Gubben äter inte semlor. 

 Gurka däremot...

Här egenhändigt inlagd Västeråsgurka.

Har stått i två år i källaren, men det var

inga fel alls på den.

Bortglömd kan man säga.
Smakar underbart gott på en ostmacka 

och till älgkött!

Sitter och gäspar lite.

Är trött efter en helg med nattjobb.
Så fick vi ett samtal på lördagsmorgonen

som var totalt oväntat.
Min svärfar ringde!

Vi har inte pratat på nästan 20 år!

Han ville bara berätta att en faster till gubben

gått bort sa han.
Blev ett kort samtal.

Men man satt hela dagen och funderade på

om det verkligen hade hänt!
20 ÅR!!

Jaja, bättre sent än aldrig.

Nu däremot säger jag ajöken.
Ska sätta på te, fått nytt te från

Lena med Tefrossa.
Sen blir det nog sängen.

Sköt om er därute allihopa.
Kram....

Februarimarmelad.

Då har den andra månaden i 

detta nådens år 2012 börjat och blivit snart en

vecka gammal. Tänk vad tiden går fort...

Vi har inte så mycket snö, men den finns där och

det lyser verkligen upp.

Skiner sen solen så

blir allt så himla vackert...
En granhäck till exempel...

Eller två större av samma sort som växer lite

längre bort och

kastar långa skuggor bort mot

sina kortväxta släktingar som kämpar

för att nå högre höjd...

Men vänta bara..
Snart är de lika stora de, 

som de här...

 Jag har börjat med en ny sport...

Hundvattenskålisbitcurling med piasavakvast...

 Går så där bra då....

Kanske hade funkat bättre med

ett par av de där snygga brallorna som

det norska laget hade under OS....
Men jag har inte det...
Det får gå bra med pippimössa och orange jacka.

Så har jag fått present!
Visst är det fint.
Det är en god vän som heter Mariann Kjerstad i

Ålesund som tyckte jag skulle ha det här.
Gissa att jag blev glad...
Vi har samma efternamn, vi är inte  helt säkra på

om vi är släkt eller inte. Vi forskar på det!

  Ute på åkern är det inte så mycket snö.

Stubben efter tröskningen syns bra där den sticker upp.

Men det är faktiskt väldigt vackert på nått vis.

 Frosten gör allt så vackert.
En grankvist till exempel..

 Eller en död, frusen hundkeksblomma....
Så vackert.

 Grannbarnen var ute med pulka häromsistens.
Det blev så fina spår av den.
Jag längtar efter skidspår så man kan

ta fram skidorna igen....

 Efter en skidtur är det ju alltid gott att

värma sig med något.
Vad sägs om den här?
Macmyra Whisky.
Fast just den här ska sparas.....

Har några special av Macmyra som

står i skåpet  här.

Men gott är det.

 Tar mig en tur nästan varje dag med sparkolatorn.

Oftast till postkassa...

Det är skönt och så får man trimma lite mera än bara gå.
Här hänger postpåsen på handtaget och vi

har tagit en paus under björken....

 Jodå, damen här är med.
Hon tittar in i bland och hälsar på.

Just den här dagen var Erri lite frusen precis som 

jag, så vi delade på min tröja.

 Hemkokt marmelad!
Har aldrig gjort det förut.
Provade nu.

Enkelt var det i alla fall.

Ett kg apelsiner.

1,5 kg socker. 

1 liter vatten. 

Lite natriumbensoat.

Skölj och skär apelsinen i klyftor.

Lägg kärnor i en liten behållare för kryddor som

ska koka med i kastrullen.

Jag skar bort MASSOR av det vita på skalet.
För det var så tjockt.
Så delade jag apelsinbitarna i mindre bitar.

Skar skalet i SMÅ bitar.

I med vattnet och koka i en tjockbottnad

kastrull i 40-50 minuter.

Så har du i socker. Lite på om pö.

Rör om så det löser upp sig.
Koka i en timme.
Ta lite marmelad och blanda i lite natriumbensoat.

Blanda det i kastrullen.
Häll upp på varma rengjorda glas!

Sen är det bara att äta på rostmacka!

Soluppgång igen ....

Men det är så vackert....

 Lite iskonst då...

Grässtrå som blivit förstenade konstverk när

smältvatten från taket droppat ner på det.
Visst är naturen förunderlig....

Samma soluppgång som ovan. Fast en timme senare...

Jag kunde inte låta bli.

Tassade ut igen i kylan, i morgonrock, stövlar, 

mössa och vantar... 24 minus tror jag det var...
Men det var det värt!

Med den här bilden säger jag 

hej för den här gången.

Ska ta en bloggrunda igen,

och besöka  er allihopa.
Känner att man försumat er.
Det är ni inte värda!

Ha en skön afton nu och tänk....
Snart halva februari gått...

Kramen.

En iskall promenad längst med den vackra Glomma.

I morse såg jag solen gå upp igen.
Inget ovanligt då kanske,
men så här såg det ut...

Vackert så in i granskogen....

Var ju inne i Kongsvinger en dag förra veckan.
Tog en prommenad längst med Glomma
i isande 15 minus.
Men det var en helt underbar prommenad.
Änderna ville gärna vara med och prata lite.
De tutade nere på vattnet, men det
hjälpte inte! Jag hade inget ätbart åt
dom i alla fall.

Froströken flöt liksom
ovanpå vatten och is.
Var vackert att se.

Blå himel, knarr under stövlarna
och solsken. En helt underbar vinterdag.
Klockan var runt 9:30 så det
var inte så väldigt många ute.

Glomma är inte helt islagd.
Förra vintern var det så.
Men det var så vackert att se isen
som hade börjat att krusa sig in vid strandkanten.

Solen klädde de frostbitna
grenarna och kvistar i guld..

Man kan bara inte låta bli att njuta
av den vackra dagen.
Fast kalla!

Tror Kong Vinter håller på att
lära sig virka...
Det ser man ju här...
Undrar vad det ska bli..

Här har han fått till ett hjärta ser jag.
Måste vara åt sin Isdrottning.
Naturens konstverk kallar jag det för...

Kongsvinger syd, och långt
därborta ser man en av broarna,
inte i Madison county, men
i Kongsvinger .....

Den gamle mölleruinen, eller
kvarnruien som man skulle säga på
svenska, låg bland strömmande vatten och
kall is...
Tänk om den inte hade brunnit....
Undrar hur det hade sett ut här då...

Gamle brua med sitt spann
står där tryggt och väntar.

Åt andra hållet ser man bort mot
Norsenga och timmerplatsen.
Där lossas det och lastas det timmer dygnet runt
vill jag nästan tro.
Det är nog den största timmerterminalen
i Norge tror jag.

Kongsvinger jernbanestasjon ligger
där på andra sidan som ett slott.
Får hoppas det snart går tåg lite oftare 
härifrån till Oslo.

Solen lekte lite i isen, och
färgade samtidigt allt i sin närhet
i guld. Det var sagoligt vackert att
gå här med kameran och
bara välja vad man ville ta bilder av.

Soluppgång över Norsenga.
Isskorpan på Glomma.
Lite rinnande vatten...
Magiskt!

Tror att strömmarna i vattnet måste
vara med på och forma isbältet
i Glomma. Det ser ut som
ett pussel på nått vis..
Bitarna ska bara sättas ihop.

Mötte en äldre man med sin
labradortik här.
Hon var inte så intresserad av att hälsa
på mig. För ute i vattnet simmade det
änder som hon mycket heller hade velat
säga hej till. Men husse hade
henne i koppel, och lika bra var
nog det. För annars har damen hoppat i
det iskalla vattnet.

Solen klättrade lite högre för varje minut.
De värmande strålarna kom längre och längra
över Glomma.
Snön såg nästan röd ut.
I björkarna glittrade frosten i solskenet.

Vitt och frostigt i björken.
På andra sidan ser man
en bit av järnvägsstationen och
busstation bakom
träden. Där har vi även Coop Mega.

När vi kom  hem från stan, så 

var det dags för sparken.

Den skruvade maken ihop på en blink.
Sen var det bara att åka....
Så nu behöver jag inte halka omkull 

längre när det är isigt underlag...
Har ju sparkolatorn, hihi!

Min vita amaryllis blommade äntligen!
Men bara med en stängel tyvärr.

Inget ont om Plantsjen, men

har köpt så mycket växter där som faktiskt 

inte klarar sig...
Det är lite trist.

Blir nästan så att man får köpa två av varje sort

för att vara säker på att de överlever.
Ska säga med att de är alltid trevliga när

man ringer och säger till.
Får komma och hämta nya växter. 

Men det är lite dubbelt arbete då man 

har 4-5 mil fram och tillbaka.
Men det spelar ingen roll nu...

För den var så vacker när den började slå

ut sina knoppar.
Men nu sjunger den på sista versen!

Någon som vet om det går att

plantera den ute?

 Det var det jag hade att bjuda på nu.
Lite drygt en vecka kvar av januari månad.

Vart tar tiden vägen?

Tänkte snart ha en utlottning här....
Får se vad det blir för spännande vinster.

Å du, hadedadu!
Kram..