Det lilla ljus jag har......

Idag är det kallt igen.
Gradestocken visar nu på 11 minus.....
Prata om att det pendlar...

Vi var en snabb sväng in till Kongsvinger idag.
Kallt så det var inte lätt att springa med kameran.
Står på parkeringen utanför Kongssentret och ser mot sjukhuset.
Röken från skorstenen fångade min blick.
Det är kallt när den nästan ligger ner.
Långt där borta ser man vår bil som
står där och väntar på oss.

Fick paket i posten idag.
En ganska stor kartong.
Men postmannen hade fått ner den i vår postkasse iallafall.
Öppnade fort. Jag såg vem det var ifrån.
Det var från Chie.

Packade upp detta.

Det vara två härliga ljuslyktor.
Beklagar bildkvaliteten.
Ska ta ett bättre kort när det är ljus i dom.

De är så vackra med sin slipning.
Skenet från lyktorna är helt underbart.
Men det kommer bild på det med.

Säger tusen, tusen hjärtligt tack till dig Chie min vän.
Du är en härlig bloggvän som jag uppskattar massor.
Kram på dig.

Nu ska jag ta en kopp te.
Så väntar sängen.
Mår fortfarande urk.
Det vill INTE bryta ut!
Jag vill bli av med det här...
Så nu däckar jag i sägen.....
Cotchico på er.

Fjärde, fjärde.

Har fått en himmla kul utmaning av Hannele.
Den går ut på att visa den fjärde bilden i den fjärde
bildmappen man har på sin dator.
Så skriver man lite kort om bilden.
Det är en budkavle bland bloggare som
går världen runt.
Den heter 4th, 4th.
Har ingen aning om hur många man ska skicka
den vidare till, så det får bli som det blir.

I min fjärde mapp, som bild fyra
fanns den här.
Den togs i sommras när
maken och jag for på Glommaturne.

Vi stannade på en rastplats precis utanför Kongsvinger.
Den heter Nor Skanse.
Solsken och en mysig tur.
Längtar till sommarn när jag ser den bilden.

Jag sänder den här utmaningen vidare till
de här bloggarna.
Brittmarie.
Lena.
Willewiran.
Vinnarhästen.
Flisan.
Rankan.

Så nu kan ni börja leta i erat arkiv.
Bild fyra i mapp fyra....

Have a nice evening.

Vem fanken har kommit på ideèn....

....med att ha myntlådan på
kundvagnen just där?
Jo jag satt igår kväll och funderade på det
här med kundvagnar i våra butiker.
Funderade på varför jag alltid efter en
handletur får ont i högra bröstet.
Nu vet jag svaret...
Det är många faktorer som spelar in...

För det första min längd.
Jag är en lagom tjock kvinna i mina bästa år.
Har en höjd över havet på 157 cm.
De flesta kundvagnar är STORA och DJUPA.
Det betyder att jag med mina korta armar
INTE når ner i botten på kundvagnen.
Botten under sätet där man ska placera
ännu mindre människor än mig.
Jag är för kort helt enkelt.
De som konstruerar kundvagnar, har de egentligen
varit ute och tittat hur vi kvinnor är byggda?
Det är nog väldans få av oss som är över 185
skulle jag tro.
Maken är 183 cm och han når ner...

Sen har vi kvinnor en annan sak som
kan ställa till besvär för oss.
Nämligen tuttar eller pupper som
man säger på norska.
De sitter på framsidan.
När man klättrar ner i vagnen för att
plocka upp det som ligger där
är dom helt enkelt i vägen.

Ska man behöva ta med sig en liten pall att stå på
för att nå ner i botten på den stoooora, djuuupa vagnen?

Så har vi nästa sak jag funderat på
när det gäller kundvagnarna.
Den där förbenade lilla duppeditten
där man ska stoppa i en femma eller tia.
Efter ett evinnerligt letade efter mynt så får man
äntligen ut sin vagn ur kundvagns stallet.
Då får man börja shoppingturen med att
städa den först.
Gamla kvitton, handlelistor, kartonger, tomburkar,
halvätna bullar som barnen
de vuxna har med sig placerat i vagnen där
man ska lägga det man vill ha med sig hem.
Där har ungarna suttit, stått, hoppat och kladdat
med sina smutsiga stövlar eller skor.
Kletat med glass och läsk och annat som ska in
genom matluckan.
Just där, där man ska lägga sina grönsaker
i lösvikt, sitt bröd i lösvikt och annat som
inte ligger i förpackningar.
Man undrar lite....

Så ska man börja handla...
Man plockar i sina varor.
Kör sin lastbil till kundvagn genom butiken.
Jag ska erkänna att jag känner mig som Tummelisa
när jag skjuter min mastodontvagn fram
genom gatorna i butiken.
Så tar det stopp!
Bråstopp!
Jag biter mig i tungan för att inte skrika
högt av smärta.
När det tar stopp så dunkar
min högra tutte in i den där myntduppeditten.
För den sitter så lägligt
placerad på handtaget.
Precis i brösthöjd på mig.
Och säkert tiotusentals andra kvinnor som
oxå är ute och ska handla lite mjölk och bröd.
Ännu värre är det i butiker där man har
självscanning.
För där sitter hållaren för scanningapparaten
i brösthöjd, precis vid vänstertutten....

Hur och vem har kommit på att de måste sitta just där?
Nästa gång jag är i en butik med de där stora
vagnarna, så ska jag fråga om
det följer med stege och tuttsuspensoar...