Ut på tur och aldrig sur....

Ja man säger så här.

Inte kan man vara sur när man kommer

ut en krispig, dimmig och vacker höstmorgon

som den här.
Dimman höll på att lätta och man frös lite

lätt om händerna när 

jag och Erri tog benen fatt en

tidig morgon.

Kameran var med naturligtvis.

Grannens gamla lada var så

vacker i dimman.

  Dimma, sol och dagg....

Blir vackert det..

 Ute på åkern stod traktorn och 

väntade på att han som kör skulle komma.
Plogen var på så det var nog mer

åker som skulle plöjas under dagen.

 Jag och Erri fortsatte att gå...

Plötsligt dök det här upp!

Jag gick en väg jag inte gått förut.

I alla fall inte så långt...

Det var så vackert att gå här.

 Så hördes ett bäää lite uppifrån

backen... Jag tittade upp och där stor

två av de tre bockarna Bruse och såg på oss...

 Så var det två till som stod

i en hage bredvid.

Lambi och lilla Svarta.

De såg vänligt på oss och hade nog gärna kommit ut 

och pratat lite.

 I det här vackra stabburet bor de tror jag.

 Erri och jag gick vidare och

plötsligt dök det upp ett

litet hus, där man kan sitta i fred och ro.

Ingen dörr, men vem behöver det ute i 

guds fria natur.

 Här fick jag en låt i skallen...
Tage Danielssons låt,

Elektrisitetsvisan....

 Tröskningen pågår mellan

regnskurarna, och här har tröskan blivit

full och det är dags för tömning.

 Rågen var så fin där den stod.

Nuguren var spegelblank nedanför.

 Satt och solade på verandan. Fick 

lust å plocka lite äpplen....
De var inte så stora utan såg mera

ut som blåbär i storlek.

 Satt och slappade med fötterna på räcket efter

den delikata äpplelunchen. Inte för att man blev mätt

på så små äpplen då...
Men solen värmde gott i alla fall.

 Björkarna är vackra där de står.

För att inte tala om att de är höga. 

Rakt upp mot den blå himlen växer de.
Man känner sig liten när man tittar upp

på de mäktiga bjässarna.

 Har ju haft lite trubbel med

telefon och internett här en tid.

Har klagat och klagat och klagat.
Inget har liksom hjälpt!
Så gick jag förbi det här en dag.....

 Inte konstigt att det krånglat när man ser det här!

En kantklippare har farit fram här.

Kabeln som legat på backen sen i våras har

alltså blivit avklippt av jättegräsklipparn....

Någon har då knölat in den delen

som blev avskalad i en avsågad

läskflaska i plast....
Hängt upp det på en björkslana nertryckt i backen.

Mitt mellan två telefonstolpar....

Man är förvånad att det har funkat....

Vet inte ännu om det är åtgärdat.

 Nu är det dags att krypa ner i säng igen. 

Ute är det mörkt ännu.

Men kanske blir soluppgången lika vacker idag 

som den var härom morgon....

Nu säger jag godnatt.

Kudden ropar och jag ska äntligen 

få sova igen.

Ha en fin söndag och skön vecka nu

alla därute.

När jag vaknar ska jag ta mig en lång bloggrunda.

Kram

Matprat....

Eller prat om mat. 

Det är valfritt det.

Men den här jycken är i alla

fall väldigt glad i mat.
Precis som jag då....

Winnie Katt är oxå väldigt glad i mat.

Här sitter hon i havren bokstavligen talat.
Grannen hade börjat tröska här.

 Mat för våra små ja..

Det är ett kapitel för sig.

Här är det enkelt tydligen.

Värm bara, öppna korken och

så hoppas på att den glade telningen 

hinner svälja undan.
Hoppas för allt i världen att maten är finmosad.
Tänk om de sätter i halsen!

Måste säga att nappflaska fick 

plötsligt en helt annan betydning när jag såg detta!

 Här har vi god mat för Synnöve.

Hemkokt hallonsylt.

Brunost.

Ta en smörgås, ha lite smör på.

Så några teskedar hallonsylt.

Och på det lägger man ett par skivor

med brunost.

Titta noga på namnet på den här osten.

 Bensin och dieselpris har väl kanske inte så mycket

med mat att göra tror ni.

Jodå, mer än man tror. Den här dagen

hade jag för en gångs skull köpt en liter mjölk.
Den kostade 15:20.
Bensinen kostade 13:27 och dieseln 12:38 litern.

Vad är dyrast?

 Däckspår i asfalt vad har det med mat 

att göra då... Inget!

Förutom att det är utanför en av Kongsvingers

bästa matvarubutiker.
Coop Extra.

 Mera mat...

Ja inte hästarna då...

Även om det går att äta.

Utan råg!
Men om det inte blir bättre väder snart

så blir den inte till mänsklig föda

utan då går den till djurfoder....

 Luktärt... Mat?
Inte vet jag...

Men ärtor går ju att äta så....Doftar gott gör den i alla fall.

 Björkarna har börjat gulna.

Vackert men samtidigt väldans trist.

Sommaren som vi väntat på

kom liksom av sig... Eller den kom inte alls kanske

man ska säga...
Det som kom var bara regn.

Vet inte om björk går att äta, men björksav 

kan man i alla fall stoppa i sig.

 Eftersom vi har så mycket björk så

lägger jag in två bilder på dom.

Mera björk betyder ju mera björksav.

 Här har jag två blåbärsbuskar.

Eller hade två.

Den ena dog.

Men den andra växer och gav många goda blåbär.

Gott att stoppa i munnen det med.

Måste införskaffa en planta till säger de

som vet. Annars blir det inga bär.

 Potatisen badar!

Jo det gör den.

Det har regnat så mycket att

åkern ligger nästan under vatten.

Den kommer ruttna bort om inte regnet 

slutar snart. Då har vi ingen god potatis att äta!

En dag gjorde vi tonfisksås.

Gott, enkelt och passar till pasta.

Man tar en burk tonfisk.

En lök.

En paprika.
En burk krossade tomater 

och en skvätt tomatpure.

Det blir snadder det.

Vi hade faktiskt en burk tonfisk.... En STOR burk...
Samt en lika stor burk med krossade tomater.

Så vi har några middagar i frysen kvar.

Kan rekommenderas.

Nu är det nästan slut på matpratet.

Vill bara visa er en vacker solnedgång innan

jag går ut till gubben och avnjuter en god dessert 

efter en middag bestående av älgstek, sås, kokt potatis

och kantareller samt champinjoner.

Vad desserten består av?
Jaha ja...

Jo hallon, blåbär, röda vinbär, lite hackat palmsocker,

några matskedar kokos och så avslutas det hela

med några skvättar grand marnier...

Det serveras med lite glass till.

Det tror jag kan bli gott det.

Ha nu en fin söndagskväll där ni är.

Nu blir det efterrätt, kaffe och

lite pussel, vi köpte det på marknaden igår.

 Tjillevippen på er.

Jag vill inte köra på dig........

Det här inlägget har jag fått låna av en bloggvän
här i Norge. Har översatt det till svenska.
Man får sig en riktigt tankeställare när man läst
det här. Sitter med en konstig känsla i magen....
Så snälla, ta fram reflexer, västar och allt vad ni har.
Sätt på dem på er, barnen, hunden, hästen, vagnen, väskan 
ja allt ni har..
 (Lånat på nätet, såg att den kom från Plogflickan)
 
 För jag har märkt att vuxna tror de syns i mörker.
De klär sina barn i västar, det hänger reflexer överallt 
på telningen, men på sig själv??
Inte en reflex!
Ni ÄR inte synliga.
Vad får er att tro det?
Så använd reflex, läs det här och
föreställ att det verkligen är er det handlar om.
Tusen, tusen takk Tove for at eg får låne dette.
Det er så viktigt.
Ta gärna en tur till Toves blogg.... 

Det här inlägget skriver jag för att komma

med ursäkten på förhand.
För efter att jag har kört på dig kommer

jag att skylla det hela på dig!
Överbevisa mig själv, dig och alla andra om 

att allt är ditt fel!

Jag kommer att komma körande med min bil, en 

tidig morgon på väg till jobb, eller på väg hem efter

en dag med undervisning och möten.
Jag håller precis fartgränsen och pratar inte i mobilen,

det är viktigt att ha full fokus på vägarna när

det är mörka och våta!

Precis aningen för sent upptäcker jag dig.

Min bil är stor och tung och kör rätt på dig!
Ett högt dunk fyller bilen, huvudet och mina tankar.
Ringer 113 och försöker komma ihåg 

förstehjälpskursen jag var med på för 20 år sen.

Undrar om du har barn? Sitter de hemma och undrar

varför mamma eller pappa inte kommer

hem från jobbet snart? 

Illamående oro fyller mig, i det jag går ut av bilen,

rädd för synen som snart ska möta mig.














 Jag kan se att du ligger i en förvriden ställning 

på övergångsstället...
Jag har kört på en person på ett övergångsställ...

Jag, den ansvarliga föraren med full fokus på vägen 

och trafikbilden, har kört på en människa!

Väskan ligger slängd flera meter bort. Jag böjer mig ned till

personen samtidigt som jag försöker identifiera något

av innehållet i väskan.

Tänk om jag ser en napp, en liten leksak eller små babystrumpor, sånt som föräldrar drar med sig.
Ögonen är blinda av tårar, ilska och raseri, jag ser ingenting!

Menar att jag kommer ihåg att man ska leta efter pulsen...

Famlar med kalla och skälvande händer.

Du har på dig så mycket kläder. Det är inte

möjligt att hitta en öppning för att

leta efter de livsgivande slagen....

Folk strömmar till.

Ser förebrående på mig och undrar på vad som hänt, om 

jag har ringt ambulans.

Tror jag har gjort det...
Vet ingenting säkert längre.
Bara att jag kört på en människa.

En dam med tillgjort lugn stämma tar mig

till sidan och pratar med mig som om jag vore ett barn.

"Jag såg ingenting" är det enda jag klarar att säga...

Alla de andra orden jag vet att jag borde säga

sitter fast i halsen.

Sirener bryter stillheten, det gula ljuset

lyser upp hela vägen.
Proffesionella händer tar hand om mig och frågar

svåra frågor. 
"Jag såg ingenting" De tjatar mera och lägger en varm

filt över mig. 

Har någon sett en napp?

Känner att förnuftet kommer tillbaka, tankarna

klarnar. Jag förklarar mig till polisen och

lägger all skuld på dig!
Jag körde på dig, du överlevde- och jag 

skyller allt på dig.
Jag förstår  inget av det polisen säger.
"Du måste följa med oss" säger de.

De säger att vi måste prata om det som hänt.

Men jag vet inte vad som har hänt!

"Inte tänk på det mera nu" säger de.

Och medans jag sätter mig i polisbilen

tänker jag bara på att det här var inte

bara mitt fel.
Det kunde ha undvikits.
Det här skulle jag inte vara med om.

Käre man eller kvinna: jag kommer snart till att

köra på dig.

Det kommer vara synd om dig. Du måste själv ta

på dig lite av skulden. Hoppas det kommer gå bra med dig och att du inte har barn.

Om du skulle läsa inlägget mitt i kväll, innan du lägger dig, eller

i morgon bitti innan du kör till jobbet så kan

du kanske undvika att jag kör på dig.
Så jag slipper förklara mig för polisen och säga

"Jag såg ingenting".

Du är någons mor, far, pojkvän,flickvän, granne, 
 kollega och bästevän.

Jag vill INTE köra på dig, men om

du fortsätter gå längst mörka vägar 

och gå över övergångsställen

utan reflex, kan jag inte lova nått.

Nu är du varnad!
Använd förståndet!

Använd reflex!
Någon är glad i dig!


Takk atter en gang Tove for denne. 
Vi har ingen å miste....