Vinter i september?

Nej då, inte alls.
Bara mina tankar som går till
februari månad.
Varför?
Jo för då är det inte långt kvar
tills man får höra snön droppa från taket.
Se flyttfåglarna som kommer,
istället för att de ger sig av.
Kan titta efter tussilago vid vägkanten igen.
Kan gå utan jacka till postkassen.
Kan sitta på verandan och vifta med tårna.
Därför längtar jag till februari....

Vifta med tårna på verandan ja.
Det gjorde jag igår.
Njöt solen som värmde oss.
Gottade mig med kaffet och lät
solen värma mitt ansikte.
Nu får vi lite av den sommar vi
inte fick när det bara regnade.

Blå himmel.
Träd som dignar av äpplen.
Det doftar äpplen där jag sitter.
Det släppte ett från grenen där till höger.
Landade i knät på mig.
Jag tog en tugga.
Det smakade sensommar.

Havreåkern börjar bli mogen.
Snart dags att skörda.
Men idag var det stilla
både på åkern och sjön.

Hos grannen rakt över sjön
pågick skörden för fullt.
Tröskan for över åkern som en
stor gul insekt.

Så hördes hästhovar nere på vägen.
Måste varit en skön dag att sitta i
sulkyn och köra sig en tur.

Vi har kallt på nätterna nu.
Tog in några av blommorna för att njuta
lite av deras härliga doft och färger.
Rosenskära, luktärt, linblomma och blåklint.

Så hög är rosenskäran.
Den blir yvig och ser ut som dill.
Så en dag ser man knopparna.
Plötsligt poppar blommorna upp
som popcorn i en gryta.
Det blir bara flera och flera blommor.

Men nog är det höstkänning alltid.
När vi närmade oss Kongsvinger en dag såg
vi bilar, traktorer, en potatisupptagare
som var i full sving.
Det stod några karlar och
la upp halmbalar
i en stor fyrkant.

På ett traktorsläp låg det massor av halmbalar.
De skulle användas till att
bygga ett slags förvaringsrum till potatisen.
Jag har ännu inte förstått varför de gör så.
Men när potatisupptagaren är full, så
kommer de och tömmer den
nyskördade potatisen i detta halmrum.
Täcker allt med halm och
så en presenning över.
Där ligger potatisen tryggt tills
det kommer bilar och hämtar
den till potatispackeriet.
Tror mycket av den här potatisen blir
till chips och pommes frites.

En bild från Portugal.
Får mail om viner och annat gott nästan
varje dag. I en av dessa mailer
fanns den här bilden.
Den fastnade på näthinnan.
Var bara tvungen att låna den.
Färgerna var så sköna för trötta ögon.
Milda, mjuka färger...

Klockan är 04:00.
Jag sitter uppe.
Maken ska iväg på jobb strax.
Det är 5,9 plusgrader ute.
Morgonen är svart.
Det är bara halvmånen som
lyser upp den mörka natten....

Mats Lysen och annat snadder.

Det bor en europamästare här.
Inte hos oss, men en bit bort i vägen.
Han heter Mats Lysen och är 17 år.
Purfärsk EM-mästare i rallycross.
Titeln tog han i söndags, i Polen.
En kille som kan det där med att köra bil.
Vi är enormt stolta över att ha dig
som granne ska jag säga.
Grattis Mats.
Du har verkligen förtjänat titeln!
Bilden är lånad från Bilsport.no

Nu till något helt annat som det så fint heter...
Skogstur och svamp..
Ja vi tog en sväng ut en dag.
Skulle se om det fanns någon svamp att plocka.
Den här lät vi stå kvar...
Vet inte om den smakat så gott.

Lingonen lyste röda i skogen.
Överallt såg man röda tuvor.
Men det blev inga lingon den här dagen.
Plockade lite blåbär och maken svampen.

Klart hon var med....
Blåbärsätarn.
Det smackade bra där hon låg.

Så hittade vi första svampen.
Gula och stora.
Det var bara att plocka dom.
Maken gillar inte att plocka bär så
jag tog blåbären.
Men jag hann med att ta en bild på svampen
innan den försvann ner i påsen...

Man såg tydliga hösttecken överallt
där vi gick.
Det går fort nu. Allt för fort.
September kommer bli en rejäl höstmånad tror jag.

Fångsten blev några liter kantareller....

Lite flera liter med taggisar...

Så blev det ganska stora och fina
fårtickor. Men hemma sen upptäckte
jag att hälften var så maskätna
att det bara var och kasta.
Det är nog första gången vi plockat fårticka.

Så kom solen på besök en dag.
Det var så härligt.
Luktärten och rosenskäran blommar så fint
med sjön i bakgrunden.

Grannfrökens solrosor/solsikker
har inte blivit så stora i år.
Men den här börjar iallafall att slå ut.
En av de hon har vid lekstugan hade dessutom
gått av i den hårda vinden.
Men den fick ett nytt liv
inne i en vas istället.

Det blåste upp fram mot kvällen,
och det kom en rejäl skur.
Men regnet övergick snart lite sol igen.
Regnbågen dök upp som lite plåster
på såren.
Luften var klar och hög.

Björkarna har tagit fram höstdräkten nu.
Årets färger är gult, orange och lite grönt.
En vacker kombination.

När jag höll på och pysslade lite i köket
här i går morse så kände jag
mig väldigt iakttagen
Jag tittade ut genom fönstret och såg....
Ja, ni ser ju själva...

Idag såg jag de här vackra blommorna.
Vet inte riktigt vad de heter.
Men visst är det rudbeckia något?
Eller är jag helt ute och cyklar nu?
Vackra är de iallafall.
Men ni som vet, är det frön eller är det lök?
Fick lite lust på dessa blommor till våren.

Det drar ihop sig till helgen.
Dels ska vi på marknad i Torsby på lördagen.
Så är det val här i nabolandet.
Jag vet redan vad jag ska rösta på.
Men det jag verkligen undrar är om
min röst gör så mycket till eller ifrån.
Det känns ju ändå som politikerna kör
över oss vanliga dödliga i slutänden iallafall.
Blir också less på alla soffliggare,
de som klagar mest över allt, men
som inte går till vallokalen och
gör sin röst hörd.
Upp ur soffan nu folkens. Det
är fyra år till nästa stortingsval.
Ta chansen nu, när du har den.
Det ska jag göra...

Trollstigen.

Tänkte visa några bilder från
en plats som säkert många varit och besökt.
Trollstigen.
Det är en bit på väg 63 i Møre og Romsdal fylke.
Den förbinder Valldal med Åndalsnes och Romsdalen.

Den blev av Håkon den VII den 31 juli 1936.
Den tog 8 år att färdigställa då.

Den går i sick sack från den innersta delen
av Isterdalen upp till Stigröra.
Den följer nästan den samma sträckan som den
gamla stigen Klövstien.
Den stigen är numera restaurerad och märkt
som gångsting. Det är en härlig känsla att
gå där ska jag säga.

Vägen består av 11 hårnålssvängar, var och en
med en radius på 10 meter.
Under den höga Stigfossen som mäter
180 meter finns det en bro.
När det är mycket vatten i fossen så
kan man få sig rejäla duschar där.
Men det är kallt, rent vatten så passa på.

Det förekommer ofta stenras längst med vägen.
Det var ett sådant som gjorde att man la om
en del av vägen 2005.
Det är den tredje och fjärde svängen på vägen.
Samtidigt byggde man två nya broar över älven.
Det var inte något lätt jobb ska jag säga.
De fick göra det under senhösten och på våren.

Vägens högsta punkt är Alnesreset.
Det är 850 meter över havet.
På Alnesreset stod tidigare värdshuset
Trollstigheimen. Det blev taget av ett
stort snöras för många år sen.
Trollstigen är en vinterstängd väg.
Den har öppet mellan mitten på Maj och
fram till snön kommer.
Men de kan stänga den tillfälligt om
det skulle bli dåligt väder.
Man ser det innan man svänger av mot Trollstigen.
För de har en stor skylt där det står
att den är stängd vid vägen mellan Dombås
och Åndalsnes. Så har de bom när du kommit
en bit in på väg 63.

Vår vän som tagit de här fina bilderna nu i sommar
sa att dem byggt en ny utsiktspunkt på den högsta
delen av Trollstigen.
Trapporna har funnits där tidigare, men inte gjutna
som nu, utan i trä.
Det är ganska nervipirrande att gå där
ska jag säga.

När man så kommit ner alla trappor så får
man se en stor balkong nästan.
Där kan man gå ut och titta.
Om jag förstod honom rätt, så var det
glasrutor i staketet
Men bara tanken på att stå där och titta ner
gör så jag blir helt svettig i händerna.
Lider nämligen av lite höjdskräck.
Men när vi kommer dit.
Då SKA jag ut där.
Det är en sak man bara måste göra.

Här stod han nedanför i en liten ficka
och tog bild upp mot balkongen, medans Stigfossen
kastar sig utför bergssidan.
Balkongen är inte så stor när man står
där nere och ser upp.

Väl nere i Isterdalen igen körde han vidare på
vägen mot Dombås.
Stannade på Bjorli för en fika.
Där finner man även en stor anläggning för vintersport.
Men de har även aktiviteter för sommargäster.
Inte så långt därifrån kommer
två av världens bästa skidskyttar.
Näe inte Ole Einar Björndalen, utan
Lars Berger og Tora Berger.
Syskonparet från Lesja.

Vill man inte köra bil så kan man åka tåg.
Raumabanen går mellan Dombås och Åndalsnes.
Världens vackraste tåg resa.
Det gör till och med stopp för fotografering
Jo, det är lite sent för en semester nu kanske....
Men det kommer en sommar nästa år.
Raumabanen är öppen året runt. För det är
en nerv av järnvägen som slutar
i Åndalsnes. Därefter är det buss
som gäller om du vill vidare till Ålesund.
Det är en vacker resa det med.
12 Mil, med djupa fjordar, långa tunnlar.
inte så vackert kanske. Höga fjäll och
mycket fotostopp.
När du kommer till Vestnes så ser du
Molde på andra sidan fjorden.
Men det är en annan resa det...
Så vill jag bara avsluta med att tacka
Per Öyvind för att jag får låna dina
fina bilder. Det uppskattas mycket ska jag säga.