Den sista dagen i oktober.

Soluppgång den sista dagen i oktober 2008.
Såg nog inte riktigt ut så idag, men för ett år sen
var det så fint på morgonen.
Solen skiner idag med, men det är en kall, sur vind
som biter tag i kinderna.
Höst-vintern har taget om oss.

Vi for på en biltur en dag. Till den lilla orten Flisa.
Det är ca 4 mil från oss upp dit.
Biltema har öppnat butik där och det var en
positiv upplevelse att besöka de där.
Vi for vestsiden upp.
Tog många foton genom fönstret på bilen.

Glomma rinner i snirklar och slår
nästan knut på sig själv i bland.
Vackert är det ialla fall.

Nu ser man hur grått det har blivit ute.
Alla löv har dansat iväg med vinden.
Undrar vart löven tar vägen egentligen.....

Jag satt i baksätet med lilla L.
Vi tog bilder med varsin kamera.
Siktade fram och ut genom frontrutan.
Fick dessverre bara med halva skylten.
Men det ska stå Bjerkely.

Ännu en bild från bilen.
Man ser hur platt det är här nere.
Förstår att det är ett jordbruksdistrikt.
Vi närmade oss orten Flisa till slut.

Vi stannade efter att vi kört över bron.
Det är lite spännande att visa omgivningarna
när det är folk på besök som vill se hur det är här.
Det står en staty där, men vad den ska föreställa
är jag inte säker på.
Tror den kan ha nått med invigning och byggandet
att göra.

Jag trotsade tyngdlagen och gick ner mot
vattenlinjen för att se bättre.
Cattis stog kvar där uppe och fotade ut över Glomma.

Flisa bro kryssar Glomma vid Flisa centrum.
Öppnades i juni 2003.
Den blev världens längsta moderna träbro som är konstruerad
för full trafiklast både med hänsyn till brospannet på 70,5 meter
och brolängden på 196 meter.

Efter att ha handlat på Biltema, så körde
vi och hämtade kaffe.
Det vill säga, vi vuxna tog kaffe och L valde varm chocklad.
Vi köpte en påse ljumma dajmbullor (enligt Fred på Statoil heter det så)
Så satt vi i bilen och myste med fika och bullor.

Så fortsatte vi söderut, hemåt.
Stannade till vid Flomstenen som restes på Namnå
som minne efter den sista stora flommen i 1995.
Här står Cattis och L och ser ut över den
spegelblanka Glomma.
Maken står bakom och han vill inte vara med på bild.

Glomma var helt blank. Man såg dubbelt nästan när man
såg ut över vattnet.

Tänk att det kan vara så vackert en grå höstdag.

12 åringen L sa plötsligt när vi stog nere vid
vattnet att vi fick nog passa oss.
Varför sa jag.
Jo kom det snabbt, det finns nog gädda här.
De brukar finnas i vass vid strandkanten.
Jaha sa jag, du menar Glommakrokodilen.
Va! Svarade hon förvånat.
Den kallas för det sa jag.
Aha, kom det lynkjappt, är det bara för den ser ut
som en krokodil svarade hon då.
Helt rätt sa jag.

Träden och buskarna var helt kala nu.
Men blicken fastnade på nått grönt
som slingrade sig upp genom riset.
Kunde inte låta bli att fota det.

Jag sträcker mig mot ljuset,
jag sträcker mig så långt jag kan....
Visst är det en Nanne Grönvall låt som
börjar så....
Passade in här i alla fall.

Så tog jag en bild på en grå sten.
Hade två tankar i huvudet.
Den ena var min goda vänn Annette.
Hon älskar stenar.
Tänkte på henne när jag såg den här.
Sänder den till dig vännen.
Hoppas du mår bra.
Den andra tanken jag hade var att gå med på tisdagstemat.
Men det blev bara en tanke.
Får se framöver hur det blir.

Idag är det alltså sista dagen för vårt besök.
Tänk vad en vecka går fort.
I morgon så här dax sitter de på tågen.
Då borde de kommit till Arvika ungefär tror jag.
Så då blir det tyst här hemma igen.
Tills de kommer igen....
Nu ska vi snart njuta en god kopp kaffe igen.
Gevalias Indian Malabar....
Tack för det tipset Inga.
Så nu får ni fortsätta dagen och göra det ni vill.
Det ska vi.
Fast vi snuffsar och hostar och har ont i skallen hela gänget.
Fått ett besökt till nämligen.
Ett ovälkommet sånt.
Nämligen INFLUENSAN!
Huttetu på er.

Nu är den här.........

En morgon när vi vaknar, är hela världen vit....
Jo, jag vaknade halv åtta och det snöade.
Tätt snöfall.
Klickabara bilder.

Snön hade lagt sig över allt som var ute.
Den stora ädelgranen var helt snötäckt och
kottarna på den påminde stark om ett julkort.

Till och med den lilla cocker spanieltjejen såg fundersam ut
när hon såg allt det vita som dalade ner.

Det var inte specielt kallt ute.
Det låg på runt 1 minus så det var ganska
mycket knarr under skorna när man gick iväg
för att hämta posten.

Det är inte mängder med snö som kommit
men det är ialla fall tillräckligt
för att det ska bli en helt annan värld här hemma.

Skogen på andra sidan vägen ser inte ut
som den jag är van vid längre.

Grannens björk ser ut som nått helt annat där den
den står naken i snödiset.
Vacker på sitt vis.

Till och med kråkorna finner
årets första snöfall en smula
förvirrande verkar det som.
Ingen satt på telefontråden utan
alla satt på vägen.

Buskar och stabbur får ett helt annat utseènde
när det kommer lite snö eller frost som
lägger sig på allt.

Utsikten mellan vårt hus och stabburet.
Tänk vad det skiftar fort.
Häromdagen var det sol och 10 plusgrader ute.
Då satt jag på tarzangungan och vi var ute
och krattade löv.

Sjön ser ut som en annan sjö när det är snö runt den.
Det är så vackert så det gör ont.....

Kung Vinter / Bore har sändt en förlöpare för att tala om
att snart kommer han att inta sitt rike igen.
Mina känslor är blandade.
Jag både vill och inte vill ha honom här.

Men samtidigt så skapar han så fina bilder med sin
kalla andedräkt så man kan inte låta bli att
tycka om honom ialla fall.
Så jag säger Välkommen hit.

Nu återstår bara att få på vinterdäcken på bilden.
Sen är man klar för snö, kyla, is och slask igen.
Klar för pulkaåkning, skogspromenader i snön, snölyktor,
snögubbar och snöänglar.....
Vintern har både för och nackdelar.
Lägger med en av de vackraste sånger jag vet.
Engler i sneen.
Jonas Fjeld och Chatham County Line.
Lyssna och njut.

Stormen Ulrik och trädgårdsarbete.

Natten är mörk och kall.

Men jag sitter här ialla fall.

Det är varmt och gott inne.

Huset sover, men jag, Cattis och jycken är vakna,
och sitter i nattlinne.
Skriver på datan och njuter en kaffe.
Nu kan jag inte rimma mera.

Vi fick ju besök i lördags som sagt.
På eftermiddagen var vi ute en kortis.
Det började blåsa och regna.
Stormen Ulrik kom ett litet besök.
Men vi gick ialla fall.
Här nere bor grannen.
Hon är ute varje dag oavsett väder och går.
Hon har min beundrarn kan jag säga.
Två timmar varje dag går hon.
Ska försöka följa hennes exempel.

Det här gamla huset tycker jag är så fint det där det står.
Tänk om väggarna kunde tala.
Vem har bott där, vad gjorde de?
Huset hyser nog inga männskliga
hyresgäster numera men det är
så charmigt där det står.

Skogen står tyst och mörk nu.
De färglada löven försvann med Ulrik.
Snart kommer snön och då blir det ljusare.
Det är så man längtar efter den vita snön.

Den lilla ladugårdsbyggnaden som står ensam ute
på en åkerteg ser så sorgsen ut.
Undrar vad som döljer sig i väggarna där.
Undrar om det bodde kor, får och grisar där
för länge sen?
Nu tror jag bara den står där och väntar......

Titta noga på den här bilden.
Det är något ni aldrig kommer att få se igen.
Synne på en tarzangunga....
Till grannkillens stora förtjusning .

Efter stormen kom solen tillbaka.
Vi klädde på oss och var ute och bara njöt.
Ja, det vill säga andra njöt av se mig jobba.
Här krattas det löv från äppleträdet.
Det låg säkert mellan 10-15 kg äpplen på backen med.
Halvätna sådana. För trast och stare har varit
där och försynt sig med snadder inför den långa resan
till solen och värmen över vintern.

Böj och tänj, rena rama Susanne Lanefeldt gympan...
Ni kommer väl ihåg henne.....

Så nya tag med krattan.
För att få ihop prydliga högar som ska upp i
min skottkärra utan hjul. Har en säck.
Men det ska bli en skottkärra till våren.
Det kan jag lova.

Så släpar man säcken med äpplen och löv...
Det frasar i gräset under den gröna plasten.
Solen skiner och sjön ligger där och bara är......

Snart nere på åkern som inte är plöjd och höstsådd i år.
Den får ligga så till våren. Då ska det visst komma raps där
enligt säkra källor.
Det blir vackert när den blommar.
Det doftar så gott med av rapsblommorna.

Vi tömmer säckarna med löv och trädgårsavfall
på åkern. För när det är dax för plogen så plöjs
det ner i jorden.
Här kan man prata om återvinning.

Grannbarnen kom skuttande ner till oss.
Vi skulle "pärla".
De hade sett fram mot det hela dagen.
Lillkillen hade sagt när han vaknade att han gladde
sig till eftermiddagen för då skulle han ner till Synne och Carole.
Alltså den lilla hunden som är på besök.
Men vi hade några mysiga timmar med pärlor,
saft, pepparkakor och annat mys.
Mamma passade på att ta sig en välförtjänt vila.
Influensan har slagit till där....

Var en sväng inne i Kongsvinger idag.
For till Elkjöp/ Elgiganten.
Vi skulle lämna in en kamera på reparation.
Japp, dax igen....
Nu var det den blåa samsungen som slutat funka.
Lilla L har den när hon är här, men det
är ju inte så skoj när den inte funkar.
Kom hem med en ny kamera igen.
De sände inte samsungen på reparation, den var för billig.
Nu ligger det en rosa Canon IXUS 80 IS på bordet.
Den funkar så bra.
Så nu blir det flera fina bilder.

Fick en utmaning av Hugan
som jag tänkte vidarebefodra.

Här nedan hittar ni reglerna.Reglerna är följande:

* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

1. Saknar körkort.

2. Kakmonster.

3. Hatar fårikål och pinnekjött.

4. Morgonmänniska.

5. Halvtokig halvnorska.

6.Dricker för mycket kaffe.

7. Älskar ALLT som har med julen att göra, till makens stora förtret.

Jag ska nu utmana sju stycken.
Det blir dessa, Carina.
Carina.
Hannele.
Lisbeth.
Marrimoster.
Helena.
Synnøve.


Nu är det snart dax att sova igen.
Ännu en natt vaken.
Cattis har gått upp, bara Carole och jag kvar här nere.
Men snart ger vi oss vi med.
Ha det bäst alla där ute.