Translate

torsdag 21 januari 2010

Fågelsnadder och odjur.

Efter en liten biltur en dag tog
vi den andra vägen hemåt.
Men det är inte så skoj att åka här.
För det är bara is på hela vägen.
Lite halt var det.
Men vi kom hem.
När gick ut ur bilen kom granntjejen skidandes.
Det såg så skönt ut.
Måste nog ta upp våra skidor från källaren med.
Hon ropade plötsligt på mig,
för då hade hon kört omkull
när hon gled runt hörnet.
Lillebror tog det säkra för det osäkra
och tog sparken.
Det gick fort nerför backen iallafall.
Men han har kommit på hur man bromsar
så det går bra.
Ska nog sjutton försöka få tag i en spark tror jag.
Mina små bevingade vänner kommer troget
för att få i sig lite mat i kylan.
Det är mest gulsparv, pilfink, gråsparv,
rödstrupe och......
den här gynnaren...
Hacke Hackspett själv.
Fast här har han ännu inte funnit
svålen som jag hängde upp i äppleträdet.
Men det har den här gynnaren.
Fast han får inte tag i den.
För han har inte lärt sig klättra i träd ännu...
Men det är väl bara en tidsfråga.
Gick en promenad i går, onsdag.
Passerade ett träd jag tittat på flera gånger.
Jag har inte en aning om vad det är för träd,
men så här ser det ut iallafall.
Vackert.
Potatislådorna står och väntar på våren.
Men det dröjer nog en stund till.
Kom upp i skogen efter en stund.
Där stoppar jag.
För jag hör ett konstigt ljud som närmar sig.
Först trodde jag det var en helikopter.
Men då flög den otroligt lågt.
Tittade ner mellan trädstammarna.
Det var plogbilen....
Går ett stycke till uppåt.
Stannade till vid en liten grop som
var lite brun i kanterna.
Här har det legat en älg eller ett råddjur
och vilat sig.
Spåren ledde längre in i skogen.....
Snön ligger djup inne bland granar och tallar.
Den här granen hade fått hatt.
Tyckte det var en ganska fin modell.
Ser väldans tung ut då....
Familjen Gran stod vitklädda i skogen och hälsade
mig välkommen in på ett besök.
Men jag var inte den första som besökte
dem under gårdagen.
Upptäckte att jag gick i traktorspår.
Det var skönt det, för det är jobbigt
att halka runt i djup snö.
Speciellt om det är is under...
Men jag halkade runt iallafall...
Hörde ett surrande som kom längre
upp ifrån.
Men inte var det mygg inte, fniss....
Det var grannen.
Han hade tagit traktor och kört upp i skogen
för att ta ner lite träd.
Jag stannade och vi pratade en stund.
Han sa han höll på med att ner
ved till nästa vinter.
Jag frågade om han trodde det gick att gå
upp till Rytjern. Men han avrådde mig.
För bakom traktorn så
är den nästan en meter snö hela vägen upp.
Så jag vände och halkade ner igen.
Kan väl säga att grannen är gott över 70 år.
Följde traktorspåren hela vägen tillbaka ner.
När jag nästan var framme ropade
Skogstrollet på mig.
Han tyckte jag skulle komma tillbaka snart.
För det var så ensamt i skogen den
här tiden. Ja, älgar, rävar och rådjur
har han ju på besök varje dag då,
men de är lite otrevliga sa han.
För de äter upp hatten hela tiden....
Väl nere på vägen igen så hade det börjat snöa.
Så hör jag det där oljudet igen, fast bakom mig.
Vänder mig om och där kommer odjuret.
PLOGEN igen!
Snön vräkte ner...
Han kör förbi mig och vinkar.
Så ser jag plötsligt hur han sladdar till och kör
nästan ner i diket.
Så även en sånt odjur kan alltså få sladd tänker jag.
Samtidigt så ser jag grannen komma i sin bil.
Titta bakom telestolpen till höger så
ser man en liten bil sticka upp.
Tänk om han fått sladd när han mötte henne....
Plogen kom upp, grannen svängde in på vår väg
och jag gick vidare hemåt
Under tallen stod dessa åkdon och väntade
på att någon skulle sparka en stund.
Jag var så frestad....
MÅSTE ha en spark!
Idag bestämde jag mig för att tömma hinken med talgbollar.
Sagt och gjort.
40 bollar fick snören som upphängning.
Jag tog med mig hinken och började
hänga upp fågelsnaddret överallt.
Har två hinkar till nere i källaren så
de små ska inte svälta ihjäl här i vinter
kan jag väl säga.
I äppleträdet hängde jag säkert ett tjugotal.
Så i vinbärsbuskarna ett tiotal.
I vår ädelsyren hängdes de sista upp.
Så nu är det bara att äta.....
Avslutade talgbollsupphängningen med att
titta ut över sjön.
Idag var det lite förändringar på himlen.
Inte helt grå. Lite vita moln fanns det där idag.
Men solen är inte här.
Hoppas hon kommer snart....
Nu ska jag ta mig en kopp te.
Sätta mig och slappa framför tvn
med en film tror jag....
Vad det blir får vi se.
Ha nu en fabelaktig kväll.

fredag 15 januari 2010

Har någon funnit mitt tappade flås?

När jag vaknade igår morse hade det kommit lite
nysnö på backen, träd och fågelbord.
Jag vet att granen borde varit nere vid det här laget,
men det är så skönt med de
där vita mjuka lamporna
i den gröna snöklädda granen när
det är så mörkt ute.
Så ett tag till får den allt stå.
(klickbara bilder)
Trodde att solen skulle visa sig på himlen
under dagen, men hur fel tog man inte.
Det snöade lite lätt när
jag gick ut i mysbrallor, stövlar,
morgonrock och vantar.
Vill bara påpeka att det var 14 minus....
När jag till slut bestämde mig för att
gå in så var det sånt magiskt ljus, de
snöklädda björkarna, den blåsvarta himlen
och så ljusen på utegranen.
Nästa lite spökaktigt.
Centrera
Så trotsade jag både det kalla vädret och inte
minst tyngdlagen lite senare på dagen.
Ja, jag gick en promenad.
Kan väl säga att det kalla vädret har satt sina spår.
Det var tungt att gå, flåset var inte riktigt med mig.
Vart det var någonstans har jag fortfarande inte kommit på.
Så var det halt under den nyfallna snön.
Men jag gick.
Först förbi postkassestativet.
Ser du Irene, pyntet är kvar ännu, fniss....
Förbi det lilla bedehuset,
där vände jag mig om och tog en bild.
Att det egentligen var för att hämta andan är en helt annan sak...
Ett stycke längre bort stannade jag igen.
Ville ta en bild på den ishala vägen.
Vilket man inte ser på bilden.
Men det var halt....
Rakt ner på bilden, om man följer vägen,
där ligger det vita huset vid sjön.
Det syns inte på bilden dock...
Passade på att ta en bild på vår härliga skogsstig
som vi brukar ta.
Nu var det dock massor av snö där
och precis där man ska gå in har nog de som
äger våra linjer, tele och ström,
varit och tagit ner grenar och
buskar för att de inte ska komma emot
kablarna som hänger i luften.
Vi har som sagt haft en del strömavbrott så
det har jag full förståelse för.
Passerade förbi huset som våra vänner sålde för ett tag sen.
Där stod det fortfarande ett kärrhjul lutat
mot bron upp på höskullen.
Som faktiskt är en lägenhet numera.
Men vackert var det iallafall.
Det var som att gå i en svart-vit värld.
Träden var helt vita av frost och snö.
Den vita marken, som är frusen och kall.
Den blågrå himlen.
Solen orkade inte riktigt fram fast den gjorde
ett tappert försök.
Kom efter en stund fram till vår andra skogsstig.
Inte heller här har gick det gå in.
Vad som döljer sig under snön
vet jag inte. Men jag vet att i höstas så
var det skogsmaskiner här och tog
ner träd. Alla vet väl vilka sår de
lämnar efter sig. Hade inte lust att
trampa ner i en grop och kanske bryta ett ben eller arm.
Jag höll mig till vägen.
Där var iallafall möjligheten större att någon skulle
hitta mig om jag halkade och bröt nått.
Här växte det hög skog.
Nu är det bara ungskog kvar.
Känslan att befinna mig på fjället infann sig snabbt.
Det är oändligt med skog.
Granarna är tunga av snön, och
jag såg många träd som fått grenar knäckta
av tyngden av snön.
Men med risk att upprepa mig,
vackert är det .
Trots 14 minus så var det så skönt att
gå en riktig promenad.
Ja, längre än till brevlådan alltså...
Naturen är vacker när den är frusen och kall.
Jag såg spår efter både räv, älg och hjort.
Men inte en skymt av ägarna till spåren.
Men det klart, som jag flåsade
så hade jag säkert skrämt bort dom
länge innan jag kom fram hit, fniss....
Vägen ner mot Rymoen snirklade sig genom det
vita kalla landskapet.
Tänk, om inte allt för lång tid är åkern grön och
björkarna där ute är fulla av gröna blad, och
vinden leker i bladverket.....
Där nere vände jag och började gå hemåt igen.
Nu kände jag att flåset var med mig och det gick
lättare att gå. Märkligt det där....
Väl hemma på gården igen smög jag in mellan
snöiga grenar och fick
en bild på grannens stabbur.
Japp, vackert....
(förlåt :D)
Den ensamma tallen stod där så ståtlig och grann.
Frost och snö hade klätt den i vitt.
Det ska egentligen vara två.
Men den andra fick någon sjukdom så
den fick tas ner.
Det var ganska så trist.
Hängbjörkarna igen....
Kan inte se mig mätt på dom.
De är vackra om våren när de börjar slå ut...
Fast jag har pollenallergi.
De är vackra om sommaren,
när grenarna hänger långt ner, fulla
av gröna blad och vinden leker och prasslar
i lövverket....
De är vackra om hösten när
bladen börjar gulna och falla av...
Väldigt vackra om vintern när Kong Vinter
och Isfrun klätt dem i vitt.....
Men allt det var igår.
Idag var det en gråblå dag igen.
Kylan var mildare än på väldigt länge.
10 minus visade helt plötsligt termometern.
Man behövde inga långfillingar när man gick ut.
Vantarna låg kvar i jackan och jag tyckte det var varmt!
Till och med småfåglarna var glada.
Det kvittrade och sjöng när jag
kom med den röda hinken med frö åt dom.
De stackarna får jobba hårt för att överleva.
När jag kommit in igen och fått
tänt några ljus, fått mig kaffe och satt mig ner
tänkte jag på hur kallt vi haft.
Har det gjort någon nytta med den kylan?
Ja det har det faktiskt.
Dels har vi sett att våra hus, värmeanlägg och bilar inte tål
hur mycket så kallad extremkyla som man kanske trodde.
Men samtidigt har vi lärt oss härda ut den
stränga kylan. Vi har fått lära oss att ta på
ordentligt med kläder när vi skulle ut.
Jag är trots kylan och att man småfrusit lite väldigt
glad åt att vi fått den här rejäla köldknäppen.
För vi har fått lärt oss att prioritera.
Värme framför onödigt lyse, varma tjocka kläder,
rejäla skor och strumpor.
Inte att gå ut i högklackade tunna
stövlar, en jacka som inte knäpps.
Att ha mössa istället för att tänka på frisyren osv...
Men det bästa av allt kommer sist...
Ni vet sommaren stora plåga för alla
hundägare och kattägare. För alla som vill ut i skog och mark....
Ni vet, fästingen/flåtten....
Den har ni väl inte glömt?
Tacka kylan för att den kommer minska i sommar.
Den fryser helt enkelt ihjäl när vi har det kallt....
Så förbanna inte mörker och kyla, utan
tänd ett ljus eller två
och se fram mot en sommar med mindre fästing/flått.
Ja till och med mördarsnigeln/iberiasnieln blir nedfrusen och dör
när det är så kallt.
Så inget ont som inte har nått gott med sig.
Ha nu en knittrande kall helg.
Tänd en brasa och må gott...

onsdag 13 januari 2010

Så fort kan allt ändras.....

I morse när jag vaknade såg det ut så här hos oss.
Snabb som en vessla klädde jag på mig,
fann fram ett par kameror och gick ut i kylan.
18 minus visade termometern. Men det
var märkligt skönt ute iallafall.
Solen trängde inte igenom molnen
men spred en strimma av solljus
över isen på sjön.
De små granarna i häcken syns snart inte.
Snön ligger som en tjock vitt luddig
filt och tynger ner de tunna så små grenarna.
Spåren i snön talar sitt tydliga språk.
Här har det gått två grå ner till grannen.
I samma spår varje gång.
Allt för att spara energi....
Vårt hus badade i sol igår.
Björkarna och snön samt den lilla tarzan husken/gungan
glittrade i solljuset.
Undrar om gungan längtar till våren den med?
Tog ett par ord med vår inneboende häromdagen.
Feta Greta.
Det är en normalstor rotborste som man ser där.
Frågade henne om hon ville ut och lufta sig lite.
Näe sa hon och försvann som en oljad blixt.
Bara hon inte lagt sig i smutstvätten....
Var med maken en dag i bilen.
Här passerar vi bron över Glomma.
Vi är i ett samhälle som heter Årnes.
Froströken låg tät över bron och det var både
lite otäckt och vackert samtidigt.
Här är vi på väg från Årnes mot Vormsund.
Klockan är strax efter 9,
på morgonen. Men jag älskar den här
blåafärgen.
Det var så vackert.
Synd man inte kan stanna och kliva ur
bilen för att ta bilder.
Den här är tagen genom frontrutan på lastbilen.
Här en frontrutebild till.
På väg mot Vormsund.
Synd man inte tog den bilden ute.
Vilket julkort det kunde blivit...
Den blå färgen, snön, skogen och dimman, samt r
röken som ringlar sig upp genom skorstenen.
Även inne i Kongsvinger är det vackert.
Se bara på den här mjuka snön på grenarna...
Ser ut som bomull..
Hemma igen.
Att några snöklädda grangrenar är så förtvivlat
vackra det kan man inte tro.
Eller ogräset bakom ladan.
För att inte tala om den gamla smedjan
där den ligger....
Det är kalla bilder det där.
Alla är tagna när det var som kallast ner
till 30 minusgrader eller mera.
Passade på att föreviga mina vita hyacinter/svibbler.
De doftade ljuvligt där de stor på köksbänken.
Kom lite närmare och stoppa ner näsan
så får du känna....
Mmmm...
När man ser blommorna så här nära
så påminner de faktiskt lite om syren.
Jag matar fåglarna.
Hängt talgbollar överallt.
Eftersom vi inte fick ha den här busken
som julgran i år så blev
den pyntad med talgbollar i stället.
Men jag tror det är för kallt för att fåglarna ska äta
av dem. Måste ju vara som att hacka i cement när
de hänger ute i minus 30 grader.
Så det går åt frö.
Massor av frö och nötter.
De små fåglarna blir snart ganska modiga när
man matat dem en stund.
Nu flyger de inte iväg när man kommer ut.
De sitter i trädet och tjattrar på mig.
Är säkert för långsam....
Idag fick jag mig en brutal påminnelse om hur fort livet
kan förändras.
Maken läste på nätet om en trafikolyckaRV 2 vid Skarnes här.
När han kommer fram till artikeln ser han
att det är en postbil på bilden.
Det visar sig att en av hans kollegor som varit på
väg att hämta in post från företag blivit inblandad i
en otäck olycka.
Han fick möte av en bil med två personer i som plötsligt
kom över i fel körfält.
De kolliderade med en annan personbil
för att till slut i full fart krascha rakt in i
fronten på postbilen.
Han klarade sig bra, värre var det med
de två som satt i personbilen.
De omkom.
I mina tankar såg jag för mig att det var
maken som körde.
Att sitta hemma eller på jobbet och
få den telefonen från polis eller sjukhus måste vara hemskt.
Mina tankar är med makens kollega som överlevde
den här olyckan.
Mina tankar går också till de omkomnes familjer.
Jag har en bön.
Snälla rara ni som är ute och kör.
Gör inga idiotomkörningar när det halt ute.
Inga idiotomkörningar alls.
Ta god tid på er när ni ska ut i trafiken.
Bättre att komma sent, än att inte komma fram alls.
Håll hastigheten.
Håll blicken på vägen.
Vi har vinter här, alltså vinterväglag.
Inte sommarväglag som många tycks tro.
Låt oss alla som har nära och kära ute
på vägarna,antigen i jobb eller fritidsammanhang
få hem dom till kvällen.
Lek inte tuff på vägen bara för att du har en snabb
bil och visst kan komma förbi den där förbaskade
lastbilen som håller hastigheten.
Snälla ni, kör med huvudet!
Inte med foten på gaspedalen!
Ta det lugnt i trafiken.
I dag var det två som inte kommer hem mera.
Låt det inte bli flera.
Vi har ingen att mista.


Related Posts with Thumbnails