En kall vinterdag i januari 2008.
HA! Det spöregnar och är faktiskt nästan 5+. Blåser gör det lite med.
Kan säga att så här ser det inte ut idag. Men för lite mer än ett år sen hade vi snö......
Kan ju hända att den kommer tillbaka, men det ser ganska dystert ut.
Detta är hela gården. Vackert plaserad är den måste jag säga.
På gården finns det faktiskt bara tre djur. En hund och två kattor. Ja, räknar man med möss och åkersork, fåglar och annat som kryper och går så finns det förstås många flera. Men dom räknar jag inte med den här gången.
Ska börja att 
presentera min motionskompis.
Hon heter Erri och är hund här på gården. hon hör till rasen Grå Norsk Älghund. En mycket trevlig bekantskap.
Hon är otroligt social, snäll som bara det mot alla. Om man inte är älg förstås....
Hon andvänds som jakthund och är faktiskt ganska duktig.
Men jag använder henne som motionsredskap. Här är vi ute i skogen den 8 januari i år.
Styvsonen hade hundfobi när vi flyttade hit, men hon är faktiskt en stor anledning till att han kommut över den rädslan. Hon går lös på gården hela dagarna ,så när det rosa bandet kommer fram blir hon helt vild. Jippi, promenad.....
Så har vi dessa två individer. Det är musfångarna här i gården.
Det här är mamma katt. Hon är väl en 12-13 år tror jag. En effektiv rått och musjägare. Pratsjuk och kelig. Kommer gärna in en stund på besök om hon får. Det är klart att hon får. Hon haltar lite för hon är född utan klor på ena framtassen. Men det är inget hinder så se upp alla små gnagare.....
Så har vi den här damen då. Hon heter Vessle och är dotter till damen som ligger och slappar. Minst lika kelsjuk och pratsjuk som sin mor.Hon är 9-10 år nu tror jag.
Hon är ganska kuvad av sin mamma,men när det gäller att mobba Erri går det bra. Det händer att dom gaddar ihop sig mot den stackars jycken som inte har en sportslig att komma undan.
Vi älskar djur både maken och jag men vi behöver inga egna när vi har dessa tre härliga djur som kommer och går som dom vill hos oss.
Vi har djur men inget ansvar kan man säga.
Vi brukar passa dom när herrskapet i mangårdsbyggnaden åker på semester. Då skämmer vi bort dom rejält.
Nu ska jag faktiskt ta med mig Erri på en promenad fast det regnar. Finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder säger dom. Erri älskar att gå i koppel så för hennes del spelar det ingen roll vilket väder det är.
Tjallabais från regnets rike :)
Ps, titta in hos fyrbarnsmamman. Där kan ni få sjunga och dansa med Gene Kelly i det helt otroligt bra schow nummret "Singing in the rain".
Sitter och trallar för mig själv just nu, synd man inte kan steppa......
ds.
Här där vi bor.
Vaknade mitt inatten av att telefon ringde. Attans oxå, försovit mig igen......
Undrar varför man inte hör väckarklockan ibland. Är det hjärnan som kopplar ur ledningen till örat för att man behöver vila kanske?
Skulle ju jobba och hjärnan vill kanske vila från alla idioter mitt i natten.
Nåväl nu sitter man här ialla fall.
Tänkte berätta lite om platsen där vi bor.
Vi bor långt ute på landet, ca 2 mil norr om Kongsvinger.
På en vacker plats med skog, åkermark och en liten facinerande sjö.
Vi bor på en stor gård, fast vi hyr bara ett hus på gården. Det är så skönt.Ingen stress, ingen trafik inte en massa folk som stressar och är uppjagade.
Kan sätta mig på verandan en sommarmorgon med kaffet och bara njuta utsikten över sjön, höra fåglarna kvittra och kanske om jag har tur se en älg eller rådjur på åkern ibland.
Jag kallar det för livskvalitet......
Var i Stockholm i början av december och jag får nästan panik när det är mycket folk som knuffas och ska fram.
Då har jag bott i Stockholm i 5 år tidigare :)
Jag har inte körkort så jag är hänvisad till en snäll make som har tid och lust att köra mig, har 5 km till närmaste busshållplats. På vintern går jag inte gärna, för det är så halt och mörkt. Men sommaren går eller cycklar jag om det går.
Har bara skolbussen som kör förbi här två gånger om dagen.
Vi har en massa snälla grannar som sagt dom ställer upp om det är så att man behöver hjälp med att ta sig från a till b.
Jag var mörkrädd tidigare. Men sen vi flyttade ut till det här huset så är den rädslan borta. Jag känner mig så trygg här.
Men vi har någon som går och hittar på lite skojiga saker i huset. Första året här så släckte jag utelampan varje morgon. Det slog aldrig fel, någon timme senare var den tänd igen.Ingen av oss hade varit på lysknappen. Det här fortgick under hela hösten och vintern. På våren slutade det plötsligt.
Hade besök från Västerås.Jag var nere, satt och halvsov i en fåtölj, maken och styvsonen sov och snarkade. Gästerna sov i gästrummet.
Hör hur de kommer ner i köket, ropar på dom, så frågar dom vart maken är. Han sover säger jag. Nej det trodde dom inte på.Bägge två hade hört steg i trappan.
Men både make och grabben sov.
Vi har kvar dörrskylten till de som bodde här förut.Det var vår hyresvärds föräldrar. Bägge är borta sen många år.
Men vi har fått en del kommentarer för att deras fina emaljerade skylt sitter kvar.
Jag har sagt att den får sitta, för de bor här änn. Jag tror det är dom som går igen. Inte för att ställa till problem utan helt enkelt för att passa på huset och kanske på oss med.
Så de får gärna vara kvar.
Nu ska jag pröva att göra lite nytta mitt inatten. Har en hel hög med papper som ska in i en pärm, som ska arkiveras. Det är alla betalda räkningar från i fjor hehe.
Så kanske tiden går lite fortare när man är vaken.
Ska ta min goda julmust, med julnougat smak (gott) och sätta mig vid bordet.
Får sova några timmar senare på dagen.
Klems fra ett regnigt naboland :)
presentera min motionskompis.
Det här är mamma katt. Hon är väl en 12-13 år tror jag. En effektiv rått och musjägare. Pratsjuk och kelig. Kommer gärna in en stund på besök om hon får. Det är klart att hon får. Hon haltar lite för hon är född utan klor på ena framtassen. Men det är inget hinder så se upp alla små gnagare.....
Inlägg
