Tankar i svarte natta.....

På våra vägar idag far det omkring allt
för många enögda bilar.
Såg på nyhetsprogrammet här en kväll
att det berodde på att idag
måste du in på verkstad för att byta
en trasig glödlampa.
Det kan kosta upp till 500 kr att få bytt en glödlampa.
Det slipper vi däremot.
Vi blev enögda en dag för ett tag sen.
Maken köpte nya lampor och bytte.
Inte fungerade lyset efter det inte.
Bytte de nya lamporna mot nya, nya lampor.
Fortfarande enögd.
Han körde in bilen i tvätthallen och
började skruva loss allt för att titta.
Och gissa...
Han hittade felet.
Kablarna till lampan hade gått av!
Det tog en timme att fixa så nu
ser vi igen.
Och framför allt, andra ser oss....
Så gör en check på era billamporna.
Inte alltid det är glödlampan
som är trasig.

Medans maken mekade,
så tog jag mig en lite fototur.
De har ett så vackert staket som jag är stormförtjust i.
Skulle tagit bild på det när frosten hade klätt
det helt i vitt, men det var ju så kallt så
man ville inte vara ute.
Men det är inte försent.
Kylan har bestämt sig för att
gästa oss igen.
Den sjönk från 5 minus till 17 minus bara

på några timmar, under måndagen.

På kvällen gick jag ut för att se om det gick att
ta några bilder i skymningen.
Det snöade lätt.
Det var så stilla att stå
nere vid stabburet och titta ut över åker och sjö.
Det kom två bilar på vägen.
Tryckte av, ville se om jag fick med lysen och snö.
Blev bra tycker jag.

Den blå skymningen sänkte sig över Nuguren
och snön föll.....

Igår var det ett helt annat väder.
Kylan smög sig in över oss igen.
Solen visade sig lite försiktigt
och det skapade moln i pastellfäger.
Är inte på fjället, utan står
nere vid mitt äppleträd och tar bilden.

Månen är på väg fram igen.
Den är inte helt full.

Nere på isen har någon, säkert grannen
varit ute och dragit upp skidspår,
eller så är det någon som varit ute och
tränat hästen.
Nu ser jag ju att isen håller,
så nu ska jag ner dit jag med.

Två broar i ett knipps.
Eller vad säger man?
Låvebru heter det ju på norska,
men har faktiskt glömt vad det heter på svenska....
Pinsamt!

Ser att det går spår från oss ner till sjön.
Kanske man skulle följa de ner dit.
Den pastellfärgade himlen är så vacker.
Har sagt det förr och säger det igen.
Jag tröttnar aldrig på den här utsikten....

Avslutar med en bild på mina två amaryllisar.
Som blommar för fullt nu.
Det kommer en stängel på den ena.
Fick klippa av en stängel på den andra,
för den ruttnade.
Någon som varit med om det förut?
Har inte gett dem så mycket vatten.
Ser att stänglarna inte blivit så höga
tack vare det.
Jo, jag vet att julen är slut.
Har plockat bort allt juligt.
Har några dukar och köksgardinerna kvar.
Men de försvinner nu i veckan.
Nu vill jag ha lite vårfärger igen.

Sitter här i svarte natta.
Det är mörkt utanför fönstren.
Månen är där ute någonstans...
Det är lite moln på natthimlen så
man ser den inte just nu.
Det doftar kaffe från kaffebryggaren.
Ska krypa upp i soffan med filten
över benen och bara mysa.
Lycklig över att jag bor där jag bor.
Där det är tryggt och gott.
Tankarna går till Haiti....
Där folket kämpar för att överleva.
Och här klagar vi över vinterkylan när det är vinter.
Jag ska skärpa mig.
Jag har mat, rent vatten, varmt hus, telefon, data och ström.
Allt jag behöver och lite till.
De där har inget kvar.
Jag vet att folk skänkt pengar till
många olika hjälporganisationer.
Men vill vara med och dra mitt strå till stacken.
Därför slänger jag ut en krok nu...
Kan vi bloggare på något vis göra gemensam sak, samla in
pengar och hjälpa till?
Tacksam för ideèr.....

Fågelsnadder och odjur.

Efter en liten biltur en dag tog
vi den andra vägen hemåt.
Men det är inte så skoj att åka här.
För det är bara is på hela vägen.
Lite halt var det.
Men vi kom hem.

När gick ut ur bilen kom granntjejen skidandes.
Det såg så skönt ut.
Måste nog ta upp våra skidor från källaren med.
Hon ropade plötsligt på mig,
för då hade hon kört omkull
när hon gled runt hörnet.

Lillebror tog det säkra för det osäkra
och tog sparken.
Det gick fort nerför backen iallafall.
Men han har kommit på hur man bromsar
så det går bra.
Ska nog sjutton försöka få tag i en spark tror jag.

Mina små bevingade vänner kommer troget
för att få i sig lite mat i kylan.
Det är mest gulsparv, pilfink, gråsparv,
rödstrupe och......

den här gynnaren...
Hacke Hackspett själv.
Fast här har han ännu inte funnit
svålen som jag hängde upp i äppleträdet.

Men det har den här gynnaren.
Fast han får inte tag i den.
För han har inte lärt sig klättra i träd ännu...
Men det är väl bara en tidsfråga.

Gick en promenad i går, onsdag.
Passerade ett träd jag tittat på flera gånger.
Jag har inte en aning om vad det är för träd,
men så här ser det ut iallafall.
Vackert.

Potatislådorna står och väntar på våren.
Men det dröjer nog en stund till.

Kom upp i skogen efter en stund.
Där stoppar jag.
För jag hör ett konstigt ljud som närmar sig.
Först trodde jag det var en helikopter.
Men då flög den otroligt lågt.
Tittade ner mellan trädstammarna.
Det var plogbilen....

Går ett stycke till uppåt.
Stannade till vid en liten grop som
var lite brun i kanterna.
Här har det legat en älg eller ett råddjur
och vilat sig.
Spåren ledde längre in i skogen.....

Snön ligger djup inne bland granar och tallar.
Den här granen hade fått hatt.
Tyckte det var en ganska fin modell.
Ser väldans tung ut då....

Familjen Gran stod vitklädda i skogen och hälsade
mig välkommen in på ett besök.
Men jag var inte den första som besökte
dem under gårdagen.

Upptäckte att jag gick i traktorspår.
Det var skönt det, för det är jobbigt
att halka runt i djup snö.
Speciellt om det är is under...
Men jag halkade runt iallafall...
Hörde ett surrande som kom längre
upp ifrån.
Men inte var det mygg inte, fniss....

Det var grannen.
Han hade tagit traktor och kört upp i skogen
för att ta ner lite träd.
Jag stannade och vi pratade en stund.
Han sa han höll på med att ner
ved till nästa vinter.
Jag frågade om han trodde det gick att gå
upp till Rytjern. Men han avrådde mig.
För bakom traktorn så
är den nästan en meter snö hela vägen upp.
Så jag vände och halkade ner igen.
Kan väl säga att grannen är gott över 70 år.

Följde traktorspåren hela vägen tillbaka ner.
När jag nästan var framme ropade
Skogstrollet på mig.
Han tyckte jag skulle komma tillbaka snart.
För det var så ensamt i skogen den
här tiden. Ja, älgar, rävar och rådjur
har han ju på besök varje dag då,
men de är lite otrevliga sa han.
För de äter upp hatten hela tiden....

Väl nere på vägen igen så hade det börjat snöa.
Så hör jag det där oljudet igen, fast bakom mig.
Vänder mig om och där kommer odjuret.
PLOGEN igen!
Snön vräkte ner...

Han kör förbi mig och vinkar.
Så ser jag plötsligt hur han sladdar till och kör
nästan ner i diket.
Så även en sånt odjur kan alltså få sladd tänker jag.
Samtidigt så ser jag grannen komma i sin bil.
Titta bakom telestolpen till höger så
ser man en liten bil sticka upp.
Tänk om han fått sladd när han mötte henne....

Plogen kom upp, grannen svängde in på vår väg
och jag gick vidare hemåt
Under tallen stod dessa åkdon och väntade
på att någon skulle sparka en stund.
Jag var så frestad....
MÅSTE ha en spark!

Idag bestämde jag mig för att tömma hinken med talgbollar.
Sagt och gjort.
40 bollar fick snören som upphängning.
Jag tog med mig hinken och började
hänga upp fågelsnaddret överallt.
Har två hinkar till nere i källaren så
de små ska inte svälta ihjäl här i vinter
kan jag väl säga.

I äppleträdet hängde jag säkert ett tjugotal.
Så i vinbärsbuskarna ett tiotal.
I vår ädelsyren hängdes de sista upp.
Så nu är det bara att äta.....

Avslutade talgbollsupphängningen med att
titta ut över sjön.
Idag var det lite förändringar på himlen.
Inte helt grå. Lite vita moln fanns det där idag.
Men solen är inte här.
Hoppas hon kommer snart....

Nu ska jag ta mig en kopp te.
Sätta mig och slappa framför tvn
med en film tror jag....
Vad det blir får vi se.
Ha nu en fabelaktig kväll.

Har någon funnit mitt tappade flås?

När jag vaknade igår morse hade det kommit lite
nysnö på backen, träd och fågelbord.
Jag vet att granen borde varit nere vid det här laget,
men det är så skönt med de
där vita mjuka lamporna
i den gröna snöklädda granen när
det är så mörkt ute.
Så ett tag till får den allt stå.
(klickbara bilder)

Trodde att solen skulle visa sig på himlen
under dagen, men hur fel tog man inte.
Det snöade lite lätt när
jag gick ut i mysbrallor, stövlar,
morgonrock och vantar.
Vill bara påpeka att det var 14 minus....

När jag till slut bestämde mig för att
gå in så var det sånt magiskt ljus, de
snöklädda björkarna, den blåsvarta himlen
och så ljusen på utegranen.
Nästa lite spökaktigt.

Så trotsade jag både det kalla vädret och inte
minst tyngdlagen lite senare på dagen.
Ja, jag gick en promenad.
Kan väl säga att det kalla vädret har satt sina spår.
Det var tungt att gå, flåset var inte riktigt med mig.
Vart det var någonstans har jag fortfarande inte kommit på.
Så var det halt under den nyfallna snön.
Men jag gick.
Först förbi postkassestativet.
Ser du Irene, pyntet är kvar ännu, fniss....

Förbi det lilla bedehuset,
där vände jag mig om och tog en bild.
Att det egentligen var för att hämta andan är en helt annan sak...

Ett stycke längre bort stannade jag igen.
Ville ta en bild på den ishala vägen.
Vilket man inte ser på bilden.
Men det var halt....
Rakt ner på bilden, om man följer vägen,
där ligger det vita huset vid sjön.
Det syns inte på bilden dock...

Passade på att ta en bild på vår härliga skogsstig
som vi brukar ta.
Nu var det dock massor av snö där
och precis där man ska gå in har nog de som
äger våra linjer, tele och ström,
varit och tagit ner grenar och
buskar för att de inte ska komma emot
kablarna som hänger i luften.
Vi har som sagt haft en del strömavbrott så
det har jag full förståelse för.

Passerade förbi huset som våra vänner sålde för ett tag sen.
Där stod det fortfarande ett kärrhjul lutat
mot bron upp på höskullen.
Som faktiskt är en lägenhet numera.
Men vackert var det iallafall.

Det var som att gå i en svart-vit värld.
Träden var helt vita av frost och snö.
Den vita marken, som är frusen och kall.
Den blågrå himlen.
Solen orkade inte riktigt fram fast den gjorde
ett tappert försök.

Kom efter en stund fram till vår andra skogsstig.
Inte heller här har gick det gå in.
Vad som döljer sig under snön
vet jag inte. Men jag vet att i höstas så
var det skogsmaskiner här och tog
ner träd. Alla vet väl vilka sår de
lämnar efter sig. Hade inte lust att
trampa ner i en grop och kanske bryta ett ben eller arm.
Jag höll mig till vägen.
Där var iallafall möjligheten större att någon skulle
hitta mig om jag halkade och bröt nått.

Här växte det hög skog.
Nu är det bara ungskog kvar.
Känslan att befinna mig på fjället infann sig snabbt.

Det är oändligt med skog.
Granarna är tunga av snön, och
jag såg många träd som fått grenar knäckta
av tyngden av snön.
Men med risk att upprepa mig,
vackert är det .

Trots 14 minus så var det så skönt att
gå en riktig promenad.
Ja, längre än till brevlådan alltså...
Naturen är vacker när den är frusen och kall.
Jag såg spår efter både räv, älg och hjort.
Men inte en skymt av ägarna till spåren.
Men det klart, som jag flåsade
så hade jag säkert skrämt bort dom

länge innan jag kom fram hit, fniss....

Vägen ner mot Rymoen snirklade sig genom det
vita kalla landskapet.
Tänk, om inte allt för lång tid är åkern grön och
björkarna där ute är fulla av gröna blad, och
vinden leker i bladverket.....

Där nere vände jag och började gå hemåt igen.
Nu kände jag att flåset var med mig och det gick
lättare att gå. Märkligt det där....
Väl hemma på gården igen smög jag in mellan
snöiga grenar och fick
en bild på grannens stabbur.
Japp, vackert....
(förlåt :D)

Den ensamma tallen stod där så ståtlig och grann.
Frost och snö hade klätt den i vitt.
Det ska egentligen vara två.
Men den andra fick någon sjukdom så
den fick tas ner.
Det var ganska så trist.

Hängbjörkarna igen....
Kan inte se mig mätt på dom.
De är vackra om våren när de börjar slå ut...
Fast jag har pollenallergi.
De är vackra om sommaren,
när grenarna hänger långt ner, fulla
av gröna blad och vinden leker och prasslar
i lövverket....
De är vackra om hösten när
bladen börjar gulna och falla av...
Väldigt vackra om vintern när Kong Vinter
och Isfrun klätt dem i vitt.....

Men allt det var igår.
Idag var det en gråblå dag igen.
Kylan var mildare än på väldigt länge.
10 minus visade helt plötsligt termometern.
Man behövde inga långfillingar när man gick ut.
Vantarna låg kvar i jackan och jag tyckte det var varmt!

Till och med småfåglarna var glada.
Det kvittrade och sjöng när jag
kom med den röda hinken med frö åt dom.
De stackarna får jobba hårt för att överleva.

När jag kommit in igen och fått
tänt några ljus, fått mig kaffe och satt mig ner
tänkte jag på hur kallt vi haft.
Har det gjort någon nytta med den kylan?
Ja det har det faktiskt.
Dels har vi sett att våra hus, värmeanlägg och bilar inte tål
hur mycket så kallad extremkyla som man kanske trodde.
Men samtidigt har vi lärt oss härda ut den
stränga kylan. Vi har fått lära oss att ta på
ordentligt med kläder när vi skulle ut.
Jag är trots kylan och att man småfrusit lite väldigt
glad åt att vi fått den här rejäla köldknäppen.
För vi har fått lärt oss att prioritera.
Värme framför onödigt lyse, varma tjocka kläder,
rejäla skor och strumpor.
Inte att gå ut i högklackade tunna
stövlar, en jacka som inte knäpps.
Att ha mössa istället för att tänka på frisyren osv...
Men det bästa av allt kommer sist...
Ni vet sommaren stora plåga för alla
hundägare och kattägare. För alla som vill ut i skog och mark....
Ni vet, fästingen/flåtten....
Den har ni väl inte glömt?
Tacka kylan för att den kommer minska i sommar.
Den fryser helt enkelt ihjäl när vi har det kallt....
Så förbanna inte mörker och kyla, utan
tänd ett ljus eller två
och se fram mot en sommar med mindre fästing/flått.
Ja till och med mördarsnigeln/iberiasnieln blir nedfrusen och dör
när det är så kallt.
Så inget ont som inte har nått gott med sig.

Ha nu en knittrande kall helg.
Tänd en brasa och må gott...