Skogspromenad slutet.

Nu närmar sig slutet på vår promenad.

När vi kom in i skogen igen så kikade jag
ner på backen för att se om jag fann mera blåbär.
Det gjorde jag, men inga mogna.
Såg däremot den här lilla fjärilen
som satt så stilla på blåbärsriset.

Så blir det mera öppet landskap igen.
En äng dyker upp, den är full av blommor och ett och annat träd.
Här skulle man ha en beteshage för häst, får eller kor.
Så härligt det måste vara för djuren.
Visst ja, jag glömde ju björnen och vargen.....

Nåväl, det gamla huset skulle nog må bra av en
renovering av Ernsts sommartorpet.
Men nu är ju inte han programledare där längre...
Jag säger då det....

För den som tar på sig uppdraget med renovering
av det gamla torpet finns det en lyxig husvagn att bo i under tiden.
Med frisk luft och nära till naturen.
Julgran ingår.....

Hur länge och varför den står här vet jag inte.
Men tror inte att jag skulle vilja försöka flytta den ialla fall.
Den håller nog inte för det.....

Gärsgårn är inte heller i toppform.
Men det går säkert att fixa till så man kan stänga
grinden om sig efter man kommit till gården.

Efter att ha gått genom grinden så öppnar sig ett nytt landskap igen.
Vi har tre tjärnar som ligger här.
Det är Söndre Rytjern, Midtre Rytjern och Nordre Rytjern.
För att komma till vattnet måste man gå över den
här lilla bron.
Det är stammar som lagts tätt i tätt så man kan
gå torrskodd över bäcken som förbinder
Midtre och Nordre Rytjern med varandra.
Undrar i mitt stilla sinne om de fått den gamla
husvagnen över den bron med.....

Här ser man Söndre Rytjern kika fram mellan björkstammarna
som lyser vita i solen.

Återigen får jag känslan av att vara på fjället, med sina
dvärgbjörkar och små vattendrag.
Samt MYGG.....

Det växer massor av blåbärsris här,
så man kan ju bara hoppas att det
blir massor av det goda blåa bären
här i sommar.
Då vet ni vart jag befinner mig.

Så kommer det en ny skylt med lite historia om
platsen vi befinner oss på.
Den heter Kjensmo.
Kan tyvärr inte berätta nått om Kjensmo än.
Men ska försöka vid ett annat tillfälle
om någon vill veta.

Här ska vi snart svänga av mot Sanderenga. Det innebär oxå att vi är
på väg hem igen efter en skön dag i skogen.

Vi får nu Midtre Rytjen på vår vänstra sida. Det är den vi brukar gå till.
Skogen är sval och lummig just här. det börjar falla ett lätt regn
när vi går vidare genom den vackra naturen.

Så kommer vi fram till Sanderenga.
En av grannarna äger det. Här är det lugnt
och stilla med.
Grannens båt ligger upp och ner och väntar på att
få komma på vattnet igen.

Vi ser att det inte är länge sen de var här, för det ligger
hästspillning på backen.
Kan tänka mig att de kört eller
ridit upp hit.
Tänt upp i grillen och bara
haft en mysig dag tillsammans.

Man ser runt hela Midtre Rytjern när man står här.
Vi har faktiskt gått runt hela
Rytjern här.
Det var förra sommaren.
Det var så skönt.
Men på vissa platser var det lite otäckt
för det är myrmark på många ställen.
Så man får gå försiktigt.

Blicken vandrar runt över tjärnen.
Det är alldeles stilla.
Solen glittrar i vattnet och man mår så bra.

Här växer det näckrosor men återien har jag missat
om de har blommat, eller ska blomma....

Myggen surrar och gör sitt bästa för att få sig ett
skråvmål på oss. Flugorna gör sitt för att
hjälpa till att irritera.
Men man tänker inte på sånt när man står
och ser ut over så vackert landskap.

Bakom några träd kan man skymta vår gapahuk där
vi brukar stanna när vi är ute och går.
Lagom långt hemmifrån. Där smakar kaffet så gott...

En svart skalbagge kämpar sig fram i skogen
samtidigt som vi.
Har inte en aning om vad det är för sort,
men den är väldigt vacker
med sin svart/blå/gröna färg.

Den här gången så går vi inte ner till Rytjern. Vi var ju där
när vi började vår tur.
Vi trampar vidare hem genom den tysta skogen.
Vi hör en hund skälla, och bägge två stannar till
Det kan inte vara....
Vi hoppas att hörde oss om det är hon....
Stigen slingrar sig genom skogen och nu börjar
benen bli tunga.

Innan vi ska svänga av, uppför den sista uppförsbacken så
möter vi vår hyresvärd.
Han var ute och visade jaktområde för några som ska
jaga småvilt.
De hade med sig en liten tax.
Det var den vi hörde skälla.
"Vår" hund satt hemma i hundgårn sa hyresvärden.

Efter en sista kraftansträngning så är vi äntligen hemma.
Jag säger kraftansträngning.....
Sista biten hem går genom en skogsteräng med högt
gräs och mycket nedförsbackar innan vi
kommer ut på asfaltsvägen mot hem...
Mina ben ville inte gå fast hjärnan gav signal.
Man får kanske skylla sig själv efter att gått ut på
en fyra timmar lång promenad.
Med bara en halv liter vatten per man och ingen
matsäck/niste.
Men vi skulle inte vara ute så länge....
Jag tror vi gått ca 1,5 mil.
Ska be maken om hjälp att
bekräfta det.
Längst där nere vid den vita pricken ligger vår gård.

Nu har ni fått vara med på vår utflykt den sista söndagen i juni 2008.
Undrar vad man gör nästa år på den här tiden....

Hoppas nu att ni får en trevlig onsdag.
Själv ska jag snart hoopa i säng.
Har jobbat inatt....
Så tills vi hörs nästa gång....
Sov gott.

Skogstur och.........DEL 2

Så var det dax för del två om vår skogstur.
Vi gick här förra året för första gången.
Då letade vi efter en gapahuk som heter Galtebu.
Den gången fann vi den inte.
Vi svängde av i den här korsningenMot Kjensmo (pilen till vänster)
för det började blåsa och regna och
det knakade misstänkt i träden.

Vad vi inte visste då var att ca hundra meter från skylten,
upp för backen (förra inlägget) så
finns den.....

Har vi alltså fortsatt har vi kommit fram till det här.....

Mitt i skogen möter man
Galteburius Rex...

Hans okände följeslagare,
Vet inte vad han heter men jag tror av bilden att dömma
att han försöker skrämma den
store grå Galteburius Rex.
Tror på nått vis att det inte funkar....

Här ser man dom två tillsammans.

Får jag lov att presentera Julius.
En staselig kar fast han bara är ett år.
Föddes i juli 2007.

Midgårdsormen håller till här med.
Men han ser ganska snäll ut tycker jag.

Så vår snälle lille Alva.
Som hälsar oss välkomna med öppna armar.

Så har vi buspojken Raptuss.
Som föddes 2004.

Han har tydligen retat upp den här ilskna damen.
Som tagit fram riset....
Tror hon heter Bragtora.

Det här har jag ingen aning om vad det är.
Men det står
Sempre Avanti
på den ialla fall.

Detta är resterna av en stor staselig björk.
Man ser inte på bilden att det växer solrosor på toppen.

På den här skylten står det....

En fordums storhet.
Dette er den andre stokken av ei kjempebjörk
som blev feldt med ett veldigt brak den 24-2-95.
Uskyldigt henrettet misstänkt för råte
og feilaktig vurdert farlig for omgivelserne
under höst og vinterstormer.

Den blev födt i ein stor steinröys på en törr og karrig haug
på Årsta (Bråten) för lenge siden.
I trange kår vokste den opp til en majestet,
ei riktig dronning med ei mektig krone
og fotsid kjole av lisseaktige greiner
som svingte og smaug seg rundt den omfangsrike stammen
i milde og kjäre sommervinder.

Den förste delen-den 5 meter lange kvistfria rotstokken
som holdt 110 cm i tverrmål nederst, blev gitt til
Erling Vestli fra Eidskog/Bärum. (han med den berömte
lenkebjörka). Under hans kreativa hender
er den etter hvert blitt til to hjörneskap.
Den tredje delen er, i tilegg til "bord" her i gapahuken
blitt til portstolper.
Resten er gått opp i röyk.
Av toppstokken og greinene ble det 50 sekker 30 cm ved
og en favn 60 cm ved.

Nyttiggjöring til tross- et sorgeligt endelikt.
Derfor har restene av denne storheten fått denne form for
"lit de parade" i opphöyet posisjon
på toppen av berget.
Forsynt med rötter av stål forankret i Moder fjell.

Så visst kan man utläsa att de fick dåligt samvete när de högg ner den björken.

Så här ser gapahuken ut "inne".
Där finns nästan allt.
Längst in ser man en liten trälåda. Där finns det kaffe,
socker och te.
Kanske nått att bita i, som det står på skylten.
Det är bara att förse sig.

En kaffikjel som står på hyllan.
Flitigt använd och svart av sot från bålet.

Bilder på väggarna som de runt om har fotat tror jag.

Karta på väggen, kalender och annan nyttig information.
Det här är sånt som finns till för alla som vandrar i skogen.
Men det är skogägarna och andra personer som bor här som
ser till gapahukerna och fixar allt som hör till.

Så har vi lådan med gästboken.
Glasögon och penna
ligger det där med.
Som vanligt.

Det finns en bålplats utanför.
Den är gjord av sten och byggd rejält.
Men inte alla fattar att de ska använda sig av den.
Därav skylten.

Till och med de små bevingade vännerna har eget hus.
Så får man bröd eller annat över, eller
om man går hit om vintern så
kan man ge de små lite mat så de klarar sig.
Kolla tjädern på taket hehe....

Den är byggd med snedtak och bakom
under taket ligger det ved som skogsägarn och de andra
släpat upp så att alla som går här ska kunna elda.
Den här gapahuken har stått sen 1995.

Här har jag just skrivit våra namn i gästboken.
Ska bara lägga ner den i lådan bakom ryggen så ska vi fortsätta
vår vandring hem.

När vi lämnar Galtebu bakom oss är det nästan så man
kan höra Alva och Julius ropa efter oss.
"Go tur heimat og kom snart igjen....."
Klart vi gjör det.
Kanske det finns någon som vill följa med?

Vi slår in på stigen mot Kjensmo.
Här gick vi för mindre än ett år sen.
Allt var grönt och fint.
Men föga anade vi vad som väntade bakom kröken.....

Jajjamensan, här har de stora monstren med sina stora käftar varit.
Tagit ner massor av fin skog, förstört undervegetation och kört
sönder stigar.
Här var stigen lika smal som på bilden ovan.
Se hur det ser ut nu.....
Rena rama autobahn mitt i skogen!!!!!

Här växte det stolta granar och tallar.
Blåbärsris och lingoris.
Vad växer det nu?
I de djupa spåren efter maskinerna så
finns det massor av regnvatten.
Gissa vad som frodas i de vattenpölarna?
MYGG!!

Här växte det så tät skog så man såg nästan inte skogen för bara träd.
Men se nu....

När vi äntligen kommit in i GRÖN skog igen så kom jag på mig med att vara arg.
Inte bara för att skogen var borta.
Det är en naturlig process idag.
Men att de så hänsynslöst tar alla träd. De kan väl låta några träd få vara kvar
för att skogen ska se någolunda "hel" ut.
Tänka på djuren. På backen som ska ta emot allt
regn som faller.
Vad händer när det inte finns träd som suger upp regnet?
Det jag reagerade mest på var nog att de tagit ner alla träd med
stigmarkeringen på.
Nu visste vi vart vi skulle gå, men alla de som kanske aldrig
har varit här och gått, hur ska dom hitta?
Sen får de heller inte köra på markerade stigar.
Vilket de alltså gjort här.
Med besked.

Sista bilden idag visar maken som strår nedanför just en sånt markerat träd.
Skyltarna finns ju, men det står oftast där stigar möts
bara för att man ska veta vart man ska.

Men så långt så bra.
Det här var andra delen av vår tur.
Tredje delen tar vi i morgon.
Då får ni veta hur långt vi gått hehe...

Nu ska jag hänga tvätten
och sätta mig på verandan och njuta solen en stund.
Ha en fin tisdag på er.

Skogstur och.........

Ja gissa det ni.....

Vi tog oss en lång härlig promenad igår.
Den var så lång att jag delar upp den
i två delar.
DEL 1.

Det började hos grannen och kompisen.
Han höll på med biltvätt och packning.
De ska flytta och huset blir snart till salu.
Här en del av deras tomt.

Vi fortsatte vägen förbi och så gick vi upp i skogen.
Här sken solen och myggen surrade.

Efter att ha trampat i död torkad skog, (de högg ner här i vintras),
så kom vi in i ett grönare område.
Här är det ganska fukigt så
det är kanske förklaringen.

Man går och kikar ner i backen och plötsligt
lös det nått blått emot mina bruna ögon.
Böjde mig ner för att se....
Mycket riktigt.......

BLÅBÄR.....
Äntligen har de mognat.
Ialla fall börjat mogna.
Men vi fann en del bär och det smakade
LJUVLIGT....

Efter en välfjörtjänt vila med färska blåbär
fortsatte vi mot nästa stopp.
Stigen slingrade sig genom skogen.
Nu hade myggen fått sällskap av flugorna
så det surrade bra runt oss där vi gick.

Här får man veta åt vilket håll man ska.
Kan man läsa och se färgprickar så hittar man i skogen.
Det var en liten pik till min brorsa som går vilse så fort han
inte ser vägen.
Ledsen Peter.
Kunde inte låta bli :D

Viker man av ca 20 meter från stigen så kommer man fram till ett stup.
Där ska man inte ner, utan kika på utsikten över en del av Brandval.

Kikar man lite mot norr så ser man nästan hela vägen till
Kirkenär.

Nedanför stupet ligger det en ganska stor gård.
De har kor och får samt åkrar och skog.
Skogen vi vandrar i är det vår hyresvärd som äger.
Inte hela, men en del av den.

Så efter en stunds kikande och fotande så fortsatte vi mot Rytjern.
Här var det så fint idag.
Men de som varit före oss här, hade inte stoppat ner
gästboken i sin låda efter sig.
En del skräp låg där med.
Varför är det så svårt att ta med sig hem, vad man haft med sig ut?
Jag bara frågar....
Maken står och kikar på mig när jag skriver i boken att vi varit där.

Solstrålarna lekte med vattenytan och det var så skönt att bara vara där.
Myrorna som var så många sist vi var där
hade minskat i antal.
Undrar varför....

En trädrot i vattnet kan bli nästan vad som helst när man kikar på den.
Jag tyckte först den såg ut som en orm,
som simmade runt den runda stenen.

På en annan rot, fast på land. Där hade den här lilla varelsen landat.
En trollslända, eller öyenstikker som den heter på norska.
Den satt så stilla och bara var.
Den med.....
Månne den njöt av solen den med.

Så gick vi vidare igen.
Vi tänkte vi skulle leta rätt på en annan sån gapahuk.
Plötsligt mötte vi en granne som vi faktiskt aldrig hälsat på förr.
Vi stannade och pratade lite.
Han sa han precis sett en älgko med kalv
ett stycke ner på stigen. Så nu gäller det att vara
på sin vakt.
En ilsken älgko vill vi inte ha efter oss.
Vi sa vart vi var på väg och han erbjöd sig att visa
oss en annan fin plats som vi inte visste om.
Så vi började gå....

Så dyker den här skylten upp.....

Så ser vi en annan liten figur som står och hälsar oss välkommna.
Gästboken ligger i den lilla lådan.
I den finns det penna och ett par glasögon.
Så att man inte ser är ingen ursäkt att inte skriva i boken hehe.

Den lille gubben har sällskap av en liten figur på backen.
Bara för att han inte ska känna sig ensam tror jag.

Så vänder vi blicken ut över skogen.
Ser ner på Hokkåsen.
Ser ängar och åkrar....

Ser ner mot Nuguren, över mot Rafjellet.

Bakom träden så ser man det lilla samhället Hokkåsen.

Man ser mot skogen på andra sidan.
Där ser man tydligt hur väl man ser såren
efter timmerhuggningen.
Tur man INTE ser spåren efter maskinerna.

Man kan skymta husen och gårdarna
bättre när man zoomar
in med teleobjektivet.

På toppen på Rafjell så står det ett torn.
Dit kan man gå.
Har väl tänkt pröva oss på det i sommar.
Någon som vill följa med?

Så ser man "våran" sjö.
Nuguren.
Lite som fåglarna ser den kanske....

Så gick vi tillbaka samma väg vi kommit.
Nere på den "stora" stigen tog vi adjö av våran guide och granne.
Men innan han gick så visade han oss vilken väg
vi skulle ta för att hitta till Galtebu.

Först gick maken.
Han tar mycket längre kliv än mig så han
kommer ju fram mycket fortare än mig...
Uppför den lilla backen.
Jag kunde inte låta bli att fota hehe....

Det visade sig när jag såg bilderna att han kunde inte heller låta bli
att ta bild på mig när han stog där uppe.
Här var vi omringade av mygg, flugor och bromsar....
Jag tog av mig kepsen för att försöka slå bort dom.
Hahaha vilket skämt....
De blev ju bara mera ettriga.

Det var del 1 av våran skogstur.
Som ni kanske sett var den utan jycken för en gångs skull.
Kändes lite konstigt, men det var samtidigt skönt.

Vi hade med två kameror på turen.
Våran lilla kamera.
Den nya samsung S860.
Den blå hehe....
Bilderna 1-3
5-9
11-13
15-18 och bild 24 är tagna med den.
De andra är tagna med canon EOS 400D.
Måste erkänna att jag knappt ser skillnad på bilderna.
Gör ni?

Nu vet ni vad vi gjorde en stor del av dagen igår.
Resten kommer imorgon.
Nu ska tvätten ut.
Post hämtas.
Så ska jag städa lite.
Ni då?
Kramar från mig.