No knead bread.

Har bakat ett bröd idag som jag aldrig provat förut.

Det heter No knead bread.

Jag hittade receptet här hos
bloggen Mat PÅ bordet.
Hon har gjort en video som ligger

på bloggen så du kan dit och se.
Ina har många fina recept där.

Du behöver inte knåda degen.

Behöver egentligen inte ens bli kletig

och mjölig om händerna.

Så här gör man:

Man tar:

500 gram vetemjöl.

1/4 dels påse torrjäst.

1,5 tsk/ts salt

400 ml vatten. Ljummet/lunka.

Blandar samman allt i en bunke. 

Du behöver inte värma vattnet.

Sätt lock på degbunken, eller täck med

plast. Låt den jäsa länge. 

Har läst på hennes blogg att de är dem som haft i russin, kanel och andra kryddor med. 

Jag gjorde min deg i går eftermiddag. 

Bakade ut den nu.
När du sen tar degen ska den se ut så här.

Ta sen ett bakplåtspapper som du strör ut 

vetemjöl över.

Så tar du degbunken och skrapar ur degen på bakplåtspappret.

 Degen blir lös så bli inte rädd.

Vik ihop den 4-6 gånger från varje ände.
Med degspaden.
Du kan även använda händerna om du tycker

det är lättare.

KNÅDA INTE!

 Så tar du degen i ena handen och strör 

på mera vetemjöl på

bakplåtspappret, och lägger degen 

med vikningen ner mot mjölet.

 Ta degbunken du hade degen i och

lägg den upp och ner över degen och

jäs... i 2 timmar....

 Så tar du din järngryta med lock.

Har du ingen går det bra med en form.

Men du måste ha folie över, 

som täcker så ångan/dampen blir kvar i formen.

Järngrytan måste tåla ugnsvärme.

Locket lika så.
Du stjälper upp degen i den förvämda

grytan. Skakar lite på grytan så degen hamnar 

mitt i botten.
På med lock och in i en 250 grader varm ugn i 

30 minuter. Efter de 30, tar du av locket,

sänker värmen till 220 grader och gräddar klart i

ytterligare 15 minuter.

  Så tar du upp brödet ur grytan, lägger det på

ett galler/rist för att det ska svalna.

 När du sen skär i det ser det ut så här.

Smakar helt ljuvligt kan jag säga.

Enkelt att göra är det med.

 Jag gjorde två.
Delade upp påsen med torrjäst och gjorde i två bunkar.

Enklast tror jag.
Så prova vet jag.
Enkelt och smidigt.
Och gott...

Kram

Vatten, stan är full av vatten......

Var inne i stan för några dagar sen.

Skulle till tandläkaren och bli klar

med den där tanden...

Gick från sydsidan och passerade tingshuset på baksidan.

Molnen såg oroväckande ut....
(alla bilder är klickbara)

Passerade en trädstam som fått inneboende.

Eller uteboende ska man kanske säga.

Men det var inte kantareller tyvärr.
Så jag gick vidare.

Höjdrädslan sög tag i mig när jag skulle gå över bron.

Men den här gången vågade jag titta över kanten 

och till och med ta bild...

Där nere forsade vattnet, fort, starkt och kallt....

Väl över på andra sidan såg jag den här lilla bäcken.

Den rinner ner genom den här vackra undergången och

kommer ut i Glomma.....

Glomma som nu är ganska stor igen 

efter allt regnande...

Här brukar det vara massor

av folk som badar.....

 Men nu är det inte bra att bada.

Strömmen är så stark...

 Här skulle man kanske våga sig ut en halv meter...

Men det är så kallt i vattnet så 

det är inte skönt alls.

 Det är fina badstränder längst med älven.
Inte så stora, men det räcker till.

Här som sagt är väl i alla fall halva 

stranden borta. Minst!

 Drulla inte i här....

 Tänk en varm sommardag.....

En skön strand mitt i stan....

 Skön, fin sand, som fastnar i skorna, badkläder,

handdukar och i håret...

Men vad gör väl det... Det är ju

så härligt att bada...

 Jag förstår varför de byggde en kvarn just här.

Det räcker att se på hur fort

vattnet strömmar förbi vid

resterna av kvarnen som brann för många år sen.

 Vid ena brofästet är det också rester...

Det där hamnade där på försommaren när

Glomma var flomstor.

Det kom massor med konstiga saker 

flytande på älven då.
En del strandade här.....

 Skulle vilja se hur det såg ut här förr.

Med kvarnen....

Men det är vackert nu med...

När solen skickar sina strålar ner

och gör så att vattnet glittrar emot mig

där jag står.

 Tittar på klockan och ser jag måste gå vidare...

Tandläkaren väntar...

Jag går upp på gångvägen och tar

turen över den lilla bron på min väg.

Tar en sista bild för den här gången och svängar av

över parkeringen på väg mot rödljusen....

 Potatis är gott...

Har en stor åker precis vid

vår postkasse och det växer så

det knakar där... Gula blommor på

den här sortens potatis.

 Mina luktärter växer de med..

Men blommar gör de inte.

Men vackert blev det i alla fall 

med daggen som gav ett crispigt intryck,

en tidig morgon i augusti.

 

Hade ju besök av tegeneralens vice vd med ungar 

här en dag. Tegeneralen hade skickat med goda teer

i en fin presentpåse.
Det var en påse hallon och violte, lite sommardrömmar,

så lite Idas kaka och till slut

en ny favorit Häppte..

Eller sötlakris och chockladte, som

sorten egentligen heter.
En härlig burk med raspberrycurd fanns även i

den lilla söta påsen...
Behöver jag säga att jag blev jätteglad.
Nu kan jag Tefrossa rejält.

Vill du göra detsamma?
Klicka på länken så hittar du alla godsaker där.

 Morgondagg. 

Spindelnät.

Visst är det vackert....

Hela äppleträdet är dekorerat med 

dessa konstverk...

Titta bara här...

Tujan i rabatten hade fått mössa på sig.

Tror det är några av älvorna som

dansade över sjön här en morgon

som glömde den innan de blev

tvugna att dra sig tillbaka.

Men den ligger kvar där....

Nu ska jag sätta på en kopp te.

Njuta av det framför tvn.

Det är så skönt att krypa upp i soffan under

en varm filt så här års..

När det varken är sommar eller höst...

Utan precis mitt emellan...

Ha det gott där ute nu.

Tittar in hos er snart.

Kram

 

Sommarstatus.....

Doften av lavendel får

starta dagens inlägg.
Det är mitten på augusti och

det är väl snart dags att göra

upp status efter sommaren.
Även om det kommer många fina

sensommardagar framöver tänker jag.

På något vis ser jag fram till hösten.
Ska bli skönt att slippa sommarstressen.

Stressen med att grilla, bada, åka på semester osv...

Det kallas semester säger någon...

Vaddå semester säger jag...
Att stressa runt som en galning för att hinna mest

möjligt under några veckor på sommaren...

Sitta i en varm bil, gnälliga barn, klaga på regnet,

klaga för att det är för varm, ja ni vet...
Näe jag sätter mig på grannens veranda och 

njuter av doften av lavendel istället....

 Tog mig en tur ut i skogen...

Där stod familjen Kantarell

och hälsade mig välkommen.

  Hela släkten var samlad.

 Nu bor de i min frys...

Där har de det bra.

Tills det är dags att 

ta fram dem för att de ska 

få förgylla våran middag med sin närvaro.
Det var väl ca 3 liter jag hittade.

 Tog en promenad ner till sjön.

Nu när det är klippt går det att gå ner hur 

lätt som helst.
Solsken, 24 grader varmt den dagen, och

en blå himmel med vita moln på.

Spegelblank...

 Vindstilla....

 Vackert...

 Vände mig om och tog bild på gården där jag bor...

Kan man bo vackrare?
Jo det kan man säkert.

Men just här, här trivs jag bäst.

 Vårt vita hus ligger där uppe....

Rågen är snart mogen och 

då är det dags att tröska.

 Jag vidgade mina vyer en dag.
Reste iväg, ca 4 mil.

Till ett litet samhälle som heter Flisa.

Det är ungefär 4 mil från oss.

Där besökte jag en utsiktsplats för

att kunna njuta av den vackra älven Glomma.

 Den kommer norrifrån. Kan väl säga

att den kommer närmast från Elverum.

Men den startar mycket längre norrut än så.

 Vid den här platsen finns även en minnesbauta.
Det är ett minne över de som föll under 

andra världskriget.
Det är en vacker plats det här.

Finns bord så man kan dricka sitt medhavda kaffe

och sitta ner och njuta av utsikten.

 Glomma är fortfarande väldigt stor.

Det har kommit så mycket 

regn och många småälvar rinner ut 

i Glomma och fyller på.

 Nästan samma bild.

Men jag försöker utnyttja närområdet runt

mig, för det finns så oerhört mycket

att se här.

Vilket jag hade svårt att se de första åren 

efter att vi flytta ner från Sunnmøre.

 Här fortsätter Glomma på sin väg 

söderut och mot Kongsvinger.

 Var på en annan tur en dag.

Plötsligt stod trafiken helt stilla..

Man trodde att en olycka skett.

Främst i kön stod det en utländsk husbil....

Ingen olycka, men en älg...

De i husbilen ville se och fota detta ståtliga djur, 

som stod helt stilla vid vägkanten och 

åt av den saftiga vegetationen.

Helt oberörd över att det ringlade sig en 

bilkö sakta förbi.

Kan säga att på tillbaka turen stod samme älg

ute i rågåkern på andra sidan och åt.

Tror det är en fjorårskalv.

 Lite besök har vi haft här med i sommar.

Här sitter gubben, Inger Anne och Ola Petter på

en bänk i Arvika...

 Hon skulle hämta hem sin häst som

hon köpt här nere.

Passade då på att besöka oss några dagar.

Det var så roligt att ses...
Har inte setts på 6-7 år.
Gör om det snart va?
De bor i Sykkylven där vi bodde förut.

 Det här åkdonet har jag sett några gånger nu.

Den bor efter vägen när man kör mot Kongsvinger.
Gillar sådana här gamla bilar.

 Det är dags för en kopp fika...

Får det vara en kopp?

 Så var det dags för nästa besök.

Det var Herr Nilsson med fru  som kom på visit.

Här är vi på festningen.
Gubben, frun själv och de två fyrbenta.

  Vi satt ute och njöt av goda drinkar...

Det blev suddigt efter tag...

Så här kan jag inte minnas att du såg 

ut när du kom Anki?

 Då är det bra att ha en stadig hund

att vila sig emot.
Lillan finns alltid till hands...

Eller hunds heter det kanske...

 En av de godaste vi drack hette

AVLOPPSRÖR.....
Just det...

 Så när herr och fru Nilsson rest 

dröjde det inte länge innan nästa gäster

anlände hit till gården.

En av mina allra bästa skolkamrater med make

dök upp. Med kaffebröd och en fin present.

Vi har inte setts på många, många år.
Det var så roligt att sitta vid bordet och prata

gamla minnen, gå en kort runda runt gården,

för hennes man var opererad i ena foten 

och hoppade inte direkt runt, men

han kämpade på.
Vi måste ses oftare nu.

 Ett annat besök som var välkommet

var te-generalen med sina barn.

Te VDn var hemma tyvärr...

Jag pratar då om Lena som har tebutik på nätet.
Det var så kul att mötas, synd det inte kunde bli 

längre och att alla var med.

Men det kommer flera gånger.
Här ser vi i alla fall

Pansarvagnen... En stilig BMW som är 18 år,

Dotra som åt blåbärscockies på löpande band.
Sonen som var så intresserad av fjälltoppar i Norge.

Ett arv av far kanske?

Snälla familjen Te, kom snart igen...

 Mina riddarsporrar har sagt adjö för i år.

Nu finns bara bilderna kvar.

Vackert blå blommor. Som kommer

igen år efter år...

Finns de i flera färger?

Nu ska jag sätta på kaffet...
Ser samtidigt en liten försiktig solstråle på verandan.
Maken på hemväg.

Tanden är fixad.
Tack snälla tandläkare för att

du är så tålmodig med mig.

Ska ta en liten bloggrunda under dagen, måste ju se vad ni haft för er.

Ha det bäst.