Translate

onsdag 31 augusti 2011

Jag vill inte köra på dig........


Det här inlägget har jag fått låna av en bloggvän
här i Norge. Har översatt det till svenska.
Man får sig en riktigt tankeställare när man läst
det här. Sitter med en konstig känsla i magen....
Så snälla, ta fram reflexer, västar och allt vad ni har.
Sätt på dem på er, barnen, hunden, hästen, vagnen, väskan 
ja allt ni har..
 (Lånat på nätet, såg att den kom från Plogflickan)
 
 För jag har märkt att vuxna tror de syns i mörker.
De klär sina barn i västar, det hänger reflexer överallt 
på telningen, men på sig själv??
Inte en reflex!
Ni ÄR inte synliga.
Vad får er att tro det?
Så använd reflex, läs det här och

föreställ att det verkligen är er det handlar om.
Tusen, tusen takk Tove for at eg får låne dette.
Det er så viktigt.
Ta gärna en tur till Toves blogg.... 

Det här inlägget skriver jag för att komma
med ursäkten på förhand.
För efter att jag har kört på dig kommer
jag att skylla det hela på dig!
Överbevisa mig själv, dig och alla andra om 
att allt är ditt fel!

Jag kommer att komma körande med min bil, en 
tidig morgon på väg till jobb, eller på väg hem efter
en dag med undervisning och möten.
Jag håller precis fartgränsen och pratar inte i mobilen,
det är viktigt att ha full fokus på vägarna när
det är mörka och våta!
Precis aningen för sent upptäcker jag dig.
Min bil är stor och tung och kör rätt på dig!
Ett högt dunk fyller bilen, huvudet och mina tankar.
Ringer 113 och försöker komma ihåg 
förstehjälpskursen jag var med på för 20 år sen.
Undrar om du har barn? Sitter de hemma och undrar
varför mamma eller pappa inte kommer
hem från jobbet snart? 

Illamående oro fyller mig, i det jag går ut av bilen,
rädd för synen som snart ska möta mig.














 Jag kan se att du ligger i en förvriden ställning 
på övergångsstället...
Jag har kört på en person på ett övergångsställ...
Jag, den ansvarliga föraren med full fokus på vägen 
och trafikbilden, har kört på en människa!
Väskan ligger slängd flera meter bort. Jag böjer mig ned till
personen samtidigt som jag försöker identifiera något
av innehållet i väskan.
Tänk om jag ser en napp, en liten leksak eller små babystrumpor, sånt som föräldrar drar med sig.
Ögonen är blinda av tårar, ilska och raseri, jag ser ingenting!
Menar att jag kommer ihåg att man ska leta efter pulsen...
Famlar med kalla och skälvande händer.
Du har på dig så mycket kläder. Det är inte
möjligt att hitta en öppning för att
leta efter de livsgivande slagen....

Folk strömmar till.
Ser förebrående på mig och undrar på vad som hänt, om 
jag har ringt ambulans.
Tror jag har gjort det...
Vet ingenting säkert längre.
Bara att jag kört på en människa.

En dam med tillgjort lugn stämma tar mig
till sidan och pratar med mig som om jag vore ett barn.
"Jag såg ingenting" är det enda jag klarar att säga...
Alla de andra orden jag vet att jag borde säga
sitter fast i halsen.

Sirener bryter stillheten, det gula ljuset
lyser upp hela vägen.
Proffesionella händer tar hand om mig och frågar
svåra frågor. 
"Jag såg ingenting" De tjatar mera och lägger en varm
filt över mig. 
Har någon sett en napp?
Känner att förnuftet kommer tillbaka, tankarna
klarnar. Jag förklarar mig till polisen och
lägger all skuld på dig!
Jag körde på dig, du överlevde- och jag 
skyller allt på dig.
Jag förstår  inget av det polisen säger.
"Du måste följa med oss" säger de.
De säger att vi måste prata om det som hänt.
Men jag vet inte vad som har hänt!
"Inte tänk på det mera nu" säger de.
Och medans jag sätter mig i polisbilen
tänker jag bara på att det här var inte
bara mitt fel.
Det kunde ha undvikits.
Det här skulle jag inte vara med om.
Käre man eller kvinna: jag kommer snart till att
köra på dig.
Det kommer vara synd om dig. Du måste själv ta
på dig lite av skulden. Hoppas det kommer gå bra med dig och att du inte har barn.
Om du skulle läsa inlägget mitt i kväll, innan du lägger dig, eller
i morgon bitti innan du kör till jobbet så kan
du kanske undvika att jag kör på dig.
Så jag slipper förklara mig för polisen och säga
"Jag såg ingenting".

Du är någons mor, far, pojkvän,flickvän, granne, 

 kollega och bästevän.
Jag vill INTE köra på dig, men om
du fortsätter gå längst mörka vägar 
och gå över övergångsställen
utan reflex, kan jag inte lova nått.
Nu är du varnad!
Använd förståndet!
Använd reflex!
Någon är glad i dig!



Takk atter en gang Tove for denne. 
Vi har ingen å miste....



13 kommentarer:

  1. Starkt...känns långt in i hjärtat, och det är inte svårt att tänka sej in i situationen med dessa väl valda ord.
    Var själv på Ullared för några veckor sedan och köpte då sex stycken reflexvästar till mina och Dotterns hundar....
    Billigt och livsviktigt!
    Om jag köpte till oss människor då?

    Nu skäms jag...

    Men lovar bot och bättring å det snaraste.
    Kram till Dej och Ursprungsförfattaren för dessa så otroligt viktiga påminnelser!!!!

    /Jenni

    SvaraRadera
  2. Hej bruden, vilket bra inlägg du har nu när det börjar mörkna på kvällarna. Vissa tror att de syns, fast man absolut inte ser dem. Jag är en sådan som klär mig och mina djur i reflexer, och hört att jag är knäpp, för det... Men jag vill ej bli påkörd! <3 // Mija

    SvaraRadera
  3. Ett toppenbra inlägg. Jag har alltid reflexväst på mig när mörkret kommer. Även prinsessan har reflexväst som åker på.
    Kram Mamma C

    SvaraRadera
  4. Reflex ja de är en bra livförsäkring som fler borde förstå o använda sig av. Jag minns när ungarna var små o vi hade mörkerövningar på vägarna just för att de skulle förstå "att man faktiskt inte syns i mörker" . En övning som alla fram för allt de som inte kör bil borde delta i och för att förstå.
    En klok människa använder reflex i mörker...så sant så.
    Kramiz Kramiz

    SvaraRadera
  5. En del köper dyra mobiler,nya platta jätte tv apparater,nya bilar,märkeskläder......men struntar tiotalt i en billig livförsäkring som reflexer,brandvarnare mm för några tior???Den ekvationen går liksom inte ihop...

    Kramen på sig bästa vän

    SvaraRadera
  6. Jätte bra skrivit, många som får sig en tankeställare!!! Har det hänt eller det är bara en varningens ord??

    Hur är det med dig annars??
    Vad hittar du på?
    Har hösten kommit till Norge med?

    Ha det bra,Vicki

    SvaraRadera
  7. Det gav en verkligen en riktig tankeställare. Det är så lätt att tänka att man inte ska gå så långt...men plötsligt kan olyckan vara framme.
    Jag brukar oftast ha en reflexväst på mej om kvällarna när jag tar en promenad med hundarna. Oftast, skriver jag, för det händer att jag "bara ska gå en liten sväng" ....

    Sv. Det är en Tassimo jag har också! Viss blir det gott kaffe i den.
    Kram & ha en fin dag.

    SvaraRadera
  8. Ha en fin helg.
    Kram
    Hanna

    SvaraRadera
  9. Bra inlägg!
    Kram Stina

    SvaraRadera
  10. ja adhd då =) jasså, undra om jag ska titta till den andra bloggen och se om de blivit något galet =)

    SvaraRadera
  11. Så bra, så bra. Inte är det många som tänker på allt som kan hända inte.

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  12. Vilket tänkvärt inlägg! Vi är nog många som slarvar med reflexer... själv ska jag skärpa mig från och med nu!

    Ha en fortsatt fin vecka!

    Många kramar
    Bitte

    SvaraRadera
  13. Vilken bra inlägg. Vi får alla en tankeställare.
    För mig var det lite obehagligt att läsa. Ett minne dök upp.
    Det var i vintermörkret och jag körde från Fagersta till Västerås.
    Vid ett möte, med endast halvljus på,dök det upp två ljuspunkter vid vägrenen - ett djur - ja, en människa med hund. Det kunde gått illa, jag körde ut lite på vägrenen vid mötet. Helt oförsvarligt att vara ute i helmörker utan reflexer.
    Hoppas att allt är bra med dig. Här har vi haft riktigt sommaraväder en tid men idag har det regnat.Glöm inte att höra av dig om du kommer hit. Jag sänder min mailadress.
    Ha det bra.
    Kram Viola

    SvaraRadera

När du ändå är här, så lägg gärna igen ett tassavtryck så jag kan besöka dig och din blogg.

When you are here, so please write a comment, then I know who Im going to visit.

Related Posts with Thumbnails