Translate

söndag 27 juli 2008

Gräsklippning, hallon och kantareller.

Måndagen kom och gick och vi gjorde
i stort sett inte ett dugg.
Maken och styvson var på jobb
i en stekhet lastbil.
Vi satt och bara slappade.
Tjejerna lekte med grannbarnen.
Tror de hade skoj allihopa.
På måndagskvällen sa jag att i morgon måste jag klippa gräsmattan.
Grannkillen är väldigt mycket för maskiner och när han
hörde vad jag sa så fick han en idè.
När vi vaknade på tisdagen så kikade jag ut på trappan.
Vad stog det där....
Jodå, bredvid min änglatrumpet stog hans
grässklipp minsan.

Passade på att fota den igen.
Blommorna är så ljuvliga.
För att inte tala om hur de doftar....

Gräsmattan blev klippt. Men inte utan problem.
Plötsligt så ville inte min nya "partner" mera.
Hur jag än slet och drog i snöret så var det tvärtstopp.
Arg och frustrerad parkerade jag den på framsidan.
Grannkillen kom och såg oroad ut och frågade,
"Vill Ikke?".
Jag satte mig på gräsmattan.
Han parkerade sin klipper vid sidan av min, kom och
satte sig hos mig och funderade.
Starter ikke sa han sen efter en stund.
Nej sa, han vill inte.
Så frågade han om maken var hemma.
Nej sa jag, han är på jobb.
Körer röd lastebil sa han då.
Ja det gör han sa jag.
Vi satt så en stund. Så reste jag mig och gick och pratade med
grannfrun.
Då ser vi hur han reser på sig. Går fram till gräsklipparn.
Börjar dra i startsnöret, trycka på en knapp och klia sig i huvudet.
Han drar lite till i snöret och säger "nej, vill ikke starte"....
Efter att ha "meckat" en stund kommer han bort till mig
och mamma. Säger med en bekymrad min att,
"gressklipper ödlagt, vill ikke starte. Synne kan låne min".
kom inte och säg att ungar inte förstår alltså....
Nu undrar ni förstås vad som var fel med den "nye".
Jo det ska jag säga.
Soppatorsk!
Alltså, det fanns bensin i, men som vår hyresvärd sa.
Att i de nya klipparna finns det
en flottör i bensintanken.
Den slår till när det nästan är tomt.
Efter att ha fått lite mera soppa i tanken klippte
vi klart, grannkillen och jag.

Onsdag kom med sol och värme..
Vi skulle på skogstur.
Efter frukost så gjorde vi matsäck och gav oss iväg.
Första biten är ganska brant. Men vi knotade på friskt uppför.
Det lyste blått emot oss överallt där vi gick.

Vi tog det ganska lugnt och stannade och stoppad
en massa goa bär i magen på vägen.
Här fick dock sällskap av en miljarders milijoners mygg som lilla A sa.
Ja, sa åttaåringen, och en förbaskat massa klegg.
Det är bromsar det alltså.
De bet och vi kliade.
Men det var svalt och skönt där vi gick.

Efter en stund kom vi upp till första stoppet.
Gapahuken vid Rytjern.
Där läskade vi oss med vatten.
Hundarna fick släcka törsten med
tjärnens vatten. Alla drack vi girigt av
det livgivande vattnet.

Vi satt en stund och vilade våra trötta ben.
Vi hade inte bråttom alls.
Jag skrev några rader i den berömda gästboken.


Det var vindstilla så tjärnen låg spegelblank.
Näckrosbladen på ytan lapade sol.
Åttaåringen utbrast att "Oj vad skräddare det var här",
när hon såg ut över vattnet.
Tror vi njöt lika mycket allihopa.
Sommar på sitt bästa.
Synd bara att vi inte kan bada där.
Botten är så förädisk.

Efter en stund gick vi vidare.
Vi beslöt att dela på oss, så de "vuxna" fick se utsikten.
Vi "barn" , det vill säga jag, lilla A och åttaåringen
svängde av mot Galtebu.
Men så här såg det ut vid Utsikten när de var där.
Nuguren var spegelblank där den låg där nere.
Inte en krusning på ytan.

Därifrån ser man tornet på Rafjellet.
Där vi var på lördagen.
Det är den höga "pinnen" som sticker upp ovanför trädtopparna.

Vi "barn" vandrade vidare mot Galtebu.
Vi pladdrade på om allt. Stoppade och åt blåbär.
Hundarna åt blåbär och vi åt ännu mera bär....
Lilla A säger plötsligt att "Synne, det är så skönt att
gå i skogen med dig ensam, utan mamma, pappa, Rasmus och Jimmy".
Varför då säger jag.
"De bara pratar säger hon.
Man hör inte träden då"
Då blir man lite stum måste jag säga.
Jag var tyst hela vägen tills vi kom fram till Galtebu.
Ville hon så gärna höra träden så var det klart att hon
skulle få det.
Goa ungar, jag saknar dom!

Vi dukade upp vårt fika och väntade på de " som bara pratar".
Efter en stund kom dom och vi njöt av vår medhavda mat.
Jag hade gjort grova bagutter med ost och kalkon och massor
med grönsaker i.
Två var. Det slank ner fort i våra magar.
Hundarna fick vatten och lite hundkulor att knaska på.
Vi mådde väldigt bra allihopa tror jag.
Åttaåringen for runt överallt med bagutten i handen.
Här sitter hon och delar den med Raptuss.

Styvsonen och jag delade bänk.
Han bad om att få lite kaffe.
Han tog en full mugg....
Han säger han inte gillar kaffe, men man börjar ju undra hehe....

Mamma Cattis satt under en gran och åt.

Lilla A satt vid samma bord som mamma Cattis, fast
under en annan gran.

Nu måste jag varna känsliga läsare.
Men när åttaåringen såg den här figuren utbrister hon,
" Synne, varför står det en trädgubbe därborta med en jättepenis?"
Jag har fortfarande inte svarat.
Jag vet inte varför den har en jättepenis, om det ska
betyda något specielt.
Måste undersöka det.

Så for åttaåringen vidare med sin matsäck.
Här står hon vid sidan om Rapptus, med dricksglaset
i handen. Det gick mycket vatten den dagen kan jag säga.

Så satt plötsligt lilla A i Rapptus knä.
Han är min bror sa hon.
Han heter nästan samma som han ialla fall svarade
hon sig själv nästan genast.

När maten var nere var det dax för lite lek.
Man kan gunga gungbräda.......

Man kan gunga....
Till och med gungan är i trä.


Åttaåringen satt och trallade medans hon tog sig en gungtur.

Så satt man i skuggan och vilade sig en stund......

Inne i gapahuken finns det en karta på väggen.
Den första gapahuken vi stannade vid ligger
vid den största tjärnen.
Det står ett G där.
Så följde vi den röda streckade linjen som går ovanför den
andra avlånga tjärnen.
Så kommer det ett U
på kartan.
Där var de "vuxna" och såg på utsikten.
Vi "barn" svängde av mot Galtebu.
Det ligger där det står,
"Her er du".
(Bilden är klickbar)

Så följde vi stigen från Galtebu mot den avlånga tjärnen.
Vi Gick mellan den södra Rytjern och Midtre Rytjern
där första gapahuken är.
Förbi den och samma väg tillbaka igen.
Hyresvärden tror att vi gått ca 6-7 km.
Säger bara en sak...
BRA GJORT LILLA A OCH ÅTTAÅRINGEN.
Jag är imponerad.

Här passerar vi en liten bro som går över bäcken
som förbinder södra och midtre Rytjern.
Så måste man ju stanna och plocka blåbär.
Eller hur....

Södra Rytjern låg lika spegelblank som sin storasyster.
Tänk att det bott folk här..
Redan på 1500-1600 talet fanns de första husen här.

Genom björkskogen ser vi maken och styvsonen
som redan svängt av på stigen mot midtre Rytjern.
Det är en så härlig natur här.
Blåbär, hjortron/multer och kråkebär finns det i massor.
Lingonkarten syns. Kommer det med.

Efter att ha varit nere vid tjärnen så hundarna fick dricka
lite så fortsatte vi vidare.
Här växer det hallon.
MASSOR....
Kolla bara in bilderna hos Cattis.
tror hon har hallonbilder där.
Vi åt och slogs med myggen som attackerade oss för fullt igen.

Styvsonen och jag gick en bit till.
In i skuggan med hundarna. För det var
så varmt för dom.
Hans rygg syns därborta.

Åttaåringen kan inte låta bli att plocka.
Det fanns oanade mängder med bär.
Men vi kom ju inte åt dom.
Skulle behöva skyddskläder för att
komma in i det här snåret.
Men gott är det.....

Maken plockade en annn sorts godsaker på hemvägen.
Nu ligger dessa delikatesser i frysen....
Fick kasta en stor fin kantarell.
Det var en larv i den....


Det var onsdagen det.
Väl hemma så blev det vatten....
Vatten i sig, vatten på sig och vatten över sig.
Hundarna drack girigt i sin skål sen la dom sig ner för att sova.
Trodde vi....
Plötsligt gick leken på gräsmattan.
De for runt, sprang och jagade varandra. Morrade och pep.
Rullade runt och la sig ner.
Kort sagt, de hade det jättekul.
Vi fixade i ordning grillen.
Där la vi karrèkotletter som
smakade ljuvligt.
Maken gjorde sin smarriga potatissallad till. Ett glas rött till.
Barnen åt och drack sin dricka.
Det var jordgubbscola. Den är så god.
Sen var dagen nästan slut.
Vi bara satt och slappade resten av kvällen.

Livet är bra härligt ialla fall....

lördag 26 juli 2008

Högt till fjells och glas ialla former.


Lördagen skulle vi på fjälltur.
Vi fixade matsäck och tog med torra t-shirts,
och vatten till hundarna.
Vi skulle bestiga Rafjellet.
576 Möh.
In i bilen for ryggsäckar och ungar, vuxna och hundar.

Efter att vi tagit oss fram till startpunkten
så var det på med ryggsäckar och börja gå.

Väl inne i skogen så upptäckte vi
att blåbären var mogna.
Alla gick och åt. Till och med hundarna
åt villigt av den blå delikaktessen.
Här är det styvson och lilla A som
plockar och stoppar i magen.
Tänk att ett litet blått bär kan vara så frestande
för stora och små.

Åttaåringen hade Erri i koppel och travade på
som bara det uppför.
Hon trallade och åt bär så hon var snart ganska blå i HELA ansiktet.
Mamma Cattis kom bakom med yrvädret Carol i koppel.

Maken och lilla A hittade
ett bra ställe att stanna på.
Här fanns det bär att äta.
Klart man måste ha en bärpaus.
Lilla A föddes med ryggmärgsbrock och
har lite problem att gå långt.
Så jag måste säga att i den lilla
kroppen bor det en vilja av järn.
Trött och lite ont i benen hade hon.
Men inget gnäll (nästan) hördes.
Vi tog det lugnt och stannade och
stoppade magen full av goda blåbär
det gick bra.

Vi fann även en annan sorts bär på vår tur.
Ett bär som är sommar för mig.
Det heter kråkebär.
När jag var liten och vi var hos mormor
i Norge så plockade vi kråkebär nere vid vattnet.
Det växer på klippor där.
Svarta, saftiga och lite bittra ibland, men ack så goda.
Släcker törsten så bra då de innehåller massor av vätska.

Efter en väldigt brant avslutning så var vi äntligen uppe.
Med gott humör och massor av bär gick det bra.
Väl inne i stugan så dukade vi upp vår matsäck.
Mackor, vatten, kokta ägg.
Kokkorv och lomper.
Kaffe, bulle och en liten påse frukt och nötter mix.
Det smakade så gott.....
Vi hade alla gjort oss förtjänt av den kan jag säga.

Två termosar kaffe hade vi med oss.
På tre vuxna kaffedrickare skulle det räcka.
Men då överraskade styvsonen oss rejält.
Han klunkade i sig två koppar kaffe utan problem.
Han dricker INTE kaffe normalt......
Än är undrens tid inte förbi hihi....
Vi skrev in oss i gästboken med.
Så nu vet alla att det varit ett gäng
stockholmare på toppen.

Efter den matpausen var det dax att gå på upptäcksfärd.
Tornet drog.
Först upp var styvsonen.
Han imponerade oss verkligen den dagen.
Han har en höjdskräck som heter duga.
Men två gånger var han uppe i tornet.
Det blåser ganska friskt däruppe och
man känner hur tornet svajar när man klättrar upp.
Säger bara en sak till styvsonen.
BRA GJORT!

Lilla A var en annan liten person som var uppe.
Hon lider INTE av höjdskräck.
Efter maten, var det på med skor och MINA strumpor
och full fart upp i tornet.
Hon såg så tankfull ut när hon kikade ut över trakten.

Att hon hade mina strumpor berodde på att hennes
skor blev genomvåta.
Det är lite vått på en del platser
så hon blev våt om både skor och strumpor.
Eftersom hon har en skena på ena benet så tog
jag av mig mina torra strumpror så
hon inte skulle få skavsår.
jag fick inga skavsår i mina kängor utan strumpor heller.
Allt gick bra, för oss bägge.

Utsikten var det som vanligt inget fel på.
Maken tog en del bilder från tornet.
Jag var som sagt inte uppe hehe....

Den här gången såg vi en av de små tjärnerna vi passerar när
vi går antingen ner eller upp.
Ser nästan ut som den ligger i en krater.

Medans de lekte bergsbestigare uppe i tornet så
passade jag på att plocka bär.
Blåbär i massor.
Ett bär i munnen och två i burken, eller hur var det nu....
Skulle alla bär i burken....
Spelar ingen roll.
Gott var det ialla fall.
Kul att se sig själv från ovan hehe....

Vi hade tur med vädret.
Det var inte strålande sol, men heller inte regn.
Fast det var lite regn i luften på vägen upp.

Tänkte försöka gå upp oftare nu.
Vill uppleva höstfärgerna här uppifrån.

Jag tog det här kortet från tornet.
Japp, jag klättrade upp.
Långt upp.
Tornet svajade under mina fötter och det blåste
ganska friskt.
Men utsikten var bra.


Att det bara blev knappt 10 trappseg spelar
väl ingen roll.
Jag klättrade en bit ialla fall.
Ganska stolt av mig själv måste jag säga.

Så började vi på nerturen.
Det var ganska skönt att börja
gå ner. Vi var ganska trötta och slitna.
Men mycket nöjda.
Allihopa.
Vi gick över berg och genom myrar, så lilla As torra
strumpor (mina) var snart våta igen.
Men inga sura miner för det.

Vi kom till en gapahuk där vi tog en mycket kort paus.
Ingen ville sitta där sen ett gäng lättretade
getingar började surra runt oss.
De hade bo i den lilla bruna lådan som syns på bilden.
Just i den lådan ligger gästboken.
Blev inget avtryck från oss där nej....

Skogen var ganska tät där så det blev inte så
många bilder just därifrån.
Men längre ner så fick vi en bra möjlighet att se utsikten
ännu en gång.
Efter en stunds trampande och snubblande,
för nu var de flestas fötter ganska trötta.
Så var vi vid bilen.
De sista dropparna med vatten delades broderligt
mellan oss innan vi satte oss i bilen för hemfärd.
Vi hade en kanondag på fjällturen.

Söndagen kom med skapligt väder där med.
Jag, maken och Cattis skulle till Magnor.
Änglar skulle inhandlas.
Men vi for över en snabbtur till Charlottenberg först för att
inhandla diverse annat smått och gott.
Vi hade en vuxen dag.

På Magnor var det ganska mycket folk trots att det var en söndag.
Men vi kikade runt och hittade massor av fint.

Här finns det nått för alla och envar.

När vi for därifrån tog vi gamle vägen.
Den som fanns när man var liten.
Riktigt kul med upptäcktseresor alltså.

Jag satt i baksätet och fotade.
Gick bra det med.
Här åker vu under järnvägen.

Här kommer vi fram till det lilla samhället Matrand.
Där körde vi ut på R2 igen.

Det hade regnat här precis innan vi kom fram.
Här är platsen framför kyrkan där det fanns ett väldigt vackert hus.

Nu kommer vi snart fram till korsningen där det nya
tar över från det gamla.
Ut på R2 igen. Med all trafik och tråkig väg.

Efter en stund var vi hemma igen.
Ungarna satt och spelade och någon var
ute och lekte med grannbarnen.
Så kom våra övernattningsgäster.
De skulle sova över här på sin färd upp mot Ålesund.
Huset gick till ro och vi somnade gott i våra sängar.
Söndagen var slut.

fredag 25 juli 2008

En länktest hahaha....

Hej.
Nu MÅSTE jag visa Annette att jag kan länka.

Nu ska det funka säger Cattis.....
Fanken trot.
Höres senare.
Related Posts with Thumbnails