Näe nu blev det kallt igen........

I morse var det helt plötsligt
vinter igen.
Jo snön är där. Men jag tänkte
mera på temperaturen.
8 minus....
Jag vände nästan och gick
upp och lade mig på en gång.
Men det gick inte.
Vi skulle iväg.
Jag vaknade tidigt för förkylningen har satt sina spår.
Varm som en sommardag och täppt i näsan....
Dusj och så frukost.
Men jag kunde ju inte låta bli att gå ut på verandan
och ta ett djupt andetag och så trycka
på avtryckaren på kameran.
Kvart i sju stod jag nydusjad, i
morgonrock, strumpor och tofflor
på verandan och fotade.
Visst är det härligt.

Strax efter klockan 8 kom i väg.
Det var frostrosor på frontrutan på bilen.
Men det var vackert i solen.
De försvann dock ganska fort
när maken använde vindrutetorkarna.

Vi for iväg för att handla lite.
När vi var klara med allt så var det dax för lite mat.
Vi åt lunch ute.
Det var nog dels det dyraste jag ätit ute på länge.
Så var det inte sallad på tallriken.
Utan kinakål. Som INTE är sallad utan kål.
EN gurkskiva.
EN kvarts tomat.
Biffstek hette det. Men jag tror kocken
trampat på den flera gånger för den
var tunn och stor.....
Löken glömde han nog i sin iver
över att få biffen så stor och tunn som möjligt.
Besticken låg så när jag var framme och hämtade maten.
Snygga och kladdiga av såsen som
de hält över den ihjältrampade biffen och
pommes stripsen.
De hade dagens för 64 kr.
Jag frågade vad det var.
Ja, sa tjejen..
Det är fisklåda.
Ok, sa jag. Vad innehåller den?
Svaret kom blixtsnabbt...
FISK!
Så mycket fattade till och med jag.
Jag vill veta vad som är i lådan mer sa jag....
Öh, svarade tjejen...
Potatis och någon sås...
Men sen var det slut på infon.
Så frågade jag om de hade schnitzeln som stod på tavlan.
Näe var svaret. Inte pyttipanna, kycklingfilè så var det
två maträtter till.
Men biffstek med lök till 134 kr fanns.
Korv, hamburgare och rödspetta med remolade fanns med.
Vart vi åt?
På Morokulien värdshus och bensinstation.
Har ätit där två gånger förut under alla år.
Det var lika illa då.
Nu blir det ALDRIG mera.

Så for vi vidare hem.
Men vi stannade på en plats innan.
Där fann jag den här bilden på Kongsvinger.
Så här såg det ut för 10-12 år sen i
den här lilla staden.
Bilden är tagen efter 1991. För det året
kom den nya bron och den nya vägen.
Den nya bron är den som är längst bort i bild.
Det är är i stort sett de centrala delarna av Kongsvinger.
Glomma delar staden i två.

Det är i stort sett så våran dag har sett ut.
Nu sitter man hemma.
Näsan är täppt, det kliar i halsen och
febern river lite.
Så snart blir det att krypa under täcket.

Så vill jag bara säga till Zanna.
Tack för samtalet kära själasyster.
Vi ses snart.
Gla i dä....
Natta och atchjo på er.....

Dimma och sol som blev blöta stövlar.....

Vaknade innan klockan ringde.
Det var ljust ute och det var inte så svårt
att kliva upp ur sängen.
När jag kom ner och såg ut var det dimmigt
och ganska härligt ljus ute.
Jag tassade ut.
I morgonrock, strumpor och tofflor.
Jag bor ju på landet.
Såg det här genom äppleträdet.

Så hördes det plötsligt en herrans massa tut från luften.
Jag såg upp och det var den här synen jag såg.
Fyra gäss som seglande genom luften.
Högljutt tutande för att tala om att
nu är vi här....

En stund senare kikade jag ut igen.
Då var ljuset ett helt annat.
Dimman steg och sjönk.
Solen försökte bryta sig igenom.
Det var nått trolskt över utsikten
och jag knäppte kort för allt jag var värd.

Ytterligare en stund senare såg jag ut på verandan.
Där satt grannen i äppleträdet och
hackade på svålen för fullt.
Han eller hon bor i närheten. De turas om
att komma hit för en snacks.
Har ett par av gråspett som kommer med.
Den är grågrön, men en röd prick på huvudet.

Det blev så fint väder så jag bestämde mig
för att lifta med maken som skulle iväg.
Men naturligtvis inte ensam.
Erri var naturligtvis med.
Hennes dag var fullkomligt lyckad.
Först bilåka, så en lång härlig promenad.
Men det kunde kanske varit torrare på vägen då....
Här startade vi.....

Isen har gått i ån och det har varit stor
aktivitet ser man.
Här är det ett träd som fått sig
lite stryk av Herr Bäver tror jag.

Här ser man en stor det av ån.
Det porlade och brusade när vattnet forsade förbi.
De som bor här råkar lite illa ut på våren
när det är snösmältning.
Vattnet stiger väldigt högt
och när det är som värst går det helt upp till vägen.

Men just idag var det ingen fara för det.
Det är ett härligt ljud när vattnet strömmar på.

En liten strömvirvel snurrade och snurrade...

Det är ganska strömt här.
Snön är fortfarande djup vid åkanten....

Bäcken som rinner ner i ån rann förbi den här
lilla söta gångbron.
De har satt ett skovelhjul där och det snurrade
väldigt fort.

Så fortsatte vi vår väg.
Här ute i ån så har
visst Herr Bäver varit i
farten igen.
Det ser ut som någon kastat
en hoper granar i vattnet.
Men det är nog ett noggrant
planerat bygge av den lille gynnaren.

Så spetsade Erri öronen och blev lite spänd.
När jag såg åt hennes håll så förstog jag varför.
Ån har fått gäster.
Änderna och svanarna har hittat hit igen nu
när isen äntligen är borta.
Ån ringlar sig runt och rinner till slut ut i Nuguren.

Vi fortsatte efter att vi stått och tittat på fåglarna en stund.
Det var massor av ljud i luften.
Fåglarna har fullt upp nu, med att hitta sin
rätte partner inför sommaren.
Det sjunges, kvittrar och flaxas över allt....
Här nere i Nuguren finns resterna kvar av
de som de använde när de flottade timmer
förr i tiden. Jag hade gärna sett hur de skickliga
karlarna gjorde för att få timret ut här och
vidare ner mot Noer för att sen
få det ut i Glomma.

Så hörde vi plötsligt en massa tut igen.
Men vi såg inte något.
Inte förren jag kikade genom kameralinsen.
Ut i den smala rännan, så långt det går.
Där fanns det det ett gäng med sångglada svanar.
Det tutades för fullt.
Det var som de ville säga att nu är det vår...
Vi stod på vägen länge och bara lyssnade och njöt av
den varma vårsolen.

Väl hemma igen fick jag slänga stövlarna i torktumlarn.
Strumpor i tvätten och torka tårna
ganska bra.
Jag var dyngsur!
Stövlarna läcker som ett såll.
Nu hänger dom över elementet för att torka inuti.
Tumlarn gillade dom inte för den öppnade
luckan och kastade ut den ena stöveln själv.

Försökte mig på en liten film.
Det är det lilla skovelhjulet.
Ha nu en fabelaktig måndagskväll.

Ett med naturen.....fast inte på tv.

Vårtecken.
Svarttrost/trasten.
Sett genom köksfönstret idag på morgon.

Men han var inte ensam....

Han hade tagit med sig ett gäng
skönsjungande starar...

Bofinkarna, ja ialla fall den
som var tuffast av dom stämde in i kören.
Tillsammans med grönfinkarna.
De andra bofinkarna höll sig i bakgrunden.
Maten hade en strykande åtgång.
Jag var ute och fyllde på både
frön, nötter och talgbollar.

På eftermiddagen gav vi oss ut på en
skön promenad tillsammans med Erri.
Solen visste inte om hon skulle vara med
eller hålla sig kvar bland molnen.
Men vi gick ialla fall.
Som ni ser så ligger snön kvar...
Det kom lite på morgonen med.
Precis som om vi behövde fylla på lagren då....

Ute på åkern såg vi två prickar
som rörde på sig...
Man undrade vad det vara....

Man märker att det har varit mildväder nu
några dagar. Grusvägen var så mjuk att gå
gå på, men attans vad blöt den var.
Man ser spår efter traktorn, stövlar och hundtassar.
Vattnet rann fort från den ena pölen till den andra.
På vissa ställen bubblade på gruset.
Kanske tjälen är på väg att släppa taget....

De två svarta rörliga prickarna vi såg,
det var de här två små fåglarna.
Tofsvipan...
Nu var de två, igår såg vi bara en.
Den stackarn har klarat sig här sen
den 12 mars. I snöväder, kyla och vind.
Undrar vad den har levt av?
Men nu var det ett par ialla fall.
Så det kommer nog flera snart....

Till och med vattenpölarna leker i vårtider.
Här tycker jag att jag ser Karl Alfred som blir
kramad av ett spöke...
Läckert var det ialla fall.

Myrorna har vaknat....
Huva, nu kan man inte gå hit längre.
För de bits så in i granskogen de där myrorna.
Det gör ont kan jag förtälja..
Så nu får de ha bedehuset för sig själva....

Här är snön borta på vägen med.
Nu kan jag säga att det kommer många
med sina hästar här. De kör på de här vägarna
för det är mjukt underlag.
Så nu får man se upp...
Plötsligt så kommer det en Järvsöfax bakom ryggen....
Eller en Ego Boy...
Det är roligt att se, för det går fort kan jag lova.

Här såg maken något som hoppade fram
och tillbaka och lite hit och dit.
Visst är det en tofsmes?

Så vände vi hem igen.
Den asfalterade vägen var ganska våt
av all snö som smält.
Det var så mysigt att kunna gå utan att halka.

Maken tog några bilder upp på Rafjellet.

Så fort snøn försvinner ska vi ta oss upp hit igen.
Det är en helt fabelaktig utsikt däruppifrån.
Men upp i tornet, dit går jag aldrig....

När vi kommit hem efter promenaden så
stretchade Erri. det borde man kanske gjort
själv med efter en tur.
Men vem tänker på det...
Hon ser ialla fall ut att njuta...

Nu är det mörkt ute.
Man sitter och är lite urken.
En förkylning som jag fått i present,
troligtvis från mina småtroll i huset bredvid, har flyttat in.
Men strunt samma. En vårförkylning hör med.
Näsan rinner och jag nyser...
Men vad sjutton, det finns de som har det värre...
Atchjo på er.