Translate

torsdag 18 mars 2010

Ålesund igen.


När man kör mellan Lesja och Bjorli
så kommer man till en gammal
stenbro.
Raumabanen kör över den.
Har lånat den här filmen.
Tåget alltså.
Den heter Kylling bru.
Vackert och vilt.
Här stannar faktiskt tåget
så passagerarna får tid att ta några
bilder från resan.
Tåget mellan Dombås och Åndalsnes 
gör faktiskt flera stopp 
längst med vägen.
En sevärd resa kan jag lova.
(bilderna är klickbara och de rödmarkerade orden är länkar.)

Eftersom jag inte kan se mig
mätt på bilder från byen i mitt hjerte 
så blir det några till 
från vår resa upp dit.
När man kommer upp till Dombås och 
svänger av på vägen mot Åndalsnes
då börjar jag få pirr i magen.
Det är ett stycke väg som
är så otroligt vacker.
Det skiftar mellan djupa dalar 
och höga fjäll.
Väldans höga fjäll....
Här är det bilder från Lesja och ner till Romsdalen.
Lesja ja,
Grattis till dig Tora Berger 
på din födelsedag.
Hon är ju från Lesja.
När vi kom ner till Åndalsnes
så var det så skönt att se vattnet igen.
Fjorden är isfri och fjellen
är vita av snö.
Den här dagen var det grått
väder, det var lite synd. 
Det är så mycket vackrare med
solen som skiner.
Men man kan inte få allt...
Mellan Åndalsnes och Vestnes
är det en resa som innebär att
man kör fjord ut och fjord in.
När man ser bilarna på andra 
sidan av fjorden och vet att man ska 
in längst in i fjordarmen,
så vända och köra ut igen
känns det lite tradigt.
Men det är en vacker resa så 
man tänker inte så mycket på det.
Här har de byggt tunnlar för en del 
år sen. Anledningen till
det var att det gick en del
stora och otäcka ras.
Det största tog med sig några
bilar ner i fjorden
och de som satt i omkom.
Efter det blev det ferje över
fjorden i några år
medans bygget av tunnlarna 
fortskred. Den längsta heter
är 6,6 km lång.
Det går mycket tung trafik här,
för det är huvudvägen
mellan Ålesund och Dombås.
Vid Dombås börjar E6.
Nu den här veckan har det
kommit så mycket snö, gått
så många ras, så vägen är
stängt i perioder.
Men det finns alltid någon/några 
som måste bryta mot lagen.
De tar bort avspärrningar och kör 
i alla fall. De riskerar 
inte bara sig själva, utan även 
hjälpemanskapet som måste in och
gräva fram dom om ett nytt ras 
skulle gå.
Hur sjutton tänker man då?
Nu börjar vi närma oss Ørskogfjellet.
Men först blir det Vestnes.
Där kan man ta ferja til Molde, 
eller fortsätta upp på fjellet
mot Sjøholt och Ålesund.
På Ørskogfjellet
har det gått många ras den
här vintern. En del små och många
väldigt stora.
Vi har en bekant som skulle
köra där för några år sen.
Vinterstid då.
vi sa att han skulle ta med sig
varma skor, en extra filt och 
nått varmt att dricka och äta.
Men nix, det var inte nödvändigt, sa han.
Han skulle hem till nordnorge och fira jul.
När han kommer upp på Ørskogfjellet
går det ett ras framför honom.
Kön bakom växer. Men de försökte 
vända och köra ner till Sjøholt
några stycken. 
De kom inte så långt!
För plötsligt går det ett ras bakom
dem med. De är fångade i snön!
Räddningsmanskapet kommer fort 
på plats. Men det är två stora 
ras som gått. Det tar många timmar 
att få vägen farbar igen.
Efter 8 timmar kan trafiken
börja gå igen.
Då är tanken tom, nästan.
För han har fått haft den på tomgång
för att inte frysa ihjäl.
Hungrig, törstig och frusen kommer
han ner till Vestnes.
Där tankar han både sig och bilen.
Tänk om han tagit lite förbehållsregler
innan han gav sig iväg...
Det kunde slutat illa.
Nästan nere i Vestnes ligger 
det en lantbruksmuseum.
Här finns det mesta av det bästa.
Även fyrbenta trivs här uppe.
Här går det två och har det skönt.
Tjejen är ute på en Dølahest
och rider. Det såg så skönt ut.
Innan man kommer helt in till Ålesund
kommer man till en liten knutpunkt 
som heter Skodje.
Här kör man vidare mot Søvik, Brattvåg 
och Vatne.
Bussen har hållplats här så
många blir hämtade med bil härifrån.
Det finns  en bro här som heter Skodjebrua.
En gammal vacker stenbro.
Inne i Ålesund kommer vi först till
kajen där hurtigbåten går till
Langevåg i Sula kommune.
Där bodde vi först när vi kom till Norge.
Hurtigbåten är den lilla som ligger längst in.
Den stora röda är en fisketrålare.
Det lilla halvrunda fjellet i bakgrunden
heter Sukkertoppen.
Dit kan må gå på turen längst med
märkta stigar.
Trånga branta gator som den här
vintern varit nästan omöjliga 
att parkera på.
Men man gör så gott man kan...
En vägvisare talar om för alla vart
sevärdheterna finns.
Men kan lova att det finns
nått att se på bakom varje knut.
Det är inte för intet som
Ålesund kallas Jugendbyen.
Jag tog inte så många bilder 
Så jag har lånat några på nätet.

Den här är det jag som tagit.
Blev inte så bra.
Just där och då var det inte lätt
att ta bilder.
Än är det länge till Jonsok/midsommar.
Men ute på den här lilla ön
bygger man varje år upp ett
av träpallar och annat.
Sen på jonsokaften/midsommarafton 
sätter man fyr på det.
Då är det några modiga ena som 
klättrar upp i tornet och tänder på.
Tornet kan bli upp mot 30 meter högt.
Men idag var det inget bål
på gång där ute.
Sulafjell ruvar i bakgrunden.
Vit, vacker och härligt.
Sykkylven med sina vackra vyer
är värt ett besök
om man kommer upp hit.
Här finns det bland annat
möbelindustri som är väldans stor.
Ekornes, Hjellegjerde,
Stordal, Formfin 
är bland några av de stora.
På Ørsneset ligger
en annan stor industri.
Møre Trafo.
Där gör man trafostationer som
finns överallt.
Själva centrum av Sykkylven,
eller Aure som någon bestämt
att det skulle heta, 
är ett litet samhälle.
Men här finns det mesta.
Utsikt inte minst.
Pizzeria Milano som
faktiskt ligger i samma hus 
som vi bodde i.
Bankplassen, eller Basse som alla säger.
Spar, Mega, banker, minipol,
polis, post, bibliotek och mycket mera.

Det var det jag hade att bjuda på idag.

Här hos oss på Digernes
är det grått och trist idag.
Ingen sol, men heller ingen snö 
som faller och lägger sig.
Men det går mot vår.
Utan tvivel.


tisdag 9 mars 2010

Ålesund tur och retur....

Hemma igen efter en lång tur upp
till Ålesund
och en lika långt tur ned
från Ålesund
Bilen gick som en klocka med den
nya kylaren/radiatorn.
Men det var nått annat som var galet.
Det var så hög ljudnivå i bilen att man
knappt kunde prata med varandra.
Men vi kom ju upp iallafall.
Det var det viktigaste.
Passerade genom Gudbrandsdalen.
Det var så skönt när man började ana 
de höga fjällen.
Vägen var torr och fin och solen sken.
Efter ett matstopp på Dovre,
som för övrigt var en klar besvikelse 
den här gången fortsatte vi vidare.
En kaffe på Dombås innan vi tog
fatt på vägen genom Lesja,
Lesjaskog, Lesjaverk, Lora,
Verma och slutligen Bjorli.
Om Lesja låter bekant så kan jag
säga att därifrån kommer
Lars och Tora Berger.
Skidskyttarna.
Man förstår de är
duktiga på att åka skidor när
man ser hur det är där de
växt upp.
När vi närmade oss Bjorli kom
snövädret.
Det var ganska moddigt på
vägen och snön dalade ner.
Tätt, tätt....
Här finns ett stort vintersportanlägg som
många runt om gärna besöker för
både utförsåkning och längdåkning.
Så började nerfarten från fjellet.
Nere i Romsdalen där Rauma rinner
var det snö och dimma.
Men de maffiga bergsmasiven
visade sina muskler för oss i alla fall.
Kan lova att man känner sig liten
när man kör här i bilen.
Sommartid kan man ta tåg från
Dombås till Åndalsnes.
Raumabanen. 
Kan rekomenderas.
Ett stopp vid
Trollveggen är nästan obligatoriskt.
Men man såg inte så mycket
av de stora spetsiga fjelltopparna 
i dimman som hade bäddat in topparna.
Kan inte förstå de som vågar hoppa med 
fallskärm eller fladdermusdräkter 
nerför här.
De landar oftast tryggt på backen på
andra sidan av Rauma.
Men det ligger några kvar där uppe.
Räddningsmanskapet har inte kommit åt
att hämta ner alla.
Spektakulärt är det i alla fall.
Men den här dagen var det ingen
modig/dumdristig person som
kastade sig ner för den branta fjällväggen.
Så kom vi äntligen ner till Åndalsnes.
Öppet vatten var det första jag såg.
Nu började en ganska tråkigt,
men vacker del av resan.
I alla fall för den som
åkt där några gånger i sitt i liv.
Först genom den 6,6 km långa
tunneln. Sen var det fjord ut och 
fjord in. I många långa mil...
Trots att det var grått och snön hängde
i luften så var det så vackert.
De stupbranta fjällen som 
liksom gled ner i vattnet.
Stilla och utan att vattenytan rörde sig....
Vi passerade Vågstranda. 
Rakt ut i fjorden ligger en ö
som heter Sekken.
Där har jag kusiner som bor.
När vi var små så tog vi ibland båt över 
till Vågstranda från ön.
Vi var där på sommrarna och hälsade på.
Sekken ligger utanför Molde.
Så kom vi till Vestnes äntligen.
Där skulle vi upp på Örskogfjellet.
Ser ni solen som glimtar fram på den 
understa bilden?
Dit upp och ner ska vi....
På Örskogfjellet är det mycket 
vintersport som försigår.
Sommartid är folk där i sina hytter.
Vandrar i fjellet och plockar hjortron/multer 
på myrarna.
Hit åkte man ibland på en söndagstur
för att äta middag med familjen.
Så går det plötsligt nerför.
Det går så mycket nerför att man kan 
faktiskt bara rulla om man vill.
När man nått botten så kommer man till
ett litet samhälle som heter Sjöholt.
Härifrån kan man köra mot Geiranger om vill.
Fjorden låg där med solen som
speglade sig i vattnet.
Fjällen var höga och vackert vita av snön.
Så efter att vi varit på sjukhuset i Ålesund
för att lämna av syster yster och en 
massa mat var det dax för
att ta ett sista farväl av moster.
Stunden i kapellet var rörande vacker.
Vi var bara några få.
Jag satt där och tänkte på alla roliga
stunder vi haft med tante.
Hennes skratt, och att hon alltid fanns där.
Men livet tar slut en dag,
så är det för oss alla.
Det gick på något vis äntligen upp
för mig att hon var borta.
Hade inte accepterat det innan.
Nu förstod jag äntligen.
Tack älskade tante för allt.
Efter en fika med morbror och lite
annan släkt så bar det av "hemmåt"
Med ferjen fra Magerholm till Örsneset.
Efter en lång natt med lite sömn,
hosta, illamående och huvudvärk 
var det så dags att fara in till Ålesund.
Först ferja som tar ca 15-20 minuter över fjorden.
Sen körde vi mot stan.
På Magerholm var det mycket snö.
Det hade snöat under natten så 
det var riktigt mycket snö.
När man vände sig om såg man 
Sunnmörsalpene och Sykkylven där
på andra sidan fjorden.
På de här ferjerne finns det en kiosk och en
salong som det så fint heter.
Där kan man sitta med en kopp kaffe och en svele.
Eller bara värma sig om man kommer med
bussen, eller blir hämtad vid ankomst.
Biljettören kommer och tar betalt, för det är inte
gratis att åka dessa ferjer...
91 kr kostade varje tur. Bil och en.
Alltså man betalar inget för föraren, men för varje
passagerare i bilen får man betala 26 kr 
tror jag det stod på biljetten.
Men för en turist är det kanske ok. 
Man får ju utsikten på köpet....
Där rakt fram har du Storfjorden.
Som i sin tur leder in i Geirangerfjorden.
Då har du kanske en aning om vart vi är.
Här går ferja tre gånger i timmen.
Dygnet runt. Men nattetid är det bara
en gång i timmen.
Stod och tittade vid Örsneset ferjekaj och längtade
tillbaka hit. Till fjell, fjord och hav.
Krykkjeskrik och doften av tang og tare....
Sitter i köket till vänninan och pratar i telefon.
Så går vi ut en tur.
I det vita huset i mitten på ena bilden bodde vi.
Där bor vår väninna nu.
In mot Ålesund passerade vi bland
annat Color line stadion.
Där spelas det fotboll med Tangogutta...
Apotekertorget med sikt mot Fjellstua.
Brosundet.
En trång gata i jugendbyen Ålesund.
Mycket snö som synes även här.
Samma trånga gata en gång till för säkerhets skull.
En del av hamnen med bla Scandic hotell 
i blått på andra sidan.
Brosundet och ut mot ferjehamnen.
Så hördes ett tut.
Ett långt kraftigt tut.
Hurtigrutta klappade till kaj när vi kom.
Idag var det Trollfjord. 
Så gick vi upp mot Ålesund Kirke.
Här skulle vi vara.
En vacker kyrka måste jag få lov att säga.
De många fiskebåtarna låg inne vid kaj.
Men snart tar Borgundfisket till. Då ligger
de här och många, många andra fiskebåtar
ute i Borgundfjorden och fiskar skrei.
Det är torsk som kommer in för att
lägga rom.
Skrei är en delikatess. Den kokas,
med lever och rom och njuts till en sås och potatis.
På en annan plats, Skateflukaia kom det in en fiskebåt
när vi stod där och såg.
Besöket den här gången blev
så allt för kort.
Men vi kommer tillbaka.
Ålesund, byen i mitt hjerte.

Nu säger jag godnatt.
Tar med mig hostan och huvudvärken upp.
Hoppas det går över.
Snart...
Kram på er och tusen hjertligt takk for alle
varme og koslige kommentara hos meg
siste tiden. Ni ska veta att de värmen.
Lovar försöka besöka er alla.
Kram..
Related Posts with Thumbnails