FOTOTRISS.

Då var det dax för årets sista
FOTOTRISS.
Den här gången har Helena valt att ge oss
tre olika teman att välja mellan.
Genom.
Trekantigt.
Kroppsdelar.

Jag har valt temat genom.
Här kommer mina bilder.

Den första är tagen genom bilfönstret
när vi åkte till Arvika.
Jag ville ta bild på soluppgången.

Den andra är tagen genom vårt fönster
på verandadörren.
Man ser bordet med duken genom
det regnvåta fönstret.

Den tredje och sista bilden är tagen
genom tv-rutan.
Man ser det kanske inte, men det är
en bild tagen på ett par stora idrottsmän.
Jan Brink och Briar.
Här red han Briar för sista gången i Sverige
innan den ståtliga hingsten går i pension.
Beklagar bildkvaliteten.

Det var mina tre bidrag den här allra sista gången
under 2008.

Det har varit kul att vara med.
Så vi fortsätter väl under nästa år med.
Vill ni se flera bidrag så kika in här.

Nu ska jag ha nått varmt att dricka.
Vi har kallt idag med.
11 minus, men ingen snö.
Så skicka hit om ni har lite till övers.
Ha nu en fabelaktig söndag, denna sista för i år.
Det ska jag.
Klems Synne.

Isfrun har varit här och viftat med sitt trollspö......

Så har vi fått besök av den kalla damen igen.
Isfrun.
Hon kom och viftade med sitt trollspö
och plötsligt var allt frostbitet och kallt igen.

Termometern krypern ner mot 10 minus,
men snön är inte på plats.

Men Isfrun vill ha det så här.
Visst är detta kalla landskap vackert.
Gick en tur med kameran idag.
Hade som vanligt min vakthund med mig.
Här står hon och spanar på en snöhög som
ännu inte smält ner helt.

Isfrun svepte sitt trollspö och
alla träd blev klädda i vit kall frost.
Vackert men farligt.
Det är så lätt att en gren knäcks av den
stränga kylan.

Fårhagen är så vackert svept
i frost.
Den gamla smedjan syns inte bakom frostklädda träd.
Men den finns där.

Isfrun sveper sitt trollspö över allt och alla.
Ingen slipper undan.
Ser du henne så blunda.

Vart hon än går så för hon med sig kyla.
Hon behöver inte alltid komma ensam.
Ibland är Mårran med henne.
Mårran är ett litet svart väsen.

Allt Mårran tar blir till is.
Hon är mycket ensam. Men innerst inne längtar
hon efter ljus och värme.
Så pass upp för henne.

Det minsta strå nere vid Nuguren blir till
en frusen skulptur.

Isfrun är en väldigt vacker kvinna.
Hon har ett blått vackert hår.
Hon är klädd i vita vackra kläder.
Ibland kan man se henne komma på en vit häst.
Undrar om det är märken efter hästen hovar i isen....

Isfrun kan vara ett mycket farligt väsen.
Fråga bara Lilla My i Tove Janssons Mumintrollen.
Hon var ute och åkte på en silverbricka på isen
när det hördes en kuslig
och melankolisk sång.
Hon ville gärna se hur Isfrun ser ut.
Det gick inte så bra...
Hon gjorde det man absolut inte ska göra.
Hon stirrade Isfrun i ansiktet.
Den som gör det....
Fryser till is.

Som ni kanske förstår nu så älskar jag
Tove Janssons Mumintroll.
Tror det kan ha att göra med de olika
figurerna i hennes böcker.
Snusmumriken, Lilla My, Too-Ticki och alla de andra.
Men kanske mest för att jag älskar höra på
Tove Jansson när hon läser på sin härliga finlandsvenska dialekt.

Som avslutning idag, så vill jag bara be er att inte
se Isfrun i ansiktet om hon kommer förbi en plats nära er....
Det kan kosta dyrt...

Det passade så bra att berätta om
Isfrun och Mårran till bilderna idag.
Det var nästan så man skulle kunna tro att de två
varit här på visit.
Men naturen blir så vacker när den är klädd i frost.
Så jag kan inte låta bli att njuta ialla fall.

Nu vill jag bara säga tusen tack för alla era kommentar
hos mig i julhelgen.
Har kikat runt lite hos er andra,
men har faktiskt bara njutit av att vara lite ledig.
Ingen blogg eller nått.
Bara sitta i soffan under filten, med glögg, kaffe, must och
hembakta kakor.
Julgodis och frukt och rocky road.....
Med andra ord en härlig helg.
Nu önskar jag er alla en riktigt god fortsättning.
Nu väntar sängen.
Kramen Synne.

God Jul.

GOD JUL
Med de beste önsker inför helgen.

Kram Synne.